Basker blå, redo att gå
Den tredje juli startade en märklig trupp en märklig resa. Från Ystad skulle man marchera dryga 40 mil mot Göteborg och vidare till slutdestination Hindås. Det handlade om fredsbaskermarschen som genomfördes av en blandad skara människor med ett gemensamt, de har gjort utomlandstjänst inom FN/Kfor och liknande organisationer.
Folk i gemen har oftast rätt dålig insikt om vad våra soldater gör utomlands, det är inte bara soldater förresten, det är poliser, tullare, rättsmedicinare, fordonsförare och flera andra yrkeskategorier som är inblandade. Totalt uppskattas det att c:a 120 000 tusen svenska gjort utlandstjänst, en ansenlig siffra för vårt lilla land.
Och det är det här som Fredsbaskermarchen handlar om, att uppmärksamma att dessa finns, och att det inom "kåren" finsn en gemenskap och hjälpande hand. Initiativtagare är Lars-Göran Nyholm som presenterar sig själv och sin idé här http://fredsbaskermarschen.se/nyholm
Vid starten i Ystad var dom en handfull, efter vägen anslöt sig veteraner och gick delsträckorna, totalt deltog runt 400 män och kvinnor i marchen som tog 16 dagar att genomföra. Den sista sträckan från Göteborg till Hindås tog sig en liten trupp på drygt tio personer inklusive Nyholm som ju gått hela sträckan från Ystad.
Det är en lite märklig gemenskap, alla har tjänstgjort i vitt skilda delar av världen vid helt olika tidpunkter, men ändå känner dom en stor samhörighet. En gång fredssoldat alltid fredssoldat heter det, och i denna krets finns både hjälp, stöd och kamratskap som överskrider alla gränser. Dessa förtjänar att uppmärksammas mycket mer än vad som görs, det är ju en ganska stor grupp människor det handlar om, drygt 120 000 svenska har genom åren har varit med i denna gemenskap. En gemenskap som få utanför har någon aning om.
Tunga rallyt på genomresa
MHS intressanta evenemang Tunga Rallyt brukar passera förbi här i närheten i början av maj varje år. Det vet jag då jag i princip alltid lyckas missa det varje år... Men denna gången tog dom ett depåstopp i stort dett tvärs över gatan, på VM trailer, tidigare känt som Härryda släp.
En minnesvärd sommardag 1932
Landvetter var förr om åren ett ganska litet samhälle cirka två mil utanför Göteborg. Här levde man och verkade inom orten med jordbruk, hantverk med mera, de enda bilar man såg var de som passerade på riksvägen mellan Göteborg och Borås, knappt någon ägde en privatbil här på den här tiden. Så den dagen flygarlegendaren Albin Ahrenberg gästade byn med sin Junkers F13 måste detta varit en stor händelse, få personer hade nog någonsin sett eller varit nära ett flygplan förut.
Planet hade Albin beställt från Junkersfabriken redan 1923 och var starten för det nya flygbolaget AB Aerotransport, Albin själv kom att gör mycket uppdrag med flygfotografering och passagerartransport, tidvis ihop med en inte helt obekant tysk flygare som hette Hermann Göring...
Den här sommaren 1932 var Albin Ahrenbergs namn vida känt bland allmänheten, då han året innan gjorde en herosik insats genom att lokalisera och rädda en en forskningsexpedition som försvunnit på Grönland, Albin kom tillbaks som hjälte och utnämndes för detta som Kapten i flottan. Under dessa år företog han också de berömda rundturerna över hela Sverige för att promota flyget för allmänheten. SE-AAB var nu i hans privata ägo och det blev många turer, hela vårt avlånga land gästades av Albin och hans Junkers, och mot betalning fick de som vågade följa med på en sväng i planet.
Junkersplanet SE-AAB tidigare registrerat S-AAAB slutade sina dagar med ett totalhaveri i Vännäs hösten 1935, då man kolliderade med en bergsida när piloten vid detta tillfälle, A. Widell, försökte sig på en nödlandning. Widell klarade sig men planet skrevs avsom skrot. Då hade denna Junkersmaskin genomfört inte mindre än 18876 flygningar och totalt 8000 flygtimmar!
Såhär skrev Albin själv i sina memoarer om det plan han tyckte allra mest om att flyga:
SE-AAB hade inga tokskaper för sig som "Bolivar", den var en god och pålitlig arbetskamrat, och under årens lopp växte vi två tillsammans till en organisk enhet, vingarna satt på mina egna axlar. I de väder en fågel kunde flyga och landa, kunde vi göra detsamma. När den 12 år gammal, en avsevärd ålder för ett flygplan vid denna tid, i mina ärenden men med en annan förare i tät dimma gick till den sista vilan i en skogig bergstrakt mellan Vännäs och Umeå hade den gått nära 8.000 flygtimmar och jag hade förbrukat tre rattar och nött ut tre läderklädslar i min förarstol. Den var trogen in i det sista. Trots att den mejade ned 14 träd, fick vingarna krossade och kroppen avbruten skadades ingen av besättningen och inte en glasruta gick sönder i kabinen.
Jag grät när jag fick dödsbudet - jag hade mistat en del av mig själv - min bäste vän och kamrat!
Jag grät när jag fick dödsbudet - jag hade mistat en del av mig själv - min bäste vän och kamrat!
Folk gick verkligen man ur huse denna dag för att beskåda flygmaskinen som damp mer på Landvettersjön, en troligen oförglömlig upplevelse för alla de som var där denna sommardag i Landvetter 1932.
En våldsam dag i luften 1952
Jag brukar försöka hålla mig ifrån upprepningar, men just detta inlägg som ursprungligen skrevs i januari 2008, förtjänar att lyftas fram igen. För idag är det exakt 60 år sedan två Vampire jaktplan från F9 Säve, kolliderade i luften över Landvettersjön, och Mölnlycke bombarderade med nedfallade vrakdelar.
Den 16:e April 1952 var en division J28 Vampire flygplan från F9 Flygflottilj på Säve ute och övade luftstrid, och på 4000 meters höjd över Landvettersjön kommer två plan (nr 28316 fört av korpral Bertil Silfverstrand, samt nr. 28228 , fört av furir Göte Jonasson) för nära varandra och kollisionen är ett faktum. Himlen lystes upp av ett eldklot och en våldsam smäll hördes. Planen hade lyft bara ett tiotal minuter innan och var fulltankade.
Båda piloterna lyckades klara sig ur planen, Furir Jonasson skadas lindrigt och tar mark med sin fallskärm vid Sjödala gård söder om Mölnlycke.. Värre gick det med korpral Silvferstrand som omkom i haveriet. Hans kvarlevor återfanns senare i Finnsjön, också söder om Mölnlycke.
Vrakdelarna från planen spreds över ett stort område över Mölnlycke, som på den tiden inte var den tätort det är idag. Arbetsdagen hade precis börjat vid Mölnlycke fabriker när delar från planen började smälla ner över fabriksområdet. Längre bort mot Hönekulla bodde familjen Krusell, som uppmärksammat smällen.
Tack vare att de uppmärksammade explosionerna, så hade dottern i familjen rest sig från trädgårdssoffan strax innan en av planets automatkanoner slår igenom hustaket och och krossar soffan vid husväggen.
Ett femtiotal meter bakom villan slår strax efteråt en brinnande motor ner, ena vingen tar också mark i villans närhet. Ner emot Råda Stock där trävarulaget Mölnlycke Trä ligger idag borrade en av stjärtbommarna ner sig i marken, uppe på dessa större delar så krossades flertalet tegelpannor, fönsterrutor och annat av mindre delar som haglade ner,. otroligt nog skadas ingen på marken av vrakspillrorna som spreds över ett område från Långenäs till Råda Säteri.
1. Här kolliderar planen
2. Här ligger Mölnlycke fabriker, som fick taken förstörda av fallande vrakdelar. Brinnade delar skapade en del skogsbränder längs med området ut mot Långenäs, men kom snabbt under kontroll.
3. Här bodde Krusells, där automatkanonen slog ner.
4. Råda Stock, där flertalet hus skadades av nedfallande delar
5. Finnsjöns norra strand, där den olyckligt omkomne korpral Silvferstrand återfanns, Furir Jonasson tog mark vid Hårskered sydost om denna sjö.
6. platsen där Mölnlycke Trä nu ligger, där stjärtbommen borrade ner sig.
Haverikommisionen upprättade sitt huvudkvarter hemma hos Krusells, och fick ett problematiskt arbete då flertalet ivriga ortsbor redan hade plockat åt sig en hel del av vrakdelarna, i farten hade någon till och med roffat åt sig en bit av familjen Krusells demolerade stupränna i tron av det var en flygplansdel!
Vitala instrument kom att saknas och fick efterlysas, efter ett par dagar kom bland annat accelerometern tillrätta, sönderplockad, och utan större värde för kommissionen. Som tur var hade en elektriker redan sett instrumentet på marken och noterat hur visarna stod, vilket kom att hjälpa kommissionen en bit på vägen.
Utlåtandet löd att kollisionen berott på förarfel. En icke helt ovanlig olycksanledning i jetflygets barndom, då man fortfarande hade värnpliktiga flygförare och jetplanen som sådana var en helt en helt ny företeelse att lära sig kontrollera.
J28B, De havilland Vampire var det första jetplanet i svenska flygvapnet och de första levererades till svenska flygvapnet redan 1946, i ett tvåsitsigt utförande kom det att finnas kvar som skolflygplan ända till 1968.
Den 16:e April 1952 var en division J28 Vampire flygplan från F9 Flygflottilj på Säve ute och övade luftstrid, och på 4000 meters höjd över Landvettersjön kommer två plan (nr 28316 fört av korpral Bertil Silfverstrand, samt nr. 28228 , fört av furir Göte Jonasson) för nära varandra och kollisionen är ett faktum. Himlen lystes upp av ett eldklot och en våldsam smäll hördes. Planen hade lyft bara ett tiotal minuter innan och var fulltankade.
Båda piloterna lyckades klara sig ur planen, Furir Jonasson skadas lindrigt och tar mark med sin fallskärm vid Sjödala gård söder om Mölnlycke.. Värre gick det med korpral Silvferstrand som omkom i haveriet. Hans kvarlevor återfanns senare i Finnsjön, också söder om Mölnlycke.
Vrakdelarna från planen spreds över ett stort område över Mölnlycke, som på den tiden inte var den tätort det är idag. Arbetsdagen hade precis börjat vid Mölnlycke fabriker när delar från planen började smälla ner över fabriksområdet. Längre bort mot Hönekulla bodde familjen Krusell, som uppmärksammat smällen.
Tack vare att de uppmärksammade explosionerna, så hade dottern i familjen rest sig från trädgårdssoffan strax innan en av planets automatkanoner slår igenom hustaket och och krossar soffan vid husväggen.
Ett femtiotal meter bakom villan slår strax efteråt en brinnande motor ner, ena vingen tar också mark i villans närhet. Ner emot Råda Stock där trävarulaget Mölnlycke Trä ligger idag borrade en av stjärtbommarna ner sig i marken, uppe på dessa större delar så krossades flertalet tegelpannor, fönsterrutor och annat av mindre delar som haglade ner,. otroligt nog skadas ingen på marken av vrakspillrorna som spreds över ett område från Långenäs till Råda Säteri.
1. Här kolliderar planen
2. Här ligger Mölnlycke fabriker, som fick taken förstörda av fallande vrakdelar. Brinnade delar skapade en del skogsbränder längs med området ut mot Långenäs, men kom snabbt under kontroll.
3. Här bodde Krusells, där automatkanonen slog ner.
4. Råda Stock, där flertalet hus skadades av nedfallande delar
5. Finnsjöns norra strand, där den olyckligt omkomne korpral Silvferstrand återfanns, Furir Jonasson tog mark vid Hårskered sydost om denna sjö.
6. platsen där Mölnlycke Trä nu ligger, där stjärtbommen borrade ner sig.
Haverikommisionen upprättade sitt huvudkvarter hemma hos Krusells, och fick ett problematiskt arbete då flertalet ivriga ortsbor redan hade plockat åt sig en hel del av vrakdelarna, i farten hade någon till och med roffat åt sig en bit av familjen Krusells demolerade stupränna i tron av det var en flygplansdel!
Vitala instrument kom att saknas och fick efterlysas, efter ett par dagar kom bland annat accelerometern tillrätta, sönderplockad, och utan större värde för kommissionen. Som tur var hade en elektriker redan sett instrumentet på marken och noterat hur visarna stod, vilket kom att hjälpa kommissionen en bit på vägen.
Utlåtandet löd att kollisionen berott på förarfel. En icke helt ovanlig olycksanledning i jetflygets barndom, då man fortfarande hade värnpliktiga flygförare och jetplanen som sådana var en helt en helt ny företeelse att lära sig kontrollera.
J28B, De havilland Vampire var det första jetplanet i svenska flygvapnet och de första levererades till svenska flygvapnet redan 1946, i ett tvåsitsigt utförande kom det att finnas kvar som skolflygplan ända till 1968.
En solig novemberdag
Vårt höstväder följer inte normen detta år, vi skriver idag 12:e november och motorcykelsäsongen är längre än någonsin. Dessa tvåhjulingar syntes på Dansered, Härryda idag på en fikastund.
belevat besök på turisthotellet
Gamla vykort är trevliga, särskilt när dom har lokal anknytning, och ännu mer så när de innehåller fordon.
Här är Turisthotellet i Hindås någon gång troligen i slutet av fyrtiotalet på parkeringen ser vi en bil som torde varit tämligen uppseendeväckande och rejält dyr då, en Lincoln från 1946. Direkt efter kriget var det inte lätt att köpa ny bil, ransoneringarna kom att fortgå, skyddstullar, stegrande priser och en världsindustri som ännu inte hämtat sig gjorde nya bilar till en bristvara. Lincoln var en mycket dyr och exklusiv bil med V12 motor och var dubbelt så dyr som en vanlig Ford sedan, få torde exporterats då bara drygt 16000 tillverkades totalt av 1946 års modell.
Någon försäljningstatistik för Sverige detta år finns inte att få tag på, men 1950 såldes blott sju Lincolns här, av de tidigare årgångarna troligen färre.
Så vem kan ha besökt turisthotellet i Hindås med denna extravaganta och sällsynta kärra?
Det får vi nog aldrig reda på, bilen brevid däremot var lite vanligare, det är en Plymouth av årsmodell 1946-48, dessa var desto vanligare då de sattes samman här i Sverige hos ANA i Nyköping. Bilarna kom nedmonterade i lådor som ett sätt att kringgå skyddstullar och importkvoter.
Turisthotellet, som heter Hjortvikens konferenscenter idag uppförd i stram modernistisk stil i slutet av 30-talet. Då ersatte den det tidigare turisthotellet som var en enorm storslagen byggnad, som oturligt nog brann ner till grunden 1935.
En tur med Jakob i Landvetter 1926
Det är alltid kul när man hittar äldre bilder med hembygdsanknytning, särskilt då dessa kanske inte fokuserar så mycket på bilden utan den bara "råkar" finnas där, som t ex Volvos reklamfoton från Hindås Station här:
http://svammelsurium.blogg.se/2010/december/reklam-runt-hornet.html
Detta är en ganska välkänd bild ur Volvos arkiv som publicerats i en rad böcker och magasin genom åren, men jag kan till och med på metern när se vart bilden är tagen. Vi är vid Bårekulla i Landvetter, år 1926.
Volvos första modell ÖV4 brukar felaktigt benämnas som "Jakob" dom hette aldrig så, däremot hade de tio prototyperna lite olika smeknamn, som sjöjungfrun, trollungen, orrekojan med mera, en av dessa var Jakob.
Och det är högst troligt att just denna bil som var ute på en provtur i Landvetter en sensommardag 1926 är den mytomspunna Jakob.
Utveckligen från prototyper till produktion gick ganska fort. I september 1925 tog beslutet om att bygga en förserie, Bofors byggde ramarna, Penta motorerna, i maj hade man börjat bygga ihop det hela med karosser från Adolf Freyschuss karosseri i Stockholm. Den 19:e augusti knöts SKF till projektet och det är därifrån bilarna fick namnet Volvo och den 27:e oktober flyttade man in i en lokal som SKF ägde för att börja bygga de nya Volvo-bilarna.
Jakob och de andra provvagnarna hade ännu inget namn, men de hade registrerats både som GL och Larson, efter Gustaf Larson, initiativtagare till projektet.
http://svammelsurium.blogg.se/2010/december/reklam-runt-hornet.html
Detta är en ganska välkänd bild ur Volvos arkiv som publicerats i en rad böcker och magasin genom åren, men jag kan till och med på metern när se vart bilden är tagen. Vi är vid Bårekulla i Landvetter, år 1926.
Volvos första modell ÖV4 brukar felaktigt benämnas som "Jakob" dom hette aldrig så, däremot hade de tio prototyperna lite olika smeknamn, som sjöjungfrun, trollungen, orrekojan med mera, en av dessa var Jakob.
Och det är högst troligt att just denna bil som var ute på en provtur i Landvetter en sensommardag 1926 är den mytomspunna Jakob.
Utveckligen från prototyper till produktion gick ganska fort. I september 1925 tog beslutet om att bygga en förserie, Bofors byggde ramarna, Penta motorerna, i maj hade man börjat bygga ihop det hela med karosser från Adolf Freyschuss karosseri i Stockholm. Den 19:e augusti knöts SKF till projektet och det är därifrån bilarna fick namnet Volvo och den 27:e oktober flyttade man in i en lokal som SKF ägde för att börja bygga de nya Volvo-bilarna.
Jakob och de andra provvagnarna hade ännu inget namn, men de hade registrerats både som GL och Larson, efter Gustaf Larson, initiativtagare till projektet.
Mars i variationer
Har ju lite då och då presenterat lite fotokavalkader bakåt i tiden. Här kör vi en till, och det handlar om tidigt mars, alltså runt 6-7:e i denna månad, bakåt i tiden.
Denna lördagen var det utefikapremiär på Dansered. 
2010, förra året var våren betydligt senare, en "padda" tittar fram under snön hos Find i Rödbo. 
2009, motorcyklar är ett säkert vårtecken, här är Heath med sin Honda i Landvetter centrum, fast just denna syn har inte alltid med vår att göra för han kör hoj året om.
6:e mars 2008, marken har börjat tina upp och gör ett återbesök hos Lloyden som tidigare figurerat här:
http://lloyden.html
Vädret kan ju bedra rejält i mars också för här blev vi återigen snuvade på våren, lite senare i månaden såg det ut så här: http://march/elmia-2008.html 
2007, och finbesök från Värmland, Erica på blixtvisit. 
Våren 2006 blev försenad, såhär mycket snö låg det kvar långt in i månaden. 
2005 var det en sen vinter och en sen vår, Stationsgatan i Landvetter en solig 6:e mars. 
2004 var det annorlunda däremot, då körde vi konbanekörning, Blackstage på Rädden i Göteborg, ett populärt evenemang med bland annat denna tuffa Lancia Delta Integrale som deltagare. 
och samma helg 2003 körde vi också Blackstage där, men i lite bistrare klimat. Här är Jonas på väg mot konerna i sin turboladdade (!) Lada kombi. 
Skogspromenad i Mars 2002, Olle har hittat ett skogsfynd, en Chevrolet lastbil som nån gång blivit Epa-traktor för länge sen. 
Götaplatsen 2001, snö, mycket minusgrader och Chalmers gör redo för att lyfta med sin varmluftsballong. 
ett mellanspel på dansered
Hektiska helger framöver, som den gångna helgen som bjöd på Cruising kungälv, och Tjolöholm classic car show, två stående evenemang i min kalender. Själva cruisingkvällen i Kungälv missades då det samtidigt var gårdsfest hemmavid på Dansered.
Ett gemytligt arrangemang som involverade en hel del folk denna gång, och som vanligt ett gäng hundar. Olle är minst och mest markant, Diesel heter den vita vinthunden, och så ingår numer också ett gäng ystra kycklingai menageriet på Dansered.
Smörgåstårta inledde kvällen, och en liten söt bonushund på besök med.
På det hela taget en trevlig kväll på gården.
Ett gemytligt arrangemang som involverade en hel del folk denna gång, och som vanligt ett gäng hundar. Olle är minst och mest markant, Diesel heter den vita vinthunden, och så ingår numer också ett gäng ystra kycklingai menageriet på Dansered.
Smörgåstårta inledde kvällen, och en liten söt bonushund på besök med.
På det hela taget en trevlig kväll på gården.
Dagar i Mars
låt oss göra en ny fotokavalkad bakåt i tiden, i februari körde jag ju den här sviten.
http://dagar-i-februari.html
Här kommer en serie bilder som allihopa är tagna runt 26-27:e Mars.
Majsan vädrar vårluft, Landvetter 2010, snön försvinner fort nu.
2009, efter en ganska regnig vinter så vräkte det plötsligt ner i slutet av Mars hemmavid.
2008 var det ungefär likadant, ett tjockt vitt täcke uppkom inte heller då förrän i slutet av vintern. Men det hindrade inte de här seglarentusiaterna på Rådasjön i Mölnlycke.
2007 däremot, sprudlande vårväder och ett gäng Harley Davidson-åkare fikar på Dansered
2006, Gustavsfors, Dalsland samma tid.
2005, påskafton och karavanen går mot Custom Motor show på Elmia i Jönköping.
2004 och vi kör Blackstage, konbanekörning på "Rädden" i Göteborg.
2003, nya spårvagnspår dras förbi Skandinavium i Göteborg
2002, Gert är ute och vårluftar hojen sväng.
2001, Datsunen i vårsolen på Dansered.
2000, katten Lisa gottar sig i vårsolen, strategiskt nära fågelbordet på Borgåsvägen i Landvetter.
http://dagar-i-februari.html
Här kommer en serie bilder som allihopa är tagna runt 26-27:e Mars.
Majsan vädrar vårluft, Landvetter 2010, snön försvinner fort nu.
2009, efter en ganska regnig vinter så vräkte det plötsligt ner i slutet av Mars hemmavid.
2008 var det ungefär likadant, ett tjockt vitt täcke uppkom inte heller då förrän i slutet av vintern. Men det hindrade inte de här seglarentusiaterna på Rådasjön i Mölnlycke.
2007 däremot, sprudlande vårväder och ett gäng Harley Davidson-åkare fikar på Dansered
2006, Gustavsfors, Dalsland samma tid.
2005, påskafton och karavanen går mot Custom Motor show på Elmia i Jönköping.
2004 och vi kör Blackstage, konbanekörning på "Rädden" i Göteborg.
2003, nya spårvagnspår dras förbi Skandinavium i Göteborg
2002, Gert är ute och vårluftar hojen sväng.
2001, Datsunen i vårsolen på Dansered.
2000, katten Lisa gottar sig i vårsolen, strategiskt nära fågelbordet på Borgåsvägen i Landvetter.
Dagar i februari
En del som gör mitt fotointresse kul för min egen del är att man kan bläddra lite i bilderna kronologiskt som en slags dagbok.
Låt oss gå tillbaka i tidigare februarimånader, alla bilder är tagna runt den 10:e denna månad år för år.
Årets bild, Gott om snö häromkring. Nizze i Skällsjöås tycker det är utmärkt väder att öva på att göra backflip med hojen. 
2009, okänd katt vaktar brunnslocket på Dansered. 
13:e februari 2008 möter vi en nyklippt Hampuz fardby i kortbrallor på Dansered. 
2007, en liten utflykt mot Dalskog och Torsered i Skene-trakten
2006, en sväng med vinter-Chryslern bland snödrivorna i Landvetter
2005, kompisens merca tuffar fram på vägen hemma
en glåmig februaridag 2004 kommer det här konstverket vid landvetter flygplats till sin rätt. 
2003, kompisen Jimmys Impala står i vinterdvala. 
2002, översvämmningar, här är ån vid Stationsgatan i Landvetter. 
Och hur snabbt vädret kan ändra sig, en solig dag med bortåt tio plusgrader tog jag ut Datsunen en premiärtur. Detta var 14:e februari 2001. 
Dagen efter såg det ut så här på samma ställe. 
också har man även hunnit med
...månadens fika i Fritjofs garage, återigen välbesökt, fikarummet börjar bli trångt nu. Men en härlig avslappnad miljö med trevligt folk inom gemet. Fler och fler "utsocknes" besökare har uppmärksammmat denna händelse, och det är ju roligt.
På is...
Tja, har insrtallerat en ny dator, som innehåller Windows Vista vilket jag nu efter två dar fortfarande inte fullt kommer överens med. Sp jag skall göra som de flesta andra jag känner som råkat ut för det nya Vista och kasta ut det och ominstallera XP istället.
Vad som strular mest är just sökning och katalogisering av bilder och material, nåt som jag är i stort behov av att alla bitarna finns på rätt plats. Som ni säkert fattat så är detta arkiv relativt omfattande, och som läget är nu är det väldans bökigt att hitta rätt bland alla konstiga funktioner och extramoment.
Under tiden så bjuder vi på lite av dagens vinterunderhållning från Skällsjöås och gänget där som gillar att leka på is. 
sexhundra skruv i däcken ger gott fäste på sjöisen. 
Lönn-löst?
Jag gillar lönnträd, jag tycker lönnträd är jätevackra, så för några år sedan blev jag glad över att just en sådan slagit rot i min trädgård.
Men det visade sig när den vuxit sig drygt meterhög att inte bara jag uppskattar lönn, det gör tydligen rådjur också... Så hela tiden decimerades den spirande lönnen til en meterhög pinne varje år, men just i år tog den fart och kom förbi det kritiska, rådjursvänliga stadiet, äntligen en stor seger i det lilla.
Men så visade det sig nyligen här att då den nu gått förbi rådjurshöjd är den numer uppe på helt lagom middagshöjd för älg...
Men det visade sig när den vuxit sig drygt meterhög att inte bara jag uppskattar lönn, det gör tydligen rådjur också... Så hela tiden decimerades den spirande lönnen til en meterhög pinne varje år, men just i år tog den fart och kom förbi det kritiska, rådjursvänliga stadiet, äntligen en stor seger i det lilla.
Men så visade det sig nyligen här att då den nu gått förbi rådjurshöjd är den numer uppe på helt lagom middagshöjd för älg...
Kräftkalas på dansered
Vi har haft kräftskiva.
Johanna och Cissi gör sig ordning för kvällen, dom har lite grann missat det där med att här i Härryda innebär frasen att klä upp sig för fest, på sin höjd att man tar på sig rena kläder...
Lite kräftfrossa och en utsocknes gäst, Birger Granli som annars är en av de bättre sadelmakarna vi har i landet gillade partyt med. Mer om hans verksamhet på: http://www.onestopshop.nu/
Och Olle var ju givetvis med, han visade hur en hund kan bli frustrerad på riktigt. Alltså vill äta allt, men gillar ju inte kräftor, vill äta, kan inte, vill... matte , hjälp mig nu. Stackarn stirrade i timmar på kräftfaten.
Och nubbe inmundigades med, i rätt så rask takt, sen kom nubbeflaskorna i 70cl mått, å tog slut i samma takt...
Tja, den som minns mer av kvällen kan väl skriva en kommentar...
Tidigare hålligång på Dansered här: http://pa-dansered.html
Johanna och Cissi gör sig ordning för kvällen, dom har lite grann missat det där med att här i Härryda innebär frasen att klä upp sig för fest, på sin höjd att man tar på sig rena kläder...
Lite kräftfrossa och en utsocknes gäst, Birger Granli som annars är en av de bättre sadelmakarna vi har i landet gillade partyt med. Mer om hans verksamhet på: http://www.onestopshop.nu/
Och Olle var ju givetvis med, han visade hur en hund kan bli frustrerad på riktigt. Alltså vill äta allt, men gillar ju inte kräftor, vill äta, kan inte, vill... matte , hjälp mig nu. Stackarn stirrade i timmar på kräftfaten.
Och nubbe inmundigades med, i rätt så rask takt, sen kom nubbeflaskorna i 70cl mått, å tog slut i samma takt...
Tja, den som minns mer av kvällen kan väl skriva en kommentar...
Tidigare hålligång på Dansered här: http://pa-dansered.html
helg med annat race, ankrace
Lördag bjöd på racing av helt annat slag, det var dags för det årliga ankracet i Landvetter, som arrangeras av Landvetter idrottsällskap. För den som inte vet vad ett ankrace är, så är det ett slags lotteri. man köper en lott i form av en ankbiljett. Sen slängs ett tusental knallgula numrerade plastankor i ån och flyter med strömmen ner mot målgången.
Publik väntar med spänning på att de första ankorna skall passera under bron, olyckligtvis blåste det motvind så alla blåste uppströms igen.
Men en inlånad brandspruta satte det på rätt kurs igen.
Ankgeneral Leif Bengtson väntar med spänning vid mål, här kommer tätklungan och nånstackare måste göra hundgörat med, stå i ån och räkna ankor. Malin, Karin och Camilla har dukat för lite picknick vid åkanten.
Men den stora grejen med ankracet och kringaktiviterna med grill, öltält och uppträdanden är gemeskapen. Landvetter har vuxit väldigt de senaste decennierna och förlorat det mesta av den prägel av småstad på landet som det en gång hade. Detta är synd då mycket av sammanhållning och socialt patos blir så grundlöst i en moderniserad förort där de flesta är inflyttade från någon annanstans, ett främligskap i sin egen stad. Men en gång om året kan man återuppleva den mysiga byalika gemenskap som det en gång fanns i bygden, vid ankracet, som går av stapeln helt rätt vid stationsgatan, vid ån i närheten av stationshuset som är den allra äldsta delen av det gamla Landvetter.
Publik väntar med spänning på att de första ankorna skall passera under bron, olyckligtvis blåste det motvind så alla blåste uppströms igen.
Men en inlånad brandspruta satte det på rätt kurs igen.
Ankgeneral Leif Bengtson väntar med spänning vid mål, här kommer tätklungan och nånstackare måste göra hundgörat med, stå i ån och räkna ankor. Malin, Karin och Camilla har dukat för lite picknick vid åkanten.
Men den stora grejen med ankracet och kringaktiviterna med grill, öltält och uppträdanden är gemeskapen. Landvetter har vuxit väldigt de senaste decennierna och förlorat det mesta av den prägel av småstad på landet som det en gång hade. Detta är synd då mycket av sammanhållning och socialt patos blir så grundlöst i en moderniserad förort där de flesta är inflyttade från någon annanstans, ett främligskap i sin egen stad. Men en gång om året kan man återuppleva den mysiga byalika gemenskap som det en gång fanns i bygden, vid ankracet, som går av stapeln helt rätt vid stationsgatan, vid ån i närheten av stationshuset som är den allra äldsta delen av det gamla Landvetter.
en fredagkväll med något helt annat.
ibland gör man icke motorrelaterade saker också, otroligt nog tycker ni? Jaja, fredagen blev livad hos grannen, med nubbe, och kubbspel. Sist jag spelae kubb varen inte helt nykter midsommar på Hönö, inte bara promillehalten påverkade utan även det faktum att vi försökte oss på det i halvmeterhögt gräs...
Nu spelade vi kubb på en nyklippt gräsmatta, men dock med visst lut.
Från vänster Peggy, Jonathan, Arne, Natalie, Ismo och Lena
Grabbarna i nederkant av gräsmattan.
damerna i ovankant, trots det så förlorade dom...
Kan det haft något att göra med hur Ismo fixar taktiken? men dopingtester i kubb är tämligen enkla, kommer du nykter får du rätta till det under spelets gång.
Nu spelade vi kubb på en nyklippt gräsmatta, men dock med visst lut.
Från vänster Peggy, Jonathan, Arne, Natalie, Ismo och Lena
Grabbarna i nederkant av gräsmattan.
damerna i ovankant, trots det så förlorade dom...
Kan det haft något att göra med hur Ismo fixar taktiken? men dopingtester i kubb är tämligen enkla, kommer du nykter får du rätta till det under spelets gång.
en konversation en stilla lördagkväll
SAxat från facebook i lördags, några vänner en bit härifrån fick nånting att tala om...
S: Ojoj, nu händer det grejor iskogen, Kusinen eldade upp huset så går det när man eldar för nära lör kl 19:13 ·
M: öh va? lör kl. 19:17
S: kusinen eldade för nära huset så det tog eld!! lör kl. 19:22
M: aha, vicket hus e de? lör kl. 19:22
S: ett rött hus när man går till sjön! lör kl. 20:21
P: va :O lör kl. 20:24
S: Markos hus har brunnit du får springa ner och kolla!! lör kl. 20:25
P okej men orkar inte nu^^' lör kl. 20:26
B: Brandbilen va här o vände lör kl. 21:48
S: eldade du så mycket?? lör kl. 21:57
Vad säger man om det? kanske som Fred på http://lae.blogg.se/ kommenterade det, "vafan bor du nånstans? Karelen eller?"
Trädgårdsdags, spirean spirar.
Här: http://tradgardsdax.html beskrev jag mina besvär med att hacka, stycka, krossa, fräsa, bränna och på andra hemska sätt ha ihjäl en klump konstiga ogräsrötter.
Det gick ju inte så bra för "ogräset" ser nu så här bedårande tjusigt ut , två meter höga och det surrar av hundratals energiska humlor i de snövita kronorna.
Det gick ju inte så bra för "ogräset" ser nu så här bedårande tjusigt ut , två meter höga och det surrar av hundratals energiska humlor i de snövita kronorna.
Midsommar 2009
sen update, men iallafall. Platsen i år igen Skällsjöås, det som blir så festligt att försöka uttala efter ett par omgångar med nubbe och blandat. Denne gång dock utan det mystiskt vandrande partytältet, men det blev rundvandring och förflyttning av folket iallfall.
Anhalt 1, Jannes garage. Med tvåhjuligt och fyrhjuligt.
Anhalt 2 Anders och pias veranda med långbord, grillning och snaps, och mer snaps, varvat med en hel del gott käk.
Näe, nu tror jag att jag drar... Eller vänta förresten, här fanns ju sill!
Anhalt 3. Görans veranda
Anhalt 4. Sari och Heikkis vardagsrum, med allsång och dans som kanske inte helt följer midsommartraditionerna, men kul var det att se på iallfall.
Anhalt 1, Jannes garage. Med tvåhjuligt och fyrhjuligt.
Anhalt 2 Anders och pias veranda med långbord, grillning och snaps, och mer snaps, varvat med en hel del gott käk.
Näe, nu tror jag att jag drar... Eller vänta förresten, här fanns ju sill!
Anhalt 3. Görans veranda
Anhalt 4. Sari och Heikkis vardagsrum, med allsång och dans som kanske inte helt följer midsommartraditionerna, men kul var det att se på iallfall.
