svammelsurium

Femtiotalet var en tid för bildrömmar och drömbilar. På kontinenten fanns många små firmor och karossmakare som kunde uppfylla folks drömmar om en bil som var utöver det vanliga.  Man arbetade mot både tillverkare som ville ha utställningsbilar och privatpersoner med stadd kassa som  man skräddarsydde bilar åt.  I Sverige såg vi sällan dessa exklusiva drömbilar men en som bör gjort det var Gösta Wennberg som var bosatt i Monte Carlo.  

 

1952 tog han kontakt med designern Michelotti om att rita en exotisk coupé, men som svensk ville han prompt ha den baserad på en Volvo, ett PV445 leveranschassi hittade till Turin, och  för själva  byggnationen anlitades Vignale, som i sin tur lejde ut jobbet till Allemano. Den färdiga bilen döptes till Elisabeth och visades upp för Volvo 1953. Tanken var att kanske bygga denna model i en liten serie för att säljas genom Volvo, men Assar Gabrielsson och Volvoledningen var inte imponerade, PV445 chassiet var för högt så baksätet var omöjligt att sitta i. En ny bil beställdes, och denna gången tillsåg Volvo att en bottenplatta från en PV444 landade hos Vignale, som klädde den med en lite mer vågad aluminiumkaross.  Följdriktigt kallades denna Elisabeth II

 

En hel del av Elisabethbilarnas tillkomst är höljt i dunkel, hur inblandade var Volvo egentligen i projektet? En annan egendomlig detalj är att chassinumren är omvända, ettan hette GW2 och tvåan GW1... dom stod även klara båda två inom en väldigt snäv tidsram.

Hur som helst blev någon småskalig serieproduktion aldrig av, och det verkar även som att Gösta själv tröttnade på sina specialare rätt snabbt.  Elisabeth I övertogs av hans dotter och denna bil slutade sina dager efter en dikeskörning i volda Västerbotten i början på sextiotalet. Tvåan, som registrerades i Sverige i april 1954, såldes till en privatperson, en herrfrisör i Boden vid namn Gösta Thamsten.  Han körde bilen flitigt som bruksbil ända till slutet av sjuttiotalet då den ställdes undan i väntan på renovering...

...som aldrig blev av. 1983 sprang radarparet Anders "Bostic Bolero" Envall och Chris Condor från Bilsport på bilen, fortfarande i Göstas ägo, men nu i ganska sorglig skepnad. Kort därefter försvann den unika bilen från Norrland och där upphör spåren av Elisabeth II.

 

Men Elisabeth II försvann inte, hon flyttade bara söderut, närmare sin gamla hemtrakt Göteborg. I trakten av Hindås har hon sovit sin törnrosasömn sedan den hämtades norröver för närmare 30 år sedan. Karossen plockades ned och strippades från färg, men sedan somnade Törnrosa om och renoveringen avstannade. Karossen är i riktigt bra skick och här kan man se hur oerhört skickliga dom varit hos Vignale, det mjuka aluminiumet bär nästan inga spår av bearbetning, inga fil och raspmärken, tennspackelsjok eller likande skavanker, om man inte visste bättre kan man tro den är maskinellt tillverkad i pressverktyg. Dessutom är metallen av hög kvalité för den är nästan helt oanfrätt även efter nästan 30 år utan färg utomhus.  Lite värre är det med karosstommen av Superleggeratyp, och troligtvis har större delen av bottenplattan blivit ett med naturen.  

Korrrekt motor, en B4B Sport saknas, frisör Thamsten hade nån gång låtit byta ut den mot en B18, men i övrigt uppges allting finnas till bilen

 

 

Den första Elisabeth, som egendomligt nog har chassinummer GW2, och är definitivt borta