svammelsurium

Pegasos långa och omfattande historik med tunga kommersiella fordon som skrivits om här:  http://lastbilsnostalgi-a-espanol.html  är relativt okänd, däremot deras korta period som tillverkare av supersportbilar i begränsad skala är desto mer välkänd.

Pegaso var en del av ENASA, som i sin tur var forsdonsgrenen av det statliga INI.  Här fanns chefsingenjören Wilfredo Ricart, som tidigare arbetat hos Hispano-Suiza och på Alfa Romeos tävlingsavdelning. Han fick uppdraget att leda ENASA och bygga upp en fullt fungerande fordonsindustri i Spanien från i stort sett noll. Han lyckades, och ett av snilledragen var att skapa image. 1951 visades den imagen upp på bilsalongen i Paris i form av två prototyper av Pegaso Z102.


Chassit var extremt avancerat, coupén i vridstyvt stålrörschassi nitiat ihop med fram och bakvagn i lådbalkskonstruktion, hålborrat för lägre vikt. Bak i chassit satt en femväxlad låda integrerad med differetialen i en slags vagga bakom bakaxeln. Bakvagnen var upphängd i denna och var av de dion-typ. Men byggd på ett eget sätt som gjorde att man kunde undvara både krängningshämmare och paralellstag.
Motorn satt fram, och var en V8 helt i aluminum, torrsumpssmörjning, fyra kamaxlar, desmodroniska ventiler, fyra per cylinder. Fyra weber-förgasare ingick också i paketet. Motorn fanns i 2,5 2,8 och 3,2 liters utförande den sista även med kompressorladdning.




Men det anmärkningsvärda i all denna tekniska excess var att allt från karossen ner till varje bult var byggt och utvecklat helt och hållet hos Pegaso själva, inga lånta fjädrar nånstans alltså. Detta var det som Ricart hade eftersträvat för att skapa imagen runt varumärket Pegaso. Spanien skulle vara något att räkna med i framtiden.

1952 sattes Z102 i produktion, med helt ändrad kaross. Carozzeria Touring stod för designen av dessa som kom att byggas inom ENSASA. Ett flertal Pegasos försågs också med karosser Saoutchik, Serra och andra.


Pegaso var dyr, men man fick med den kompressormatade 3,2 liters V8:an världens snabbaste serieproducerade bil, 360 hästar och en toppfart på 256 km/h. Men dyrast var den för Pegaso själva, image kostade, och dessa avancerade bilar var en statussymbol inte bara för kunderna, utan främst för Spanien och ENASA. 

1953 visade man Z102 "Thrill" , karossen speciabyggd av Touring, och främst var den dragplåster på bilsalongerna under detta år. Karossen var radikal, och tog många priser för sin innovativa design.



Men ändå mer radikala var de två "Cupola" som färdigställdes efter Thrill. Här är den första som visades på New York-salonen 1953, innan den skeppades till sin nya ägare, president Trujillo i Dominikanska Republiken.


Cupola-bilarnas karosser byggdes av ENASA själva och var ingenjörs Ricarts egen design. Han avspeglade chassit och maskinens komplexitet i karossens form, den Dominikanska bilen är idag bevarad, den andra spårlöst försvunnen. Det är osäkert om den ens byggdes, utan bara en PR-gimmick? Ingen verkar veta säkert.




Pegaso satsade även på racing, men dock uteblev framgångarna. Maskinerna var monster, men dessvärre oerhört svårkörda, dessutom var den femväxlade lådan osynkroniserad. För le Mans 1953 satsade man på en annan radikal konstruktion "El bisiluro"



Men Le Mans-satsningen och Bisiluron slutade i en krash i över 200km/h, föraren Jose Jover överlevde mirakulöst menskadades allvarligt. Detta var inte den enda svåra olyckan med de svårkörda Pegaso-bilarna. Enda framgångarna var flygande kilometer-körningarna hösten 1953 när Pegasos bilar slog fyra internationella rekord, med bästa tid på 243km/h.    

Men oftast slutade Pegasos tävlingsatsningar såhär.


Istället så skördade man segrarna på de samtida flotta concours d'elegance-tävlingarna. Flera Pegaso fick individuella karosser, som denna från Saoutchik. Inredning i leopardpäls, handtag och reglage i guld...  


Två andra Pegaso Z102 med Saoutchik-karosser från 1955.




Men Pegaso Z102 var inte bara en katastrof på racerbanorna, den var en ekonomisk katastrof för ENSASA/Pegaso också, den byggdes ju egentligen bara för att sätta Spanien på kartan, en prestigeaffär, och vid 1955 hade det börjat kosta mer än det smakade.
För att råda bot på lite av det presenterade man 1955 den enklare Z103. Den hade ett enklare chassi och motorerna var förvisso större i volymen men hade nu bara en enkel kamaxel och stötstänger.


De flesta hade kaross från Touring i Italien, men ett par Z103-karosser gjordes även av Serra, en av spaniens egna mer välkända karssmakare, som denna nedan. 


1958 drog man ur proppen ur prestige-projektet från Pegaso, man koncentrerade sig helt på nyttofordon och lastbilar som var inkomstbringande. det blev bara 86 stycken byggda under åren 1952-58.