fantastiska fantasifulla flygtyg
En motor i varje ända på den okonventionella, och vansinnigt snabba Dornier Do335 "Pfeil" Med en toppfart på 765km/h och en räckvidd på hela 165 mil hade detta blivit en formidabel motståndare mot de allierade jaktplanen. Nu kom bara 37 stycken att byggas och ingen han sättas in i tjänst. Den effektiva men något estetiskt tillkortakomna Do335 blev inte vackrare av att man byggde en tvåsitsig skolversion av den också.
Denna Dornier utvecklades av deras Schweiziska dotterbolag. Do 212 konstruerades 1942 och hade ett annat egendomligt motorarrangemang. En V12 motor bakom kabinen drev propellern via kardan i aktern. denna kunde dessutom tiltas 12 grader uppåt för att gå fri från vattnet vid start.
Siebel Si 201, glasveranda med en motor på, inte helt olik den speciella republic Seabee.com/
Heinkel He 119 från 1937 var en intressant konstruktion som var tänkt att bli en avancerad höghöjdsbombare och spaningsplan. Motorn var två seriekopplade Daimler DB601 som satt bakom cockpiten. Propelleraxeln gick således rakt igenom denna och drev propellern framtill. Åtta prototyper byggdes varav denna He119/V3 försågs med pontoner.
På Göppingen Gö 9 använde man samma koncept men med propellern bak i stället. Om den verkar snarlik Dornier Do 335:an i stjärtpartiet så har det sin förklaring i att denna maskin byggdes av Schempp-Hirth på uppdrag av Claudius Dornier som hade patenterat systemet med motorn i mitten och propellern längst bak. Fördelarna med detta skulle vara lägre luftmotstånd och bättre balans i planet. Gö 9 flögs 1937.
Blohm & Voss Bv 141 var ett av de märkligaste planen som tyskland tog fram. Med helt assymetrisk konfiguration liknade detta spaningsplan inget annat. Men principen var inte så tokig som den såg ut. Med motor och flygkropp separerade jämnades effekten av stjärnmotorns vridmoment ut. Dessutom så gav det det ett oöverträffat siktfält för besättningen, stabilisatorn förskjöts åt vänster för att ge akterskytten ännu bättre sikt och skottfält. Bara 38 stycken byggdes och sattes in i begränsad omfattning, projektet Bv 141 fick stryka på foten för Focke Wulf Fw189.
Med jetmotorns ankomst var man heller inte helt säker på bästa motorplacering. Henschel Hs 132 och dess mer kända kusin Heinkel He 162 hade båda maskinerna på ryggen, Hs 132:an stannade på prototypstadiet med fyra byggda. He 162 däremot hann byggas i runt 170 exemplar och kom att sättas in i strid udner febbruari 1945.
Eller varför inte undertill? De första ryska jetplanen var i princip ombyggda propellerplan. Efter kriget tog man med sig en stor laddning Junkers Jumo-motorer hem från Tyskland och började experimentera själva. Lavochkin "Strelka" flögs första gången 1946 eller 1947. Den hade dessutom pilvingar.
Men Yakovlev Yak-15 var mer produktionsmässig, baserad på propellerjaktplanet Yak-3 men försågs inledningsvis med Junkers Jumo-motorer, innan Sukhoi kommit igång och börjat tillverka inhemska maskiner. Uppemot 300 stycken antas ha byggts.
Eller fram? Bell X-14 var ett rent experimentplan som man började laborera med 1957. Detta var ett V-TOL plan som hade två mindre Armstrong-Siddeley Viper-jetmotorer och ställbara deflektorrer för att kunan landa och starta vertikalt. X-14 ansågs inte färdigflugen förrän 1981.
Eller bak? handely Page HP115 var ännu ett experimentplan, byggt för att utvärdera deltavingens egenskaper, motorn var av sekundär betydelse och råkade hamna där bak. HP.115 flög första gången 1961 också denna hade Viper-motor.
Eller lite överallt. X-22 var ännu en sak från Bells experimentverkstad. Fyra Turboshaft-motorer drev dels farkosten framåt, dels de fyra stora "duct fan" propellerarna som dels användes för att ge lyftkraft samt som manöverorgan. Ett V-STOL/V-TOL plan som är direkt föregångare till dagens opertiva V-22_Osprey. Två X-22:or byggdes och flögs första gången 1966.
Eller massa motorer på spröt? Och två till därbak för säkerhets skull. Det Kaspiska monstret ellrr Korabl-Maket 1 liknade inget annat, och var strängt taget inget flygplan utan det första, och även det största av Ekranoplan. Flygkroppens längd var 106 meter, och monstret vägde 550 ton.
Eller inga motorer alls, XLRQ-1 var ett amphibieglidplan som utvecklades av Amerikanska marinkåren och byggdes på upddrag av dom av Bristol Aeronautics Corp i New haven, Connecticut 1943. Efter två färdiga prototyper fann man att idén med glidflyg på sjön inte var nångon bra idé.
Denna Dornier utvecklades av deras Schweiziska dotterbolag. Do 212 konstruerades 1942 och hade ett annat egendomligt motorarrangemang. En V12 motor bakom kabinen drev propellern via kardan i aktern. denna kunde dessutom tiltas 12 grader uppåt för att gå fri från vattnet vid start.
Siebel Si 201, glasveranda med en motor på, inte helt olik den speciella republic Seabee.com/
Heinkel He 119 från 1937 var en intressant konstruktion som var tänkt att bli en avancerad höghöjdsbombare och spaningsplan. Motorn var två seriekopplade Daimler DB601 som satt bakom cockpiten. Propelleraxeln gick således rakt igenom denna och drev propellern framtill. Åtta prototyper byggdes varav denna He119/V3 försågs med pontoner.
På Göppingen Gö 9 använde man samma koncept men med propellern bak i stället. Om den verkar snarlik Dornier Do 335:an i stjärtpartiet så har det sin förklaring i att denna maskin byggdes av Schempp-Hirth på uppdrag av Claudius Dornier som hade patenterat systemet med motorn i mitten och propellern längst bak. Fördelarna med detta skulle vara lägre luftmotstånd och bättre balans i planet. Gö 9 flögs 1937.
Blohm & Voss Bv 141 var ett av de märkligaste planen som tyskland tog fram. Med helt assymetrisk konfiguration liknade detta spaningsplan inget annat. Men principen var inte så tokig som den såg ut. Med motor och flygkropp separerade jämnades effekten av stjärnmotorns vridmoment ut. Dessutom så gav det det ett oöverträffat siktfält för besättningen, stabilisatorn förskjöts åt vänster för att ge akterskytten ännu bättre sikt och skottfält. Bara 38 stycken byggdes och sattes in i begränsad omfattning, projektet Bv 141 fick stryka på foten för Focke Wulf Fw189.
Med jetmotorns ankomst var man heller inte helt säker på bästa motorplacering. Henschel Hs 132 och dess mer kända kusin Heinkel He 162 hade båda maskinerna på ryggen, Hs 132:an stannade på prototypstadiet med fyra byggda. He 162 däremot hann byggas i runt 170 exemplar och kom att sättas in i strid udner febbruari 1945.
Eller varför inte undertill? De första ryska jetplanen var i princip ombyggda propellerplan. Efter kriget tog man med sig en stor laddning Junkers Jumo-motorer hem från Tyskland och började experimentera själva. Lavochkin "Strelka" flögs första gången 1946 eller 1947. Den hade dessutom pilvingar.
Men Yakovlev Yak-15 var mer produktionsmässig, baserad på propellerjaktplanet Yak-3 men försågs inledningsvis med Junkers Jumo-motorer, innan Sukhoi kommit igång och börjat tillverka inhemska maskiner. Uppemot 300 stycken antas ha byggts.
Eller fram? Bell X-14 var ett rent experimentplan som man började laborera med 1957. Detta var ett V-TOL plan som hade två mindre Armstrong-Siddeley Viper-jetmotorer och ställbara deflektorrer för att kunan landa och starta vertikalt. X-14 ansågs inte färdigflugen förrän 1981.
Eller bak? handely Page HP115 var ännu ett experimentplan, byggt för att utvärdera deltavingens egenskaper, motorn var av sekundär betydelse och råkade hamna där bak. HP.115 flög första gången 1961 också denna hade Viper-motor.
Eller lite överallt. X-22 var ännu en sak från Bells experimentverkstad. Fyra Turboshaft-motorer drev dels farkosten framåt, dels de fyra stora "duct fan" propellerarna som dels användes för att ge lyftkraft samt som manöverorgan. Ett V-STOL/V-TOL plan som är direkt föregångare till dagens opertiva V-22_Osprey. Två X-22:or byggdes och flögs första gången 1966.
Eller massa motorer på spröt? Och två till därbak för säkerhets skull. Det Kaspiska monstret ellrr Korabl-Maket 1 liknade inget annat, och var strängt taget inget flygplan utan det första, och även det största av Ekranoplan. Flygkroppens längd var 106 meter, och monstret vägde 550 ton.
Eller inga motorer alls, XLRQ-1 var ett amphibieglidplan som utvecklades av Amerikanska marinkåren och byggdes på upddrag av dom av Bristol Aeronautics Corp i New haven, Connecticut 1943. Efter två färdiga prototyper fann man att idén med glidflyg på sjön inte var nångon bra idé.
Kommentarer
Postat av: svensson
"Some things aren't meant to be"... fula ankungar som bör dödas på skrivbordet. "What looks good usually is good", och omvänt.
Postat av: Mårten
Ja Marcel Dassault hade ju som ledord att ett flygplan måste vara vackert för att flyga bra
Trackback