svammelsurium

Humber var ett ärke med anor långt tillbaka, 1868 hade man börjat bygga cyklar och 1898 byggde man sin första bil. Humber blev kända som robusta och gedigna bilar av lite högre klass, även sedan efter man hade blivit uppköpta av Rootes 1929. 
Märkena inom Rootes började mer och mer samköras, "badge engineering" innebar att de olika märkena mer och mer delade samma karosser, med olika utsmyckning och utrustningsnivåer. 1966 prenesterades Roots sista kaross, Arrow, som var samlingsnamnet för Sceptrens alla syskon. Märkena ifråga var Hillman, Singer, Sunbeam och Humber. Modellnamnen som användes var Minx, Vogue, Gazelle, Arrow, Sceptre, Hunter, Royal, Hustler, Husky och kanske några till, som alla kan paras ihop med föregående märken i den saliga röra som kännetecknade Rootesgruppens fabless för ”badge-engineering”

 
Sunbeam Arrow 1968

Under denna tid tog Chrysler mer och mer över kontrollen av Rootes med föga framgång, Singer ströks redan 1970, de andra följde med fram till Chrysler Europas totala sammanbrott 1976, då deras verksamhet togs över av Peugeot/PSA gruppen. Dock fanns licensrättigheter för varumärkena kvar så Arrowkarossen tillverkades ända fram till 1979, men då med under namnet Chrysler Hunter.
Chrysler Hunter



Singer Vogue 1970, hette ibland även Singer Gazelle.



Hillman Hunter Topaz var en specialutgåva, där alla kom i röd metallic, detta var de sista Hillmans 1975.


Humber var premiummärket av dom, och kännetecknades av lite mer lyx, tystare gång och var nog egentligen ingen dålig bil, men trots sin statusframtoning så hade den samma mekanik och motor som sina syskon vilket låg den i fatet. För i hela serien var motoralternativen begränsade till två fyror, en på 1,5 liter och en lite större på 1,7. Hos Hillman fanns en GT version som fick dubbla förgasare, samma motor fanns även i fastbackcoupén Sunbeam Rapier som också delade Arrow-plattformen. I vilket fall som helst var bilarna gravt undermotoriserade, att Humbern fick en elektronisk överväxel hjälpte föga.

Sunbeam Rapier var en sportig fastback, på Arrows bas.

Sunbeam Hunter Safari var en modell som bara fanns i Australien 

 
Chrysler Hunter Royal var en annan modell enbart i australien och Nya Zeeland, dessa hade ett eget bakparti.


Down under fanns också en Hillman Hustler, som motsvarade europas Hunter GT.


Humber Sceptre som stationsvagn fanns kvar ända fram till 1976, då man byte namn till Chrysler Hunter ströks denna och Hillman-kombin.  

Men trots att dessa märken och modeller är saligen insomnade sedan länge så kom ändå Arrow att leva vidare på oväntat håll. Redan från början kom Arrow att licenstillverkas i Iran udnern namnet Peykan, som betyder just ”Arrow”. Dessa kom i delar från England och monterades i Teheran av Iran national, senare kallat Iran-Khodro. Tydligen hade man gott om delar över för dessa fortsatte skeppas till Iran ända fram till 1985 då man hos Iran-Khodro började prducera Peykan helt baserat på egna delar, och motorn togs nu från Peugeot 504, som också licensbyggdes hos Iran-Khodro. Flera gånger var Peykan på väg ut ur sortimentet men varje gång väckte beslutet folkstorm, iranska folket har en storslagen hatkärlek till sin Peykan, så den fick hänga med fram till 2005, och för de sista åren var orderlistan två år lång.

Men Peykan dog inte riktigt där heller, produktionslinan såldes till Sudan, men det verkar inte som någon tillverkning någonsin kom till skott där. Däremot bygger Iran-Khodro ännu en slags bastard-Peugeot som kallas RD, fortfarande på Peykans plattform ihopparad med en Peugeot 405-kaross. När den försvinner vilket kommer ske inom kort försvinenr de sista generna från det en gång så anrika Rootes group och Humber vars släktträd
sträcker sig tillbaks till 1868.

Denna Humber ligger på 25 meters djup i Vobster quay, England, som en spöklik symbol över hela Rooteskoncernen som kantrade och sjönk som en gråsten i det stålbad som brittisk bilindustri genomgick på sjuttiotalet.