svammelsurium

Har tidigare skrivit om ett stycke våldsam hembygdshistoria här: http://hembygdsforskning-en-valdsam-historia.html

Nu dags för en annan incident i bygden som skedde ett stenkast härifrån den 13:e januari 1945, då kriget kom väldigt nära landvetter i form av ett störtande bombplan.

Krigsslutet var relativt nära men striderna hade långt ifrån trappats ner. Detta gällde även 58th bomb squadron som var baserade på Stornoway, där denna episod har sin början.

Stornoway var en vindpinad bas på Hebriderna långt från ära och redlighet, men härifrån hade man ett bra läge för att anfalla de tyska konvojerna över Nordsjön. För detta användes tungt bombflyg av typen Handley Page Halifax, som vid denna tid även utrustats med en avancerad nymodighet, nämligen radar.

Gruppen där JP329 ingick, flugen av flight lieutenant Georg Davidson lyfte klockan 14:45 för rutinmässigt avsökande av nordsjön efter fientliga fartyg. Man medförde extratankar då spaningsområdet sträckte sig från norra Skottland, Islands sydkust ända in mot Norge och Kattegatt. Efter fem timmars flygning inträffade det som blev början till slutet. Vänster vinge träffas av luftvärnseld och ena motorn fattar eld.

 Piloten girade brant vänster för att gå ner på 450 fots höjd, men sen gick det riktigt galet, planet fortsatte sjunka då roderna inte längre svarade som de skulle. Planet slog i vattnet med stjärten först, smällen slet av större delen av stjärtpartiet samt radarkåpan under buken. Mot all förmodan så studsade planet upp igen och piloten återfick kontrollen, men nu brann inte bara motorn utan även inne i flygkroppen.  Branden ombord släcktes, elden i babords inre motorn dog ut när bränslet strypts  men nu började även den andra motorn som skadats i beskjutningen krångla och tappade kraft.

  

Trots detta och våldsamma skakningar kunde planet med två döda motorer ta sig upp till 2000 fot och börja söka sig in mot land. Branden blossade upp igen och nu blev man ytterligare beskjutna utanför kusten, I princip alla instrument ombord var nu förstörda och inget annat alternativ än att söka nödhamn i Sverige återstod. Om man nu skulle klara sig dit, instrumenten var utslagna och så även kommunikationsmöjligheter som radio och lampor. Så när man närmade sig ljusen som antydde var Göteborg var blev man återigen beskjutna av svenskt luftvärn.

Bomberna fälldes utanför kusten, men trots tre försök att lokalisera flygplatsen så hittade man den inte i den dåliga sikten, och nu blev det bråttom, för planet började falla i bitar omkring dom och bränslet läckte ut i allt större mängd. På tusen fots höjd beordrades besättningen att hoppa, alla utom piloten och färdmekanikern Dennis Boweren gjorde detta när man passerat Göteborg med det nästan okontrollerbara planet. Nu tog man sikte på nästa samling ljus som dök upp i kvällsmörkret. Piloten styrde förbi tätorten för at hitta nåt lämpligt fält utanför bebyggelsen och ser plötsligt en höjd komma emot planet. Han missade höjden precis men brakade in en rad kraftledningar och ett träd. Planet slog i marken och kasade nerför slänten för att krascha rakt ner i en å.

Planet blev otroligt sönderslaget, piloten tog sig ur men hade problem att ta sig upp för den isiga strandbanken, men fick snart hjälp med detta och förd in i värmen i närmsta hus som var mindre än femtio meter bort.

Färdmekanikern Dennis Boweren hade inte samma tur han satt hjälplöst kvar svårt skadad i vraket. Han drogs ur strax efteråt av frivilliga som rusat till platsen men hans liv stod inte att rädda

Resten av besättningen togs omhand av Hultin i Backa alla sex klarade sig oskadda och fick förplägnad innan de forslades med landsfiskalens hjälp till polisstationen, Piloten togs omhand av militären efter ett kort förhör och togs till militärsjukhus för att få skadorna omsedda. Alla sju överlevande från JP329 fördes senare till Korsnäs i Dalarna som var interneringsplats för i huvudsak brittiska flygare, men de behövde inte stanna länge för de blev hemskickade redan den 6:e mars.

Besättningen på centralens restaurang, inan de repatrierades till englandi Mars 1945.

Planet var otroligt sönderslaget, i Göteborgsposten dagen efter antogs det varit en tvåmotorig De Havilland Mosquito!

Efterspel.

Piloten hade ju släppt bomberna över kusten, trodde han, mekanismen fungerade inte på grund av planets omfattande skador så han hade halva lasten med apterade bomber kvar ombord när han kraschade planet!

Två 250 kilos bomber hittades vid bärgningen , senare återfanns en till femtiometer därifrån, en fjärde misstänks funnits med men har inte återfunnits.

Dennis Boweren begravdes på Landvetters kyrkogård under en ceremoni där kistan bars av officerare från Göta flygflottilj. Senare kom kvarlevorna att flyttas till Kvibergs kyrkogård.

Ännu en olycka drabbade JP329 efter bärgningen. Vid skrotningen som företogs av Åvikens metallindustri uppstod en eldsvåda när man skar ner planet och kvarvarande bränsle antändes. 

Sporrhjulet som slets av när man slog i vattnet utanför Bohusläns kust återfanns 1993 då den fastnade i en trål.

Nedslagsplatsen som det ser ut i November 2008. Nu syns inget, men så sent som för 10-12 år sen kunde man faktiskt skönja bland vegetationen var planet hade dragit fram, då träd var lägre och lite glesare just där. Tvättstugan till vänster är byggd senare då den förra blev flisor av JP 329:s framfart den där vinterkvällen den 13:e januari 1945.

Efterspel 2

På Aeroseum i Göteborg så visar man nu även upp historien om JP329 och även tillvaratagna delar av planet ställs ut.