De Förgätna del 13 - Holden Monaro GTS
mer muskler från Down under. hemmamärket nummer ett i Australien är Holden.
I slutet av sextiotalet var fräcka sportcoupéer lika stort dragplåster där som i USA, likaså racingframgångar.
Holden är lite grann som Volvo, en präktig och rejäl familjebil med tråkstämpel, men 1968 hakade Holden på trenden med en sportigare vagn med ungdomlig prägel, Monaro GTS coupe.
Prestandamässigt låg dessa vagnar efter sina amerikanska förebilder, två inhemska sexor fanns på programmet 161" och 186" samt den senare i ett "s" utförande., sen fanns det två V8;or som kom från Chevrolet på 307" respektive 327" .den senare på 250 hästkrafter. men det räckte väl till då Monaron egentligen är en förtäckt Opel Rekord.
1969 vann Holdens stort på racingbanan Bathurst, och detta borgade för fina försäljningsframgångar för Monaron. Det var inte nån speciellt hög produktion på dessa, av första serien 68-69 bygddes styvt 8000 bilar av coupéerna, hur många, eller få av dessa som var GTS vet man inte. Exporten begränsades till ungefär Nya Zeeland och Sydafrika.
1969 fanns även en GTS 350S med 350" direkt från Chevrolet att tillgå. med automatlåda så gav den 275 hk och i manuellt utförande 300 hästar jämt, i en bil stor som en Opel Rekord coupe så gav det exceptionella prestanda.
Australiensiska tillverkare har en egensinnig indelning på serierna i sina program, 1968-69 Monaro kallas HK och 1969-70 för HT oftast överlappar serierna varann, och nya modeller kan presenteras med halvtannat års mellanrum för att ytterligare röra till det.
1970 års HT Monaro GTS i 350 utförande, nya stripes var den enda egentliga förändringen. denna serie kallas HT.
I juli 1970 var det dags för serie HG, som nu fanns med egentillverkad 308" V8 på 240 hästkrafter, men GTS350-optionet med Chevroletmotor fanns ännu kvar. Cirka 6100 coupéer totalt byggdes i denna serie.
Under 1971 tillkom HQ-serien , en radikalt förändrad bil, borta var nu alla drag av Opel, HQ var Holdens första helt egna design.
På motorsidan fanns inga nyheter, samma sexor och V8:or men i svallvågorna av den amerikanska nedrustningen i hästkraftskriget så började kunderna svika den potenta 350GTS-modellen i favör för den mindre egentillverkade 308" motorn. 327":an hade redan försvunnit från listorna nåt år tidigare.
1973 lanserade man även GTS350-paketet i fyrdörrars utförande, dessa var de sista som kom att byggas med Chevrolets 350".
Efter HQ kom HJ 1974, nu var största motoralternativet den egna 308" som pressades upp i 240 hästkrafter för att någorlunda kompensera avsaknaden av 350" maskinen. Det fanns ingen anledning för Holden att köpa in 350" från USA då dessa nu var så nerbantade för att möta de hårdare utsläppskraven på hemmamarknaden, krav som ännu på länge inte skulle beröra Australien. Det skulle bli onödigt dyrt och komplicerat att konvertera dom tillbaks till grundutförande.
HJ seriens Monaro GTS, fanns i coupe och sedan-förande , men bara runt 4000 byggdes.
Efter HJ kom HX och HZ som avslutade sviten av GTS-bilar 1979. produktionen sjönk och effekterna likaså, GTS var passé. eller?
2001 presenterades på Sydney-mässan en helt ny Monaro GTS , en fräck sportcoupé som i fornstora dagar.
Motoralternativen var en kompressormatad V6:a på 3,8 liter alternativt återigen den Chevrolet-baserade 350" motorn, och precis som förr,återigen omissigenkännligt Opel-baserad. Trots den masserade coupé-karossen så känns ursprunget från Opel Omega igen. Cirkeln är sluten.
I slutet av sextiotalet var fräcka sportcoupéer lika stort dragplåster där som i USA, likaså racingframgångar.
Holden är lite grann som Volvo, en präktig och rejäl familjebil med tråkstämpel, men 1968 hakade Holden på trenden med en sportigare vagn med ungdomlig prägel, Monaro GTS coupe.
Prestandamässigt låg dessa vagnar efter sina amerikanska förebilder, två inhemska sexor fanns på programmet 161" och 186" samt den senare i ett "s" utförande., sen fanns det två V8;or som kom från Chevrolet på 307" respektive 327" .den senare på 250 hästkrafter. men det räckte väl till då Monaron egentligen är en förtäckt Opel Rekord.
1969 vann Holdens stort på racingbanan Bathurst, och detta borgade för fina försäljningsframgångar för Monaron. Det var inte nån speciellt hög produktion på dessa, av första serien 68-69 bygddes styvt 8000 bilar av coupéerna, hur många, eller få av dessa som var GTS vet man inte. Exporten begränsades till ungefär Nya Zeeland och Sydafrika.
1969 fanns även en GTS 350S med 350" direkt från Chevrolet att tillgå. med automatlåda så gav den 275 hk och i manuellt utförande 300 hästar jämt, i en bil stor som en Opel Rekord coupe så gav det exceptionella prestanda.
Australiensiska tillverkare har en egensinnig indelning på serierna i sina program, 1968-69 Monaro kallas HK och 1969-70 för HT oftast överlappar serierna varann, och nya modeller kan presenteras med halvtannat års mellanrum för att ytterligare röra till det.
1970 års HT Monaro GTS i 350 utförande, nya stripes var den enda egentliga förändringen. denna serie kallas HT.
I juli 1970 var det dags för serie HG, som nu fanns med egentillverkad 308" V8 på 240 hästkrafter, men GTS350-optionet med Chevroletmotor fanns ännu kvar. Cirka 6100 coupéer totalt byggdes i denna serie.
Under 1971 tillkom HQ-serien , en radikalt förändrad bil, borta var nu alla drag av Opel, HQ var Holdens första helt egna design.
På motorsidan fanns inga nyheter, samma sexor och V8:or men i svallvågorna av den amerikanska nedrustningen i hästkraftskriget så började kunderna svika den potenta 350GTS-modellen i favör för den mindre egentillverkade 308" motorn. 327":an hade redan försvunnit från listorna nåt år tidigare.
1973 lanserade man även GTS350-paketet i fyrdörrars utförande, dessa var de sista som kom att byggas med Chevrolets 350".
Efter HQ kom HJ 1974, nu var största motoralternativet den egna 308" som pressades upp i 240 hästkrafter för att någorlunda kompensera avsaknaden av 350" maskinen. Det fanns ingen anledning för Holden att köpa in 350" från USA då dessa nu var så nerbantade för att möta de hårdare utsläppskraven på hemmamarknaden, krav som ännu på länge inte skulle beröra Australien. Det skulle bli onödigt dyrt och komplicerat att konvertera dom tillbaks till grundutförande.
HJ seriens Monaro GTS, fanns i coupe och sedan-förande , men bara runt 4000 byggdes.
Efter HJ kom HX och HZ som avslutade sviten av GTS-bilar 1979. produktionen sjönk och effekterna likaså, GTS var passé. eller?
2001 presenterades på Sydney-mässan en helt ny Monaro GTS , en fräck sportcoupé som i fornstora dagar.
Motoralternativen var en kompressormatad V6:a på 3,8 liter alternativt återigen den Chevrolet-baserade 350" motorn, och precis som förr,återigen omissigenkännligt Opel-baserad. Trots den masserade coupé-karossen så känns ursprunget från Opel Omega igen. Cirkeln är sluten.
Kommentarer
Trackback