Wahlströmarn.
En liten festlig bil som figurerat tidigare här: världens-enda-wahlström.
Världen enda Wahlström ja, på femtiotalet byggde ingenjör Nils Wahlström en egen bil, och den finns bevarad än idag och stått i ett hörn hos Nordtrafik under en längre tid. 
Femtiotalet var bilismens stora genombrott i Sverige, bilen blev en folkrörelse och i kölvattnet av detta dök det även upp otaliga hembyggen. Reglerna var ganska fria, för att inte säga obefintliga,obligatorisk bilprovning hade ännu inte kommit och många av dessa hembyggen var milt sagt tvivelaktiga skapelser... Men ingenjör Nils Wahlström var lite mer än en glad amatörbyggare, han hade tidigare byggt glasfiberkarosser för tävlingsbilar åt firman AB Sportcars och antagligen därför är halva den här bilen byggd i glasfiber, som var ett nytt spännande material på denna tid.
Själva karossdelen är gjuten i glasfiber, torped, huv och skärmar är handknackade i plåt. Ram och mekanik kommer från en Ford Anglia, modell ”korvstånd” Därför har Wahlströmarn ganska nätta mått. På längden blott 3,2 meter och en bredd på 1,40. Motorn är Anglians lilla sidventilare på 930cc.
Bilen var tänkt som ett slags rullande varuprov för att visa upp vad Nils kunde inom teknik och form, därav troligen blandningen av olika material, och en rad sinnrika finesser med dubbla dörrlås med säkerhetshakar, nedfällbara rutor och och snygga små detaljer allt tillverkat i rostfritt stål. Ett eget gjutet emblem pryder grillen. 1959 stod den klar i sitt ursprungliga utförande men av olika anledningar blev den inte helt klar förrän några år senare, och dessutom godkänd och besiktigad, vilket långt ifrån alla gamla hembyggen blev när den obligatoriska bilprovningen infördes. I och med införandet av denna instans blev det totalstopp för amatörbyggda fordon ända fram till mitten av 80-talet, Wahlströmarn klarade sig med en hårsmån.
Nedan "chassiplåten" som visar vilken del av bilen som är i plåt, respektive glasfiber. Emblemet är gjutet av byggaren själv. I princip alla små beslag, förband och fästen är hemgjorda. 
Dörruppslaget är rejält,här ser man också den extra låshaken till dörrarna i överkant, rutorna är i plexiglas och fullt nedvevbara, allt hemsnidat av Nils Wahlström.
När bilen väl stod helt klar verkar det som om Nils överlät bilen till sin dotter Maj som syns på bilden ovan, tagen 1966. Hon använde den ganska flitigt som bruksbil under en tid, men sedan ställdes den undan. Turligt nog verkar den stått i gott förvar,men återregistrerades inte förrän 1995. Då verkar Wahlströmarn fått rulla sporadiskt, besiktigad så sent som 1999 för att sedan ställas av igen 2001.
Och här på provtur våren 2012, bilen är igång igen efter många årsträda, i kommande vecka stundar besiktning.
Nils Wahlström verkar varit ganska grundlig när han började bygga bilen för över 50 år sedan för den är än idag i ett ganska gott originalskick Idag finns bilen hos Nordtrafik AB i Göteborg och efter att den fått samla damm där en period gjorde man för ett tag sen en genomgång av bilen och fräschade upp den mekaniskt. Nu är den i det närmaste helt körklar och målet är att komma ut på vägen med den unika lilla bilen till säsongens träffar.
Det blev inte totalstopp för alla hembyggen när bilprovningen infördes. Fram t o m sista juni 1970 gick det att besiktiga både hembyggen och ombyggen.
Men fr o m 1 juli 1970, blev det nästan omöjligt, när TSV i princip krävde krockprov för alla hembyggen eller ombyggda bilar.
Enda undantaget var bilar försedda med flak, för lastbilar krävdes inte krockprov.
Men sedan 80-talet, efter en stor insats av dåvarande Wheels-redaktörerna Sture Thorngren och Göran Ambell, bildandet av SFRO samt benäget bistånd inför myndighetsberednngen av tidigare landshövdingen Ulf Adelsohn, infördes de bestämmelser som gäller i dag för amatörbyggda och ombyggda fordon.