Darrins DKW
Den tvåtaktsknattrande lilla DKW:n såldes faktiskt i USA under femtiotalet, återförsäljarnätet var dock tämligen glest. I Flintridge La Cañada, Los Angeles höll Flintridge motors till och verkar specialiserat sig på att importera udda europeiska fordon, som Borgward, Isetta, Citroen, Simca, Berkeley och DKW.
Mer förvånansvärt flitiga annonskampanjer under sloganen "DKW does it" lyckades man antagligen få sålt en del DKW:s, och 1956 tog man det ett steg längre genom att spåna fram en egen modell för Amerika, en tuff sportig roadster baserad på DKW-mekanik. För att rita den konytaktade man ingen mindre än Howard "Dutch" Darrin som var smått legendarisk. Darrin hade tidigare drivit en exklusiv karossfirma i Paris med kompanjonen Thomas Hibbard. Senare öppnade han eget i Los Angeles och kom att vara flitigt konsulterad av Packard med flera för exklusiva designer som bar hans namn. En speciell karossform med djärvt neddraget veck där dörren möter bakskärmen som kan ses på Packards Darrinmodeller och senare även Kaiser, som han även ritade kom till och med att kallas för "The Darrin dip" Hos Kaiser bestod hans sista verk av den underliga Kaiser-Darrin Sports, en märklig skapelse byggd i glasfiber, som blev ett säljfiasko.
Men det var nog den som Flintridge Motors hade i tankarna när man kontaktade Darrin, man ville ha en uppseendeväckade ärtig roadster, som skulle byggas i just glasfiber. Den färdiga bilen blev i Darrins anda, någonting som inte likande något annat. 1957 presenterade man då Flintridge-Darrin,en sportig men fyrsitsig kaross som delvis använde DKW:ns karosstomme, men skalet helt i det nya spännande materialet, glasfiber. Karosserna tillverkade dom inte själva utan det jobbet gick till Woodill i Santa Ana, vid den tiden en av få tillverkare som hade erfarenhet av materialet och byggde egna karosser av det också. En särskild fabrikslokal på Glendon avenue i Los Angels köptes upp för att strippa nyanlända DKW och bygga om dom där. Priset var satt till 3195 dollar. Sommaren 1957 byggdes de första Flintridge-Darrins och man uppskattade att snart komma upp i en produktion av 200 bilar i månaden.
Vilket man aldrig gjorde, totalt blev det bara runt 20 Flintridge-Darrins byggda, och de verkar som om den nya fabriken inte togs ibruk utan istället monterades dom hos Woodill. Intresset var milt sagt svalt för denna udda bil. Priset avskräckte nog också, för bara 250 dollar mer fick man en häftig Corvette med V8 och 245 hästar, en liten skillnad mot DKW:ns tvåtaktare på dryga 40 hästkrafter.
