svammelsurium

                        
Förvånade trafikanter fick ge sig ur vägen för denna märkliga farkost som tuffade fram på gatorna i vid place L'Etoile i centrala Paris en novembermorgon 1921.


Det var ett flygplan på väg till en flygmässa för egen maskin, på marken. Något liknande hade aldrig setts förut, senare i avaitikens historia har det til och från experminterats med att kombinera bil och flygplan oftast med olycksalig utgång, men Rene Tampieres maskin var egentligen inte en flygbil heller.  Vid den här tiden var flygplan allt annat än tillförlitliga och navigationskunskaper relativt rudimitära. Att landa nångon annanstans än vad som var tänkt beroende på väderlek eller maskinellt krångel var nästan mer regel än undantag. 
Tampieres idé var ett flygplan som kunde ta sig tillbaks till utgångspunkten för egen maskin istället för att behöva monteras ned och forslas från sin landningsplats.  
Planet kunde då fälla tillbaks vingarna vilket reducerade bredden till drygt 2,5 meter och ett extra landningstä'll monterades bak. Stället hade bromsar och styrfunktion som kunnde kollas in och drivnignen sköttes via kardan til en extra motor som satt i planet.



Fördelarna var flera, fällbara vingar var en ny idé som sparade mycket plats vid förvaring, den extra motorn användes även som startmotor till planets ordinarie motor som var en 300 hästars Hispano-suiza.  Så man slapp nu den farliga proceduren att starta maskinen för hand. Extramotorn kunde även fungera som generator och eventuellt drivkälla till annan utrustning, eller som ett rent krafttillskott, En annan av Tampiers idéer inkluderade att använda den lilla motorn att "turbomata" den ordinaire motorn. 

I et militärt perspektiv så skulle en skvadron av denna typ kunna helt förflytta sig självt på marken med allt nödvändigt materiel och manskap på släpvagnar bakom makinerna, planen kunde sedan göras flygfärdiga igen på under en timme.  

Denna flygning startade i Buc, inte med Rene Tampiere som pilot utan hans kollega Mayniel bakom spakarna. Planet kördes sedan in i Paris och mot flygutställningen.

Flygfärdig mätte Tampiers "Motor-car" 13 meter i vingspann.  


Efter utställningen kördes planet sedan runt inne i staden, bland annat uppför backarna mot Montmartre, vilket maskinen klarade av med bravur. Marchfart på marken var runt 35km/h, vilket var fullt tillräckligt i dåtidens trafik, detta var snabbare än vad många lastbilar var kapabla till.  


Av Rene Tampieres geniala vision om det kompletta multirole-flygplanet för land och luft blev det inget mer än denna trots sina fördelar, vad som dock kom till användning från denna senare främst för bruk inom det marina flyget var konstruktionen för att fälla vingarna.  En orsak kan varit de många komplicerade mekanismerna och reglagen som var nödnändiga för att kontrollera dels extramotorn, styrning, bromsar, roder, vingfällning med merasom gjorde planet tungt och dyrbart.
Men just sinnrika reglage och kontroller var Tampieres specialområde för i framtiden kom hans firma mer eller mindre uteslutande syssla med dessa typer av lösningar för allehanda fordon. Han hade redan patent på sin egen förgasare under namnet Bloctube, och denna reklam är från 1945 för Bloctubes mekaniska reglage. Bloctube är idag ett världsomspännande företag främst inom marinindustrin.