LIncoln lady
Ibland uppstår frågan bland en del av oss nördar på vissa bloggar omkring mig, vad är det som är så kul med just gamla reklambilder?
Inget enkelt svar på det men varför känns bilder som dessa så mycket mer levande och äkta trots femtio år på nacken än vad någon överbetald supermodell och tillika överbetald som talanglös reklamnisse kan pilla ihop på sin laptop idag?
En lady i sin nya Lincoln 1961, klass och elegans utan jämförelse, och det finns en fotograf med en hjärna att tänka med bakom bilden också, det är sånt som "känns" utan att synas
Cadillac 1959, en bild som man kan studera detaljer, uttryck och tolkningar på länge.
Kan en blå bil bli vackrare? Knappast!
Svår fråga.
En sak är dock säker, det var klurigare att plåta förr i tiden. Det innebär i sin tur längre tid att förbereda sig, och mer tankeverksamhet. Kanske resulterade det i mer känsla i fotografierna?
Jag tror också att dom inblandade, hade en större känsla, för att det dom gjorde, skulle bli bra.
Detta gjorde att man tänkte efter mer, och inte bara knäppte av en hel drös med kort.
Det var bättre förr, ju förr dess bättre...
Saken är den att de fula reklambilderna har glömts bort, de läggs inte ut på nätet, reproduceras inte i böcker osv. Det har skett ett urval helt enkelt.
En gång i tiden sörjde man att tecknade reklambilder försvann, med foto skulle allt bli så maskinellt... I början tycks den mesta högprofilerade reklamen ha varit tecknad, men på 60-talet hade foto helt tagit över.
Svensson: Då vore det väl en kulturgärning av stora mått att leta upp de mindre välgjorda reklambilderna? De bör heller inte glömmas bort! Eller bör de det..?