svammelsurium

Förr i världen byggde man gärna stora öppna vagnar, inte bara för att det var flott, utan även av praktiska skäl. Man kunde helt enkelt inte bygga så stora tak som det krävdes. Först en bit in på 30-talet kunde man pressa tillräckligt stora plåtstycken för detta. Innan dess hade heltäckta vagnar oftast mittenstycket av taket i pegamoid eller duk.

När det gäller flersitsiga öppna bilar så kan man börja med de enkla voituretter som vi läst om innan. Med fler säten än ett så blev det en Tonneau.

En fransk Darracq från 1901 ett typexempel på en tidig tonneau där baksätespassagerarna fick gå in baktill, en sk rear entrace-tonneau.

Enklare versioner som denna samtida De Dion referereras till som vis-a-vis med passagerarna vända mot varandra.

Och även från varandra, då hette det dos-a-dos. Detta är en Entrop från 1909, sedan länge bortglömt märke från Holland.

Den här typen av skjutsvagnar kallas i allmänhet för Surreys, ett kort tag vanlig i England och Frankrike, men denna är byggd av Studebaker. Namnet Carriage förekom också för den typ av bilar som inte var blott mer än motoriserade hästvagnar.

Efter Tonneau kom Tourer. Denna gigantiska vagn är en fransk Delaunay-Belleville från 1908. och just i denna stil med dörrar enbart för baksätet, och som dessutom är högre placerat, så heter det mer specifikt att det är en Roi-de-Belges tourer.

En Cadillac från 1913 visar en traditionell tourer kaross med låg motorhuv som det såg ut fram till 20-talet.

Denna Rolls Royce från 1910 har ett karosseri som betecknas som en double phaeton man kan se att förarsitsens bakkant går ut i karossen, och i förlängningen kom denna stil att separera fram och baksäte till en dual cowl phaeton.

Trä var fortfarande det vanligaste att använda i karossens stomme, men ett tag var det populärt att låta det gå igen i själva karossen från torpeden och bakåt.  Denna Peugeot från 1913 har en kaross med trädäck som smalnar av baktill i båtstil. Egentligen en double phaton men på detta vis hette dom istället Skiff en karosstil som Labourdette tog patent på. Brevid denna syns en annan Skiff troligtvis en Ceirano med mer särpräglat skiff-bakparti. Jag misstänker denna Peugeot fått karossen byggd vid senare tillfälle då Skiffens höjdpunkt var första delen av 20-talet.

Denna Berliet från 1923 är en typisk Torpedo tourer, en stil som började komma fram i mitten av 10-talet. Kriteriet för en Torpedo är en obruten linje från kylaren längs med hela karossidan

Sport tourer i england var till en början en tourer med dubbla sittbrunnar som denna tidiga Lanchester från 1923.

Men mer karakteristiskt för en engelsk sport tourer är denna Aston martin från 1930. Nedskurna sidor, inga sidorutor och ett litet baksäte. Och absolut ingen plats för bagage.
 

I USA anammade man istället namnet phaeton. Men emellanåt kallades lite enklare vagnar för tourer, fast det kom att ersättas av begreppet convertible sedan.

Här 1931 en Cadillac model 452 i utförandet dual cowl phaeton som innebar separata sittbrunnar med en uppfällbar ruta för baksätet. Utan ruta var det en sport phaeton eller double phaeton

Begreppet Victoria har använts både om coupéer och öppna bilar. Allra tidigaste exemplen är runabouter med suflett. Men senare innebar det oftast en 5-6 sitsig coupe med någon form av baklucka efter coupéens slut.

Fords model A fanns med en ovanlig Victoria-kaross. En bit före sin tid då nedfällbart tak med fasta ramar kvar kommer långt senare kallas för cabriocoach vad som skiljer en cabriocoach från en landaulet är att den tidigare alltså har fasta ramar runt rutor och dörrar.

En sedan däremot med enbart bakre delen av taket nedfällbart kallas Landaulette. Här en Rolls Royce från 1936 med Windowers-kaross som visar detta

Också en Victoriakaross som Chevrolet erbjöd 1931, men dock kallades denna för Landau, vilket i allmänhet var en fusk-cab som skulle likna en landaulette.  Men inte i detta fallet.

Karosstilen victoria var oftast vanligast i Tyskland, där den även kallas B-cabrio, som motsvarar en tvårdörrars tourer. Men en del amerikanska karosser har erbjudits från fabrik i USA också som denna Packard från 1935 i elegant Victoria-stil. 

En traditionell phaeton från Ford 1935, öppna sidor och 5-7 sittplatser.

En convertible sedan hade sidorutor och oftast en löstagbar eller fällbar mittstolpe. Vilket syns tydligt på denna Ford från 1936. Vid denna tid var de stora fyrdörrars öppna vagnarna på väg ut.

I detta kapitel torde också begreppet sedanca de ville ingå. En De ville som också kallas town car var oftast en kaross med öppen förarplats och täckt passagerarutrymme.

En sedanca däremot kunde ha ett fast tak över baksätet som denna Bentley med kaross från Gurney Nutting byggd 1947 som då betecknas som en sedanca coupe.
.Men även en vanlig De Ville  med täckt passagerardel där rutan mellan förar och passagerarplats kunde hissas ned. En tredje form av sedancan kallades även continental convertibles. Som var ungefär detsamma som en three position drophead.

Men även phaetons kunde ha denna senare lösning med, som denna vackra Isotta Frashini från 1929 som går att förvandla från en sedanca de ville  till en full Phaeton

Sista riktiga convertible sedan som byggdes fabriksmässigt torde ju vara Lincolns cabrioleter från 1967.

Stavningen kan förbrylla också, en Landaulette, har alltså bara bakre den av taket fällbart. En landaulet kan då fälla ner allting fram till förarplatsen. Som denna sentida 1964 års Fiat från Lombardi visar.

Denna Minerva från 1928 har en avancerad kaross från Derham. Den är alltså en town car, eller en sedanca de ville, eller en landaulet, eller en dual cowl phaeton på samma gång. Återigen påminns vi om att Crossvers inte är något nytt fenomen.

I nästa kapitel skall vi reda ut town cars, de villes och vad en sedan eller limousine egentligen är.