svammelsurium

Rovers modellserier brukade alltid intern skiljas åt med "P" 1934-36 var det P1 som byttes till P2 åren 1936-48, och en lätt modiferad version fanns enbart 1948-49, P3.

P4 var en helt ny modellserie som presenterades 1949, och fick hänga med ända till 1964, den tredje lyktan i grillen försvann dock redan 1952.



1958 presenterades den radikalt moderna P5 vid sidan av P4, P5 kom att tillverkas fram till 1973.



1963 var det dags att ersätta P4 med den ännu mer moderna P6 serien som blev Rovers mest framgångsrika modell någonsin över 322000 byggdes fram till 1977.



men redan 1962 planerades det för en P7 alternativt till P6:an. den nådde prototypstadiet.



Så långt nådde inte nästa förslag, P8, som var tänkt att bli Englands Mercedesdödare,  ett par fullskalemodeller var allt som togs fram, arbetet pågick mellan 1964-1968 innan projektet skrotades.



Rover P9 var ett sportbilsprojekt som också det skrotades i början på 70-talet.



Samtidigt tog Michelotti fram det här förslaget till en Rover P10, som alternativt skulle kunna bli en ny topmodell för Triumph, men det blev inget av det heller, iallafall inte i England, men däremot realiserades den i stora drag i Australien några år senare.


Istället för dessa så gick man efter P6 helt ifrån P-designationerna, nästa generation Rovers hette SD1. presenterades 1976 men dess kontroversiella design föll inte köparna i smaken.



Designen var inte det enda som låg den i fatet, kvalitén ansågs milt sagt halvdan också.  Så nu låg Rovers räddning i nånting man antagligen inte hade tänkt sig från början, på 80-talet började man klistra klisterlappar på importerade Hondabilar istället.