Lea Francis är märket som poppat upp och försvunnit lite då och då i historien. Richard Henry Lea var en noggrann ingenjör som tillsammans med Graham Inglesby Francis började bygga cyklar på 1890-talet. Cykeln var den stora flugan på den här tiden, men ett annat transportmedel var i vardande, automobilen.
1903 byggde Lea Francis med hjälp av Alexander Craig från Maudslay tre bilar som den ovan. Sen skulle det dröja ända till 1919 innan man försökte sig på biltillverkning igen, troligen byggdes 6-7 stycken av denna modell nedan.
Nästa inhopp kommer 1922, då med modellen C-type som kom att produceras i åtminstone 90 exemplar, C-type var de första Francisbilarna som dök upp i motortävlingar, något som de åren framöver kom att förknippas mycket med.Motorerna var fina maskiner från Meadows och 1927 var man första engelska sportbil som erbjöd kompressor som standard på modellen Hyper.
Lea Francis namn var så att säga större än sig själva, man skördade massor med tävlingsframgångar vilket genererade mycket publicitet, och närmast legendarisk status i sin samtid. Men bilar byggde man inte så många av... Hypern var en stor framgång och gjorde i drygt 180 exemplar. 1936 blev det konkurs och nystart under nya huvudägare, och en fjärde omstart med bilproduktion, i blygsam skala, man byggde 83 bilar fram till nästa avbrott, som orsakades av kriget.
Femte gången gillt?
Efter kriget tog man nya tag med ”Fourteen” som kom att bli deras största modell, nåja dryga 3000 bilar på åtta år var i alla fall produktionsrekord för lilla Lea Francis. 2133 av dessa var av typen saloon, 118 stycken var öppna sports tourer och hela 916 stationsvagnar gjordes. Nötenbilen är en version som kallades 14/70 och introducerades 1948 och känns igen på att den har tre rutor per sida, en sk ”six-light saloon” samma 1,8 liters fyra som i fourteen, och gjordes i 162 exemplar. Det verkar som om relativt många såldes på export, Sydamerika och Australien verkar tagit emot hyfsat mycket Lea Francis vid den här tiden, och det vita exemplaret nedan såldes ny i Sverige 1949.
Fourteen som stationsvagn, Lea Francis var en av får som erbjöd sådan som standardmodell
Måhända såg bilarna lite ålderdomliga och klumpiga ut, men chassi och motor var fina, och en del köptes in av Connaught som byggde racerbilar på dom. Officiellt fanns 14HP och den uppgraderade 18HP kvar till 1954, men tveksamt om det byggdes några alls efter sista framträdandet på Earls motor court 1952.
Sjätte gången gillt.
1960 återkom man till Earls Court, med en modell som såg milt sagt lite egen ut. Lynx var ett hopplock byggd på en modifierad ram från gamla 14HP sports, med skivbromsar från Girling, motor från Ford Zephyr och växellåda från Triumph. Tre exemplar gjordes innan Lea Francis slutgiltigt gick i konkurs.
Sjunde gången gillt.
Lea Francis maskinpark och tillgångar såldes 1962 till en mekanisk verkstad, namnrättigheterna och reservdelslagret lade en mr. Barrie Price rabarber på. I hans regi kom det att göras både renoveringar ocn replikor på gamla Leabilar, och 1980 presenterades en ”ny” Lea Francis, i något bisarr retrostil. Ace of Spades kallades den och fram till 1992 skall det gjorts sex bilar på beställning.
Åttonde gången gillt.
1998 återkom namet Lea Francis igen, på en avancerad sportbilsprototyp kallad 30/120. Bakom konstruktionen stod ingen mindre än Jim Randle som innan hade varit med och utvecklat Jaguar XJ220. En roadster i glasfiber med V6 motor på 235 hästar som togs från Vauxhall. Aktiv fjädring och aluminiumchassi var några av specialiteterna, och bilen var utvecklad i ett avancerat autocad-program. Lea Francis i hi-techeran alltså, men det stannade dock vid en enda prototyp.
Katter har nio liv, Lea Francis har hittills haft åtta, frågan verkar inte vara om utan när Lea Francis gör comeback igen.
