En Dodge på Nääs
Juli 2006. Måndagsträffarna rullar oförtrutet vidare på det charmiga Nääs, istället för en överblick på alla fina fordon som dök upp i vanlig ordning tänkte jag koncentrera mig på en enda bil. En Dodge Coronet Super Bee från 1969. 
Coronet var Dodge "mid-size" serie under den här tiden, och gick att få med i en rad olika utföranden, mest intressant av dom är nog Super Bee-varianten som bara fanns i kupéutförande.
Det var så att produktionen av Coronets ställdes om att för tre dagar enbart bygga Super Bee bilar, innan man återgick till reguljär produktion igen.
Priset ny 1969 var 3168 dollar och för detta fick man en massa motor, en 383" med toppar från 440" maskinen, alternativt som i denna bil hela 440" motorn med "six-pack" dvs tre tvåportsförgasare, som garanterade mycket effekt. Fyrväxlad manuell låda, starkaste bakaxeln, extra förstärkt fjädring, krängningshämmare , kraftigare byggda däck, svartlackerad grill samt "Super Bee" stripes över bakdelen.
Vad man inte fick var petitesser som servon, armstöd, ljudisolering, navkapslar eller något annat överhuvudtaget i komfort eller utrustningsväg.
Strictly business alltså, en värsting bil, byggd av bara värsting grejer, bilen är extremt rå att hantera, och på frågan om hur den verkligen var att köra med allt ovanstående utbrast ägaren "För jävlig!"
Inga navkapslar, det var stilriktigt på någe sätt...
Tvärranden där bak kallas "bumble-bee stripe", getingrand, humla, you geddit, extra bra här med svart-på-gult.
kan inte komma på vad färgen hette, men just denna senapsliknande är extremt ovanlig, till dom här bilarna valdes gärna Top Banana yellow, Plum crazy, Go mango och dom där, klatchiga färger, klatshiga namn.
Ägarn känner jag rätt väl, han har även en 2007 Charger Super Bee, den är jävligt gul.