Martins vattenjet
Vid jetålderns intåg tog det ett tag att överbrygga gamla konventioner, som i saunders-vattenjet. i England, så trevade sig Martin Company också fram med att jetifiera en flygbåt, i detta fall ett strategiskt sjöflygsbombplan
Projektet startades 1951 och prototypen till Martin Seamaster flög första gången 1955, och skulle egenligen haft ramjet-motorer från Curtoss-Wright men istället valdes fyra vanliga turbojetmotorer, som sattes högt upp för att undvika att få in vatten. P6M Seamster var ett stort plan, hela 41 meter i längd och 31,3 meter i vingspann. Tomvikten låg på 41 ton och fulltankd och fullastad var maximala startvikten hela 80 ton.
Seamasterprogrammet började dock inte så bra, båda prototyperna förstördes i våldsamma haverier, i det första fallet vid Potomacfloden, var besättningen chanslös, i nästa incident klarade sig alla ut tack vare katapultstolar. Seamaster lades på is fram till 1958 då man byggde fem färdiga flygplan.
Dessa P6M-1 underkändes vid tester och istället vidareutvecklade man en lite förbättrad P6M-2 som kom att testas under 1959 men resultatet blev inte heller nu godkänt, trots att det var ett av sin tids mest avancerade konstruktioner och med en hastighet av nästan mach 1 det snabbaste i sin storlek som hade byggts. Dock visade sig den bli rent livsfarlig i farter över mach 0,8, och nästan lika farlig att hantera på vattnet och i starten, i december 1959 ströks hela programmet och de tolv Seamaster som hade byggts gick till skrot.
Projektet startades 1951 och prototypen till Martin Seamaster flög första gången 1955, och skulle egenligen haft ramjet-motorer från Curtoss-Wright men istället valdes fyra vanliga turbojetmotorer, som sattes högt upp för att undvika att få in vatten. P6M Seamster var ett stort plan, hela 41 meter i längd och 31,3 meter i vingspann. Tomvikten låg på 41 ton och fulltankd och fullastad var maximala startvikten hela 80 ton.
Seamasterprogrammet började dock inte så bra, båda prototyperna förstördes i våldsamma haverier, i det första fallet vid Potomacfloden, var besättningen chanslös, i nästa incident klarade sig alla ut tack vare katapultstolar. Seamaster lades på is fram till 1958 då man byggde fem färdiga flygplan.
Dessa P6M-1 underkändes vid tester och istället vidareutvecklade man en lite förbättrad P6M-2 som kom att testas under 1959 men resultatet blev inte heller nu godkänt, trots att det var ett av sin tids mest avancerade konstruktioner och med en hastighet av nästan mach 1 det snabbaste i sin storlek som hade byggts. Dock visade sig den bli rent livsfarlig i farter över mach 0,8, och nästan lika farlig att hantera på vattnet och i starten, i december 1959 ströks hela programmet och de tolv Seamaster som hade byggts gick till skrot.
Kommentarer
Postat av: Andreas Nilsson
I boken The World's Worst Aircraft kan man läsa att projektet startades av US Navy för att man skulle kunna utföra strategiska (kärnvapen) uppgifter. Den tog så lång tid att utveckla att kärnkraftsdrivna hangarfartyg och den missil-försedda Polaris-ubåten hann före med att axla denna roll. "Världens snabbaste stora flygbåt" 965 km/h.
Trackback