svammelsurium

AMC är mest kända för lite konstiga udda bilar som dessutom anses vara ganska slätstrukna, eller var dom det?
Det finns några lysande undantag Som AMC Javelin och den hysteriska "Scrambler" som skrivits om tidigare här:
http://-forgatna-del-1-rambler-scrambler.html

American Motors design kom att dikteras av Dick Teague, som hade börjat hos Kaiser på 40-talet, knöts sen till General Motors och senare vidare till Packard, här syns Teague bakom ratten i "sin" projektbil Packard Panther 1953.


När packard gick utför tog George Romney över Dick Teague och lät honom få fria tyglar att staka ut vägen mot framtiden med det nybildade American Motors. Just Romneys företagaranda i symbios med Teagues designvisioner kan man läsa mer om här: http://en-dag-pa-jobbet-med-george-w-romney.html



Riktigt så vilt som ovan kom det inte att bli för AMC, men de hade varit långt före sin tid med småbilar som Rambler och den ännu mindre Metropolitan, som var en "sub-compact" 20 år före begreppet fanns. Dessutom resultatet av ett internationellt samarbete, också det långt innan den amerikanska bilindustrin tog till sig främmande teknik från utlandet.

Vid mitten av sextiotalet byggdes flera experimentbilar för att visa hur framtidens AMC skulle se ut, en serie relativt jordnära visioner som kom till stora drag att realiseras vid sextiotalets slut.

Tarpon baserades på den lilla Ramberl American och var bland de första med fastback design 1964. Redan året efter återkom designen nu på Classic-bas i form av den udda Marlin coupén som beskrivits här: http://de-forgatna-del-7-marlin.html



Concept AMX är slående likt slutresultatet som kom att börja säljas 1968 , som USA:s enda tvåsitsiga "pony-car"


Den blå vagen var en ren studie utan fungerande mekanik, men man beslöt att låta Vignale i Italien bygga en fullt fungerande prototyp. Som fick något så ovanligt som en svärmorslucka.



Cavalier var en sedan med bakhängda bakdörrar 1966 förutom det så är den relativt lik Hornet som kom 1970


En vacker coupe gjordes också samtidigt.


Samt en stationsvagn med sluttande bakparti, vars design kom att gå igen hos Hornet sportabout på 70-talet. Fronten från denna bil hamnade senare på Javelin/AMX bilarna.

 
Den produktionsfärdiga AMX 1968.


Med Vixen gick man ännu ett steg närmare "sportabout" designen


GT från 1968 var en experimentbil som senare skulle gå igen i Gremlin 1970.




Gremlin introducerades första April 1970 men var inget skämt. Det var en tvärt avhuggen Hornet som med sin längd på bara lite över fyra meter var väldigt kompakt och smidig. Motorerna var rak sexa från 3,3 liter till 4,2 liter , samt en 304" V8.  Senare kom man även sälja Gremlins med Volkswagenmotor på 2,2 liter. Den gick ursprungligen även att få strikt tvåsitsig, men bara 827 köpare valde det första året. Efter 1972 var baksäte standard.  Gremlin sålde hyfsat med 171128 exemplar toppåret 1974.


Trots att modellen fick stark kritik för sin märkliga form när den presenterades, så kom denna typ av kaross att kopieras friskt hos alla småbilsmodeller under 70-talet, så helt fel ute var man alltså inte med den svanslösa Gremlin. 

1975 lanserade man nästa compact-modell som skulle efterträda Gremlin, AMC Pacer presenterades första mars 1975 och liknade ingenting annat. Detta var Dick Teagues sista design hos AMC.

Pacer kom med sina runda svulstiga former och gigantiska glasytor i en tid då designen gick mot att vara mer och mer kantig. den var ursprungligen tänkt att ha wankelmotor, men detta realiserades aldrig. Vad mer som var speciellt med Pacer var att man byggde en compact, med en längd på runt 4,30 meter men den var däremot nästan två meter bred. Ytterligare en gimmick var att passagerardörren är något större än förardörren.

1980 var det dags för en ny typ av fordon. Det som idag kallas "cross-overs" såg man redan hos AMC Eagle, det var en stationsvagn med permanent fyrhjulsdrift, men kom senare även som sedan och sportcoupé. Detta var den första fyrhjulsdrivna bilen med individuell hjulupphängning och viskoskoppling.   

Men vi hoppar tillbaka til slutet av sextiotalet och två Teague-designer som kunde blivit något att definitivt tvättat bort AMC:s tråkstämpel med, AMX/2 och AMX/3. 

AMX/2 visades 1969 som ren stilstudie, conceptet hade genomarbetad aerodynamik och var tänkt att förses med mittmonterad V8. En till AMX/2 byggdes dock fullt fungernade med hjälp av Giotti Bizarrini.


1970 visade man upp den fullt fungerande AMX/3, den hade AMC:s stora 390 motor mittmonterad och fyrväxlad låda på bakaxeln, senare kom även en specialbyggd femväxlad låda att användas. Det var tänkt att sätta den i serieproduktion, men det blev inte mer än sex prototyper byggda av AMX/3. Giugiaro från Ital Design stod för modifieringar i Teagues grunddesign och de sex bilarna kom att byggas i Bizarrinins fabriker. den sista sattes ihop våren 1971. 
 

Men äpplet faller inte så långt från trädet. Dick Teagues son Jeff gick i pappas fotspår och blev fordonsdeigner med. Efter haft poster som designutvecklare hos Volkswagen , och senare designchef för Mitsubishi America. Han var äcven ett tag hos ford där han var med att ta fram modeller som Ford Taurus och Mercury SAble. 1998 satte han upp sin egen firma Teague Design Inc, och därifrån kommer den här modellen i 1/4-skala som följdriktigt kallas AMX/4.