Inga bittra damer
Bitter CD byggdes på Opel-mekanik, en Opel Diplomat och då hade man alltså Chevrolets 327" V8 och karosserna kom från Baur. 1973-1979 byggdes 395 stycken av de här.
Efterföljaren till CD hette SC som byggdes 1981-86 i samma blygsamma skala, efter detta har det kommit sporadiska modeller och prototyper från Erich Bitters ritbord, type 3 cabrioleten gjordes i ett par exemplar runt 1989-91.
Och lika så ett par försök till sedaner på Opel-mekanik de med, type 4 prototyp från 1989.
mer om Erich Bitter och hans bilar på: http://www.bittercars.com
Jobbade i en firma förut där ägaren impulsköpte en Bitter SC, hmm.. var nog en -83:a flyttgodsimporterad, antar det var enda möjlighten att få in dem i Sverige vid den tiden på åttitalet.
Snubben med stålar kunde inte mycket om bilar men tyckte väl den såg cool ut. Men det var all Show and no Go.
Kvallan var som en kit-car. Den stod mest i ett hörn i vår verkstad och samlade damm. Karossen var så mjuk att dörrarna hoppade ur om det var lite guppigt, likaså sidofönster som rasade ner och övriga inredningen som hängde på någon skruv. En typisk bil som ser bra ut på ett podium men inte funkar att köra med.. När han sålde bolaget var han helnöjd att hans misslyckade bilsamlingar (som alla var registrerade på firman) följde med till de nya ägarna, undrar vad som hände sen med denna misslyckade Bitter som inte hade rullat många mil..