En tripp mot Skillingmark
Härligt att komma hemifrån nån vecka upp till stugan som befinner sig i det lilla landet mellan Sverige och Norge, det vill säga Skillingmark.
Från Göteborgstrakten så tar man sig dit upp antingen via E6 över Uddevall och Norge, eller av en dum och korkad ovana jag har, ta inlandsvögen riksväg 45 upp. 45:an är en av landets värsta vägar trafikmässigt, emellanåt toksmal där långtradarna ångar rakt emot en i 90km/h. bitvis breddad med vägren vilket gör att den är "nästan" fyrfilig, och då används mittremsan främst för omkörning, åt båda hållen!
Brukar dock åka västerut efter Mellerud där trafiken är lite lugnare, på en väg som i nån kvällstidning blev framröstad som Sveriges roligaste körväg. Slingrigt ock kullrigt upp mot den berömda ocj unika akvedukten i Håverud. världens enda "treplanskorsning" för båt, tåg och landsväg.
MAn passerar den nu nedlagda järnvägen upp mot Håverud ett flertal gånger, trafikerades med rälsbuss inpå åttiotalet, jag har nån gång skakat fram den vägen i rälsbuss från Bengtsfors av nån anledning, men sådana är borta. Dock trafikeras spåret flitigt i dagsläget, men bara av dressiner som man kan hyra längsmed linjen.
Två glada dressinresenärer på semester hälsar så gott.
Från Bengtsfors, Håverud,Gustavsfors,Bäckefors,Årjäng går fäörden upp över Koppom mot Åmotfors som är sista delen av det vanliga Vämland som vi känner det innan man åker över Adolfsfors till Skillingmark.
Börjar med att orientera mig mot 61:ans café, för att upptäcka att det var borta.
Vidare in mot centrumgatan i staden där inget förändrar sig, Åmotfors "Storgata" har länge kännetecknats av en närmast orörd fyriotals funkis-folkhemstil. För att upptäcka att den gamla järnaffärn blivit pizzeria... dom urblekta neonskyltarna som suttit på den vitrappade fasaden sen 1940 var borta dom med.
Nåväl går och handlar, gör lite ärenden och sätter mig på "nya" 61:an för att ta en fika. Då stannar en svart Mercedes, och Kajsa hälsar glatt. -"Jag hört då jämt å Marita på banken som sett att du köm te bygda"
Jag hade lyckats vara inkognito i Åmotfors i nästan 20 minuter alltså.
Mot Skillingmarken, var Skillingmark börjar och slutar är ganska diffust, men en gång var det en så klallad landskommun, men i första kommunreformen 1952 gick den samman med Järnskog och Köla, och i sjuttiotalets reform bildades Eda kommun med säte i Charlottenberg. Man kan säga att Skillingmark har än idag sina gränser österut mot Köla, Järnskog och Östervallskog i söder, och Norge år väster. Nu har väl dessa kommunreformer inte haft nån stor folklig betydelse under decennierna, för det hade inte unionsupplösningen 1905 heller.
Men häruppifrån kommer min släkt på mammas sida, därigenom har jag ankytning till denna märkliga region som inte är en region eller,kommun eller socken, utan nåt slags limbo i gränslandet Svrige/Norge.
Och där har vi ett litet hus, i "Hôsätte" eller Högsäter som det står på skylten. Dom borde verkligen införa tvåspråkiga skyltar däruppe som i Finland eller Kanada. Skall man till exeempel till "Bôôe" så får man leta efter en skylt det står Boda på.
Ett smakprov på 'markan, det som definitivt sklijer skillingmark från resten av Värmland
"Hä va härt jämt knôkkete å knövete di siar aum de värå lättä öm fjöln pa bue lidn"
Ja å höcken nôuten brôshel kärn tjafset å gört ein ömmlet ock"
Det gick krångligt och långsamt och måla om panelen på lillstugan sa de, ja och de dumme drängen gjorde det slarvigt och dåligt med.
Dock så är detta språket näst intill utkonkurrerat av normal halvbegriplig värmländska i dagsläget.
Stugan, på bygden känd som Bua, ursprunligen uppförd 1781, men då i Östervallskog, flyttad hit till Högsäter på femtiotalet. och tillbyggd med köksdel, verandan och dom lätt missprydande moderna dörrarna är nytillskott från fjolåret dock.
Några hundra meter ifrån ligger det gamla "Tullgarn" bland de sista husen innan riksgränsen, namnet kommer efter morfarsfar som var gränsuppsyningsman och fadern före honom som var gränsryttare som bodde på denna gård. Välhållet än idag, och en jämförelsebild från 1925 där Gränsuppsyningsman C.A Rhöse med familj stolt visar upp sin nyinköpta öppna Chevrolet
Från Göteborgstrakten så tar man sig dit upp antingen via E6 över Uddevall och Norge, eller av en dum och korkad ovana jag har, ta inlandsvögen riksväg 45 upp. 45:an är en av landets värsta vägar trafikmässigt, emellanåt toksmal där långtradarna ångar rakt emot en i 90km/h. bitvis breddad med vägren vilket gör att den är "nästan" fyrfilig, och då används mittremsan främst för omkörning, åt båda hållen!
Brukar dock åka västerut efter Mellerud där trafiken är lite lugnare, på en väg som i nån kvällstidning blev framröstad som Sveriges roligaste körväg. Slingrigt ock kullrigt upp mot den berömda ocj unika akvedukten i Håverud. världens enda "treplanskorsning" för båt, tåg och landsväg.
MAn passerar den nu nedlagda järnvägen upp mot Håverud ett flertal gånger, trafikerades med rälsbuss inpå åttiotalet, jag har nån gång skakat fram den vägen i rälsbuss från Bengtsfors av nån anledning, men sådana är borta. Dock trafikeras spåret flitigt i dagsläget, men bara av dressiner som man kan hyra längsmed linjen.
Två glada dressinresenärer på semester hälsar så gott.
Från Bengtsfors, Håverud,Gustavsfors,Bäckefors,Årjäng går fäörden upp över Koppom mot Åmotfors som är sista delen av det vanliga Vämland som vi känner det innan man åker över Adolfsfors till Skillingmark.
Börjar med att orientera mig mot 61:ans café, för att upptäcka att det var borta.
Vidare in mot centrumgatan i staden där inget förändrar sig, Åmotfors "Storgata" har länge kännetecknats av en närmast orörd fyriotals funkis-folkhemstil. För att upptäcka att den gamla järnaffärn blivit pizzeria... dom urblekta neonskyltarna som suttit på den vitrappade fasaden sen 1940 var borta dom med.
Nåväl går och handlar, gör lite ärenden och sätter mig på "nya" 61:an för att ta en fika. Då stannar en svart Mercedes, och Kajsa hälsar glatt. -"Jag hört då jämt å Marita på banken som sett att du köm te bygda"
Jag hade lyckats vara inkognito i Åmotfors i nästan 20 minuter alltså.
Mot Skillingmarken, var Skillingmark börjar och slutar är ganska diffust, men en gång var det en så klallad landskommun, men i första kommunreformen 1952 gick den samman med Järnskog och Köla, och i sjuttiotalets reform bildades Eda kommun med säte i Charlottenberg. Man kan säga att Skillingmark har än idag sina gränser österut mot Köla, Järnskog och Östervallskog i söder, och Norge år väster. Nu har väl dessa kommunreformer inte haft nån stor folklig betydelse under decennierna, för det hade inte unionsupplösningen 1905 heller.
Men häruppifrån kommer min släkt på mammas sida, därigenom har jag ankytning till denna märkliga region som inte är en region eller,kommun eller socken, utan nåt slags limbo i gränslandet Svrige/Norge.
Och där har vi ett litet hus, i "Hôsätte" eller Högsäter som det står på skylten. Dom borde verkligen införa tvåspråkiga skyltar däruppe som i Finland eller Kanada. Skall man till exeempel till "Bôôe" så får man leta efter en skylt det står Boda på.
Ett smakprov på 'markan, det som definitivt sklijer skillingmark från resten av Värmland
"Hä va härt jämt knôkkete å knövete di siar aum de värå lättä öm fjöln pa bue lidn"
Ja å höcken nôuten brôshel kärn tjafset å gört ein ömmlet ock"
Det gick krångligt och långsamt och måla om panelen på lillstugan sa de, ja och de dumme drängen gjorde det slarvigt och dåligt med.
Dock så är detta språket näst intill utkonkurrerat av normal halvbegriplig värmländska i dagsläget.
Stugan, på bygden känd som Bua, ursprunligen uppförd 1781, men då i Östervallskog, flyttad hit till Högsäter på femtiotalet. och tillbyggd med köksdel, verandan och dom lätt missprydande moderna dörrarna är nytillskott från fjolåret dock.
Några hundra meter ifrån ligger det gamla "Tullgarn" bland de sista husen innan riksgränsen, namnet kommer efter morfarsfar som var gränsuppsyningsman och fadern före honom som var gränsryttare som bodde på denna gård. Välhållet än idag, och en jämförelsebild från 1925 där Gränsuppsyningsman C.A Rhöse med familj stolt visar upp sin nyinköpta öppna Chevrolet
Kommentarer
Postat av: svensson
Det råder sommartorka i bloggsverige, men här lyser solen! Kul!
Postat av: RonnyBGoode
Mycket intressanta rapporter från Värmlandsskogarna! Och "markan" verkar ju lika svårbegripligt som Älvdalsmål....
Postat av: mats olsson på näse i hönche
Setter her o glaner på näte o fann denna fine blöggen söm va vådle intressant ja känne igen da på bil e annars en tå di som va utpå förr i raggen ha kört ein o anen fin bil precis söm du men du blåste tur 55 a när du satt ve ratten! ska hälse frå öss her oppe o litt fölk ifrå åmotsfors.vi ser da väl te sammarn när du kommer te bua i högsätt. mvh mats på näse o patrik i line
Postat av: Mårten
Hahaaa! va sköj å å höre fra er på marka! hopper je jämt komme opp te sömmern igen da!
Trackback