svammelsurium

På hemväg från Kalmar så blev det en liten omväg, en av flera alternativ för att få söndagen att gå var nämligen Ånnaboda Classic Motor som skedde samma helg, likaså Power Meet Nossebro, Ronnie Peterson memorial på Anderstorp och cruising i Tidaholm, så det händer mycket nu. Men Ånnaboda fick det bli på söndagen, dels för jag aldrig vart där men läst en del om denna årliga träff i Classic Motor, och det stora skälet, Futurlinern skulle visas upp.

Jag har skrivit om den innan, och visst är det kul att vi fått hit en av dessa vagnar till Sverige
http://svammelsurium.blogg.se/2008/april/extraordinart-pa-importfronten.html



Det är på alla sätt en imponerande pjäs, och den är samtidigt i ett bedrövligt dåligt skick, långt sämre än vad jag trodde. Av de tolv Futurliner som byggdes så finns nio stycken kända kvar varav denna bedömdes som bortom räddning, inte ens användbar till reservdelar...

 

Bakdelen är totalförstörd, dock så är en ny sådan införskaffad, från en av de förlorade Fururliner-bussarna. Inuti är det ännu värre än utsidan, precis allting är totalförstört. Inte lätt att veta hur det skall se ut och fungera när det knappt finns några ledtrådar att börja med.  Man kan ju undra hur nånting såhär sällsynt har blivit så jävligt hanterat sen dessa Futurliners togs ur användning efter 1956. Men ägaren till den här är inte bara optimistisk, han vet vad han gett sig in på och har kunnandet för att genomföra det enorma projekt som ligger framför honom. 

Resten av Ånnaboda 2008 då? Ja, vad kan man säga om det, det motsvarade långt ifrån förväntningarna. Tämligen glest med både folk och bilar, väldigt glest faktiskt, Gick runt i utkanterna och undrade om jag missat några fält, men det fanns bara ett...  De fordon som var representerade var i och för sig trevliga och sevärda, och marknadsdelen var väldigt omfattande. Men på det hela taget väldigt avslaget. Och visst är det alltid bra med en entusiastisk speaker, men en speaker som är superentusiastisk när det inte står en enda själ och lyssnar på honom blir bara konstigt. 

En rad fina bilar, Edsel Citiation från 1958 närmast, Citiation var Edsels finaste modell, men den liksom resten av de stackars Edselbilarna fann få köpare, med 5112 byggda var denna fyrdörrars hardtop ändå en av de mest sålda modellerna från Edsel.  


  
Två fina bilar från samma år, men skilda världar, 1951. Den ovanliga Mercury Monterey fanns bara som coupé och hade ett stoppat vinyltak, detta var första året som Mercury överhuvudtaget använde ett modellnamn. Då konkurrenterna vid denna tid presenterat hardtop-coupéer så hade halkade Mercury efter med att lansera nåt likande. Sent på modellåret kom denna Monterey med lite lyxigare framtoning i väntan på 52:orna som kunde visa upp en riktigt "sport coupe"
 Den andra är som sagt från samma år men ändå så olik , en lyxig Daimler DE18 med svepande elegant cabrioletkaross, eller "drophead coupe" som engelsmännen själv kallar det.

Lite intressanta kombibilar, Citroen AMI8 från 1969 tillhör de mer sällsynta synerna, få har brytt sig om att spara på den lilla AMI:n eller MI som den av nån anledning bara hette i Sverige. Till höger vad som antagligen är världes första MPV, den lilla men väldigt rymliga Fiat Multipla, denna från premiäråret 1956. 3,50 lång och sexsitsig, nu var detta innan obligatoriska krocktester infördes, och Multiplan upphörde tillverkas 1963 när man började med det...
 
 
Mercedes Benz gick att få som stationsvagn på sextiotalet med, men dessa är väldigt sällsynta, denna på 190-bas kallades Universal i Europa men såldes som 190 SAfari här. stationsvagnarna byggdes inte hos Mercedes själva utan av IMA i Belgien, dit Mercedes skickade bilar för att konverteras där. Dyrt och omständigt var det så det blev inte många byggda. 
I USA däremot hade man sedan flera år insett behovet av stationsvagnar och efterfrågan ökade lavinartat under femtiotalets senaste hälft. Från att vara ett nyttofordon blev det ett statusfordon, som denna Plymouth Sport Suburban från 1960, som till och med kostade mer än cabrioleten samma år.

Traktorer var representerade på Ånnaboda med, här ett stycke intressant svensk traktorhistoria i form av en GMW från 1957. GMW står för Gnosjö Mekaniska Werkstad, men kom av nån anledning att byggas i Älmhult, runt 700 stycken sattes ihop av dom här. Och Opel Kapitän är en rätt "svensk" syn också, Opel sålde stort i Sverige, även den relativt dyra Kapitänen blev populär här, men de allra flesta fick leva ett hårt liv som taxi och senare som raggarbilar. De som överlevde rostdöden alltså. Vad som är riktigt speciellt med just den här Kapitänen är att den bara gått drygt 600 mil sen ny!
 
 
Från att tidigt femtiotal varit bulligt bilmode som övergick i mer flamboyanta former så kom sextiotalet att präglas av raka linjer och lådformen blev rådande, två typexempel på detta i form av Renault R8 Gordini från 1968 med en riktigt vass svansmotor och Studebaker Commander från det sista året det anrika märket fanns, 1966. Brevid den skymtar dock sextiotalaren som bröt alla designkonventioner, Studebaker Avanti.

En del hotrods hade dykt upp på Ånnaboda med, den svarta en model T tudor, kraftigt sänkt med taket orört får rätt lustiga proportioner. Och en fantastiskt fin och fräsch 32:a coupé , välbalanserad och mycket fin finish, läckert.
 

Veteranlastbilar är alltid trevliga att se på, och man granskar man en sådan här närmare så inser hur ofattbart mycket arbete som ligger bakom sådana renoveringar som denna underbart fina Chevrolet från 1942,
Det finns i princip inga delar att köpa, allt måste nytillverkas, och man måste även veta hur det såg ut från början.. Denna typ av kortnosad lastbil kallas för COE, Cab over Engine och är en ytterst ovanlig modell, som även fått ett tankersläp renoverat till extremt skick. Vem som ligger bakom det enorma arbetet med att få detta ekipaget i utställningsskick? Jo samma kille som skeppat hem Futurlinern!