svammelsurium

Jag har haft ute min Plymouth valiant från 1968 på annons. Det är en bil jag köpte för nästan tio år sen och körde flitigt som bruksbil, sedan kom andra bilar emellan och Valianten kom i andra hand, men har fått tjänstgöra emellanåt de senare åren med.
Hur som helst lade jag ut den på annons som renoveringsobjekt, ej körbar. Och grundinformation att den har 225" sexa med automat och helsoffa.
Ett par samtal började med "sitter de V8 i den?"
Och höjdpunkten kom från nånstans norröver "Går de å kör upp te Lule mä dän?"
 
Hur som helst var intresset ganska stort, och i söndags så hämtades den av ett gäng glada skåningar som ville ha lite vinterpyssel.

Det är en Plymouth Valiant Signet från 1968 med lite annorlunda historik, registrerad ny i Sverige 1968 men dock privatimporterad, då svensksålda Signets fick separata stolar och skivbromsar med servo, så har denna då alltså helsoffa med trumbromsar utan servo runt om, styrservo saknas med, allt annat också för den delen, förutom att beställaren lagt till 238 dollar för att få automatlåda till den sexcylindriga motorn.  När jag köpte den var den ett enda stort färgprov så den rullades över med rostskyddsprimer som hastigast och skoddes med nya däck med vit sida. Så här såg den ut då. 

 

Efter en liten malör som involverade en busshållplats och ett dike vintern 2000 såg det ut så här...



i detta skick besiktigade jag faktiskt kärran, och den gick dessutom då på fem cylindrar, och gick igenom!

En liten tur i norge, hösten 2001.


Funkade även suveränt som vinterbil.


Nåja, med vissa överraskningar iallfall. Att tina upp ett bottenfruset block vart inga problem heller, fullgas tills det kokar, stäng av och vänta tills allt tinat upp, fyll på och starta igen.


Lite party har den iallfall fått vara med om, Bjerge, Danmark våren 2002


våren 2003 lyftes motorn ur efter viss överkonsumtion av olja, ventilstyrningar var redan innan lite otäta och blev inte bätttre av att jag spräckte en då jag bytte en bränd ventil. När oljekonsumtionen uppgick mot sådär 0,3 liter milen så byttes maskinen mot en friskare 225" sexa från en '74 valiant med bara 10000 mil på mätarn så nu var motorn kry. Efter motorbytet blev den dock ståendes ända fram tills hösten 2004.    


hösten 2004 vidtogs lite mer renoveringsarbeten, i det käcka friskluftsgaraget i Skårtorp.


Primerkulören bibehölls, men toppades nu med vitt tak, att dessa inte kom tvåfärgade original är konstigt för det ser faktiskt bra ut. Här på Wheels&Wings Varberg 2005.


Efter 2006 har den bara körts sporadiskt, sen våren 2008 inte startad över huvudtaget, därför annonserades den ut som ej körbart objekt. Rosten har härjat en del främst i bakskärmar, vänster bak har fortfarande krigsskador sen närkontakten med den där busshållplatsen i Mölnlycke  vintern-00, den blev aldig frisk efter reparationen. Dessutom så var en del bärande delar till framvagn lite tvivelaktiga. Dock så startades den upp i helgen med ett lånat batteri och rejäla snapsningar av den lilla förgasaren så gick den igång, och inte bara det, kylet som ser ut som en spjälsäng var tätt, och den gick faktiskt att köra. Och nästan mer förvånande den gick att bromsa med också. Så på eftermiddagen kunde den köras för egen maskin upp på släpet och iväg mot nya äventyr i trakten av Knislinge i Skåneland. Det känns ganska märkligt att komma ut på morgonen och den inte står där längre.