För 100 år sedan i Indianapolis.
Den 30:e maj 1911 stod hela 40 ekipage på startlinjen för det första Indy 500 loppet som det heter idag, då kallades det International 500-Mile Sweepstakes Race.
Race på Indybanan hade körts redan 1909, men 1911 organiserades det för första gången i stor skala.
Och man använde för första gången en "pace car" på en tävling, denna gång blev det en Stoddard-Dayton som här ses under en provkörning av banan.
Träning, kvalkörning, pole position och allt annan som är bekant än idag ingick i det första Indy-loppet. Kvalet bestod i att man skulle uppmätt en genomsnittsfart på 120km/h över en kvatsmils, 402 meters distans på raksträckan. 
Några av förarna, från vänster Bob Burman, Louis Disbrow, Jack Tower och Joe Grennon, lite mer kända namn i startfältet var bröderna Louis och Arthur Chevrolet som skrivits om här:http://carsstars-louis.html 
Inte ens det första Indy-loppet var en helamerikansk föreställning, Chevroletbröderna var fortfarande schweisiska medborgare, Ralph_DePalma tävlade uner italieskt flagg, och så återfanns en norsk immigrant i startfältet, Gil Andersen, som slutade på elfte plats med sin Stutz. Detta innebar nåäst sista placering då bara tolv av de fyrtio ekipagen fullföljde loppet. 500 miles runt indybanan tog runt 7 timmar, idag tar det c:a 3 timmar. 
I övrigt känns upplägg och organisation välbekant från dagens tävlingar, om än i lite primitivande form, såhär såg det alltså ut i depån 1911.
Läkare, sjuksköterskor och ambulans fanns på plats likaså ett komplett medical center. 
Och redan då liksom nu hade pressen tillgång till egna speciella "official press cars" 
Sex timmar och 42 minuter efter start stod Ray Harroun som segrare i det först Indy 500-loppet, Ray var ingenjör hos Marmon och hade utvercklat denna "Wasp" för detta event. Vad som var speciellt med Harroun och bilen var att han körde solo utan färdmekaniker som annars var brukligt vid denna tid. Dessutom hade Waspen försetts med en speciell finess som ingen hade sett förut, backspeglar. Mekanikers huvudsakliga uppgift när det inte gällde att fixa bilen var just att hålla utkik efter medtävlande bakåt.
Ray Harroun innehar än idag ett särskilt rekord i Indys historia. Ray kvalade dåligt och hade startplats 28 i fältet. Än idag har ingen förare kört upp från en plats så långt ner och vunnit ett lop på Indianapolis Motor speedway. 
Smygpremiär med snålblåst, kajen 2011
Soligt men med vindbyar på uppemot 20 sekundmeter ledde dock till ganska tunn uppslutning denna preimärkväll.
Cadillac Seville från 1985 med den kaross som kallas "bustleback" som de såg ut åren 1980-85. Råder delade meningar om det estestiska med det egendomligt sluttabnde bakpartiet, men jag gillar den skarpt iallfall. Dels för att den inspireradfes av Hoopers "Empress" karosser http://hooper-empress-years.html och dels för att jag är antagligen en av få i Sverige som kan säga att jag har kul barndomsminnen med just en sådan här.
Entusiast som trotsat blåsten med en öppen lite MG PB Midget från 1936, brevid står Fritjofs Jaguar mk II, Ford cabriolet 32:an som ofta rullar på sommaren fick stanna hemma till fördel för en engelsk saloon mer lämpad för vädret denna onsdag.
En annan öppen vagn av tuffare snitt, den ovanliga Renault Sport Spider. Denna extrema modell byggdes bara i runt 1600 exemplar mellan 1996 och 1999. De byggdes dessutom itne av Renault som sådant utan ett dotterbolag som hette just Renault Sport.
Opel Kapitän i mycket fint skick var först på plats.
Och ett par tyskar till på kajen som är släkt med varandra, Karmann Ghia, Porsche 911 och närmast en Porsche 928
Snurr på stolen, Rolls Royce
Mer snurrande stolar igen som i : http://snurr-pa-stolen-cutlass.html och http://chrysler-snurrar-pa-stolen.html
Rolls Royce Phantom IV byggdes bara i 18 exemplar en av dom, #4AF22 levererades i juni 1952 till Saudi Arabiens prins Talal och var även den enda av dessa 18 som inte hade en engelskbyggd kaross. Den byggdes av Franay i Paris, med Swivel seats några år innan Chryslers modeller fick det. 
Lite mer om den enorma Phantom IV här: http://den-felande-fantomen.html
Import med fokus på Mopar
De Soto ser man inte så ofta importeras, populärt märke i Sverige men börjar nog bli mer och mer svåra att få tag på. De Soto hade jämfört med de andra rätt så blygsamma produktionssiffror under senare delen av femtiotalet. Denna Firedome coupe från 1958 gjordes bara i 4325 exemplar.
Denna Plymouth Belvedere är av samma årgång, och den gjorde man hela 36043 stycken utav. Dock ser man inte heller Plymouths från denna tid så ofta heller.
OCh då är en Valiant cabriolet ännu mer sällsynt, få har funnit det värt att importera en Valiant och väldigt få cabbar såldes nya i Sverige. Detta är en V-200 från 1964 och dessa gjordes bara i 5856 exemplar samt 7636 i den dyrare Signet-serien.
Chrysler 300 fyrdörrars hardtop från 1966 tillhör inte heller vanligheterna, coupé och cabrioleter är mer eftertraktade.
Dodge Charger från 1971-74 ökar stdaigt i popularitet, för en del år sen var dom knappt värda däcken dom rullade på, men då de äldre 68-70 Charger blivit hysteriskt populära och lika hysteriskt dyra så har man mer uppmärksammat dessa. Detta är en skapligt fin 71:a.
Moernade Mopars, begagnade Vipers hittar hit, denna verkar fått busa en del på bana och fått lite törnar.
Dodge Charger Daytona från 2006 kallas för en "limited edition" bil fast den byggdes, och görs så fortfarande i rätt många ex, över 11000 av dessa gjordes detta år av Daytonan.
Dodge Challenger som cab? det finns väl inte än? Nä, då bygger man en egen istället.
Denna är utrustad med ProCharger kompressor på den 6,1 liters stora hemin vilket borgar för ruskiga prestanda. Men låt oss titta lite närmare på cabben... Ser sådär ut minst, limmad, knappad och även på ett par ställen skruvad (!) fast i karossen, säckig, taskiga sömmar och dessutom går solskydden inte å fälla ner utan att öppna cablåsen...
En snabbtitt på Cruising Kungälv 2011
In i den välbekanta grusgropen rullar bilarna, här en ovanlig Packard convertible från 1951.
Och skuffen på en Chevrolet Impala 69:a duger fint att anlända i också.
Cadillacs en masse såklart, Röd 58:a De Ville sedan, två lika röda 59: cabbar och en Eldorado Biarritz 1963 i " Frost gold" speciell kulör för just Eldorados.
Mera Cadillacs, 1961 är inte särsklit vanlig årsmodell hos oss, desto mer ser man då av följande versioner som är från 1956 respektive 1960 , sist en De Ville coupe från 1978.
Från Ford motor Co. Ford LTD coupe från 1970 extremt fin lågmilare, Thunderbirds dök det upp några stycken, bland annat denna fina cab från 1965. Mercury Comets ser man desto mer sällan, 1962 års modell sägs det bara finnas fyra stycken av i landet, varav denna är den enda i trafik. Dyrast från Ford 1978 Lincoln Continental mk V kostade 12100 dollar och "Dimond jubilee edition" som denna är, hela 8000 dollar extra!
Mera Lincoln, Continental cab från 1960 och en fin Fairlane 500 Skyliner från 1957. Ford Galaxie twon sedan från 1963 och en Thunderbird coupe från 1965 rullar in.
Inte bara amerikanskt, en liten Morgan +8 letade sig in också.
De Lorean är iallfall halvamerikansk, men byggdes i Nordirland, detta exemplar bor i Kungälv och syns flitigt ute på träffar under säsongen.
Pontiacs, Bonneville 1966 är otroligt populär, här en fin hardtopsedan, följt av en coupe från 1950 och lite nyare modell, Grand Ville cab från 1972. Och ännu en Bonneville cab årgång 1966.
Chevys, fin 57:a rullar in, och en svesksåld, svenskbyggd 1955 års 2-10 sedan. Chevrolet Impala 1964 cab och en Chevelle Malibu sedan från 1968, svensksåld dessutom.
Buicks, denna fina Roadmster sedan från 1951 syntes nere på stan. In kommer en Wildcat cab från 1965 följt av en av många fina 1958 Buicks som syntes på plats, denna en Limited sedan, och en fin Special hardtop sedan från 1956.
den framhjulsdrivna Oldsmobile Toronado ser man inte ofta, denna är från 1968. Likaså Checker Marathon är sällsynta i detta fina skick. Intressant hotrod-projekt baserat på en äldre Chryslersexa och sist i raden en av måna 1958 Cadillacs denna dag, Fleetwood 60 Special heter modell som kännetecknas främst av sin rostfria dekorpanel på nedre bakdelen.
Mats demonstrerar all finesser på sin fina Linoln Continental cab, och dom är många. Grattis till priset på Power Meet Hässleholm också!
Dodge 440 från 1963 tillhör kanske inte de vackraste modellerna men det är en udda och intressant bil som även är svensksåld.
Mera Mopars, De Soto 1961 är ovanlig, och ännu mer sällsynt är den tvådörrars Plymouth Custom Suburban stationsvagnen från 1959, byggdes bara i 1852 exemplar. Överlag ser man sällan Plymouth wagons men brevid stod en 57:a Suburban och sist en fin Imperial Crown från 1966.
New Yorkers, först en fin hardtop sedan från 1957 och två 61:or, fyrdörrars sedan och en ovanlig (576 byggda) cab. Denna Plymouth GTX från 1969 var mycket fin, GTX var Plymouths värsting där enda motoralternativet var 440" med fyrportsförgasare.
Mer Thunderbirds på inkommande, 1966 coupe med 65:a framför. Oldsmobile Cutlass cab från 1968 och en fin Chrysler Newport från 1966 samt en Buick Invicta av 1959 prs modell.
1976 var sista årets för Cadillacs relativt okända Calais-modell, bara 4500 sådana här Calais coupéer byggdes. Chevrolet Caprice i full polismundering, 9C1 betecknades policspecificerade capricer denna från 1994. Nästa bil är en Plymouth Cranbrook från 1953 och sist en fin Buick Electra från 1967.
Och så avslutar vi dagen i Kungälv med lite fika vid Anders fina Chevrolet 54:a.
Kvinnor i farten - Kaija Kalevala
Efter kriget kom hon fortsätta som lastbilschaufför för finländsk filmindustri och desssutom kördes det både rally och isracing med stora framgångar i en Renault under slutet av fyrtiotalet. ENda chansen för kvinnir på den här tiden att köra fort var i speciella damrallyn, men Kaija var så vass att till slut ville ingen av dom tävla mot henne. 1950 körde hon formelbil med Ford V8 i nationella stock-tävlingar som enda kvinnan och detta rönte stor uppmärksamhet.
1951 tröttnade hon på Finland, då hon som kvinnlig chayfför beskattades hårdare än männen. Så hon bestämde sig för att emigrera till Kanada. Där fick hon jobb på en motorrenovering och reservdelsfirma i Burnaby, British Columbia, och tävlandet togs upp igen på den närbelägna Digney Speedway.
Kaija provade på stock, midget och formelbilar sponsrad av en lokal Fordhandlare vid sidan av sitt ordinarie jobb på reservdelsfirman där hon främst kom att köra deras servicelastbil.
Hon rönte såpass stora framgångar att 1956 blev hon tillfrågad att delta i det legendariska Indy 500, men då hon inte kunde få ledigt från sitt jobb så kom det inte att bli så. Tävlingskarriären avslutades detta år och Kaija kom i fortsättningen att köra lastbil för firman istället, men det fanns en annan lösning för den tävlingsinriktade finskan, British Columbia Truck Rodeo. Detta var en en skicklighetstävling för lastbilar, ett evenmang som hon vann ett par år i rad med sitt ekipage. BC Truck Rodeo hålls än idag: http://bctruckroadeo.com/
Kaija med sin stock car 1952, på Digney Speedway.
Kaija uppvaktades flitigt av media på sin 86-års dag, i Kanada är hon en levande legend för sina pionjärinstaster för kvinnor inom motosport och som förare av tunga fordon.
Zeamers 666, Hot rod B-17
Som fortsättning här den otroliga historien om vildbassen Jay Zeamer och hur han och hans män praktiskt taget byggde sin egen "hot rod" B-17 för specialuppdrag.
Darracqs i kvadrat med massa kubik 1905
Av kortet att döma så tävlades den maskinen med under 1906 också, men redan i december 1905 stod Darracqs mest monumentala racer färdig, med en V8 byggd av två fyror och en total volym på hela 25,4 liter. Men bromsarna verka föga uppdaterade
den 30:e december körde Victor Hemery den här till ett nytt hastighetsrekord på 176,4km/h i Arles , Frankrike. Strax efterår tog man maskinen till Ormond Beach (http://hot-rod-anno-1903.html) för nytt rekordförsök, denna gången stannade klockan på hisnande 197km/h. Där kom bilen även att köras av Louis Chevrolet som visades här: http://carsstars-louis.html
1909 pensionerades Darracqen, och sov törnrosasöm i närmare 100 år innan den återigen kom ut renoverad till sin forna standard. Här vid Prescott Hill (?) och det verkar inte vara något för klena nerver att ge sig på att hantera den här besten...
Alfisti flickor genom tiderna
En svit igen på temat italienska bilar med italienska damer, med fokus på Alfa Romeo.
6C/2500 coupe från katalogen, denna modell började tillverkas 1939 och var bland det dyraste och mest eleganta man kunde köpa på den här tiden. Efter kriget fortsatte 6C/2500:an att byggas fram till 1952 med en mängs olika karossalternativ. 
Giulietta blev en annan långkörare i det nättare formatet. Presenterades 1954 och på italieskt vis med en mångd olika karosser där de främsta formgivarna som bertone, Pininfarina, Zagato , Colli med mera satte sitt signum på. Här standard-sedanen som hade ritats av Pininfarina 1954. 
Och samma Giulietta i helt annorlunda skepnad, Giulietta SS "Sprint Speciale" som var formgiven av Bertone. 
Och Giulia 105 kom 1962 och blev återingen en långkörare på programmet, som också fanns i diametralt olika förpackningar. Giulia Spuer Berlina såg ut så här 1962 och med minimala karossförändringar gjordes den ända fram till 1978. 
Några specialare på Giulia var Spidern och Sprint specialecoupen som båda hade ärvts från Giulietta-modellen. Dessa försvann dock runt 1964. Här en Spider på stranden 1962. 
Redan 1963 kom en ny sportmodell på Giuliabasen, den bertoneritade copuén kom att byggas ända fram till 1977. Karossen var i princip oförändrad men modellnamnen däremot blev något snåriga under resans gång. Just här en 2000GT Veloce, en verison som introducerades 1971. 
Spider var ett annat Giulia-derviat som kom ut 1966, och i sann Alfa-anda så blev den en klassiker under sin livstid som ju även den var ganska lång, modellen byggdes ända fram till 1993
1971 kom Alfas nya kompakta Alfasud, och med sportmodellen Sprint byggdes strax över en miljon av dessa fram till 1989. 
1983 efterträddes den av 33, en ny modern design men rätt mycket av gamla bottenplattan bibehälls. Då Alfa Romeo även kan chassi väldigt bra behöver man inte uppdatera särksilt mycket under skalet heller. 
Samtidigt med 33 kom den egendomliga Arna. Det var frukten av ett samarbete med Nissan, att låta Nissan bygga bilar på licens för europamerknaden och samtidigt göra en en egen ny modell baserad på Nissan Cherrry/Pulsar. Alfas motor, låda och framvagn, Nissans bakvagn och karossdelar. Man lyckades kombinera det sämsta av två världar och Arna avlivades i stillhet efter bara fyra år, sörjd av få saknad av färre. 
En annan kortlivad Alfa var 90, denna lyx-Alfa efterträdde Alfa 6 och byggdes bara 1984-87. 
År 2000 började det hända grejor hos Alfa igen , lilla nya tuffa 147 blev vald til årets bil detta år. 
2005 kom Brera, med Alfas nya egensinninga formspråk. 
Och för 2010 så återupplivades modellnamnet Giulietta igen att efterträda 147:an. 
En torsdag i Rydal
Elegant Chrysler New Yorker från 1965, bakom den gömmer sig en Morris Minor från 1957.
Europeiskt dyker upp här också, två fina Volvo PV444, båda från 1953. Den gröna Volvon ser tämligen slätstruken ut men ärfaktikst det dyraste man kunde köpa från svensk bilindustri 1976,för det är en 265GL. Tidiga Audis ser man inte mycket av längre men denna 100LS från 1973 är en prydlig bil.
Och lite mer Mopar mot slutet av kvällen, De Soto Adventurer från 1960 och bakom den skymtar den sällsynta De Soto av 1942 års modell, som busig customsläde.
Brittsommar på gång
Rolls Royce Silver Spur årsmodell 1987, den här har levt ett ganska lugnt och stillsamt liv i Texas och kan beskrivas som nyskick.
Silver Spur och Silver Spirit efterträdde Shadow och Wraith 1980. Fram till uppdateringen med Silver Spur II byggdes 6238 Spurs jämte 8129 Spirits plus 101 stycken som var förlängda.
Inuti gäller traditionellt snitt med finaste Connollyläder och valnötspaneler. Träratten är dock inte standard, den skall faktiskt vara av bakelit. Varför då? Jo Rolls Royce var en gång i tiden bland de första att använda just det nya plastmaterialet, bakelit var det första syntetmaterialet som man kunde framställa och innan plastindustrin tog fart var sådana ämnen väldigt exklusiva.
En tuff Austin Healey 100/4 kom nyligen in också, denna är av 1954 års modell.
Austin-Healey serie BN1 som den också efinieras började säljas 1953 och hade en 2,6 liters fyra från Austin A90. För konstruktionen svarade racinglegendaren Donald_Healey, karosserna byggdes hos jensen men sammansättnigen kom att ske i Austins Longbridgefabrik.
http://valnader-ur-brittisk-bilindustri.html
AUstin Healey 100/4 var mer eller mindre en förklädd racerbil, och just denna har använts flitigt i historisk racing på USA:s västkust, och kanske kommer att synas på banor här hemma framöver, vem vet.
På förarplatsen är det "strictly business" till skillnad från Rollsen ovan, men även om dessa två bilar är så diametralt skilda i sin karaktär är dom ändå båda så omissigenkännligt brittiska.
Uppsittning i Dayton, Ohio
Denna bild är av okänt datun men platsen är Dayton i Ohio, jag kan räkna till 24 skallar i och på den här bilen av okänt fabrikat.
Bilen ja, då bilden är från Dayton låg det närmast till hands att anta att et rör sig om en Stoddard-Dayton men så verkar det inte vara, den liknar mer en Pope-Hartford men detta är också ett osäkert kort. Dateringen kan sättas till tiden runt 1907-1912.
Snurr på stolen, Cutlass
De svängbara "swivel-seats" återuppstod på den speciella Chevrolet Chevelle Laguna S-3 på sjuttiotalet.
http://svammelsurium.blogg.se/2011/january/chrysler-snurrar-pa-stolen.html
Och tydligen hade syskonmodellen Oldsmobile Cutlass denna finess som option på Cutlass S och 442-varianterna.
Här är "Swiveling Strato bucket seat" i en Cutlass Hurst W-25 från 1975. 
Cutlass commercial 1975, med smarta säten.
Dubbelt Borås #2 Träffpunkt 70
Årets tema var brunt, här en mycket brun SAAB 95 som visas på plats av en matchande brunkädd funktionär.
Utanför byggdes kön på snabbt. Ett gäng Simcaentusiater från Danmark kom med ett par för oss ovanliga modeller, Simca 1000LS och en 1308GT från 1978, när såg man en sån sist?
Opel Kadett från 1979 rullar in och efter en regnskur så glider en elegant Citroen SM upp mot området.
Brunt i kolossalformat, Cadillac De Ville från 1974 och lite betydligt mindre format, SAAB 96 från samma år, med de ovanliga runda lyktorna som annars oftast fanns på exporetversionerna. Ford Taunus 1600L som överlevt mot alla odds och en riktigt ovanlig engelsk Vauxhall cavalier hatchback från 1979. Vauxhall sålde trögt i Sverige jämnsides Opel som ju var nästan identiska, året efter ströks Vauxhall från Sverigemarknaden.
En modell som är strakt förknippad med decenniet är ju SAAB 99, här en brun 99L som innebar snikutförande, men det fanns en ännu sniknare snikmodell, den sällsynta 99 X7 som fick den äldre tunna kofångaren, gummilister runt rutorna med mera, denna är från 1974. SAAB 99GLE från 1977 med USA-front, dubbla lampor och vita blinkers. En annan typisk 70-talare är ju Ford Granada coupé med vinyltak, här en fin överlevare från 1976.
Volkswagen Passat i det ovanliga sportigare TS-utförandet, årsmodell 1974. Föregångaren, den olycksaliga K70 byggdes 1970-74 och få har överlevt. typ 1, bubblan, baggen föregick och överlevde dom alla, sista exemplaren rullade ut från fabriken i Mexiko 2005, denna 1303S är också den från 1974, likaså ännu en Passat från samma år, i basutförande.
Och konfrenciern Claes får lägga undan mikrofonen och bli intervjuvad en stund.
Amerikanskt är i minoritet på träffpunkt 70 men här ett par fina exemplar, Mustang cab från 1973, sista året mussen fanns som öppen modell på många år framöver, dessutom är denna svensksåld. Chevelle Laguna S-3 var en udda modell som bara fanns 1974-76 denna är från 1976. Chevrolet camaro från 1975 följt av en Vauxhall Viva, engelsk men ändå en GM-bil. dessa Vivas såldes dock i nordamerika men fick då hetta Envoy Epic.
Opel Kapitän från 1970 är sällsynt, Kapitän med denna kaross fanns bara 1969-70. Rover SD1/3500 var det mycket längesen man såg, dom finns knappt kvar i England heller, detta är en svensksåld 78:a. Två Toyota Corollas,coupe och kombi från 1974 båda två, sålde ganska bra i sverige på sin tid men är idag lätt räknade.
Sport från 70-talet, Opel GT och den spännande mittmotorporschen 914. Ford Capri sågs en hel del av på plats, här värstingen 3000GT med V6 på 140 hästar. Och vår svenska lite beskedligare Volvo 1800E, som ju byggdes fram till 1972.
Med sportpretentioner från Nederländerna, Daf 66 Marathon coupe från 1973. Med sin speciella variomatic var dessa bilar rätt framgångsrika i racing och rallycross när det begav sig. Mercedes benz 450SL med V8 från 1979 var gjord främst för USA-marknaden och just denna har den lätt missprydande USA-snoken. AMC Pacer blev ju också filmstjärna i Waynes World, men var kultförklarad långt före dess. Den udda Pacern liknade inget annat när den presenterades 1975, en kompaktbil, fast två meter bred. Amerikanskt var ju i minoritet som sagt fast en av de mest intressanta bilarna på träffen var ändå denna AMC Gremlin från 1974. Svensksåld med 304" V8 och Levis-inredning.
Här är den speciella interiören i Levis-Gremlinen, har även skrivits lite om här:
http://svammelsurium.blogg.se/2010/may/mode-med-amc.html
Klassikers egen Austin Allegro som panikköptes inför evenemaget och kom att få bli föremål för en vetenskaplig estetisk studie på plats, är Allegro ful eller vacker egentligen?
Andra annorlunda bakvagnar i vimlet, Datsun 120Y från 1977 rullar ut, och framför den syns Gremlinen igen med sin underligt avhuggna bakdel. Citroen Dyane är en annan version på temat och dubbelt franskt med två DS Break sida vid sida.
En av 70-talets finaste modeller var BMW 3,0, denna en sen 3,0SA från 1976. Mer underligt engelskt, Wolseley 18/85 från 1970, denna kaross som även delades med Austin och Morris kallas av uppenbara orsaker "landcrab" En annan trevlig engelsk bil är triumph 2,5PI också den från 1970, och lite franskt, näpen Peugeot 304 cab från 1975.
Och en vända brunt som ju var huvudtemat i år, Dodge dart Swinger från 1971 och en väldigt sen Taunus P7, eller 17M som de sista egentligen bara hette 1972, detta var den allra sista helt "egna" tyska Fordmodeller innan man smalörde med de engelska varianterna. Kan man säga knallbrunt? Iallfall två väldigt bruna Volvo 244 på första parkett. Och en väldigt ljust brun BMW 518i från 1978. Brunt i alla nyanser är välkomna.
Mer tyskbrunt, Mercedes 280S årgång 77 och svenska motsvarigheterna Volvo 164 från 1972 som efterträddes av den storstilade 264GL. Så bryter vi av med lite rött från USA och 70-talets första år, tuff Pontiac GTO från 1970.
Och Claes får återigen prata i andra mikrofoner än sin egen...
Och några bilar i utkanten från annat decennium, Volvo Amazon från 1962. Mest långväga besökare torde vara denna Volvo P1800 från Lettland. Fin Ford Thunderbird från 1966 och en ovanlig och intressant Lancia Flavia från 1964
Lotus ESprit har sina rötter i 70-talet fast denna är från 1991, samtida med ursprungliga Esprit var Triumph TR7 som byggdes perioden 1975-81 denna är av första årgången. Två 70-talsmustanger i en av dagens många regnskurar. Jaguar XJ-S var liksom Esprit en produkt av 70-talet och byggdes med samma grunddesign ända fram till 1996, denna är från 1981.
Klabbarp.. Peter Sundfeldt från Motorjournalen, Kravalljazzen med mera vid sin DS Break. Volvo 1800ES, sportkombi var på modet vid denna tid, samtid fransksport Renault 17 i lysande gult och Fords motsvarighet var Capri, här en 2000GTXLR från 1970, de krångliga tillnamnen på dessa beskriver bilens utsrustningsnivåer.
Orange hör 70-talet till i allra högsta grad och just detta var ju temat på den första träffpunkt 70, här i form av Vovlo 244DL och Opel Rekord diesel båda från 1975, första Träffpunkt 70 skrevs om här: http://sjuttiotalet-lever-i-boras.html
Andra året var temat grönt, här med en udda Toyota Corona mk II kombi också den från 1975 och en sober Rover 2000TC från 1975.
Denna träff skrevs om här: http://en-sondag-i-sjuttiotalet.html
Och mot slutet av dan har Klassikers ensamma stackars Allegro äntligen fått lite sällskap av lillasyster från Leyland, Mini född 1977.
Angående undersökningen på plats om huruvida Allegron är vacker eller inte, jag vet inte hur resultatet utföll men här är iallafall mitt svar.
Ja, den är ful, den får ett godståg att välja landvägen, asfalten skrumpnar, maskrosorna vissnar och folk får restskatt när den rullar förbi, men ändå vill man bara ha en!
Dubbelt Borås #1 Vårmönstring på Almenäs.
Det bjöds på betydligt trevligare väder än förra året, något som alla närvarande den gången aldrig någonsin lär glömma bort. http://varmonstring-utan-var-pa-almenas-2010.html
Representanter för 1958 rullar in, Cadillac följt av en Buick
Och Pontiac Bonneville från 1966 lufsar in på det vackra Almenäs. 
Muskler på ingång, Corvettes från 1969 respektive 1975. Följt av en busig hot rod Ford anno 1932 och i andra ända av putstrasan, Cadillac de Ville 1966. 
Fräsch Plymouth GTX från 1970 rullar in, tonvikten ligger främst på amerikanskt här men en och annan kul europé dyker ju upp också, skolskjuts årgång 1975 i form av en grön VW-buss till exempel, och en mycket ovanlig DKW F12 från 1965. Mera muskler från USA, Pontiac GTO cab från 1969 byggdes i 5676 exemplar och är inte heller någon vanlig syn.
Tuffa VW-bussar som troget besökt Almenäs förr. 
Old School Ford hot rod på plats. Daniel Carlssons Chevrolet 55:a har superfinish och väcker uppmärksamhet vart än den dyker upp. Chevrolet '39 Custom är också lokal boråsbil och från SHRA Borås även Mikael Hansens fräna Volkswagen Corrado dragracebil med dubbelturbo. 
Lincoln Continen 58:or ser man ine så ofta men här var två superfina ex, en cab och en coupe, dessa byggdes i 3048 respektive 2328 exemplar. Nästa ekipage är pckså rätt sällsynt som i en av 1650 byggda De Soto Adventurer coupéer från 1957. Cadillac 1959 är i motsats en rätt vanlig syn, 11130 byggdes och av fenepokens utlimata ikon har många letat sig hit.
Och mer femtiotal, vacker Cadillac cabriolet från 1956. 
Och lite sextiotal, fin Camaro RS från 1967 som dessutom är svensksåld. Chryslers kantiga stil höll i sig 1968 som hos denna vita New Yorker sedan. Buick Wildcat från 1964 och slutligen ännu en superfin Camaro, från 1969. 
Pontiac Bonneville cab från 1968 och lite stationsvagnar, som en Chevrolet Bel Air från 1966. Chrysler behöll femtiotalsformen ända fram till 1961 som denna New Yorker Town&Country wagon visar, dyra och sällsynta var dom också 760 stycken gjordes som 9-passenger wagon och kostade hela 4900 dollar. Fords lyxigaste wagon hette Country Squire och skiljde sig främst från den billigare Country sedan med sin trädekor, den här är från 1964.
Tuff Ford 36:a, i gränslandet mellan vad som är custom/street machine och hot rod. 
Mercury Park Lane från 1965, man hade pampiga nman hos Mercury. Ford Mustangs popularitet stod i sig även med den nya större karossen 1971, 149768 stycken såldes. Chevelle SS från 1969 i fint skick och en lite tidigare Chevrolet från 1960 , fyrdörrars Impala ovanligt nog med fabriks-A/C installerad. 
Äldsta originalvagnarna på plats var denna fina Ford coupe från 1941 samt en lika fin Buick Roadmaster från 1948. Pontiac Streamliner från 1950 räknas också till det äldre gardet. I andra ändan Cadillac Fleetwood från 1993 är redan en eftertraktad ny klassiker. Av många ansedd som den sista riktiga Cadillacen, bakhjulsdrift och total längd på 5,75 meter och enastående komfort är den en landvägskryssare av dignitet.
En annan intressant modern klassiker, Mazda RX-7 med sin wankelmotor. Denna är från 1989 och såldes bara i sex exemplar i Sverige det här året så dom är inte lätta att hitta. 
¨
Och med ett gäng nöjda besökare från hemtrakten säger vi hejdå från Almenäs denna vackra majdag. 
Cars&Planes - Viper&Piper
Mer dodge med flygplan här: http://carsplanes-dodge.html
Hugget i sten
Någon måste verkligen gillat sin Aston Martin Lagonda.
Biltvätt
militära fordon som icke blev
Att använda självgående fordon för militärt bruk är en gammal idé, Cugnots traktor från 1771 var tänkt att dra kanoner med i fält. Under första delen av 1800-talet dök självgående ångvagnar upp på vägarna främst i England, och ångdrivna traktorer användes antagligen i fält för första gången under Krimkriget 1853-56.
Förbränningsmotorn kom att göra automobilen mer praktisk och smidig, redan 1897 köpte franska armén in minst en Panhard som officersfordon. 1898 fansn ett antal De Dions som transport och stabsfordon. Denna "gun carrier" med lätt bepansring från 1898 är dock från USA, en Duryea som utprovades av US Army men kom troligtvis inte att sättas i produktion. 
Vid första världskriget fortsatte experimenterandet med bilar i fält för många olika uppgifter, man hade förstått att denna konstruktion hade stora möjligheter. Dock hade den trehjuliga pansarbandvagnen som visades här http://trehjuligt-pa-vastfonten.html mindre möjligheter. Liksaå får väl antas att denna lilla trehjuliga Scott Guncar från 1915 också hade. 
Efter krigsslutet vidareutvecklade man nya koncept för att ta sig fram i oländig terräng, ett par av dom bland annat den märkliga Armstrong-Siddeley Pavesi visades här: http://gomt-pa-on.html. 1932 sågs en annan prototyp från det samarbetet och använde mittledskonceptet fast med åtta hjul. 
När nästa stora krig oundvikligen stod för dören skyndades utvecklingen på snabbt. Denna lätta beväpnade vagn, som också torde kallas "gun carrier" konstruerades av Ferdinand Porsche 1937, typ 30/V2 som var första steget mot tysklands motsvarighet till Jeepen, Kübelwagen. 
och några typ 62 under tester 1939, ännu ett steg närmare Kübelwagen. 
Mer olika laboreranden på temat "Jeep" förekom här:
http://smatt-och-gott-i-atervandsgranden.html
Och en del andra experiment från samma tid här:
http://jeepar-fran-glomskans-traskmarker.html
Minneapolis-Moline tillverkade normalt sett traktorer, så deras förslag till ett fältmässigt dragfordon var tämligen traktorlik, "type U" kom inte vidare till slutspel i tävlingen om vad som skulle bli US Armys huvudfordon i framtiden, året var 1938. 
Ford byggde vid sidan av de ordinarie GPW-Jeeparna ett par egna modeller T2 och T8, det var egentligen mer menade som testvagnar men kom ändå att byggas i liten serie. Ursprunget hette GCA, GAJ och GLJ, här är en av GLJ-prototyperna 1941. 
GLJ:n ovan byggdes om och kallades sedan T2 "observation tender" troligtvis bara två stycken gjordes. 
T8 "gun carrier" kom dock att byggas i 15 exemplar, de flesta av dessa hamnade i Surinam, däre de tjänstgjorde med hos den holländska kolonialarmén, där de kallades Tankjagers. 
Från andra sidan världen, Österrike och en liten nätt sak från Steyr 1940. 
Som nämnts innan i länk ovan så arbetade man mycket med att förminska Jeepen, för att använda dom vid landsättning från luften, Crosley byggde den här prototypen "Extra Lightweight" 1942. 
Två Mini Willys, lättviktsexperiment med bantade Jeepar 1944. 
Anglo-amerikansk jeep-hybrid, Nuffield som senare blev BMC byggde en lättvikstjeep på överblivna Willysdelar, troligtvis är det denna som senare refereras till som Nuffield Guppy men som inte kom att vidareutvecklas. 
Willys som "halvcivil" Jeep, vad som verkar vara föregångaren til Dispatcher modellerna, X98 kom 1951
jeeps CJ-serie kördes från CJ-1 som byggdes i ett fåtal exemplar 1944, ända fram til CJ-10 1987. Med ett undantag CJ-4 verkar inte ha funnits. Jo, faktiskt, här är den enda CJ-4 som byggdes och är som förväntat en blandning mellan CJ-3 och CJ-5. Denna gjordes 1951. 
Jeep på holländska, DAF YA054 från 1951 byggdes i två exemplar men blev det tummen ner och NEKAF som var Kaisers fabrik i Rotterdam kom att bygga Willys Jeepar på licens åt Nederländska försvaret och NATO. 
Och en jätte-Jeep från Letourneau-Westinghouse, TC-264 Snow Buggy var menad som tungdragare för extremt svåra arktiska förhållanden. 
mer laborerande med ledade fordon, Clark Flexitrack från 1961 
Liten buggy-likande sak från Sovjet, ännu ett av de otaliga NAMI-projekten denna med nummer 050A och byggd av Izh 1960
Och samma tankebanor från England, Mini Moke utvecklades från början just som ett militärfordon på hundkojans bottenplatta men den visade sig vara opraktisk mest på grund av avsaknad av markfrigång.
Dom första prototyperna fick tummen ned redan 1960 men man gav inte upp för det 1963 byggdes "the Twini" en Twin-Moke som var fyrhjulsdriven och hade två motorer, men markfrigången var lika usel ännu så det blev ingen mer Twini. Mini Moken kom däremot att bli betydligt mer framgångsrik på civila marknaden, som ett hippt strandraggarfordon och byggdes ända fram till 1993. 
Lockheed är mest kända för sin aspeceilla flygplan coh det legendariska "skunk works" där de hemligaste av de hemligaste vapensystemen och flygplanen utvecklades. Men man gjorde även markbundna fordon där också.
"Pac-Star" ledad skapelse som drev på alla tolv hjulen 1965. 
Twister hette denna kreation från Lockheed med beteckningen XM-808 minst en i civit utförande byggdes också 1965. 
En Lockheed Terrastar kravlar sig upp ur en sjö genom vassen, amphibiebilsprototyp med Rolligonhjul 1967, just Rolligoner har visats lite förut här: http://rolligoner.html, http://ryska-rolligoner.html
Eurojeep var ett storslaget samarbete mellan Tyskland, Frankrike och Italien att bygga ett lätt amphibiefordon för gemensam användning, 1960 initierades projektet av Fiat, Man och Saviem och kom fram med den här sötnosen några år senare. en del prototyperbyggdes men ingen egentlig serietillverkning kom till skott, dock kom de redan byggda fordonen att tas i reguljär tjänst innan projektet slopades 1976. 
1968 gjordes ett nytt projekt Eurojeep med konstellationen Büssing, Hotchkiss och Lancia inblandade istället. 
Och ännu en Eurojeep-prototyp denna gången från BMW/Glas med viss inblandning av MBB. Denna testades 1968-1972 innan den också kom bort i byråkratin. 
Och en annan MBB/BMW/Glas testas i gyttjegroparna 1971. 
Från Sverige, en jättevalp byggdes 1970, L4230 hette denna åttahjulsdrivna amphibie som bara gjordes i ett exemplar. Den skrotades så smånigom och jag var och klappade på den på P4:s skrotgård i Skövde 1994. 
Så gör vi ett litet släktträd över Hummer. vi börjar med FMC XR-311 som mest var en förvuxen buggy med maskingevär 1971. 
Man behövde ett snabbt och smidigt fordon för militärt bruk, riktlinjen var High Mobility Multipurpose Wheeled Vehicle, HMMWV, förenklat "Humvee" som de moderna Hummer felaktikgt brukar kallas.
Och en HMMWV fick man till 1977, denna monstrositet kallas lite felaktigt för Lamborghini Cheetah, men var egentligen bygg d på uppdrag av försvarsmakten av Mobility Technology International,i SAn Jose, Kalifornien. I detta var Chrysler inblandat och vagnen fick en 360" V8 därigenom. Då Chrysler i samma veva förhandlade om att köpa Lamborghini sändes prototypen dit för slutmontering, och visades upp i Lamborghinis monter på Genevemässan 1977. 
Nu var den här mer show än business, glasfiberkaross och dundertrimmad Chryslermotor bak gav förvisso prestanda men försvarsmakten beövde nånting mer praktiskt. Stafettpinnen åkte vidare, men Cheetan kom ändå att stå modell för Lamborghinis egna LM002.
Chrysler-grenen i HMMWV-projektet kom upp med ett annat förslag tillsammans med General Dynamics.
AM general hade bildats som en underavdelning inom AMC 1971 åter efter AMC hade förvärvat Jeep från Kaiser. Och de arbetade också med en HMMWV. ZM-966 hette denna slutgiltiga prototyp som stod färdig 1978. 1984 började man leverera Humvee/Hummern till US Army. 
Teledyne byggde ett antal prototyper på temat. Denna Hummer-liknade farkost med låg profil från 1982 hette XM-998. 
EN ny generation HMMVW är nu på gång, Hummern skall så småningom gå i pension, återigen är förslagen många i jakten på ett kontrakt för detta. Georgia Tech Research Institute presenterade Ultra AP för pressen 2005, ett hypemodern multirolefordon med bättre bepansring än Hummern, och dessutom sex gånger bränslesnålare. Chassi och säkerhet har delvis utformats med hjälp av tekniker från NASCAR, och dessutom är mycket e-teknik integrerat i konstruktionen. 
Frankes Folkopter
En Volkscopter blev det iallfall, kompakt prototyp som kunde frakta tre personer med en marchfart på 160km/h. Intressant nog hade den kontraroterande rotorer istället för stjärt och stabilisator.
Priset var tänkt att bli 15475 dollar men så långt kom man inte med Volkskoptern, året var 1958.
Rolls på sladd
Detta är mer än bara en gimmick, den här bilen är en rullande testbänk för kommande elbilar från Rolls Royce.
Varför? jo från och med 2012 så kommer nya krav på biltillverkarna att dom skall sänka sitt genomsnittliga utsläpp av CO2 genom hela sin produktionslinje. Därför får vi bland annat se ombyggda Toyotas säljas av Aston Martin: http://astons-anka.html och eldrivna Rolls Royce. En konsekvens av den rådande klimathysterin som snöat in på den ofarliga och helt naturligt förekommande gasen koldioxid.
Under huven sitter tvpå elmotorer som i och för sig itne går av för hackor, sammanlagda effekten är 390 hästkrafter och batteripaketet till detta består av inte mindre än 96 lithium-jon batterier
Plug-in kontakten är som sig bör på Rolls Royce snyggt och mödosamt deisgnad, mer om Rolls och design här:
http://rr-design.html
Cars&Stars - Jim Clark
Jim Clark var knuten till Lotustallet hela sin karriär, som tyvärr tog slut alldeles för tidigt mot ett träd på Hockenheim 1968.
datorstyling från förr
Hur som helst så erbjöd ett bolag som hette Brainworks lite stylingpaket för att piffa upp din tråkiga dator.
(För er som inte minns, 1995 var alla datorer gråa eller gråbeiga, även tangentbord, skärm och till och med musen var grå, lådan till höger i bilderna är ett ställ för 1,25MB 3,5" disketter, CD-ROM var det ultimata lagringsmediet men inte särskilt allmänt)
Man kunde klä sin dator i Star Trek uniform
Eller exempelvis i Familjen Flinta tema.
Nytt i kalendern, tisdagar på Råda Säteri
Ford Crown Victoria 1956 i de vackra allén upp till Säteriet.
Och Kenne med Thunderbirden igen rullar in genom grindarna, följd av Fritjof med sin model B Ford från 1932.
Ny bil i bygden, Bullen har bytt bort sin Lincoln mot en fin Pontiac Catalina från 1966, och tre Bonnevilles svänger åt höger i allén en 66:a och två 65:or så har vi bockat av kvällens Pontiacs på närvarolistan.
Mats åker flitigt med sin Lincoln 66:a och demonstrerar här alla bilens finesser, som det finns många av. En mycket ovanlig syn, Volkswagen "lyxbuss" SAmba eller Safari som denna hette på olika marknader. Känns igen främst på sina små extra rutor i taket, denna är från 1962 inregistrerad i Sverige första gången 1973 och högerstyrd. Ovanlig syn 2: Oldsmobile F-85 De Luxe från 1962, väldigt udda och sällsynt modell, svensksåld är den också, hela 104 Oldsmobiles såldes i Sverige detta år. Vanlig syn, med relativt ovanlig bil, Ingmars Mercury Monterey från 1968 rör sig flitigt ute på träffarna under säsongen.
Parken framför Säteriet från 1772 med en Mercedes Benz 170VA från 1952 i förgrunden.
Motorcyklar är välkomna också, fast jag brukar inte ge tvåhjulingarna speciellt mycket utrymme i den här bloggen, men när det dyker upp en äkta Vincent Black Shadow så är det värt att noteras. Detta är ett udnerverk, än idag har ingenting byggts som kommer i närheten av Vincents status, utstrålning eller tekniskt raffinemang. Beskrevs lite närmare här: http://vincent-legenden-myten-maskinen.html
Andra vågen på kvällen bestod av ett större gäng engelska fordon som rullade in, Rover 2200TC från 1974, Morris Minor Traveller från 1957, MGB roadster och en exklusiv Aston Martin DB2 från 1951 byggd i drygt 100 exemplar.
Buspadda, D Super från 1970 under rullande renovering, och så droppar det in mer emgelskt, Fina Austin Healeys och en riktig fabriks-sleeper, Sunbeam Tiger. Alpinemodellens 1600cc motor lyftes ur och ersattes av en 260" V8 från Ford Mustang, c:a 7000 byggdes 1964-67 innan Chrysler tog över hela Rooteskoncernen och tyckte inte det var politisktt korrekt att erbjuda en Ford V8 i programmet.
Chevrolet Master från 1938 står ensam kvar när kvällen börjar lida mot sitt slut.
Och long distance denna kväll, Francesco från Italien med sin fina Mercedes 200 av första årgången 1968. Dessa tidiga W115 modeller är sällsynta här idag då dels taxirörelsen och rosten tagit kål på de flesta. Francescos bil vet inte vad salt, snö eller slask är och är i toppskick med bara en ägare innan.
Vårrusning på Nääs
Kanonväder med temperaturer på över 20 grader in på kvällkvisten lockar många till Nääs en måndag. Och även köra nedcabbat, som denna Ford model T från 1926. 
Nedcabbat med Thunderbird från 1965.
Kenne och gänget i bakgrunden från www.motormuller.se anländer.
En del bilar tar en paus emellanåt denna ovanliga och speciella Dodge Custom Royal Texan syntes flitigt på Nääs för en del år sen http://en-rorig-mandag-pa-naas.html och har nu dykt upp igen, Fin Bel Air från 1958 med Ford Galaxie från 1959 i släptåg rullar in. Volvo PV444 i en ovanlig kulör syns emellanåt på Nääs, och Anders fina Chevrolet Bel Air '54:a syns ofta. I år körs den vilda stilen på den, bortagna navkapslar och rävsvans. 
Sveins fina Dodge Custom Royal D-500 från 1957 rullar in, det sällsynta D-500 option innebar en dräpar-Dodge med 285-310 hästar under huven. Mer prestige med prestanda, denna fina mercedes 300SEL från 1968 har den stora V8:an på 6,3 liter. Denna slungade iväg den teutoniska tvåtonnaren till 100km/h på lite över sex sekunder och till en toppfart på c:a 230km/h. www.hageblad.se/ har många intressanta bilar att välja på, denna måndag med en fin Chevrolet 210 från 1953, svart fyrdörrars och typisk svensksåld Cheva. Cadillacs kommer det många en måndagkväll här rullar en fin 68:a De Ville cab in.
Skilda Fordar, är man en brun Taunus från 1972 är överlevnadschansherna inte stora men den här GXL:en är välbevarad. Mats kommer in med sin fina Lincoln Continental cab från 1966, bland det tyngsta och dyraste Ford Motor Co byggt. Pontiac Firebird cabriolet från 1969 är inte heller någon dussinbil så inte heller Thords fina Dodge Custom Royal Lancer coupé från 1955 som syns ofta på Nääs. 
Austin Mini pickup såldes nog inte många av i Sverige och få har överlevt men denna vita är riktigt fin. Sena ankomster, Chevrolet Impala årgång 1960 och en sportig mercedes benz 190SL från 1958. Och avfärd i kvällsolen med en Ford Mustang coupe från 1966.
Och likaså drar sig en Corvette, 1975 års modell mot utfarten. 
¨
Och en cadillac 59:a nedcabbat på väg hem 
Avslutningsvis en översiktsbild från denna måndagkväll med Cadillac från 1963 i förgrunden. 
Kanonreklam från Land Rover
Land Rover har en intressant specialkatalog, som vanliga kunder inte får titta i...
Och några nyanser rosa igen
pretty-pink.html
dags-for-en-rosachock-igen.html
En given plats i sammanhanget har ju Paris Hilton med sin Bentley.
Mer från kändisvärlden, Evel Knievel var itne känd för modesta fordon eller framförandet av desamma. Cadillac "Mirage" var en pickup byggd på Cadillac Eldorado av Tradition coachwork 1975.
"Playmate pinks" Marilyn Lange 1975 med rosa Porsche 911.
Liv Lindeland med sin De Tomaso Pantera 1972.
Och Lisa baker 1967 med Plymouth Barracuda
Och en som antagligen aldrig tänkt en tanke på att bli playmate. valåret 2010 turnerade Beatrice Ask runt med denna uppsenedeväckande husvagn i rosa tema.
Från filmens värld, i den italienska filmen Avanti från 1972 skymtar denna rosa Fiat 850T, italiens svar på Folkabussen.
Från långköraren Bewitched kommer scenen med denna rosa Chevrolet panel van 1966.
Rosa är inte ett dugg trendkänsligt, kulören fungerar i alla decennier, här Honda S2000 från 2Fast 2Furious.
Kollektivt, en Iveco från West Wight Bus Company är svår att missa.
Men så har vi ju dom legendariska Rosa Bussarna, som kör äventyrsresor till fjärran och exotiska länder och är en välbekant syn i Indien och stora delar av Afrika sen 40 år tillbaka http://www.rosabussarna.com
men man behöver inte åka till hjärtat av afrika med en rosa buss, det räcker med... Örebro.
Mer tungt rosa, Pink Heals foundation är en organistion som hjälper unga kvinnor som drabbats av cancer.
http://www.pinkheals.org/ourstory.htm och här med en rosa brandbil som dragplåster.
Pink Foot 2 är en Pro Diesel dragrace truck!
Och någonstans i mellanamerika rullar en rosa Peterbilt cementtruck helt ogenerat på gatorna
Och slutligen avslutar vi med rosa i den riktigt tunga divisioen. Bara i England kan man väl komma på idén med att låta flickan posera med en stridsvagn helt i rosa.
På trampen i Moskva
Här ser man Moskvitch model 412 i miniatyr på bandet.
Glad ung sojvetmedborgare med sin nya fina trampbil från AZLK.
Mer trampbilar på vift, bilden är från Volgograd 1965, staden som tidigare var känd som Stalingrad.
The Melin Collection - pickups
På Nabers Cadillac körde flera av de anställda pickisar, här Bobby Davis med sin Ford F-100 av 1968 års modell.
George Kimsey på plåtverkstaden hade denna Chevrolet Apache från 1961. lackad grill och kofångare var standard, kromade dito tillhörde De Luxe utrustningen.
Linda Colquette jobbade med garantiärenden på nabers, här är hon 1971 med en 1969 års Chevrolet C-20
Chevrolet C-10 från 1970 och Danny Danzillio, två pickuper till syns i bakgrunden på personalparkeringen hos Nabers.
Ford F-250 av 1963 års modell, bilden är tagen 1968 bakom Nabers och killenheter Jack van Every the third. Återigen fler pickisar i bakgrunden.
Danskimmigranten Sven Sorenby har vi träffat inan i Melin-samlingen, här med sin fru Rosita i Fullerton och en Chevrolet pickup från 1969.
Ford F-100 från 1964, någonstans i villakvarteren i Santa Ana
Broderna Lars melin, med småtting och en ny fin Ford F-150 år 1973.
GMC:s modeller är inte så välkända här men detta är en GMC 1000 från 1963. Bilden är tagen vid Flood Control i Graden Grove.
Ford Ranchero från 1967 i Garden Grove med Torque Trust-fälgar fram och Chrome reverse bak. Ranchero var Fords svar på Chevrolet El Camino, dessa två personbilspickuper blev snabbt mycket populära, 1967 såldes 18138 Rancheros av Ford.
Andra Mulliners - Arthur Mulliner.
Det välkända H.J Mulliner har avlandlats i ett par stycken här för ett tag sen
http://mulliner-rolls-works.html
http://mulliner-bentley-works.html
http://mulliner-other-works.html
Men det fanns inte mindre än fyra olika Mulliners verksamma i storbritannien, so på ett eller annat sätt var löst kopplade till varandra.
Arthur Mulliner i Northampton hade anor tillbaks till 1760, och har släktskap med H.J Mulliner, dessutom slog sig A. Mulliner tidigt ihop med Mulliners of London Ltd, detta var någonstans före 1900, för då strartade ju H.J Mulliner upp sin verksamhet i deras gamla lokaler. A.Mulliners flyttade då til Long Acre i London.
Det fjärde, Mulliners of Birmingham som enligt osäkra uppgifter skall ha varit igång redan 1792 verkar inte ha någon känd koppling till de andra tre dock.
Rörigt? ja, och då enhel del bilars historik kommit bort, arkiv försvunnit, så är det idag inte alltid lätt att reda ut vilken Mulliner det handlar om. I kapitlet http://mulliner-other-works.html har det smugit sig in ett par sådana. Bugattin har faktiskt en Arthur Mulliner, likaså verkar desamma gälla Austins karosser.
Daimler var ett av Arthur Mulliners huvudsakliga uppgifter i begynnelsen att klä med karosser, så redan på 1890-talet. Denna daimler är dock av senare datum från tidigt 20-tal. 
och en Rolls Royce 20HP med snarlik kaross från samma tid
Denna pompösa landaulet visades upp i Rolls Royce katalog 1929, det lilal extrasätet längst bak känsn som ett arv från hästdroskornas tid men kanske var till för livvakter eller liknande. Det hade till och med en egen liten suflett.
Bentley saloon med "airline" kaross från A. Mulliner 1933. 
Rolls Royce Phantom II från samma år med kontinental stil. 
En sen Rolls Royce 20-25 från 1936 med limousinekaross, relativt tunna och bakåtlutade vindrutestolpar verkar varit signum för Arthur Mulliner från denna tid. 
Det skulle kunna varit 1926, men den här Phantom III är faktiskt byggd 1936 i den stil som kalllades för "doctors coupe" dessa kunde vara både coupéer och cabriolet, i det här fallet både och med cabriolet på en fixerad ram som kunde tas bort. Hur som helst verkar kunden varit mycket konservativ i sitt val av kaross. 
Bentley 4 1/4litre saloon från 1937 med lågbyggd kaross, djärvt vinklad ruta och dörrarna som sveper ut över fotstegen. 
Lite av samma linjer gick igen i projektet Autovia, detta var Riley i Coventry som försökte ge sig in i lyxbilsbranschen med denna modell. Två riley-fyror byggdes ihop til en V8, Arthur Mulliner stod för karosseriet. 1936-38 sålde man dock bara 44 stycken och när Riley gick bankrutt och köptes upp av Nuffields, så slopades Autovia helt. 
En Rolls Royce Phantom III med de ville kaross från 1938, nu var dock glansdagranför Artur Mulliners verksamhet över och året efter köptes dom uppp av bilhandlarkedjan Henlys. Karossverkstan stängdes men dock kom namnet att leva vidare, fast nu som agent och återförsäljare av vanliga bilar fram till 1976. 
The Melin Collection - Fleets in Garden Grove
http://svammelsurium.blogg.se/2010/march/the-melin-collection-orange-in-orange-count.html
Och den tyngre division om frekventerade det komplexa Flood Control syntes här:
http://svammelsurium.blogg.se/2008/december/the-melin-collection-big-jobs-at-garden-gro.html
Nu kikar vi på tjänstebilsfronten, som hos de flesta andra institutioner så brukade dessa vara så kallade "Fleet cars" Tillverkarna hade egna kataloger för dessa bilar som man massbeställde till sin "fleet" i uniform kulör och specad utrustning. Det var också snik-modeller som blev fleet cars, så även hos Flood Control.
Plymouth Valiant V200 wagon 1961, skinannde vit och ny i garden Grove, lilla valiant blev snabbt populär även som fleet car med sitt låga pris beprövade konstruktion och slitstarka sexa. 10794 sådanahär V200 wagons gjordes samt ytterligare 6717 i den billigare V100 serien, så dessa var aldrig särskilt vanliga.
Plymouts stora modeller såg ut såhär samma år. Plymouth hade ne egen Fleet car range i SAvoy-serien, listpriset för en sån här sedan var $2242 vilket var 68 dollar under den ordinarie konsumentmodellen. Detta låter inte så mycket men när till exempel hyrbilsfirmor, taxibolag, statliga verk med mera skall göra upphandlingar kan det röra sig om hundratals bilar på en order, då gör det skillnad.
En tvådörrars fleet car, Plymouth Savoy 1960, med 2192 dollar kostade den ungefär som den betydligt mindre Valiant V200, men V8 kostade 152 dollar extra. Det gjorde allt annat med, navkapslar t ex 19 dollar, backljus $11, inre backspegel $4, yttre $18. Det kostade till och med fyra dollar extra att få glykol i kylaren! I andra ändan av utrustnignslistan hittar vi A/C med dual range klimatanläggning för hela 640 dollar och 330-hästars Sonoramic XCommandomotorn för $405, troligtvis var inget av dessa någonsin aktuellt vid uppköp av fleet cars.
Även Studebaker var flitiga leverantörer av fleet cars, deras lilla Lark gjordes i ett antal special utföranden just för detta, en Econ-o-miler med längre hjulbas främst för taxibruk, senare kallad Taxicab line, Heavy-Duty, Challenger och Marshal var andra fleet specialare för polisväsende och dlykikt. Härär Joseph BNotch vid Flood Control med en vanlig vit Lark 1962.
Och david W.Purser 1963 vid en 1959 års Lark som tydligen utrangerats från Flood Control. Den har en reguljär nummerskylt som skvallarar om det, Flood Controls fordon hade State government-plåtar med ett "E" i en ring som syns på bilden ovan.
År 1961 står Clement Polford med en tre år gammal Ford som fortfarande står med på tjänstgöringslistan hos Flood Control. Custom 300 hette Fords billigaste modell från 1958, med den fick man: knapp till tutan istället för hel ring, ETT solskydd, ETT armstöd på förardörren men en kromad list runt vindrutan, alltid nåt. backspeglar, blinkers, vindrutetorkare kostade extra såklart.
Eira Lindberg med en ny Mercury Monterey hardtop sedan 1961, lite flott för att vara Fleet car, men verkar ingått i fordonsflottan ändå, kanske mer som direktionsvagn. Hursonm helst var den såpass ny att den inte fått sina nummerplåtar än, sånt ombesörjer man efter man köpt bilen.
En annan lite för "fin" bil hos Flood Control, Plymouth Belvedere 1963, med de luxe navkapslar och vita däcksidor. Forest Strouse heter killen som poserar vid den här.
Nya fleet cars 1966, Plymouth hade nu hela fem olika grupper av Fury att välja på, I,II,III, Sport Fury och VIP, detta är en Fury I,och dessa köptes nog ytterst sällan av privatperoner. utrustningsnivån var dock högre än innan redan på basnivån, säkerhetsbälten fram, värmepaket, defroster, reservdäck och oljefilter (!) var nu standard även på dessa.
I andra ändan av spektrat, Sam Cinamon med en helt ny Cadillac 1965, då troligen inköpt hos Nabers. Detta är en De Ville som då kostade 5666 dollar i baspris, men man köpte nog inte Cadillacs i parti och minut för Flood Control, men man måste ha iallafall en "executivecar " i en fordonsflotta.
Annons från Mathesons anno 1905
Matheson verkar av allt att döma varit en välbyggd och robust vagn. Några av de fina finesserna sticker ut i mängde, "Self starting from the seat" får en att anta att den vagn hade en slags självstart, nånting som annars inte dök upp förrän på Cadillac 1912. Och en "Automatic speed control by govenor" låter faktiskt som ett slags farthållae om än måhända av enklare sort än den som "först" syntes på Imperial 1955.
"Never failing ignition" och "long life without repairs" är nånting som fortfarande inte verkar vara en självklarhet på alla bilar ens idag...
Allt detta för 5000 dollar, vilket får antas vara skälet till att matheson inte blev så långlivade. Detta är i dagens penningvärde över en miljon kronor! några år senare höjdes priset till och med till 7500 dollar. Samtidigt hade Henry Ford börjat bygga bilar, 1905 kostade Fords model C tourer dock hela 2000 dollar men var av betydligt enklare slag än Matheson. Ford model T låg fortfarande några år fram i tiden.
De första åren byggdes knappt 100 bilar inan flytten till Wilkes-Barre. Totalt uppskattas 1800 Matheson byggts fram till 1912. Här syns fabriken i Holyoke 1905 med två nästan färdiga Matheson tourers.
Schlitz Storslagna buss 1914
George Schlitz hette en entreprenör som startade en bussrutt mellan Brooklyn och New York City. Denna vagn var tidigare världes största hästdroska och drogs av ett tiospann längs samma rutt. Vad Schlitz gjorde var att låta en traktor dra ekipaget istället och utöka den med passagerarbänkar på taket. Hela 120 passagerare kunde nu ta sig ner längs Manhattan med den trehjuliga Knox-traktorn stretandes längst fram, detta måste varit en oförglömlig syn längs New yorks gator, 1914.
Bristols slamkrypare
Bristol-Siddeley byggde dessa två provvagnar med vars främsta uppgift syns tydligt genom observationsrutorna, gigantsika fläktar som skulle suga ner vagen mot banan. Detta nya kapitel i aerodynamik experimenterades det runt 1960, och bilarna har inte så mycket med biltillverkaren Bristol_Cars att göra utan var ett verk av ingenjörskåren hos moderbolaget Bristol_Siddeley
Concours - damernas Delage
Från 1931 års katalog Delage B8 cabriolet med kaross från Letourneur&Marchand)
D8S coupé 1931 också från Letourneur&Marchand.
Och den här coupén byggdes av Gaston Grummer i Paris.
Den här damen kör en Delage D8 dubbelphaeton med kaross från Franay.
D8S "Berline" 1932 återigen med karosseri från Letourneur&Marchand
Labourdette var en annan av de många exklusiva karossmakare i Paris vid denna tid, här visar damen upp en Delage D6 coupe som har en bakre "halvdörr" för bättre insteg, och dessutom är en hardtop 1933.
Delage D8 med sporrtig roadsterkaross 1933 från Gaston Grummer
Den här damen visar upp en sportig coupe med kortat chassi, en Delage D6/70 med kaross från de kända Figoni&Falashi, en del av deras mer extravagnta kreationer syntes här:http://flamboyanta-figoni.html
1935 förvärvades Delage av konkurrenten Delahaye, samma år gjordes denna eleganta sedanca cabariolet, eller deacpotable som den franska termen lyder, av Letourneur&Marchand på Delage D8/15.
Och Josephine_Baker med en Delage visades här http://cars-stars-josie.html
Import från 1967
Just 1967 gjordes det en hel del modeller som verkar vara populära idag, Cadillac De Ville cab till exempel är en mycket vanlig syn ute på säsongen, bara i mitt grannskap rullar fyra stycken: "Förrådet" med dessa fylldes på främst under 80-talet, och då vihar ett gott bestånd av dessa i landet efter den rushen så är det inte så ofta de skeppas över i dagsläget, men denna 67:a dök nyligen upp. I behov av lite fix och omvårdnad dock.
Desto ovanligare är dock Ambassador, DPL cabriolet 1967 byggdes bara i 1260 exemplar, och mig veterligen finns bara en innan i landet så det här är en definitivt udda bil. 
En rätt fin bil, som behöver ny cab och lite luft i däcken.
Inredningen är okej med, AMC hade alltid lite udda form på sina saker. 
Lincoln skiljde sig från de övriga med att erbjuda en fyrdörrars cabriolet, tvådörrars fanns inte ens på programmet. Det byggdes inte särdeles många av dessa heller, 1967 var siffran 2276 stycken, och det var även sista året denna Continental-modell utan tak gjordes. Den kostade dessutom 800 dollar mer än en Cadillac. 
och en Chrysler New Yorker coupe från 1967 har också nyss anlänt, inte heller det någon dussinvara med 6885 gjorda. Tio stycken skall det nu finnas i Sverige enligt sören på http://www.ccv.se/ som även tagit bilden. 
Jaguar med italienskt snitt
Bertone har gjort lite egna versioner på Jaguar genom åren, en del dök upp i inlägget här:
http://svammelsurium.blogg.se/2009/may/katt-i-lanta-fjadrar.html
Elegant coupe från 1958 på XK150. 
Piranha var en E-type på Bertones vis, men hade inte så mycket med Jaguar att göra då detta projekt initierades av tidningen Daily Telegraph 1967. Den begåvade Marcello Gandini som då arbetade Hos Bertone höll i pennan, och samma penna användes uppenbarligen när man gjorde Espada åt Lamborghini strax efteråt. 
1977 var det dags igen, Ascot hette detta concept. 
Ett designförslag för XJ40 presenterades av Bertone 1982 som inte föll Jaguar i smaken, kanske därför dröjde det ända till 2011 innan en Bertone-Jaguar åter sågs på mässorna, B99 visades på Genevemässan tidigare i år och huruvida Jaguar kommer använda någonting i det här formspråket återstår att se. B99 är en låg, rymlig fyrdörrars hardtop sedan 
Som gör sig väldigt bra från den här vinkeln, lågt akterparti med en obruten linje från nos till akter andas lite klassisk Xj6 och vi kanske får tillbaks den bortglömda detaljen bakåtsikt i våra bilar igen? 
Dessutom visade man en mock-up på B99 i racerkläder också, B99GT