Prototyper på målsnöret
Många tidigare prototyper och experimentvagnar som visats här har varit långt från produktionsmässiga. När man har byggt fungerande bilar för utprovning har man dock kommit ganka långt, ibland såpass långt att alstren är i princip klara för löpande bandet, en del till och med hinner sättas i produktion innan proppen dras ur.
Volvo Sport, eller P1900 är ett exempel, den hann förvisso byggas i 67 exemplar, men då alla skiljer lite grann sinsemellan så var dessa oi stort sett att betrakta som prototyper.
Här är en av förseriebilarna, en prototyp till prototypserien så att säga.
Mer sport, Triumph TR1 fanns egentligen inte, men projektet vvar ändå så långt gånget att man till och med tryckte upp broschyrer för exportmarknaden 1952 , men bara en TR1 byggdes inna man gick tillbaks till ritbordet och gjorde TR2 som hade premiär året efter.
General Motors Albanita var en säregen bil, den är förvillande lik en reguljär produktionsbil, men är byggd redan 1933 och är mer att se som en conceptbil, långt inna begreppet conceptbil fanns. Självbärande kaross experimetnerade bland annat Chrysler och andra med på denna tid, men GM kom aldrig att bygga på det sättet. Däremot ser man många designelement som kom att gå igen på 1937-38 års Chevrolet, och hur man redan här hade flyttat ner lamporna i skärmen, också ett grepp som kom att gå igen på flera bilar några år senare.
I Frankrike hade man möjliget att i begränsad skala tillverka civila fordon under kriget. Detta var mest "nödfordon" oftast eldriva småbilar som gjordes av små verkstäder och även mer kända tillverkare. Flygplanstillverkaren Breguet tog fram en lite större vagn 1942, eldriven och med rätt modern kaross, men Breguet A2 kom aldrig till skott.
Tatra hade sin egen särpräglade form, och den vidhöll man efter kriget, 1946 planerades ny T107-modellen som skulle efterträda T97, ett par protyper som synes nedan byggdes men sedan gick man vidare och ritade det som blev T600, även kallad Tatraplan istället.
Ford Zephyr mk I byggdes aldrig som stationsvagn, denna prototyp tog fram av Ford i Australien 1953 för inhemsk produktion av Zephyr, men så blev inte av.
Zephyr mk II wagon kom dock i produktion hos Australienska Ford, men 1957 gjorde man även en tvådörrars variant på prov, men just den blev inget mer av.
Cadillacs syskonmärke La Salle introducerades 1927 och lades ner 1940, men då hade man redan kommit ganska långt på utvecklingen av 1941 års modeller, som aldrig kom i produktion.
Scripps-Booth tillhör inte de mest kända tillverkarna och hade ett spretigt modellutbud av små cykelbilar och stora lyxbilar mellan 1913-1923. Efter nedläggnigen kom James Scripps Booth att börja förverkliga sin dröm om den ultimata bilen, och 1925 stod "Da Vinci" klar med kaross från Fleetwood. Mycket lägre än andra bilar vid denna tid och med detaljlösningar som i många fall låg långt fram i tiden, men detta blev den enda Da Vinci som byggdes.
Cord var trots sin status idag som tillverkare av legendariska lyxbilar med framhjulsdrift, en ganska kortlivad historia, model L-29 byggdes 1929-32 sen upphörde man ett par är för att bygga 810/812 modellerna 1936 och 1937. Dessa Cords särpräglade design är idag erkänd som en milstolpe i formgivning, men dom hade lika gärna kunnat se ut såhär enligt denna prototyp karossfabriken Le Baron byggde åt Cord 1936.
Holdens första egna modell 48-215 även kallad FX gjordes aldrig som stationsvagn, förutom denna enda prototyp 1950.
Denna engelska bil ser ut egentligen som vilken modern bil som helst 1954, pontonkaross som är både proportionerlig och välbyggd, men den var aldrig ens menad att tillverkas utan är bara en testbädd för Fergusons egna system för fyrhjulsdrft och kallades R4.
Skoda 1000/1100MB blev en storsäljare åren 1964-69, fanns som sedan och coupé, men redan 1963 byggdes även en kombi på försök, men den återfanns aldrig i MB-serien.
Willys kanske man itne förknippar med sportbilar men i Brasilien byggde Willys dels Renault Alpine under namnet Interlagos på licens, och så försökte man sig på en helt egen sportcoupe, den vackra Capeta som dock stannade vid ett enda exemplar 1963.
Opel byggde en halvöppen targaversion av sin Kadett under ett tag på 70-talet som skrevs om här: http://opel-med-luft-kadett-aero.html. Englands motsvarighet hette Vauxhall Chevette och 1977 byggdes man en "Aero" på prov, sen kanske man insåg att det engelska klimatet inte skulle ge några positiva försäljningsiffror och slopade Aero-Cheveten.
Volvo Sport, eller P1900 är ett exempel, den hann förvisso byggas i 67 exemplar, men då alla skiljer lite grann sinsemellan så var dessa oi stort sett att betrakta som prototyper.
Här är en av förseriebilarna, en prototyp till prototypserien så att säga.
Mer sport, Triumph TR1 fanns egentligen inte, men projektet vvar ändå så långt gånget att man till och med tryckte upp broschyrer för exportmarknaden 1952 , men bara en TR1 byggdes inna man gick tillbaks till ritbordet och gjorde TR2 som hade premiär året efter.
General Motors Albanita var en säregen bil, den är förvillande lik en reguljär produktionsbil, men är byggd redan 1933 och är mer att se som en conceptbil, långt inna begreppet conceptbil fanns. Självbärande kaross experimetnerade bland annat Chrysler och andra med på denna tid, men GM kom aldrig att bygga på det sättet. Däremot ser man många designelement som kom att gå igen på 1937-38 års Chevrolet, och hur man redan här hade flyttat ner lamporna i skärmen, också ett grepp som kom att gå igen på flera bilar några år senare.
I Frankrike hade man möjliget att i begränsad skala tillverka civila fordon under kriget. Detta var mest "nödfordon" oftast eldriva småbilar som gjordes av små verkstäder och även mer kända tillverkare. Flygplanstillverkaren Breguet tog fram en lite större vagn 1942, eldriven och med rätt modern kaross, men Breguet A2 kom aldrig till skott.
Tatra hade sin egen särpräglade form, och den vidhöll man efter kriget, 1946 planerades ny T107-modellen som skulle efterträda T97, ett par protyper som synes nedan byggdes men sedan gick man vidare och ritade det som blev T600, även kallad Tatraplan istället.
Ford Zephyr mk I byggdes aldrig som stationsvagn, denna prototyp tog fram av Ford i Australien 1953 för inhemsk produktion av Zephyr, men så blev inte av.
Zephyr mk II wagon kom dock i produktion hos Australienska Ford, men 1957 gjorde man även en tvådörrars variant på prov, men just den blev inget mer av.
Cadillacs syskonmärke La Salle introducerades 1927 och lades ner 1940, men då hade man redan kommit ganska långt på utvecklingen av 1941 års modeller, som aldrig kom i produktion.
Scripps-Booth tillhör inte de mest kända tillverkarna och hade ett spretigt modellutbud av små cykelbilar och stora lyxbilar mellan 1913-1923. Efter nedläggnigen kom James Scripps Booth att börja förverkliga sin dröm om den ultimata bilen, och 1925 stod "Da Vinci" klar med kaross från Fleetwood. Mycket lägre än andra bilar vid denna tid och med detaljlösningar som i många fall låg långt fram i tiden, men detta blev den enda Da Vinci som byggdes.
Cord var trots sin status idag som tillverkare av legendariska lyxbilar med framhjulsdrift, en ganska kortlivad historia, model L-29 byggdes 1929-32 sen upphörde man ett par är för att bygga 810/812 modellerna 1936 och 1937. Dessa Cords särpräglade design är idag erkänd som en milstolpe i formgivning, men dom hade lika gärna kunnat se ut såhär enligt denna prototyp karossfabriken Le Baron byggde åt Cord 1936.
Holdens första egna modell 48-215 även kallad FX gjordes aldrig som stationsvagn, förutom denna enda prototyp 1950.
Denna engelska bil ser ut egentligen som vilken modern bil som helst 1954, pontonkaross som är både proportionerlig och välbyggd, men den var aldrig ens menad att tillverkas utan är bara en testbädd för Fergusons egna system för fyrhjulsdrft och kallades R4.
Skoda 1000/1100MB blev en storsäljare åren 1964-69, fanns som sedan och coupé, men redan 1963 byggdes även en kombi på försök, men den återfanns aldrig i MB-serien.
Willys kanske man itne förknippar med sportbilar men i Brasilien byggde Willys dels Renault Alpine under namnet Interlagos på licens, och så försökte man sig på en helt egen sportcoupe, den vackra Capeta som dock stannade vid ett enda exemplar 1963.
Opel byggde en halvöppen targaversion av sin Kadett under ett tag på 70-talet som skrevs om här: http://opel-med-luft-kadett-aero.html. Englands motsvarighet hette Vauxhall Chevette och 1977 byggdes man en "Aero" på prov, sen kanske man insåg att det engelska klimatet inte skulle ge några positiva försäljningsiffror och slopade Aero-Cheveten.
Kommentarer
Trackback