De förgätna del 23 - Ford T-5
Ford Mustang var inte bara en bilmodell, det blev ett helt begrepp, inte bara på hemmamarknaden, överallt i hela världen togs Mustang emot av motorpress och kunder med öppna armar , "Mustang fever" drabbade hela världen, med ett undantag, I Tyskland var det bom stopp.
Där var nämligen namnet "Mustang" patentskyddat av Krupp AG, som bygde en dumpertruck under detta namn...
Krupp erbjöd Ford att köpa rättigheterna tillnamnet för det egentligen väldigt låga $10 000, men istället så valde man av nån outgrundlig anledning at rätt och slätt sälja Mustanger i Tyskland under namnet T-5. Det märkliga modellnamnet har ingen speciell betydelse, men var ett av projektnamnen för Mustangen under utvecklingsskedet.
Vad som sklijde de tyska T-5;orna var givetvis emblemen, allt som det stod Mustang på togs bort, rattnavet, navkapslarna, handskfacksluckan fick blanka inlägg, och alla yttre emblem byttes ut. Noteras bör också hur slående likt T-5 emblemet är det reguljära Mustang Gt emblemet. til vänster från en 1966 års T-5 och till höger syns T-5 emblemet som satt på 67-68 års GT modeller.
1967 års Ford T-5 cabriolet, 151 sådana byggdes, och med coupe och fastbacks så blev det 758 T5:or detta året.
Alla T-5 bilar byggdes i USA, för premiäråret i huvudfabriken i Dearborn, men under 1966 så flyttades produktionen över succesivt till sammansättningsfabriken i Metuchen. Även om man vid det här laget också satte ihop Mustanger vid Fordfabriken i Nederländerna så kom inga T-5:or därifrån. Motor och övriga utrustningsalernativ var i princip oförändrat gentemot vagnarna som stannade på hemmaplan, av nån anledning verka de flesta av 165-68 års modeller levererats med De Luxe Pony inreding som standard. På motorsidan verkar det som om ingen T-5 byggts med de större extrema motorerna som Cobra jet 428 och Boss-utförandena. Det lär till och med varit exportförbud på dessa värstingmaskiner.
I Tyskland gjordes även egna broschyrer och instruktionsmanualer, på tyska, för T-5, modellen blev där liksom annorstädes väldigt populär, men det fanns en möjlighet att få sin T-5 som en "riktig" Mustang och det var genom de amerikanska militärbaserna. Dom hade egna kanaler för bilförsäljning och kunde alltid erbjuda sina soldater och anställda på baserna runt om i världen nya bilar till bra rabatterade priser. Att sedan soldaterna hade näst intill gratis bensin gjorde ju inte saken sämre heller. På tyska militärbaser kunde personalen betälla en T-5 och sen alltså få en Mustang levererad med riktiga beteckningar.
T-5 beteckningen fick hänga med rätt länge, okänt hur många som i slutändan är riktiga T-5:or men det såldes sådär runt 4-500 per år i Tyskland, en rätt bra siffra. Broschyren ovan från 1975.
Krupps rättigheter till Mustangnamnet löpte inte ut förrän i december 1979, och efter det var det fritt fram för Ford att efter 15 år få använda sitt eget namn på sina bilar i Tyskland också.
Där var nämligen namnet "Mustang" patentskyddat av Krupp AG, som bygde en dumpertruck under detta namn...
Krupp erbjöd Ford att köpa rättigheterna tillnamnet för det egentligen väldigt låga $10 000, men istället så valde man av nån outgrundlig anledning at rätt och slätt sälja Mustanger i Tyskland under namnet T-5. Det märkliga modellnamnet har ingen speciell betydelse, men var ett av projektnamnen för Mustangen under utvecklingsskedet.
Vad som sklijde de tyska T-5;orna var givetvis emblemen, allt som det stod Mustang på togs bort, rattnavet, navkapslarna, handskfacksluckan fick blanka inlägg, och alla yttre emblem byttes ut. Noteras bör också hur slående likt T-5 emblemet är det reguljära Mustang Gt emblemet. til vänster från en 1966 års T-5 och till höger syns T-5 emblemet som satt på 67-68 års GT modeller.
1967 års Ford T-5 cabriolet, 151 sådana byggdes, och med coupe och fastbacks så blev det 758 T5:or detta året.
Alla T-5 bilar byggdes i USA, för premiäråret i huvudfabriken i Dearborn, men under 1966 så flyttades produktionen över succesivt till sammansättningsfabriken i Metuchen. Även om man vid det här laget också satte ihop Mustanger vid Fordfabriken i Nederländerna så kom inga T-5:or därifrån. Motor och övriga utrustningsalernativ var i princip oförändrat gentemot vagnarna som stannade på hemmaplan, av nån anledning verka de flesta av 165-68 års modeller levererats med De Luxe Pony inreding som standard. På motorsidan verkar det som om ingen T-5 byggts med de större extrema motorerna som Cobra jet 428 och Boss-utförandena. Det lär till och med varit exportförbud på dessa värstingmaskiner.
I Tyskland gjordes även egna broschyrer och instruktionsmanualer, på tyska, för T-5, modellen blev där liksom annorstädes väldigt populär, men det fanns en möjlighet att få sin T-5 som en "riktig" Mustang och det var genom de amerikanska militärbaserna. Dom hade egna kanaler för bilförsäljning och kunde alltid erbjuda sina soldater och anställda på baserna runt om i världen nya bilar till bra rabatterade priser. Att sedan soldaterna hade näst intill gratis bensin gjorde ju inte saken sämre heller. På tyska militärbaser kunde personalen betälla en T-5 och sen alltså få en Mustang levererad med riktiga beteckningar.
T-5 beteckningen fick hänga med rätt länge, okänt hur många som i slutändan är riktiga T-5:or men det såldes sådär runt 4-500 per år i Tyskland, en rätt bra siffra. Broschyren ovan från 1975.
Krupps rättigheter till Mustangnamnet löpte inte ut förrän i december 1979, och efter det var det fritt fram för Ford att efter 15 år få använda sitt eget namn på sina bilar i Tyskland också.
Kommentarer
Trackback