Toppern som hamnade långt från toppen
Historiken bakom denna märkliga modell som bröt totalt med Harleys övriga modeller kan sägas ha sin början precis efter krigsslutet. Då man via en del av krigskadeståndet "fick" en DKW 125cc konstruktion att använda, dessa lättvikare kallades Hummer och byggdes 1948 till 1959. Till en början sålde dessa små-Harleys ganska bra, men mot slutet var det dags att uppdatera den, först med en större 165cc motor, och 1960 kom även en helt modern scooter baserad runt den motorn, Topper. Kåporna var i glasfiber, 165cc motorn gav 9 hästkrafter. Till skillnad från Hummern så hade dessa på riktigt scootervis variabel transmission och dessutom hade man tagit bort kylfläkten.
Nu var topper inte den enda underligheten i Harleys utbud vid den här tiden, 1961 och en del år framöver sålde man även italienska Aermacchis grejer i USA under Harleys namn i ett försök att bredda sig på marknaden. Därför fanns det en spretig blandning av mopeder, små off-roadhojar, lättviktare och annat konstigt i modellprogrammet under 1960-talet.
Topper var dock Harleys egen konstruktion, och inte alls någon särskilt dålig sådan, men den rådde inte på populariteten hos de etablerade italienska scootrarna, och när produktionen upphörde 1965 hade den första vågen av billiga japanska varianter på temat börjat anlända till Amerika. Hur många toppers som byggdes är osäkert men det handlar om ett par tusen exemplar.