svammelsurium

Kurt C Volkhart heter den djärve mannen som tagit plats i Fritz von Opels experimentbil RAK-1, året är 1928.  Det var nog ingen större fara för Fritz då denna kärra nådde som mest 75km/h med de 12 rakterna tända baktill. Men det var världens första raketdrivna fordon som då gjorde sin premiärtur, den 15:e mars 1928.  

Lite mer nervös kanske Kurt då var när han placerades i sittbrunnen på Friz von Opels nästa galenskap, bara två månader senare...

RAK-2 var betydligt mer avancerad, och med hela 24 raketer i baken skenade ekipaget iväg i runt 250km/h vid test på Avusbanan i Berlin, den 23:e maj samma år.  Ingen brylcreem i världen kunde hålla frisyren på plats... 
Här ser vi antagligen världens första spoiler också, aerodynamik var ett ganska outforskat ämne vid den här tiden, men vingstubbarna på RAK-2 bör ha hjälpt till att hålla bilen på marken. 

Vid den här tiden hade man också färdigställt RAK-3, som gick på räls för ytterligare rekordfösök.

Här råder delade meningar om RAK-3:s egentliga fart, antingen nådde den c:a 250km/h men andra uppgifter gör gällande att man nådde hela 290km/h. Rakterna som användes i dessa fordon var av solid-fuel typ, och hade ganska kort brinntid, mest ett pang också bar det iväg... 
Och PANG sa det när man skulle prova RAK-4 på rälsen i Oktober 1928. En raket tände fel och hela paketet exploderade i ett stort fyrverkeri. Av förståeliga skäl förbjöd tyska banverket vidare experiment på deras järnvägar.  Rocketry_test-drive-of-Opel-car_car-explodes

Men det var hur som helst färdigexperimenterat med landburna raketfordon, kanske till testföraren Kurt C Volkharts lättnad. Samtidigt hade Fritz tagit fram ett raketflygplan. Planet var egentligen ett glidplan konstruerat av Frank Lippisch och vad Opel fastande för att det hade inget stjärtparti och stabilistorer fram. En perfekt plattform för att sätta raketer på. Så gjorde man också, två enkla svartkrutsraketer användes för första försöket och världen  första raketdrivna flygplan RRG "Raketen-ente" lyfte den 11:e juni 1928 med Lippisch testpilot Fritz Stamer vid spakarna. Andra försöket gick mindre bra då man tände raket nummer två i luften, den exploderade istället och satte planet i brand, Fritz Stamer undkom med blotta förskräckelsen.

Men fritz von Opel lät sig inte nedslås av det, året efter återkom han med ett nytt plan, denna gången speciabyggt för ändamålet och konstruerat av Julius Hartry.

Denna skapelse kallades RAK-1 dock ej att förväxla med bilen från året innan. RAK-1 var försett med sexton stycken solid-fuel rakter. Kurt C Volkhart kunde antagligen inte flyga och var nog glad över det, och Fritz Stamer höll sig av goda anledningar undan så den 30:e september 1929 flög Fritz von Opel själv planet vid en anläggning i Rebstock utanför Frankfurt. Raketflygnigen varade i 75 sekunder och då hann han flyga en ovalbana på c:a 1500 meter vilket vilket var lyckat. Landningen var dock mindre lyckad och RAK-1 totalförstördes dock utan några personskador.  
Efter detta upphör utveckligen av raketdrift från Opels sida , men andra forskare tog vid. Tyskland var världsledande på raketteknik och ur detta kom krigsårens fasansfulla vapen V1 och V2 samt raketjaktplanet Messerschmitt me 163 Komet. Efter kriget var de dessa vapens utveckling som kom att kastas in i en ny kamp, kampen om rymden. Raketer skickade upp Sputnikar, och 1969 en besättning människor till månen, en kapplöpning som hade tagit sin början med ett batteri primitiva hengjorda raketer baktill på en Opel 1928.