svammelsurium

Strömlinjeform och art-deco var inne på 30-talet. En av de mest avancerade konstruktionerna 1933 kommer överraskande nog från Volvo. "Venus Bilo" byggdes på uppdrag av LM Ericsson av Nordbergs, men Volvo själva deltog med stort intresse i utvecklingen. Helt släta sidor, med bagageutrymmen infällda i dörrar och skärmar. Bakre stötfångaren utgjordes av reservhjulet som stack ut ur en lucka baktill. Funktionalistiskt och extremt på samma gång.

Bilen försvann spårlöst nån gång på 50-talet.

McQuay-Norris Streamliner hette denna prototyp från 1934, huruvida den var menad att egentligen sättas i produktion vet jag inte, men ett gott exempel på 30-talets experimentlusta och fascination för den nyupptäckta aerodynamiken.

Strömlinjeform från Skoda, prototypen 935 testades 1937.

Hos Bentley kunderna få beställa sina egna karosser, men denna är beställd av Bentley själva, "Corniche" som byggdes av Pourtout för att eventuellt leda till en slags standardmodell. Men olyckligt nog stod den färdig för sent och då  hösten 1939 fick man annat att ägna sig åt.

Hur bilen skulle se ut efter kriget hade man många idéer om, detta är faktiskt ett civilt bidrag från Willys 1945. 

Ford byggde 1946-48 en sportig cabriolet som kallades Sportsman med kaross i "woddie"-stil, dvs större delen av karossen i vackert trä. Det fanns planer på att följa upp det 1949 också men det gjordes bara en coupe och en cabbe på prov med träsidor innan man gjorde tummen ned.

Den klassiska brittiska sportvagnen kunde ha fått en helt ny vänding med denna Triumph som presenterades på Earls Court 1950 , avancerad både i design och teknik men kunderna kom istället att föredra dom mer konservativa modellerna framigenom.

 1957 stod den nya Opel Rekord nästan helt klar men i sista stund skrotades bakpartiet och gjordes om. Dock kom samma parti att dyka upp nästan oförändrat på den engelska Ford Cortina några år senare. Slump? Tror inte det, industrispionage är lika gammalt som industrin själv.

Denna vackra roadster kommer från Spanien, från det då utanför Spanien ganska okända lilla Seat. Mycket snygg sak som bär drag av de tidigare superbilarna från Pegaso, men denna blev dock intet mer än ett kuttersmycke på bilmässorna 1959.

Mer spännande brittiskt, Hillman Asp utvecklades 1963, men ännu valde köparna de gamla sportmodellerna framför alla försök till nydanande.

Detta upptäckte även Morgan vid samma tid som bröt alla sina konventioner med denna coupé, i glasfiber, med stålrörschassi. En handfull byggdes men sen gick man tillbaks till den uråldriga +4 som daterade sig från 1938 och som tillverkas alltjämt än idag.

Här är Saaben som aldrig blev av, eller som Saab själva ens kände till förresten. Amerikanska Quantum byggde racerbilar i byggsats, som midget racers och formelvagnar som man kunde sätta ihop själv och fanns även anpassade till Saabs mekanik. 1962 satsade man dock på en riktig sportbil baserad på Saab-komponenter, men bara en eller två färdigställdes.

1967 försökte man i England återigen radikalt förändra sina traditionella sportbilar främst för USA markanden, som från Triumph den extrema 250K, och återigen bankade man huvudet i väggen, ingen ville ha en modern engelsk sportvagn nu heller.

Avslutningsvis ett annat försök att modernisera ett åldrat men populärt koncept. Förslag från 1973 på en uppiffad Citroen 2CV kallad Pop. Men det var ogjort arbete, den ordinarie 2Cv hade ännu många år kvar på sin popularitet och upphörde tillverkas först 1992.