svammelsurium

Bilindustri i Sovjet såg inte ut som i den fria världen, allt var toppstyrt av ofta inte allt för tekniskt kunniga politruker. Man byggde fabriker och sedan beordrades konstruktörer att ta fram produkter som skulle byggas i dom. Så började tillverkning av diverse licensbyggda och även stulna idéer 1929 i fabriken med det sovjetiskt fantasifulla namnet Bilfabriken i Moskva.

 

 

Efter kriget fick dom ett nytt uppdrag, Röda armén hade monterat ner och tagit med sig i princip hela Opelfabriken från Brandenburg, och nu skulle man bygga Oplar i fabriken som nu kallades MZMA, kort för Moskvas småbilsfabrik.  Det var Josef Stalin själv som hade beordrat att Sovjets folkbil skulle vara en fyrdörrars Kadett, men det sägs att dom bara fick med sig pressverktygen för tvådörrarsmodellen, så hos MZMA fick man improvisera lite. Det var ju bäst för allas trevnad att Stalin fick som han ville. I december 1946 rullade de första ryska Oplarna, kallade Moskvitch 400 ut från fabriken.

 

Moskvitch, som betyder Moskvas son blev en stor framgång, det var på tiden en modern bil och hos MZMA utvecklade man och förbättrade den på en del punkter. 1950 började man även exportera den till väst, främst till Belgien där den fick hyggligt betyg i testerna.   

 

Som bilden ovan visar så var man tidigt inne på att modernisera Opelkarossen i mer tidsenlig anda. Flera olika förslag visades upp och testades, men dock fick 400:an behålla sin förkrigsform under hela tiden fram till 1956. De sista två åren gjordes en uppgraderad version kallad 401, med lite kraftigare motor (26 hästar mot tidigare 23...) utvändigt var dom identiska.  Totalt byggdes närmare en kvarts miljon av 400/401 inklusive ett par varianter som 422 stationsvagn, en fyrdörrars cabriocoach och en  pickup kallad 401-420B, som inte hade funnits i Opels sortiment.