svammelsurium

Söndag i maj och dags för den fina tillställningen Tjolöholm Classic show, som hålls i slottsträdgården med omnejd söder om Kungsbacka. Brukar alltid ta mig dit ner, då det är välorganiserat och bjuds på mycket fint och udda i fordonsväg. Detta år var jag dock inbjuden som utställare. Mycket fördelar med det, frånsett att vi skulle vara på plats vid sjutiden på morgonen.

Tjolöholm detta år hade ungefär 1300 föranmälda fordon! större än nånsin innan, och de flesta dök upp också, så detta var verkligen en rekorddag, marknadsytorna var ännu större, uppvisningar med flyg, tractorpulling, folkracing,  motorcykelstunts, shower och uppträdanden på scen med storbildsskärm, fly-in för flygburna besökare och mycket mer därtill.  Men organistaionen rodde iland det med den äran.
Första gången jag var på Tjolöholm vart på premiären 1997, då fanns det 150-200 bilar, ett par korvstånd och en blåsorkester...

Kaotisk morgon, klcokan är runt sju och alla försöker komma på plats, mittemot "vår" ruta så anländer De Tomaso-klubben, med ett helt lämmeltåg De Tomaso Pantera. 


Några av oss på plats, Jan Deijenbergs enorma De Soto Suburban från 1948 har just parkerat brevid min Gran Fury, till höger Svein Jargvolls fantastiska New Yorker från 1967. senare kom även Lasse och Pia med sin Windsor från 1956, så vi vart fyra Chryslerbilar från fyra decennier. tråkigt bara att vi var så få, till och med Studebakerklubben hade ju fler bilar än oss...
 

En Bugatti letar sig fram mellan raderna av bilar, inte ofta man får se en sån ute på grönbete: Detta är en type 35A från 1925, den mest framgångsrika vagnen i racinghistorien, Bugatti var överlägsen allt på sin tid, tack vare Ettore Bugattis genialitet och företagaranda. Mycket mer legendariskt än så här blir det inte. Noteras bör även att Ettore Bugatti var först med gjutna lättmetallhjul som syns på denna här, för nästan 80 år sen.


Engelska egendomligheter , bilen till vänster är en Austin Allegro... eller inte, när den brittiska bilindustrin började bli sjösjuk så slog man samman flertalet märken och lanserade samma modell med olika attribut, Badge engineering. Ett tag fungerade det,  men när grundmodellerna blev billigare och enklare blev det svårt för de exklusivare märkena att ha kvar nåt existensberättigande, att hänga på en grotesk kromad jättesnok på den lilla  Austin Allegro och kalla den för Vanden Plas attraherade inte många kunder. Denna från 1980 torde vara en av de sista som bar det anrika Vanden Plas-märket.
Till höger en Lea Francis, Lea Francis modeller är kanske inte lika egendomliga som märkets historik. Det har kommit och gått de senaste 100 åren i bilhistorien. Ett tag kända för fint byggda varvvilliga motorer, med dubbla underliggande kamaxlar... och lite övrigt underliga konstruktioner. denna Lea Francis sedanen är från alldeles efter kriget,  då märket återuppstod för tredje eller fjärde gången i ordningen, för att försvinna i början på femtiotalet. För att återuppstå med en sportvagn runt 1960,och sen försvinna igen.  Och återuppstod igen med en märklig neo-klassisk coupe i slutet av sjuttiotalet. Och nu är det tydligen en Lea Francis på gång igen!
 

 
Folkligt franskt från förr, en Renault R10 Major med svansmotor var aldrig särskilt vanlig här, det var däremot Renault R4, här i en otroligt gul färg. båda modellerna tillverkade i otroligt stora volymer, R4:an ända in på 90-talet, idag nästan helt utrotade. Renault R4 byggdes från 1960 till 1993 utan större förändringar.

Ingen classic car show är komplett utan Morgan, på Tjolöholm står dom i drivor.
Också det en långkörare, +4 modellen presenterades redan 1950, några år senare ändrades grill och skärmar till det utseende den har än idag. byggs för han med kaross på trästomme, precis som den alltid gjort. När Morgan +4 modellen kom fanns det dussintals sportvagnstillverkare som byggde på samma förfarande, med mekanik från standardbilar. Alla andra är borta,60 år senare är Morgan fortfarande kvar, en märklig och kul anakronism.  



Femtiotalets mest exklusiva bil, Cadillac Eldorado Brougham, byggdes 1957-58 i en liten serie på 704 bilar. Den har nästan ingenting gemensamt med övriga Cadillac från dessa två år. med sin häftiga prislapp på $13074 var den nästan dubbelt så dyr som den annars exklusivaste Cadillacen, Eldorado, och mer än tre gånger så dyr som den reguljärna series 62 sedanen. Eller motsvarande åtta Chevrolet one-fifty 2-dörrars sedaner... 

I denna ingick allt, dörrar, huv, bagagelucka samt tanklock styrdes med vaccum, den hade avbländarsensorer för helljus och backspeglar, tre klimatanläggningar med kylfack för drycker, telefon och minikontor i baksätets nerfällbara  armstöd, elstyrda säten fram och bak med minnesfunktion, självsökande transistorradio, nivåreglerad luftfjädring, och mycket mer därtill. Kort sagt man lastade in all tillgänglig state of the art-teknologi som fanns 1957 i en och samma bil.  


En samtida konkurrent, Rolls Royce Silver Cloud


Men tjolöholm är inte bara pampiga lyxbilar, bredden är stor, och i spektrat ingår många modeller som för inte så länge sen var rätt vanliga, men som bara försvunnit. Nedan två storsäljare från sjuttiotalet i småbilsklassen, Fiat 127 och Toyota Corolla. Det är riktigt kul att få se dom här bilarna som mot alla odds överlevt och bevarats i ett kanonskick,
 


Citroen-klubben var givetivs representerade med många fina bilar av olika modeller och bjöd som vanligt på spex också. I år var temat safari. Här står safari-ledaren Hjalmar i tropikmundering vid en safari-hottad 2CV.  Till höger en 2CV som hamnat i lite svårigheter under safarin.. Alltid en stor portion humor hos Citroen-klubben.  
 
 
Mer fina Citroener, en B11 och givetvis ett par DS också till höger. den svarta en Pallas från 1967, sista året med runda lampor i fronten och den röda är en D Special från 1973.

Nästan lika intressant på Tjolöholm är besöksparkeringen, många tar sina finbilar dit för att kolla på finbilar. Här är ett axplock av vad man kan se ute på parkeringen
 
 t
Hudson och Bentley överst, sen En  kul Ford hot-rod parkerad brevid en original dito., Någon hade till och med kört dit i en enorm Studebaker tourer från 1922. 

Mer stort och smått från parkeringen , Reliant Scimitar GTS som är en ovanlig syn, under den en ännu ovanligare Apline A310, franska muskler. I högerkolumnen den breda Pontiac Bonneville från 1959 och Ännu en Cadillac 56:a. Detta är en Eldorado, som skiljer sig markant på akterpartiet gentemot dom vanliga modellerna.
 
 


Tillbaks in till den riktiga utställningen. Denna fina Mercury från 1941 ligger det ett enorm arbete bakom. Jag såg den , eller resterna av den när den kom hit. en hög förvridna plåtfragment på en släpkärra...  Bilen är importerad från Uruguay, och krävde många resor till marknader i USA för att jaga delar till denna sällsynta modell, men tio års slit resulterade i denna fantastiska vagn. Sägs vara enda '41 Mercury cabben utanför USA. Känns bilen bekan så kan det bero på att en identisk bil var med i Lasse Hallströms film Ciderhusreglerna.


Modernare klassiker, De Lorean DMC, John Z DeLoreans egna sportbilsprojekt efter han slutade sin guldkantade karriär hos General Motors. Dock blev inte detta projektet särskilt guldkantat. Det mesta gick fel, grunddesignen resulterade i en trång och klumpig bil, motorvalet från Volvo borgade inte heller för den sportighet som det utlovades. Monterades på Nordirland av arbetslösa gruvarbetare, och ett försök att rädda finanserna med kokainsmuggling från sydamerika gav inte projektet några ytterliga pluspoäng. John Z förnekade sig inte, allt han tog sig till gav alltid upphov till publicitet...


En av de vackraste vagnarna som jag vet om. En fantastisk Lancia Astura cabriolet från 1938 med specialkaross från Pininfarina, ursprungligen beställd av den svenka ambassadören i Rom, som tog hem den till Sverige vid krigsutbrottet. Bilen kom att bevaras och har renoverats varsamt under årens lopp.  Rullar numera i Göteborgs-trakten.


Mer italienskt och sällsynt, Iso Rivolta coupe från 1965, dessa byggdes i några hundra ex mellan 1962 och 1968. Till högern en De Tomaso Longchamp, en av de mer okända modellerna från lilla de Tomaso, men denna Gran Turismo coupe byggdes faktiskt i hela 16 år mellan 1973 och 1989, dock gjordes det bara 395 exemplar på alla dessa år.
 

En annan remarkabel syn, inte mindre än fem stycken JC Indigos på samma ställe. Detta är mer än 10 procent av alla JC:s som byggdes då produktionen lades ner med mindre än 40 byggda. Synd på en spännade bil och framförallt helsvenskt sportvagnsprojekt som oförtjänt somnade av.


Mycket amerikanskt på plats också givetvis, som denna maffiga Oldsmoible 98 från 1958, inte undra på att denna modell kallas "krom-olds"


Detta var bara en liten del av vad som representerades på Tjolholm, vidare så hade Mustangklubben sin vanliga hörna med närmare 40 bilar med tyngdpunkten på 60-talsmodellerna. mer överraskande var att Aston Martin kom med ungefär ett dussin bilar, mot annars två-tre stycken, samma gäller De Tomaso klubbens bilar. 

Mercedes brukar ta upp mycket plats, och så även i är, vidare så visas det även upp en hel del intressanta motorcyklar,vespor, mopeder och speedway-hojar från förr bland tvåhjulingarna. Det var en lång dag på Tjolöholm denna gång, och ett långt inlägg blev det med, men detta är bara ett litet axplock av vad denna fantastiska utställning hade att erbjuda!