svammelsurium

Opel Rekord dök upp som Olympia Rekord 1953 men som eget modellnamn från 1957. Första generationens Rekord P1 fanns i ett par utländska versioner, P1 lades ner redan 1960 men  i Nederländerna byggdes  fram till 1962 en snik-modell för den egna marknaden som bara hette Opel 1500 med denna kaross.  



Och i GM:s sammansättningsfabrik i Schweiz så gjordes en lyxigare Rekord också för hemmamarknaden som fickk tillnamnet Ascona, alltså långt inna Opel själva använde det på sina bilar.


Rekord P2 gjordes 1960-63, inget som licensbyggds utomlands, förutom en serie pickuper som gjordes i Uruguay för att sen säljas i Europa. 1963-65 heter dom Rekord A och 1966-67 Rekord B. Den senare gjordes iallfall på licens i Mexico där den hette Opel Olimpico.



Rekord C som hade premiär 1967 kom däremot att bli en världsbil, trots att modellen bytes ut redan 1971 på hemmaplan kom den att leva vidare länge i många skepnader i olika länder, däribland mexico där den fick fortsätta heta Olimpico.


Senare kom Opel Fiera och i ett lite vassare utförande Fiera SS 1971.


1969 började man bygga Rekord/Commodore i Brasilien, här fick den heta Chevrolet Opala, och hade egen design på grill och lampor som var mer USA-influerat än sin europeiska dito.


1972 års Opala SS4, dessa hade den stora 2,2 liters fyran meddubbla förgasare och annan kam, det fanns även en SS4100 som fick den amerikanska Chevroletsexan på 4,1 liter.


1974 års Opala De Luxo coupe där man ser att baklamporna till exempel  skiljer en del från vad vi är vana att se.


1975 uppdaterades Opalan med ny front och akter.



Bak fick dom nu runda lampor på både sedaner och stationsvagnar, och så här såg dom ut till nästa facelift 1981. Om baklamporna verkar bekanta så beror det på att det är just samma lampor som annars fanns på Chevrolet Impala 1965!


I Brasilien fanns Opala SS även som kombi , här årsmodell 1979.



1981 uppdaterdes den nu 14 år gamla karossen med modernare nos och svans, annars var allt annat sig likt. Här är den nya toppmodellen som hette Opala Diplomata.


Och bakifrpn syns ändringarna på den gamla coupékarossen.



Just tvådörrars stationsvagnar har man en förkärlek för i sydamerika, dett är en Chevrolet Opala Comodoro wagon 1983.


1987 såg Opalan ut såhär, detta en Comodoro Diplomata.


I Brasilien höll man allstå liv i den Gamla Rekord C-karoosen med konstgjord andning rätt länge, sista att rulla av bandet var 1992 års modeller som denna Opala Diplomata.


I Grannlandet Argentina byggdes också Opalan fast i mindre skala, och med lite begränsat modellutbud. Tvådörrars kombis kallas här för "Rural" och här en Opala Rural SS från 1981, tillverkningen av Opala i Argentina lased ner nångång under 80-talet.



I Venezuela producerades den också, som en efterträdare till Chevrolet Chevette och behöll det namnet under preioden 1984-1986.
Som mellanspel så bör man nämna Iran. Pars-Khodro licensbyggde Rekord/Commdore åren 1974-77 och lär kallats Iran-Commodore 2500 alternativt Chevrolet Royal 2500.  Har letat efter bildmaterial och information i flera år så om nån råkar ha bilder på iranskbyggda Oplar, så emottages dom tacksamt.

Så åker vi till Afrika och som nämnts innan fanns en produktionslina i ZAire uder et kort tag och där byggdes öven Rekord och Commodore, med D-karossen som fanns 1972-77.


I sydafrika hade GM däremot börjat bygga Opel Rekord 1968 under namner Ranger. Denna coupén hette Ranger 153, och fick fronten från engelska Vauxhall Victor.
 

Och stationsvagnen Ranger SSC 1969.


Paralellt med Ranger sålde man även typen under Chevrolet-namn, som denna Sport coupe SS 1971.


Det fanns även en pickup baserad på den samma, som såldes som El camino.



Produktionen av ranger hade 1971 påbörjats i Europa, och fasades ut i Sydafrika 1972, och nya generationen  Rekord/Commodore i Sydafrika hette istället Chevrolet 1900, 2500,3800, 4100 beroende på motoralternativ, detta är en 2500 från 1973.


Och en Chevrolet 2500 Caravan 1977.


I europa kom Ranger att tillverkas i både Schweiz och Belgien, de senare var enkom för just Benelux-länderna och har sällan synts utanför dessa. 
Belgisk Ranger GTS 1971.
 

Schweizisk Ranger GTE från 1972.


Ranger 6/GTS var motsvarigheten till Commodore GS/E. Ranger blev aldrig nån succé som ett lokalbyggt Opel-alternativ och 1977 lades produktionen ner.


Vauxhall och Opel kom mer och mer samköra sina modeller och med modellbytet av Rekord/commodore 1977 så Blev nya Vauxhall Carlton rakt av en Opel Rekord med egen nos.



I Australien återfanns denna kaross i hos Holden 1978-84 under namet Holden Commdore. Först i serien VB, som byttes av serie VC som gjordes 1980-81 där denna Commodore SL/E tillhör. Bilen är en Rekord i det stora hela med front från Opel Senator  
 

Sista generatioen var series VH Commodore som syns nedan, dessa tillverkades till februari 1984 då den nya serien VK kom liksom den engelska Vauxhall Carlton att flytta över på OpelSenator-chassit istället.   


Den nya E-karossen byggdes även i Sydafrika som Chevrolet Commodore fram till 1982 när dom istället kom att använda Opel-namet.
Chevrolet Commodore GL från sydafrika 1982.


I Korea började man hos Shinjin byyga Opelpå licens 1974, kort därefter övertogs det av SAehan motors som senare blev Daewoo. Denna tidiga Koreanska Commodore hette Shinjin Royale.


Namnet Royale kom att hänga kvar , här som Saehan Royale 1979.


1983 heta man då alltså Daewoo och här en Daewoo Royal Salon.


Rekord E-karossen kvar i Korea ett tag efter den upphörde i Europa 1986. Daewoo Duke från 1989


Sista spåret av Opel-arvet är nästan inte igenkännligt längre, men basen i den är densamma som Rekord E, Daewoo Royale, Duke och denna Super SAlon byggdes fram till 1995.