En solig söndag på åbyfältet
Den första Juli 2006, dags för träff med Chryslerklubben praktiskt taget på hemmaplan denna gången med , vilket var bekvämt och bra för en söndagsutflykt.
Chrysler ja, även under samlingsnamnet Mopar, vilket innefattar märkena Chrysler, Dodge, Plymouth, De Soto och Imperial.
Varför kör vi just Chryslers? Folk i kretsarna kring USA-bilar tenderar att vara väldigt märkes eller koncern-trogna, har man börjat köra Chevrolet, så blir din nästa bil en Cheva också, eller kanske man byter upp sig till en Cadillac, få därifrån skulle få för sig att köpa en Ford, lika lite som en Ford-frälst skulle få för sig att visa sig i en Chevrolet.
Det enda gemensamma dom lägren kan enas om är att inte tycka om nåt från Chrysler....
Sen finns det i och för sig dom som kör AMC också, men dom kör sitt race och struntar i va andra tycker, dom är ändå så försvinnande få att ingen tar nån notis om dom i allafall.
Många baserar just "sitt" märkes förträfflighet med en skygglapps-mentalitet, dvs, man kör sin Cheva som är bäst i världen och sätter sig aldrig i en Ford eller Dodge, punkt slut. och baserar och förmedlar sin bilkännarkänsla utifrån det. Eventuellt kan det breddas till något som nästan är empiriskt tänkande, att man en gång hört av en garagegranne som känner nån som haft en Chrysler som var för jävla dålig.
Nu är detta förstås väldigt grovt generaliserat av en oerhört stor del av bilhobbyn, men ovanstående strömmar finns faktiskt väldigt påtagligt i kretsarna
Jag har ägt bilar från de tre ovanstående koncernerna i omgångar , och med tiden har främst två saker trätt fram i mönstret.
1: Vid perioder av Chryslerkörande är mina besök hos reservdelsfirman Rogers Custom väldigt mycket glesare.
2: Väghållning som överraskar med en större exakthet än i någon annan amerikansk bil som jag erfarit.
Jag ett lite annat analysläge än de flesta, då framför allt märkesfanatikers, då jag vid det här laget kört närmare 300 olika modeller av USA-bilar, och helt enkelt funnit att Chrysler-bilarna är dom som passar mig bäst att köra, samt bjuder oftast på lite smartare konstruktionslösningar än konkurrenterna. Och smarta, udda lösningar ingjutet i både formen och funktionen är nåt jag håller håller högt för det total intrycket.
Chryslers på grönbete , ett 50-tal bilar dök upp denna fina söndan
En väldigt läcker och väldigt röd Dodge från 1959.
Och en mäktig Imperial årsmodell 1964 från Norge dök upp med.
Baksätet i en Chrysler New Yorker cabriolet från 1958, det ser ju så härligt ut. mums!
Det blir inte mer flippat än så här, instrumenteringen i Imperial från 1962 var verkligen vild,
knappsatsen till vänster om ratten är alltså manövreringen av växellådan., knapparna till höger styr värme och klimatanläggningen.
Under åren 1960-1964 hände nåt skumt i Chryslers designstudio, modellerna var milt sagt lite märkliga under de åren innan deras nye designchef Elwood Engel fick styr på grejerna igen
Och i samma anda, inuti en Plymouth från 1961. Moderna biltestare skulle få slag om de såg det här
Ergonomiskt? reflexfritt? öööh, vaaa?
Notera backspegelns montering på brädan, en av Chryslers udda, men dock mindre klyftiga lösningar, från 1963 så placerades den på ordinarie plats igen.
Sveins otroligt eleganta Chrysler New Yorker från 1967
Sist men inte minst, så gled den här unika Dodge Charger R/T:n in som sista ekipage, bilen vi knappt trodde
fanns, en 71:a med 426" hemi motor, det byggdes bara ett 70-tal bilar det året med den monstruösa legendariska hemin, så det här muskelknippet är en oerhört sällsynt vagn
Resten av bilderna finns att se på:
http://rides.webshots.com/album/556313112BwedbN
Tack alla i klubben som gjorde detta till en fantastiskt härlig dag!
Chrysler ja, även under samlingsnamnet Mopar, vilket innefattar märkena Chrysler, Dodge, Plymouth, De Soto och Imperial.
Varför kör vi just Chryslers? Folk i kretsarna kring USA-bilar tenderar att vara väldigt märkes eller koncern-trogna, har man börjat köra Chevrolet, så blir din nästa bil en Cheva också, eller kanske man byter upp sig till en Cadillac, få därifrån skulle få för sig att köpa en Ford, lika lite som en Ford-frälst skulle få för sig att visa sig i en Chevrolet.
Det enda gemensamma dom lägren kan enas om är att inte tycka om nåt från Chrysler....
Sen finns det i och för sig dom som kör AMC också, men dom kör sitt race och struntar i va andra tycker, dom är ändå så försvinnande få att ingen tar nån notis om dom i allafall.
Många baserar just "sitt" märkes förträfflighet med en skygglapps-mentalitet, dvs, man kör sin Cheva som är bäst i världen och sätter sig aldrig i en Ford eller Dodge, punkt slut. och baserar och förmedlar sin bilkännarkänsla utifrån det. Eventuellt kan det breddas till något som nästan är empiriskt tänkande, att man en gång hört av en garagegranne som känner nån som haft en Chrysler som var för jävla dålig.
Nu är detta förstås väldigt grovt generaliserat av en oerhört stor del av bilhobbyn, men ovanstående strömmar finns faktiskt väldigt påtagligt i kretsarna
Jag har ägt bilar från de tre ovanstående koncernerna i omgångar , och med tiden har främst två saker trätt fram i mönstret.
1: Vid perioder av Chryslerkörande är mina besök hos reservdelsfirman Rogers Custom väldigt mycket glesare.
2: Väghållning som överraskar med en större exakthet än i någon annan amerikansk bil som jag erfarit.
Jag ett lite annat analysläge än de flesta, då framför allt märkesfanatikers, då jag vid det här laget kört närmare 300 olika modeller av USA-bilar, och helt enkelt funnit att Chrysler-bilarna är dom som passar mig bäst att köra, samt bjuder oftast på lite smartare konstruktionslösningar än konkurrenterna. Och smarta, udda lösningar ingjutet i både formen och funktionen är nåt jag håller håller högt för det total intrycket.
Chryslers på grönbete , ett 50-tal bilar dök upp denna fina söndan
En väldigt läcker och väldigt röd Dodge från 1959.
Och en mäktig Imperial årsmodell 1964 från Norge dök upp med.
Baksätet i en Chrysler New Yorker cabriolet från 1958, det ser ju så härligt ut. mums!
Det blir inte mer flippat än så här, instrumenteringen i Imperial från 1962 var verkligen vild,
knappsatsen till vänster om ratten är alltså manövreringen av växellådan., knapparna till höger styr värme och klimatanläggningen.
Under åren 1960-1964 hände nåt skumt i Chryslers designstudio, modellerna var milt sagt lite märkliga under de åren innan deras nye designchef Elwood Engel fick styr på grejerna igen
Och i samma anda, inuti en Plymouth från 1961. Moderna biltestare skulle få slag om de såg det här
Ergonomiskt? reflexfritt? öööh, vaaa?
Notera backspegelns montering på brädan, en av Chryslers udda, men dock mindre klyftiga lösningar, från 1963 så placerades den på ordinarie plats igen.
Sveins otroligt eleganta Chrysler New Yorker från 1967
Sist men inte minst, så gled den här unika Dodge Charger R/T:n in som sista ekipage, bilen vi knappt trodde
fanns, en 71:a med 426" hemi motor, det byggdes bara ett 70-tal bilar det året med den monstruösa legendariska hemin, så det här muskelknippet är en oerhört sällsynt vagn
Resten av bilderna finns att se på:
http://rides.webshots.com/album/556313112BwedbN
Tack alla i klubben som gjorde detta till en fantastiskt härlig dag!
Kommentarer
Postat av: Svensson
Chrysler är omtyckt i racekretsar förstår jag, "426 Hemi" säger väl allt.
Sedan har väl bilarna också överdimensionerade prylar rent allmänt för att hålla rejsmässigt. Såg nån vintage-gubb-biltävling på Nürburgring tror jag, där Dag E. Hogsten med vänner skulle köra en Saab 900; gick sönder efter tre varv. Vann gjorde en Dodge Viper... gatbil gjord för långrejs.
Chryslers design är ett ämne för sig. Redan 50-talsbilarna såg lite konstiga ut, lite vulgära, ja skrämmande: Plymouth Fury... inte undra på att den kom med i Stephen Kings bok "Christine".
Trackback