svammelsurium

En morgon hördes lite jamanden utifrån, inget ovanlgit härupp, men väl ute så blev jag inte klok på vart jamandet kom ifrån,. Till slut lokaliserades det till... bilen?
Inget under, inget bakom, mjau, inget i bilen, mjau, till saken hör att dagen inan vart jag uppe på en gård där man just hittat kattungar som fötts i lönndom ute i lagården. Då det inte finns nåt ställe som är för osannorlikt för en katt så öppnade jag huven och, mjau, där stack det fram ett litet katthuvud mellan alla kablar och slangar...

Misse hade åkt med mig kvällen innan i motorrummet och sen stannat där antagligen lätt chockskadad hela natten.

Att få en katt på halsen hade jag inte räknat med, och en liten stackars unge på ungefär 5-6 veckor är lite för liten att flytta hemifrån, men fanns inget annat å göra än att: fixa kattlåda, lättsmält käk, filmjölk, tips och råd, och en massa andra ting, katten, ja den sprang och gömde sig.

                           Eller tja, äh, jag kommer väl fram då.
                            
                           Äh, förresten jag tror jag gömmer mig igen.
                          

Första dan höll den på såhär, sen kände den sig rätt hemma, inte en lugn stund med det här lilla knytet, utan visade sig vara en hängiven klättrare, främst på mig.

                        

Hade även meddelat dom på gården Misse kom från att de kunde sluta leta efter den felande kattungen. Misse, tja det fick ju bli det, det står ju faktiskt "M" i pannan...

Dag fyra började inte så bra, Misse var apatisk, och verkade slö, försökte ge den lite filmjölk med minifoder mosat, men kissen lade hela huvudet i skålen, dricka vatten gick inte heller nåt vidare. efter ett tag börjjade han ragla och fick ligga på en kudde i köket medan jag försökte finna på råd. Råd fick jag gott om, mjölkersättning från grannen, tillvkerkade en liten mininappflaska och fick i Misse lite näring. Stackarn piggnade till emellanåt, men det pendlade upp och ner.

Dagen efter var det slut, Misse somnade in på kvällen. en kort period som kattägare till ända, sorligt nog för jag gillade verkligen det lilla knytet.
Hur som helst det visade sig att resten av ungarna i samma kull hade gått bort i princip samma dag också, så det var nånting som inte stod rätt till med dom från början.

Jag och grannen höll en kort begravningsakt i min trädgård morgonen efter där Misse nu ligger under en liten hägg som börjat blomma i år. Katt får det nog bli snart igen, men då dkall den int efå åka motorrum.