Ett återseende med Tucker
1949 köpte 21-åriga Rudy Schroeder en lott från en lokal krigsveteransorganisation hemma i Perryville, Missouri. Lotten kostade 35 cent och utlottningen handlade om en ny Tucker, den sällsamma nyskapande bilen som hade gjort sensation året innan.
Rudy glömde nästan bort sin lott tills han en dag blev uppsökt av en företrädare för veteranförenignen som meddelade att han blivit uttagen till finaldragningen, och det utföll sig att unge Rudy stod som vinnare av bilen.
Tucker hade slutat tillverkas, det blev bara ett femtiotal byggda av den fantastiska vagnen och Rubys Tucker var nummer #1008 och hade gått som demobil hos en återförsäljare i St Louis innan densamma sponsrade lotteriet med den. Rudy var glad över sin bil såklart, men snart grumlades det en aning, det visade sig vara nästan omöjligt att försäkra den, Tuckers nedgång och fall var vid den här tiden hett stoff i tidningarna, och i samma takt blev bilarna iskalla, nästan omöjliga att sälja, än mindre ville verkstäder eller bilförsäljare ta i dom med tång. Reservdelar fanns knappt och Tuckerbilarna var totalt ute i kylan.
Lösningen kom efter ett par månader, en dag knackade två män på dörren och erbjöd sig köpa Tuckern rakt av. Rudy fick hela 3500 dollar för bilen och det räckte till att köpa en helt ny Pontiac och ändå ha en bra slnat över.
De två gentlemännen kom senare att turnera runt med Tucken på mässor och marknader där den visades upp och för 25 cent fick man titta in och provsitta den spännnande bilen. Tydligen en luckurativ affärsidé för enligt uppgift drog dom in runt 20000 dollar på detta åren 1950-51. Efter det såldes bilen till en Les Schaeffer, som även var före detta mekaniker hos Tucker, och kom i sin tur senare att sälja den vidare till Imperial collection där den stod utställd i många år.
Idag ägs den av Chicago Vintage Motor Carriage och dess intendent Stephen Murphy spårade upp Rudy och bjöd honom till Chicago för att återse sin gamla bil, det blev ett kärt återseende för trots att det gått 62 år så har Ruby aldrig glömt sin fantastiska Tucker.
Men på frågan om han skulle vilja ha en sådan idag svarade han nej, det skulle antagligen bara bli strul med försäkringen idag också...
Rudy glömde nästan bort sin lott tills han en dag blev uppsökt av en företrädare för veteranförenignen som meddelade att han blivit uttagen till finaldragningen, och det utföll sig att unge Rudy stod som vinnare av bilen.
Tucker hade slutat tillverkas, det blev bara ett femtiotal byggda av den fantastiska vagnen och Rubys Tucker var nummer #1008 och hade gått som demobil hos en återförsäljare i St Louis innan densamma sponsrade lotteriet med den. Rudy var glad över sin bil såklart, men snart grumlades det en aning, det visade sig vara nästan omöjligt att försäkra den, Tuckers nedgång och fall var vid den här tiden hett stoff i tidningarna, och i samma takt blev bilarna iskalla, nästan omöjliga att sälja, än mindre ville verkstäder eller bilförsäljare ta i dom med tång. Reservdelar fanns knappt och Tuckerbilarna var totalt ute i kylan.
Lösningen kom efter ett par månader, en dag knackade två män på dörren och erbjöd sig köpa Tuckern rakt av. Rudy fick hela 3500 dollar för bilen och det räckte till att köpa en helt ny Pontiac och ändå ha en bra slnat över.
De två gentlemännen kom senare att turnera runt med Tucken på mässor och marknader där den visades upp och för 25 cent fick man titta in och provsitta den spännnande bilen. Tydligen en luckurativ affärsidé för enligt uppgift drog dom in runt 20000 dollar på detta åren 1950-51. Efter det såldes bilen till en Les Schaeffer, som även var före detta mekaniker hos Tucker, och kom i sin tur senare att sälja den vidare till Imperial collection där den stod utställd i många år.
Idag ägs den av Chicago Vintage Motor Carriage och dess intendent Stephen Murphy spårade upp Rudy och bjöd honom till Chicago för att återse sin gamla bil, det blev ett kärt återseende för trots att det gått 62 år så har Ruby aldrig glömt sin fantastiska Tucker.
Men på frågan om han skulle vilja ha en sådan idag svarade han nej, det skulle antagligen bara bli strul med försäkringen idag också...
Kommentarer
Postat av: Henke
Vilken gullig historia! Jag skulle gärna ta emot en Tucker idag, de har fascinerat mig ända sen jag var elva-tolv nånting...
Postat av: Gert
Jag såg en Tucker på museum i San Diego, det var en spännande konstruktion med en boxersexa på omkring åtta liter, vill jag minnas. Den hade många fina tekniska lösningar, och var väl bara före sin tid
Postat av: Mats
Vilken härlig berättelse! Jag tillhör och de som verkligen gillar Tucker, och fashineras av hur "de tre stora" lyckades döda en (för dem..) farlig konkurrent som var många år före i utveckling.
Trackback