svammelsurium

Drömmen om en irländsk bil slutade i en sjö.

Storslagna visioner är inte alltid marknadsanpassade, eller verklighetsanpassade. Shamrock är praktexempel på detta. Idén kom från amerikanskt håll, William K. Curtiss och James F. Conway skulle producera en bil på Irland, för Amerika.

En egen ram konstruerades och en glasfiberkaross, gjuten i ett stycke formgavs av kanadensaren Alvin Rhiando. Det blev en kaross som ser ett par nummer för stor ut för bilen, och hela härligheten var ett par nummer för stor för motorn också, som kom från Austin A55. Stängt taget passade ingenting ihop nånstans. Och inget verkade heller särskilt genomtänkt. Austin A55 motorn var en modest pjäs på 1500cc som nu skulle knuffa fram en bil dubbelt så stor som den var tänkt för.  Karossen  omöjliggjorde enkla servicedetaljer. För att byta däck var man tvungen att montera ner bakaxeln...

Alla bilar lackades vita, om man hade tänkt på att erbjuda andra kulörer är frågan. Visionen var att det skulle bygga 3000 bilar första året, för att sen öka produktionen till bortåt 10 000 stycken per år i den lilla fabriken i Castleblayney på gränsen till Nordirland. Varför Shamrock dock passerat nästan obemärkt för bi i historien beror på att man efter något halvår bara hade lyckats sätta ihop ett tiotal bilar.  Projektet sänktes, bokstavligt, för alla överblivna delar och hela baletten sänktes i en närbelägen sjö och så var sagan om den irländska bilen över.  Idag känner man till åtta exemplar av Shamrock, fem stycken blev kvar på Irland, tre återfinns i USA.