Limpan avklädd
En motorshow 1952 med en itusågad Hudson och två damer.
Vad som är mest iögonfallande är det dubbla förgasararrangemanget, "Twin-H" var ett nytt option 1952 som kostade hela 111 dollar extra. Hudsom hade vid denna tid många olika option på motorsidan och ännu mer specialgrejor för trimning som kunde beställas extra för tävlingsbruk. Twin-H gav 170 hästar mot standard 127, däremellan fanns ett steg som kallades "H-145" på just 145 hästkrafter.
Nu låter dessa effektuttag kanske blygsamma mot vad som gick att få bara någar år senare, men 1952 räckte detta till för att ta otaliga segrar i NASCAR och andra serier där det var krav på originalmmotorer, detta i konkurrens med nya moderna toppventils-V8:or.
Fords V8 gav 110hk, Cadillac toppade effektligan med en 190 hästars maskin och Chryslers nya Hemi var på 180hk, Hudson kom upp i dessa effekter med en sexa som var relativt gammalmodig.
Men det finns en annan instressant sak med denna itusågade bil, en detalj som verkar så självklar idag att man inte tänker på det. Liksom med effektsiffror och sånt så måste man även se design och konstruktion i sitt samtida perspektiv. Idag är det lätt att tycka att en gammmal bil är en gammal bil men vad som idag verkar självklart har en gång varit revolutionernade.
Denna hudsonmodell som vi kallar "limpan"presenterades 1948 och var lågbyggd med pontonkaross, borta var svulstiga skärmar och fotsteg och annat. Nu breddade man ramen, integrarade den med karossen och sänkte ner golvet mellan ramskenorna, och med pontonkarossen kunde man utnyttja fordonets hela faktiska bredd.
Dessutom var dörrsidorna konkava för extra plats i armbågshöjd. Nu tänkte man ergonomi, ett ledord i interiör formgvning idag, nånting som var helt nytt på denna tid.
Nedan syns nyfikna provsitta samma bil, som trots att den inte var större än många andra bilar ledigt rymde tre i bredd. Närmsta konkurrenter som hade anammat samma sätt att bygga bilar var Kaiser/Frazer som var först ut med dylik konstruktion redan 1946, följt av Nash och Hudson som 1949 års modeller.
Nu gick det inte särskilt bra för någon av ovanstående tillverkare, de försvann bara några år senare. Nånting som föranleder folk att tro detta var dåligt byggda bilar, men inget kan vara mer fel. Hudson, Kaiser och Nash var antagligen tidens mest välbyggda bilar, vid sidan av att vara mest innovativa på marknaden, tyvärr kostade framgången och dessa "fritänkade" firmor hängde inte med i den snabba utvecklingen under denna tid.
Just Nash innovativa idéer skrevs lite om här: nash-den-baddbara-bilen.html och en Nash till studerades närmare här: http://luckoppning.html
Vad som är mest iögonfallande är det dubbla förgasararrangemanget, "Twin-H" var ett nytt option 1952 som kostade hela 111 dollar extra. Hudsom hade vid denna tid många olika option på motorsidan och ännu mer specialgrejor för trimning som kunde beställas extra för tävlingsbruk. Twin-H gav 170 hästar mot standard 127, däremellan fanns ett steg som kallades "H-145" på just 145 hästkrafter.
Nu låter dessa effektuttag kanske blygsamma mot vad som gick att få bara någar år senare, men 1952 räckte detta till för att ta otaliga segrar i NASCAR och andra serier där det var krav på originalmmotorer, detta i konkurrens med nya moderna toppventils-V8:or.
Fords V8 gav 110hk, Cadillac toppade effektligan med en 190 hästars maskin och Chryslers nya Hemi var på 180hk, Hudson kom upp i dessa effekter med en sexa som var relativt gammalmodig.
Men det finns en annan instressant sak med denna itusågade bil, en detalj som verkar så självklar idag att man inte tänker på det. Liksom med effektsiffror och sånt så måste man även se design och konstruktion i sitt samtida perspektiv. Idag är det lätt att tycka att en gammmal bil är en gammal bil men vad som idag verkar självklart har en gång varit revolutionernade.
Denna hudsonmodell som vi kallar "limpan"presenterades 1948 och var lågbyggd med pontonkaross, borta var svulstiga skärmar och fotsteg och annat. Nu breddade man ramen, integrarade den med karossen och sänkte ner golvet mellan ramskenorna, och med pontonkarossen kunde man utnyttja fordonets hela faktiska bredd.
Dessutom var dörrsidorna konkava för extra plats i armbågshöjd. Nu tänkte man ergonomi, ett ledord i interiör formgvning idag, nånting som var helt nytt på denna tid.
Nedan syns nyfikna provsitta samma bil, som trots att den inte var större än många andra bilar ledigt rymde tre i bredd. Närmsta konkurrenter som hade anammat samma sätt att bygga bilar var Kaiser/Frazer som var först ut med dylik konstruktion redan 1946, följt av Nash och Hudson som 1949 års modeller.
Nu gick det inte särskilt bra för någon av ovanstående tillverkare, de försvann bara några år senare. Nånting som föranleder folk att tro detta var dåligt byggda bilar, men inget kan vara mer fel. Hudson, Kaiser och Nash var antagligen tidens mest välbyggda bilar, vid sidan av att vara mest innovativa på marknaden, tyvärr kostade framgången och dessa "fritänkade" firmor hängde inte med i den snabba utvecklingen under denna tid.
Just Nash innovativa idéer skrevs lite om här: nash-den-baddbara-bilen.html och en Nash till studerades närmare här: http://luckoppning.html
Kommentarer
Postat av: Grandprix63
Snygga bilder, jag skulle mycket väl kunna tänka mig en Hudson-limpa. Snygga bilar men som du skriver, de hann inte med i utvecklingen, trots att de ibland ledde den.
Trackback