svammelsurium

jag har lite andra intressen vid sidan av fordon och bilar också för er som inte tror det. En av de andra hobbies jag är till exempel att dricka sprit.   Så därför gjordes förra helgen ett besök i Örebro och den fina Öl och whiskymässan på Conventum där.

Nuär det här inget förtäckt supagille, detta rör de lite finare sorterna av whisky som jag är väldigt förtjust i, och även en stor del intressanta mikrobryggerier med både lager och Porteröl i sortimentet som man inte ser eller får chans att smaka på särskit ofta.
Landsort lager var en trevlig bekantskap, min vän Chris bosatt  Örebro delar åtminstonde det här intresset med mig. En av de mer intressanta whiskysorterna som provades, Indisk single malt! Amrut blackadder är inget för veklingar med en styrka på 62%
   

Whisky ÄR godis, det vet vi ju, single malt scotch som kola fudge var nytt och väldigt läckert.


Så var det även dags att stifta bekantskap med den svenska finwhiskyn Mackmyra som det talats och skrivits mycket om. Hur smakar denna inhemska produkt då? Jo det beror på. Första testet gjordes av den reguljära mackmyran, och förvisso inte oäven med en viss fruktig vanliljaktig arom, och ganska vass smak. Bra, men itne någon toppnotering. Sen provades den exklusivaste Mackmyran, lagrad på fat av svensk ek och det var en sagolik dryck däremot. Dock finns det en nackdel, man måste teckna sig för att köpa ett helt fat av den...



Laphroaig är en annan favorit, såhär skall en whiskyhylla se ut, i mitten tronar en 60-årig lagrad Laphroaig, som dock inte avsmakades, men väl ur deras sortiment av 18-åriga buteljer.



ett sortiment som gicks igenom också, längs till vänster en Caol Ila "unpeated" dvs utan den annars för Islaywhiskys traditionella torkningen av malten som görs över rökt torv, men oerhört god, kommer till systembolaget nu. rekommenderas.



Hos Arehucas bjöds det på lärdom och insikter i rommens värld. Rom har ju inte ansetts som någon finare dryck här, men numer är det ändring på det, Arehucas är spanska hovleverantörer av romdrycker från kanarieöarna sedan 1884.


Eller så skulle det inte vara fel att åka omkring i en GlenFiddich Mini Cooper


En trevlig angenäm och annorlunda mässa på det hela taget. Provsmakning i den här rangen företas i 2cl glas, vilket låter lite, men med tunga och komplexa sorter som de som presenterades så är 2cl faktiskt för mycket. Och då en del av sorterna var "cask strenght" som man inte var beredd på så brann det rätt bra i munnen mot slutet av kvällen, dessa sorter var uppemot 70%, vilket är lite väl häftigt.