svammelsurium

Den 14:e april 1927 var en Skärtorsdag, och denna dag den första Volvon rullade ut från Nordkulan, en före detta kullagerfabrik på Hisingen, i Göteborg för exakt 85 år sedan. Få saker har väl blivit så synonymt med Göteborg som just Volvo, men bakgrunden var allt annat än göteborgsk, den började faktiskt i Stockholm.  De två etablerade ingenjörerna Assar Gabrielsson och Gustaf Larson kom att träffas och började planera för att bygga en bil. Inte bara bygga bil som sådan utan fram växte även visionen om att skapa en modern fullskalig bilfabrik. För detta behövs en väloljad kedja av kontakter inom både finansvärlden, underleverantörer, transporter och ingenjörskunnande. Gabrielsson och Larson var just de två som hade detta.

Assar var den som mest kom att knyta till sig finansiärer, drog i trådar och sålde in projektet med en svensktillverkad bil hos intressenter, Gustaf Larson började rita på själva bilen, sommaren 1925 hade man kommit så långt att man beställde delar till tio stycken prototyper., Ramarna var byggda av Bofors, motorena beställdes från Penta i Skövde, och karosserna från Adolf Freyschuss vagnfabrik i Stockholm. Volvo, som ännu inte ens hette Volvo. Men via Assar Gabrielssons bakgrund inom SKF så kom man över en tom fabrikslokal i Göteborg, och flyttlasset gick dit i oktober 1926. Det sägs att i princip allting man hade stuvades i de tre provvagnar som nu färdigställts och styrde kosan mot västkusten, en resa som i vanliga fall var ganska strapatsrik på denna tid och dessa tre helt oprövade bilar bör fått ett rejält elddop.

Provvagn, troligen nummer 1, dessa hette inte Volvo utan GL, alternativt Larson.

Bilarna fungerade, men i stort sett inte mycket mer, konstruktionen kan beskrivas som beprövad, alltså föråldrad. En hel del omkonstruktioner fick göras, motorns blygsamma effekt var inte mycket att göra åt men man fick ta itu med dess vibrationer, den skrikande transmissionen och det alltför veka ramverket. För att i någon mån kompensera det sistnämnda beslutades att använda en lätt kaross med trästomme klädd i konstläder av Weymanns patent. Nu hade man bilen i princip klar, och den lilla nyanställda arbetsstyrkan ägnade resten av 1926 och våren 1927 med att göra i ordning fabriken ”Nordkulan” för serietillverkning av den nya bilen, som nu fått namnet Volvo.


Tidig Volvo på Götaplatsen 1927, den berömda poseidonstatyn där har ännu inte kommit på plats.

Och som sagt den 14:e april rullade den första bilen ut därifrån, en triumf för upphovsmännen, som sånär hade slutat snöpligt, för den första bilen ville inte rulla ut genom porten, den rullade bakåt istället! Detta är en av de mest välkända legenderna ur Volvos tidiga historia, och alldeles sann, men det berodde inte på en bakvänd växellåda som ofta hävdats utan på att pinjongen i bakaxeln hade råkat monterats upp och ned. Ett ganska snabbt avhjälpt fel och lite försenad kunde den berömda bilden tas med Eric Carlberg körandes ut den nya svenska bilen.

Johan Fingal, verkmästare och produktionsansvarig skruvar ihop en växellåda. 

 
Första serien ÖV4 på "bandet" som var två U-balkar i golvet... 

Bilen hette ÖV4, öppen vagn, fyra cylindrar, och togs emot med bejublande pressuppbåd, men ganska snart lade sig segerruset, orderingången får ses som ganska ringa. Dels var många utländska bilar modernare, starkare, billigare och framför allt hade dom täckta karosser. Volvos första sedan kallad PV4 sågs först i juli och togs emot väldigt svalt, den såg både klumpig och omodern ut, och det var den också. Den öppna bilen var relativt dyr med en prislapp på 4800 kronor, PV4 kostade en hel tusenlapp mer. I jämförelse fick man för samma pengar en modern sexcylindrig Citroen C6 av betydligt mer exklusivt snitt istället. Ganska snart fick PV4 en omarbetad kaross, en facelift om man så vill, och kallades PV4 Special. Redan på ett tidigt stadium hade både Assar och Gustaf insett att en kraftigare sexcylindrig motor behövdes, men då hade man inte haft medel till det, först hösten 1929 kom en sexa på 55 hästkrafter i en helt ny modell, PV650.

PV4 med föga graciös täckt kaross kom ut först i Juli 1927.


PV4 Special med den omarbetade karossen, fanns även som så kallad handelsresandevagn med dörr bak, en tidig kombi alltså.

Produktionssiffrorna talar om hur blygsamt Volvo var de första åren, av ÖV4 byggdes bara 205 vagnar, plus ytterligare 27 chassin och 70 pickuper för Telegrafverket. PV4 byggdes i 443 exemplar samt 251 av den modernare PV4 Special fram till 1929. Kommande år utökades modellutbudet och försäljningen gick uppåt, men mycket långsamt, någon vinstmaskin var det inte, tvärtom, den lilla fabriken var ett stort svart hål med idel förlustsiffror i boksluten i ganska många år. Det var först efter krigsåren som det började genereras vinster istället. Volvos överlevnad berodde på att man samtidigt startat tillverkning av lastbilar, och var tidigt ute med att exportera sådana i ganska stor skala, och det blev Volvos stora kassako, men det är en annan historia.

 

 

Cirkeln sluts, Volvocheferna Stefan Jacoby och Olof Persson kör ut genom samma portar, med samma bil, precis som skedde den där skärtordagen 1927 när svensk industrihistoria förändrades för alltid.