En minnesvärd sommardag 1932
Landvetter var förr om åren ett ganska litet samhälle cirka två mil utanför Göteborg. Här levde man och verkade inom orten med jordbruk, hantverk med mera, de enda bilar man såg var de som passerade på riksvägen mellan Göteborg och Borås, knappt någon ägde en privatbil här på den här tiden. Så den dagen flygarlegendaren Albin Ahrenberg gästade byn med sin Junkers F13 måste detta varit en stor händelse, få personer hade nog någonsin sett eller varit nära ett flygplan förut.
Planet hade Albin beställt från Junkersfabriken redan 1923 och var starten för det nya flygbolaget AB Aerotransport, Albin själv kom att gör mycket uppdrag med flygfotografering och passagerartransport, tidvis ihop med en inte helt obekant tysk flygare som hette Hermann Göring...
Den här sommaren 1932 var Albin Ahrenbergs namn vida känt bland allmänheten, då han året innan gjorde en herosik insats genom att lokalisera och rädda en en forskningsexpedition som försvunnit på Grönland, Albin kom tillbaks som hjälte och utnämndes för detta som Kapten i flottan. Under dessa år företog han också de berömda rundturerna över hela Sverige för att promota flyget för allmänheten. SE-AAB var nu i hans privata ägo och det blev många turer, hela vårt avlånga land gästades av Albin och hans Junkers, och mot betalning fick de som vågade följa med på en sväng i planet.
Junkersplanet SE-AAB tidigare registrerat S-AAAB slutade sina dagar med ett totalhaveri i Vännäs hösten 1935, då man kolliderade med en bergsida när piloten vid detta tillfälle, A. Widell, försökte sig på en nödlandning. Widell klarade sig men planet skrevs avsom skrot. Då hade denna Junkersmaskin genomfört inte mindre än 18876 flygningar och totalt 8000 flygtimmar!
Såhär skrev Albin själv i sina memoarer om det plan han tyckte allra mest om att flyga:
SE-AAB hade inga tokskaper för sig som "Bolivar", den var en god och pålitlig arbetskamrat, och under årens lopp växte vi två tillsammans till en organisk enhet, vingarna satt på mina egna axlar. I de väder en fågel kunde flyga och landa, kunde vi göra detsamma. När den 12 år gammal, en avsevärd ålder för ett flygplan vid denna tid, i mina ärenden men med en annan förare i tät dimma gick till den sista vilan i en skogig bergstrakt mellan Vännäs och Umeå hade den gått nära 8.000 flygtimmar och jag hade förbrukat tre rattar och nött ut tre läderklädslar i min förarstol. Den var trogen in i det sista. Trots att den mejade ned 14 träd, fick vingarna krossade och kroppen avbruten skadades ingen av besättningen och inte en glasruta gick sönder i kabinen.
Jag grät när jag fick dödsbudet - jag hade mistat en del av mig själv - min bäste vän och kamrat!
Jag grät när jag fick dödsbudet - jag hade mistat en del av mig själv - min bäste vän och kamrat!
Folk gick verkligen man ur huse denna dag för att beskåda flygmaskinen som damp mer på Landvettersjön, en troligen oförglömlig upplevelse för alla de som var där denna sommardag i Landvetter 1932.
Kommentarer
Trackback