svammelsurium

 

Medan de flesta andra cykelbilar försvann så överlevde Morgans trehjulingar,  kronan på verket var den potenta Super Sports  med en jättetwin i nosen från JAP. Fartresurserna var hårresande. Effekten okänd men fullt tillräcklig för att mrs Gwenda Stewart år 1930 skulle slå ett formidabelt rekord. På racerbanan Montlhéry i Frankrike körde hon sin Morgan under en timme med en snittfart på över 160km/h! Detta torde innebära att den här lilla söta vagnen har en realistisk toppfart i registret 180-190km/h!
Då dessa klassades som motorcyklar var pris och skatt jämförelse modest, med en prislapp på under 150 pund kostade krutpaketet ungefär som en Austin Seven, mycket pulver för pengarna alltså. 

Men 1936 kom man då slutligen med en "riktig" bil, det var en välbyggd sportvagn som ärvde Morgans mycket speciella framvagn från trehjulingarna, motorn var en Coventry Climaxfyra på 35 hästar. 4/4 stod för fyra hjul och fyra cylindrar. Den ursprungliga modellen moderniserades 1954 till att se ut som... en trettiotalsbil den också... Och det är i det här utförandet vi fortfarande känner Morgan, i otaliga varianter på samma grundtema som 4/4,+4,+8 och på senare år ännu fler varianter. Motortyperna har varit otaliga under åren, mest på grund av att deras tillverkare upphört, men Morgan levt vidare. HFS Morgan styrde företaget fram till sin död 1959, då sonen Peter Morgan tog över rodret. Idag är sonsonen Charles Morgan högsta hönset och detta torde vara det äldsta om inte det enda familjeföretaget i bilvärlden med internationellt rykte. En annan unik sak för Morgan är att det verkar aldrig förekommit några finansiella problem, inga konkurser, inga maktkamper, inga skandaler i princip ingenting som hotat dess existens, till skillnad från de flesta andra brittiska bilmärken. Som underrubriken på deras hemsida lakoniskt lyder "Morgan motor company, 100, not out" har man överlevt 100 år på att bygga totalt omoderna bilar på ett omodernt sätt.

 

 

 

Man har kommit till den märkliga egenheten att man även börjat göra retro på sig själv. Först ut var den flamboyanta Aero 8 som presenterades år 2000, följt av coupén Aeromax opch ett par avarter av dessa byggda i små exklusiva serier. Och så är trehjulingen tillbaka, 2011 visade man upp den värdiga arvtagaren till 30-talets absoluta hotrod, nu kallad helt sonika Threewheeler. Samma koncept med en tvåliters twin från S&S i nosen, drivning på bakhjulet. En skillnad mot originalet är dock att den inte särskilt billig, men orderböckerna är fulla och de runt 170 anställda bygger tre och fyrhjulingar för hand så fort de hinner. Väntetiden är mellan ett till två år på en bil från snickeriet i Malvern, Worcestershire, England.