Dagar när allt går fel
Punkmumrik till höger i blogglistan har skadat sig lite granna på jobbet, vd skall man med macho-prylar till när man har förmånen att i vår sektor skaffa sig stiliga ärr och krosskador på betald arbetstid att imponera med?
Nu skall jag berätta om en vårdag 2001 när jag jobbade på en färgfabrik och det gick så galet så halva personalen hamnade på lasarettet. Nu var vi bara fyra peroner tack å lov, annars hade väl fler strukit med denna farsartade dag.
Vi tillverkade alltså färg i denna fabrik och där huserade en sinnrik tappmaskin som antaglgen sett bättre dagar. Denna dag jävlades tappmaskinen rejält. Den var försedd med sk brytpinnar i maskineriet för att slå ifrån vid överbelastning, och den käkade upp hela lagret med brytpinnar.
,Proceduren fungerar så att man fyller en bytta med färg, lägger burkar på en roterande skiva som matar ut dom på ett löpande band där dom fylls sen stämplas det på ett lock och ner i en låda, smart, när det funkar, ibland.
Efter en hel del meckande hickar apparaturen igång med provosoriska brytpinnar gjorda av allt möjligt. Men lockstämplarn kärvar och vill inte vara med i leken., En kille kommer på den klyftiga iddén att stoppa in fingret och pilla på ett lock. Då fungerar den plötsligt igen och stämplar av honom fingret
En till sjukan tre kvar.
Vi får sätta upp ett kärl på 1400 liter och tappa på 1-litersburka för hand! För att baxa kärlet rätt och rigga upp allt detta så hämtar en kille en gaffeltruck som stått på laddning, när han kopplar ifrån batteriet så exploderar det! Han får syra över sig, tack å lov inte mycket , men ännu en till sjukan, två kvar .
Vi lyckas till slut få tappat upp färgen för hand, vilket tar sin rundliga tid, alla burkarna i lådor, ställda på pall, som jag tar med en truck för att köra in i lagret, där lyckas jag stöta till hyllkanten precis när ja ska lyfta upp den, och tippar hela jävla pallen rätt i golvet!
Vi börjar sanera eländet, lagret ligger mitt i fabriken och saknar fönster, när vi precis börjat, då går strömmen!
Nu skall jag berätta om en vårdag 2001 när jag jobbade på en färgfabrik och det gick så galet så halva personalen hamnade på lasarettet. Nu var vi bara fyra peroner tack å lov, annars hade väl fler strukit med denna farsartade dag.
Vi tillverkade alltså färg i denna fabrik och där huserade en sinnrik tappmaskin som antaglgen sett bättre dagar. Denna dag jävlades tappmaskinen rejält. Den var försedd med sk brytpinnar i maskineriet för att slå ifrån vid överbelastning, och den käkade upp hela lagret med brytpinnar.
,Proceduren fungerar så att man fyller en bytta med färg, lägger burkar på en roterande skiva som matar ut dom på ett löpande band där dom fylls sen stämplas det på ett lock och ner i en låda, smart, när det funkar, ibland.
Efter en hel del meckande hickar apparaturen igång med provosoriska brytpinnar gjorda av allt möjligt. Men lockstämplarn kärvar och vill inte vara med i leken., En kille kommer på den klyftiga iddén att stoppa in fingret och pilla på ett lock. Då fungerar den plötsligt igen och stämplar av honom fingret
En till sjukan tre kvar.
Vi får sätta upp ett kärl på 1400 liter och tappa på 1-litersburka för hand! För att baxa kärlet rätt och rigga upp allt detta så hämtar en kille en gaffeltruck som stått på laddning, när han kopplar ifrån batteriet så exploderar det! Han får syra över sig, tack å lov inte mycket , men ännu en till sjukan, två kvar .
Vi lyckas till slut få tappat upp färgen för hand, vilket tar sin rundliga tid, alla burkarna i lådor, ställda på pall, som jag tar med en truck för att köra in i lagret, där lyckas jag stöta till hyllkanten precis när ja ska lyfta upp den, och tippar hela jävla pallen rätt i golvet!
Vi börjar sanera eländet, lagret ligger mitt i fabriken och saknar fönster, när vi precis börjat, då går strömmen!
Kommentarer
Trackback