Vincent - legenden, myten, maskinen
Det finns en del fordon som för alltid kommer att förbli förmer än alla andra, oavsett hur högt ribban ligger i kvalitet, prestige och prestanda idag och i framtiden.
Hos vissa märken och modeller växer sig myten starkare efter dess hädanfärd, en del är legendariska från den dag de rullade ut från fabriken.
Bland motorcyklar heter legenden Vincent Black Lightning. den betraktas närmast som ett väsen än ett mekaniskt fortskaffningsmedel.
Black Lightning var en racerversion av den redan formidabla Vincent Black Shadow, bara ett 30-tal byggdes mellan 1948-52. Priset var runt 1500 pund, vilet bör sättas i paritet med att på den tiden motsvarade det fyra Morris Minor!
En motorcykel, fyra gånger dyrare än en vanlig folkbil, krönte Philip Vincents livsverk och ambition att skapa den snabbaste och mest perfekta motorcykeln världen skådat, även om det innebär att livsverket störtade i fördärvet.
1928 köpte Philip Vincent upp MC-tillverkaren HRD och utvecklade deras modeller, försåg dom med färdiga motorer från JAP och en egensinnig kantilever ram. Efter en katastrofal satsning på det breömda TT-racet Isle of Manx 1934 bestämde han sig för att bygga motorer i egen regi. Vincents motorer byggdes under överinseende av Phil Irving. Och sattes ihop med urmakarprecision. Inget lämnades åt slumpen. Snart blev Vincents motorcycklar något att räkna med. Högt pris, men med motsvarande kvalitét.
En och tvåcylindriga modeller fanns, från den lilla "Grey Flash" till Meteor, Comet och Rapide. 1948 kom Black Shadow på marknaden, en stor 998cc V-twin på 55 hästkrafter, den kraftfullaste motorcykel som nånsin byggts.
Och bland de dyraste också, finesser som ställbara dämpare, fotpinnar, sadel samt styre var en del av Vincents egenheter. Samt avsaknaden av egentlig ram. Motorn var bärande del i konstruktionen, med baksving fästade i blockets bakkant. baksvingen fungerade även som oljetank. En helt egen och överlägsen gaffelkonstruktion var också Vincents signum. Toppfarten var över 200km/h.
Motorcyklarna var mycket dyra, men Philip Vincent vägrade ge avkall på kvalitéten, och lät utvecka den ultimata dräparen ur en lättad Black Shadow, den legendariska Black Lightning. 55 kilo lättare, och motorn på över 70 hästkrafter skulle ge den toppfart på över 240 km/h. Denna uppgift bekräftades vid rekordkörningen på Bonneville Salt flats 1948 då Rollie Free (som till vardags sålde Indian-motorcyklar) nådde 241,9km/h , under milt sagt spektakulära former. Han tycke skinnstället sinkade honom genom att fladdra för mycket, så han körde i badbrallorna!
Rekordet för produktionsmotorcyklar kom att stå sig ända in på 70-talet tills det övertogs av Kawasakis Z1-modell.
Juli 1955 lyckades Nya Zeeländaren Bob Burns nå nästan 300km/h med en Black Lightning med sidovagn. Men då var Vincents saga redan slut. Försäljningen gick trögt, en del försök att uppdatera existerande modeller med heltäckande kåpor som touring-maskiner som omdöpta och maskerade fick heta Black Knight och Black Prince slog fel och försäljningen sjönk ännu mer, Alternativet var att bygga motorcyklarna billigare, men det vägrade Philip Vincent och lät hellre sitt livsverk försättas i konkurs än att vika en tum på kvalitéten. Julen 1955 byggdes den sista riktiga Vincenten.
Dock kom Vincent att forsätta tillverkning av motorer för industriellt bruk och annan lego-tillverkning åt industrin, samt bygga NSU-mopeder på licens.
Men legenden lever vidare, ett väsen som har samma kraft idag som när den odödligjordes med RollieFrees berömda körning på Bonneville-saltet för 60 år sen.
Rickard Thompson har til och med skrivit en låt om Vincent Black Lightning, här framförd av dom eminenta Reckless Kelly.
Hos vissa märken och modeller växer sig myten starkare efter dess hädanfärd, en del är legendariska från den dag de rullade ut från fabriken.
Bland motorcyklar heter legenden Vincent Black Lightning. den betraktas närmast som ett väsen än ett mekaniskt fortskaffningsmedel.
Black Lightning var en racerversion av den redan formidabla Vincent Black Shadow, bara ett 30-tal byggdes mellan 1948-52. Priset var runt 1500 pund, vilet bör sättas i paritet med att på den tiden motsvarade det fyra Morris Minor!
En motorcykel, fyra gånger dyrare än en vanlig folkbil, krönte Philip Vincents livsverk och ambition att skapa den snabbaste och mest perfekta motorcykeln världen skådat, även om det innebär att livsverket störtade i fördärvet.
1928 köpte Philip Vincent upp MC-tillverkaren HRD och utvecklade deras modeller, försåg dom med färdiga motorer från JAP och en egensinnig kantilever ram. Efter en katastrofal satsning på det breömda TT-racet Isle of Manx 1934 bestämde han sig för att bygga motorer i egen regi. Vincents motorer byggdes under överinseende av Phil Irving. Och sattes ihop med urmakarprecision. Inget lämnades åt slumpen. Snart blev Vincents motorcycklar något att räkna med. Högt pris, men med motsvarande kvalitét.
En och tvåcylindriga modeller fanns, från den lilla "Grey Flash" till Meteor, Comet och Rapide. 1948 kom Black Shadow på marknaden, en stor 998cc V-twin på 55 hästkrafter, den kraftfullaste motorcykel som nånsin byggts.
Och bland de dyraste också, finesser som ställbara dämpare, fotpinnar, sadel samt styre var en del av Vincents egenheter. Samt avsaknaden av egentlig ram. Motorn var bärande del i konstruktionen, med baksving fästade i blockets bakkant. baksvingen fungerade även som oljetank. En helt egen och överlägsen gaffelkonstruktion var också Vincents signum. Toppfarten var över 200km/h.
Motorcyklarna var mycket dyra, men Philip Vincent vägrade ge avkall på kvalitéten, och lät utvecka den ultimata dräparen ur en lättad Black Shadow, den legendariska Black Lightning. 55 kilo lättare, och motorn på över 70 hästkrafter skulle ge den toppfart på över 240 km/h. Denna uppgift bekräftades vid rekordkörningen på Bonneville Salt flats 1948 då Rollie Free (som till vardags sålde Indian-motorcyklar) nådde 241,9km/h , under milt sagt spektakulära former. Han tycke skinnstället sinkade honom genom att fladdra för mycket, så han körde i badbrallorna!
Rekordet för produktionsmotorcyklar kom att stå sig ända in på 70-talet tills det övertogs av Kawasakis Z1-modell.
Juli 1955 lyckades Nya Zeeländaren Bob Burns nå nästan 300km/h med en Black Lightning med sidovagn. Men då var Vincents saga redan slut. Försäljningen gick trögt, en del försök att uppdatera existerande modeller med heltäckande kåpor som touring-maskiner som omdöpta och maskerade fick heta Black Knight och Black Prince slog fel och försäljningen sjönk ännu mer, Alternativet var att bygga motorcyklarna billigare, men det vägrade Philip Vincent och lät hellre sitt livsverk försättas i konkurs än att vika en tum på kvalitéten. Julen 1955 byggdes den sista riktiga Vincenten.
Dock kom Vincent att forsätta tillverkning av motorer för industriellt bruk och annan lego-tillverkning åt industrin, samt bygga NSU-mopeder på licens.
Men legenden lever vidare, ett väsen som har samma kraft idag som när den odödligjordes med RollieFrees berömda körning på Bonneville-saltet för 60 år sen.
Rickard Thompson har til och med skrivit en låt om Vincent Black Lightning, här framförd av dom eminenta Reckless Kelly.
Kommentarer
Trackback