En helg på Säve
Juli 2006, så kör vi Scandinavian Dragracing Championship på Säve Depå utanför Göteborg, en fantastiskt fartfylld och hektisk helg.
Dragsters och dragracing ja, det är alltså inte bara långa konstiga bilar som går fort som tusan, det är även korta bilar som inte alltid går så fort, eller ens helt rakt heller...
Oavsett vad man kör för fordon så gäller det att transportera sig själv , med fordon, en sträcka av 402,3 meter dvs en kvarts engelsk mile. Och att komma i mål med ungefär lika många delar kvar på fordonet som man hade vid starten , och helst i rätt bana med. vilket inte alltid är så enkelt som det låter.
det hela är indelat i klasser för att göra det rättvist och enkelt för alla, så man får någorlunda jämbördigt motstånd, och i en del klasser gäller det inte ens att köra fortast, utan man kör mot ett index beroende på bilen eller hojens kapacitet.
Och för att förenkla det ytterligare så har olika klasser olika sorters index och/eller lägstatid som räknas ut på olika sätt eller sätts av föraren själv ... beroende på omständigheterna eller kvalrundor... äääh, eller gå och läs regelboken i cricket istället, det kanske är enklare.
Min huvuduppgift på tävling är att ta hand om och hålla reda på teamen och förarna i depåområdet, och därtill se till att dom också kommer ner till banan när det är deras tur att köra kontinuerligt så att det inte blir några avbrott i framatningen av bilar.
På en sån här helg kan vi ha 200-250 tävlande totalt i alla klasser, så det är kort och gott, ett jäkla rännande.
Vad jag älskar med den här grenen av motorsport är öppen depå, fritt tillträde för alla, och den stämning teamen och förarna sinsemellan som finns. Här finns inte så mycket hysch-hysch och hemlighetsmakeri som i andra sporter, alla delar med sig av kunskap och erfarenheter.
Man lånar ut verktyg och reservdelar sinsemellan, och hjälper varandra i största möjliga utsträckning, trots att ute på banan är det fighting som gäller. Fantastiskt.
Vår helg börjar på torsdag eftermiddag, då börjar teamen anlända, det skall visas till rätt platser, det skall kopplas el, göras i ordning sin depåplats, besiktigas tävlingsfordon, fyllas i försäkringsbesked, anmälningar och diverse smått och gott. Sen dricker vi öl.
Torsdag kväll, på väg till besiktningen med två Comp Altered maskiner på släp
Fredag morgon, mer team anländer, sekretariatet jobbar för högtryck,besiktningspersonalen likaså.
Rescue-team, domarstab och tävlingsledning anländer också till banan, och med mer personal på plats då ökar även chanserna för att saker skall börja gå galet, för det gör det, hela tiden.
Organisationsförmåga handlar inte alltid om att ha kontroll på allt, utan att kunna maskera det som man har tappat kontrollen på, en förmåga vi haft flertalet tillfällen att öva på tidigare. Dessbättre så behövde vi inte ta till dom kvalifikationerna, det mesta flöt på utan att mr Murphy hade så myckeet att säga till om.
Förarmöte, och alla positioner intagna, då rullar vi, fri körning i kvalreporna hela fredagen lång.
När kvalificeringen är körd och dagen genomgången, så kör vi en rutt med duschbussen. Säve är en gammal militärbas, och då har vi tillgång till deras faciliteter för duch å toalett, dock en bit bort från depåområdet.
Därför går den ökända duschbussen skyttletrafik där efter dagens körningar. Duschbussen är en vit Volkswagen LT31: a som, tja... vad skall vi säga för gott om den? Den är svår att ha sönder och rätt så rymlig.
Nån som visste att en LT31 rymmer 27 personer? Det vet vi efter att kört duschbuss med den flertalet kvällar på Säve.
Vi och tävlingsledning skall gå igenom morgondagen, checka listor, riva flaggstänger, reparera prylar, och när vi är klara med det, då dricker vi öl.
Fredag förmiddag, klassen Bracket väntar otåligt på start
Pro-Modified Pontiac från Danmark.
Teamet finjusterar besten inför körningarna, det är en konst att optimera motor, kompressor, chassi och upphängningar. Skillnaden mellan att få en perfekt start eller tappa allt grepp direkt är hårfin, eller i värsta fall skotta hela motorn.
Skyddsmasker är en bra idé när man mekar med motorn igång, brännheta metanolavgaser är stygga saker.
Att köra dragracing är inte bara full fart, utan till allra största delen att vänta...
Kenneth Feldthusen värmer däcken med sin Comp Altered.
Den här repan blev inte lång, halvvägs ut tappar den farten och rullar sakta in mot kanten, men Kenneth kliver inte ur den.
Rescue åker upp, och alla är förbryllade över varför han sitter kvar i bilen.
Svaret var att växellådan exploderat, och på den här så sitter den mellan fötterna på föraren!
Säkerhetsnivån på dom här bilarna är extremt hög, Växellådan är en Lenco som skyddas av ett tjockt sprngskydd, uppe på det är den armerad med längsgäende stag i titan och runt hela klumpen sitter en sprängmatta i kevlar.
Allt sånt höll som det skulle, men det tryckluftstyrda länkaget ner till lådan innefattas inte av dessa skydd, och den prylen hade lättat iväg i raset och olyckligt slagit sönder foten på honom.
Iväg till hospitalet för omplåstring med Kenneth.
Senare på kvällen var han tillbaks i depån med landstingets kryckor och en väl paketerad fot.
Tävlingssäsongen över hans del
Lördag morgon börjas tidigt, vi skall hinna förbereda dagen, medan de tävlande fortfarande ligger och snusar, och allt skall vara redo innan förarmötet som hålls vid niotiden.
Start därefter klockan tio, full rulle i depån och på banan, allt rullar på utan några större incidenter eller krossade fötter denna soliga dag. Läktarna är fulla , och som visat i ett tidigare inlägg, Roger Goring från England var och visade upp sin formidabla jetmotordragster tre pass om dan.
Vad jag fick höra av åskådare efteråt var att det var ett sjujäkla tryck när den drog förbi läktaren. Den biten märkte vi nere vid plattan inte av så mycket. Dånade gjorde det rejält minsann, men inte att det small så jäkligt.
Alltså tekniskt sett så förstår jag vad som händer. Jetavgaserna passerar ut genom efterbrännkammaren i fart över ljudhastigheten , så vad som bildas bakom bilen är helt enkelt en ljudbang.
Då vi redan står bakom den ,så berör den inte oss. Men det skall vart en smäll i hästväg efter vad jag förstått...
En så kallad "Slingshot" byggd efter gammal förlaga från den tiden man fortfarande tyckte det var en bra idé att sitta på bakaxelklumen eller strax bakom med densamma mellan benen.
Walmracing och deras fräna Ford Anglia med gamla tävlingsanor.
Det börjar bli hett att renovera gamla racers, denna härjade på strippen redan i sjuttiotalets gryning, kul att se att den fortfarande är med i gemet.
Och när man trodde man sett det mesta, så kommer den här ut på banan, en tre våningar hög Willys pickup från 1950.
Man tror ju först att den här kört fel och skulle på off-roadträff, men icke, den visade sig gå riktigt stabilt och vansinnigt fort med. Höga hjullyft är alltid trevlig show för publiken.
Vår vän Roger Goring, jetbilspiloten, får se inslaget om sig själv på svenska TV-nyheterna
Sen när lördagen gå mot sitt slut och körningarna är över för dagen, så skall det fyllas i listor och rapporter.
Sen skall det göras kvallistor för södagens finalkörningar, riva flaggstänger, städa och pillas med sånt som det inte funnits tid för under dagen, och när vi gjort färdigt det, då dricker vi öl.
Mer från lördagens körninar och depåliv finns här:
http://good-times.webshots.com/album/562008965MsLbay
Söndag morgon och dags för finaler, här "behind the scenes" med Lelle och Pippi i tidtagningskontoret.
Lelle granskar dagens startordningslistor, eller var det menyn från cateringfirman... viktigt ser det ut iallafall
Det är märkligt nog mindre tryck på finalerna än på tidigare dagar, det gäller att trixa till det så att det blir så mycket som möjligt kört för publikens skull. En del har redan kört ras och packat ihop, halva fältet försvinner i första finalrundan.
Det enda mankemanget är startordnignen för klassen Bracket. dom kvalar nämligen på tidigare körda repors rekationstider och sen skall de lämna in sitt index dvs den lägsta tid de individuellt skall köra, utan att underskrida. Som det även är fritt att ändra mellan varje runda... ääh... läs färdigt den där regelboken i cricket istället.
En vass Dodge Challenger i Bracket-klassen burnar lite
Om det inte vore för att vi som tycker om det här gör detta helt ideellt, så är jag säker på att arbetsmiljöverket skulle ha en och annan synpunkt på arbetsmiljön för oss på startplattan!
Roger Goring stormar nerför banan med sin formidabla jetbil, helgens sista pass med den innebar definitivt banrekord, efter bara halva sträckan runt 200 meter mättes det upp hela 368 kilometer i timmen!
Söndagens bilder finns att kika på här:
http://good-times.webshots.com/album/562006139Vrsfkj
Under söndages avvecklas depån succesivt medans teamen packar ihop och åker hem, många har till och med så mycket hemlängtan att dom missar prisutdelningen,och sina priser. vi har ett helt skåp fullt med oanvända pokaler vi det här laget.
Sen när publiken lämnat området också, så känns det märkligt tyst i depån somhela helgen sjudit av liv som en myrstack. Det är bara vi kvar att plocka i ordning och städa undan allting, eller nästan allting, för än är vi inte klara för året på Säve. Nu laddar vi för nästa helgs körningar, två dagar med Bilsports en dag på strippen, och deltävling i VCET-cupen, en lika intensiv helg står framför oss.
Dragsters och dragracing ja, det är alltså inte bara långa konstiga bilar som går fort som tusan, det är även korta bilar som inte alltid går så fort, eller ens helt rakt heller...
Oavsett vad man kör för fordon så gäller det att transportera sig själv , med fordon, en sträcka av 402,3 meter dvs en kvarts engelsk mile. Och att komma i mål med ungefär lika många delar kvar på fordonet som man hade vid starten , och helst i rätt bana med. vilket inte alltid är så enkelt som det låter.
det hela är indelat i klasser för att göra det rättvist och enkelt för alla, så man får någorlunda jämbördigt motstånd, och i en del klasser gäller det inte ens att köra fortast, utan man kör mot ett index beroende på bilen eller hojens kapacitet.
Och för att förenkla det ytterligare så har olika klasser olika sorters index och/eller lägstatid som räknas ut på olika sätt eller sätts av föraren själv ... beroende på omständigheterna eller kvalrundor... äääh, eller gå och läs regelboken i cricket istället, det kanske är enklare.
Min huvuduppgift på tävling är att ta hand om och hålla reda på teamen och förarna i depåområdet, och därtill se till att dom också kommer ner till banan när det är deras tur att köra kontinuerligt så att det inte blir några avbrott i framatningen av bilar.
På en sån här helg kan vi ha 200-250 tävlande totalt i alla klasser, så det är kort och gott, ett jäkla rännande.
Vad jag älskar med den här grenen av motorsport är öppen depå, fritt tillträde för alla, och den stämning teamen och förarna sinsemellan som finns. Här finns inte så mycket hysch-hysch och hemlighetsmakeri som i andra sporter, alla delar med sig av kunskap och erfarenheter.
Man lånar ut verktyg och reservdelar sinsemellan, och hjälper varandra i största möjliga utsträckning, trots att ute på banan är det fighting som gäller. Fantastiskt.
Vår helg börjar på torsdag eftermiddag, då börjar teamen anlända, det skall visas till rätt platser, det skall kopplas el, göras i ordning sin depåplats, besiktigas tävlingsfordon, fyllas i försäkringsbesked, anmälningar och diverse smått och gott. Sen dricker vi öl.
Torsdag kväll, på väg till besiktningen med två Comp Altered maskiner på släp
Fredag morgon, mer team anländer, sekretariatet jobbar för högtryck,besiktningspersonalen likaså.
Rescue-team, domarstab och tävlingsledning anländer också till banan, och med mer personal på plats då ökar även chanserna för att saker skall börja gå galet, för det gör det, hela tiden.
Organisationsförmåga handlar inte alltid om att ha kontroll på allt, utan att kunna maskera det som man har tappat kontrollen på, en förmåga vi haft flertalet tillfällen att öva på tidigare. Dessbättre så behövde vi inte ta till dom kvalifikationerna, det mesta flöt på utan att mr Murphy hade så myckeet att säga till om.
Förarmöte, och alla positioner intagna, då rullar vi, fri körning i kvalreporna hela fredagen lång.
När kvalificeringen är körd och dagen genomgången, så kör vi en rutt med duschbussen. Säve är en gammal militärbas, och då har vi tillgång till deras faciliteter för duch å toalett, dock en bit bort från depåområdet.
Därför går den ökända duschbussen skyttletrafik där efter dagens körningar. Duschbussen är en vit Volkswagen LT31: a som, tja... vad skall vi säga för gott om den? Den är svår att ha sönder och rätt så rymlig.
Nån som visste att en LT31 rymmer 27 personer? Det vet vi efter att kört duschbuss med den flertalet kvällar på Säve.
Vi och tävlingsledning skall gå igenom morgondagen, checka listor, riva flaggstänger, reparera prylar, och när vi är klara med det, då dricker vi öl.
Fredag förmiddag, klassen Bracket väntar otåligt på start
Pro-Modified Pontiac från Danmark.
Teamet finjusterar besten inför körningarna, det är en konst att optimera motor, kompressor, chassi och upphängningar. Skillnaden mellan att få en perfekt start eller tappa allt grepp direkt är hårfin, eller i värsta fall skotta hela motorn.
Skyddsmasker är en bra idé när man mekar med motorn igång, brännheta metanolavgaser är stygga saker.
Att köra dragracing är inte bara full fart, utan till allra största delen att vänta...
Kenneth Feldthusen värmer däcken med sin Comp Altered.
Den här repan blev inte lång, halvvägs ut tappar den farten och rullar sakta in mot kanten, men Kenneth kliver inte ur den.
Rescue åker upp, och alla är förbryllade över varför han sitter kvar i bilen.
Svaret var att växellådan exploderat, och på den här så sitter den mellan fötterna på föraren!
Säkerhetsnivån på dom här bilarna är extremt hög, Växellådan är en Lenco som skyddas av ett tjockt sprngskydd, uppe på det är den armerad med längsgäende stag i titan och runt hela klumpen sitter en sprängmatta i kevlar.
Allt sånt höll som det skulle, men det tryckluftstyrda länkaget ner till lådan innefattas inte av dessa skydd, och den prylen hade lättat iväg i raset och olyckligt slagit sönder foten på honom.
Iväg till hospitalet för omplåstring med Kenneth.
Senare på kvällen var han tillbaks i depån med landstingets kryckor och en väl paketerad fot.
Tävlingssäsongen över hans del
Lördag morgon börjas tidigt, vi skall hinna förbereda dagen, medan de tävlande fortfarande ligger och snusar, och allt skall vara redo innan förarmötet som hålls vid niotiden.
Start därefter klockan tio, full rulle i depån och på banan, allt rullar på utan några större incidenter eller krossade fötter denna soliga dag. Läktarna är fulla , och som visat i ett tidigare inlägg, Roger Goring från England var och visade upp sin formidabla jetmotordragster tre pass om dan.
Vad jag fick höra av åskådare efteråt var att det var ett sjujäkla tryck när den drog förbi läktaren. Den biten märkte vi nere vid plattan inte av så mycket. Dånade gjorde det rejält minsann, men inte att det small så jäkligt.
Alltså tekniskt sett så förstår jag vad som händer. Jetavgaserna passerar ut genom efterbrännkammaren i fart över ljudhastigheten , så vad som bildas bakom bilen är helt enkelt en ljudbang.
Då vi redan står bakom den ,så berör den inte oss. Men det skall vart en smäll i hästväg efter vad jag förstått...
En så kallad "Slingshot" byggd efter gammal förlaga från den tiden man fortfarande tyckte det var en bra idé att sitta på bakaxelklumen eller strax bakom med densamma mellan benen.
Walmracing och deras fräna Ford Anglia med gamla tävlingsanor.
Det börjar bli hett att renovera gamla racers, denna härjade på strippen redan i sjuttiotalets gryning, kul att se att den fortfarande är med i gemet.
Och när man trodde man sett det mesta, så kommer den här ut på banan, en tre våningar hög Willys pickup från 1950.
Man tror ju först att den här kört fel och skulle på off-roadträff, men icke, den visade sig gå riktigt stabilt och vansinnigt fort med. Höga hjullyft är alltid trevlig show för publiken.
Vår vän Roger Goring, jetbilspiloten, får se inslaget om sig själv på svenska TV-nyheterna
Sen när lördagen gå mot sitt slut och körningarna är över för dagen, så skall det fyllas i listor och rapporter.
Sen skall det göras kvallistor för södagens finalkörningar, riva flaggstänger, städa och pillas med sånt som det inte funnits tid för under dagen, och när vi gjort färdigt det, då dricker vi öl.
Mer från lördagens körninar och depåliv finns här:
http://good-times.webshots.com/album/562008965MsLbay
Söndag morgon och dags för finaler, här "behind the scenes" med Lelle och Pippi i tidtagningskontoret.
Lelle granskar dagens startordningslistor, eller var det menyn från cateringfirman... viktigt ser det ut iallafall
Det är märkligt nog mindre tryck på finalerna än på tidigare dagar, det gäller att trixa till det så att det blir så mycket som möjligt kört för publikens skull. En del har redan kört ras och packat ihop, halva fältet försvinner i första finalrundan.
Det enda mankemanget är startordnignen för klassen Bracket. dom kvalar nämligen på tidigare körda repors rekationstider och sen skall de lämna in sitt index dvs den lägsta tid de individuellt skall köra, utan att underskrida. Som det även är fritt att ändra mellan varje runda... ääh... läs färdigt den där regelboken i cricket istället.
En vass Dodge Challenger i Bracket-klassen burnar lite
Om det inte vore för att vi som tycker om det här gör detta helt ideellt, så är jag säker på att arbetsmiljöverket skulle ha en och annan synpunkt på arbetsmiljön för oss på startplattan!
Roger Goring stormar nerför banan med sin formidabla jetbil, helgens sista pass med den innebar definitivt banrekord, efter bara halva sträckan runt 200 meter mättes det upp hela 368 kilometer i timmen!
Söndagens bilder finns att kika på här:
http://good-times.webshots.com/album/562006139Vrsfkj
Under söndages avvecklas depån succesivt medans teamen packar ihop och åker hem, många har till och med så mycket hemlängtan att dom missar prisutdelningen,och sina priser. vi har ett helt skåp fullt med oanvända pokaler vi det här laget.
Sen när publiken lämnat området också, så känns det märkligt tyst i depån somhela helgen sjudit av liv som en myrstack. Det är bara vi kvar att plocka i ordning och städa undan allting, eller nästan allting, för än är vi inte klara för året på Säve. Nu laddar vi för nästa helgs körningar, två dagar med Bilsports en dag på strippen, och deltävling i VCET-cupen, en lika intensiv helg står framför oss.
Kommentarer
Trackback