svammelsurium

Tidig gruppbild med tre fjärdedelar av The Beatles och en Ford Anglia "snedruta", eller 105E som är den korrekta benämningen på Anglia åren 1060-68 då dom såg ut på det viset. Numemrskylten skvallara om att denna är registrerad före 1963 då man fick ett årsmodellprefix på skylten "A" för 1963 och så vidare.  
Men var är Ringo?



Jo, på ett helt annat ställe så hittar vi Ringo Starr med sin exklusiva Facel Vega, som låg många divisioenr höger i pris, prestanda och komfort än en Ford Anglia.

Vad dessa två herrar hade att samtala om skulle man bra gärna vilja veta, Sir Alec_Issigonis i samspråk med Enzo_Ferrari   Deras fordon knappast behöver nån närmare presentation. Issigonis verk Austin Mini är ju minst lika välkänd och legendarisk som Enzos vagnar. Mindre känt är dock att Enzo ferrari körde just Austin Mini som bruksbil, totalt hade han tre stycken.


Bilden daterar sig från 1964, året efter började Innocenti licentillverka hundkojan i Italien, säkerligen inte helt utan "il commodatores" inblandning.

Här är vi inte så namnkunniga på franska filmstjärnor, men en av dom som nådde internationell ryktbarhet var Maurice_Chevalier, här vinkar han glatt till sina fans från en Renault Fregate.


Panhard Dyna Z var innovativ och var byggd helt och hållet i aluminium, inklusive motorn. Här poserar Cecile_Aubry viden sådan.


Simone_Renant ser glad ut i en Simca Aronde Grand large, som den vackra hardtop coupén hade som tillnamn.


Michele_Morgan med en ovanlig Talbot-Lago T26GS, märktes sista modell på 50-talet.  


Och denna Citroen 2CV vaktas noga av Dany_Robin
 

Ett samtal man bra gärna skulle velat tjuvlyssna på. Här är alltså vår härliga Chap, Colin Chapman i diskussion med ingen mindre än premiärminister Margaret Thatcher över Colins nya formel-1 konstruktion type 91.



Type 91 var Colin Chapmans sista verk och just denna bil kördes av Nigel Mansell säsongen 1982, Colin avled av en hjärtattack i december samma år.

1958 års nya Oldsmobile Dynamic Eighty-Eight med Patti Page


Och Jerry Lewis blir upplockad av sin fru med sin nya Eighty Eight Fiesta wagon.



Oldsmobile-parad hösten 1957 över Mackinack Bridge, Michigan. 

Jane Birkin ser ut att trivas väldigt bra med en "decapotable" Citroen DS


Brigitte Bardot förknippas ofta med Renaults sportmodeller men här hittar vi henne i en sober DS.


Marcello Mastriani bakom ratten i sin DS


Och Jean paul Belmondo leter efter resten av sin.


En väldigt påpälsad Juliette Greco


Citroen DS har oftast liknats vid ett rymdskepp, men en som faktiskt flugit rymdskepp var Jurij Gagarin, här på Frankrikebesök som givetvis involverade provkärning av den spännande Paddan. Gagarin var bilfantast av stora mått ochj såg gärna till att provköra exklusiva bilar vid sina besök i väst.


Mesta Paddakändisen torde nog vara president De Gaulle, som alltid fördrog att färdas i Citroen, två urfranska symboler i symbios.

Volvo P1800 är intimt förknippad med Roger Moore och TV-serien The_Saint series som sändes 1962-1969.

Nu var så att egentligen skulle Simon Templar köra Jaguar E-type, men jaguar kunde inte lösa en bil med så kort varsel, så istället valdes P1800 som en nödlösning. Och vilken nödlösning sen, få bilar har blivit så berömda i TV-media som just Helgonets vita P1800.

En svensk bil till en så urbrittisk karaktär som Simon Templar?
Jo, dom byggdes ju hos Jensen, och i brittisk press framhävdes nästan helt som en engelsk vagn, då mycket av de mekaniska var av inhemsk produktion.
Karosserna kom från Pressed Steel i Linwood, Skottland. Förgasare från SU, bromsar från Girling, elsystemet från Lucas. Motor och växellåda var förvisso svenskt, men själva överväxeldetaljen kom från Laycock de Normanville.

Men det var inte bera en P1800, utan totalt fem, här är dom.
Första säongerna användes "71DXC" som hade chassinummer #3018 och var byggd 1962


1965 uppdaterades 1800S, som den nu hette, och då lät min Simon Templar få en ny vagn också, 77GYL levererades tifigt 1965.

Redan 1967 var det dags för fjärde helgonbilen. Fjärde? vart tog trean vägen? Jo den hade förvisso levererarats strax innan, men krashades innan inspelningarna började, och kom aldrig att användas. Bil #4 hade chassinummer 22306 och registrerades 1967 som NUV648E


Så fanns det en femte helgonbil, men den kom inte att användas i serien alls, för NUV647E som alltså registrerats precis före filmbilen, kom att bli Roger Moores egna privata kärra.

Året är 1933 och Josephine Baker, som var mer välkänd utan kläder, poserar för Parisborna vid en Delage D6/75. En flott kärra som fått en specialbyggd kaross från Letourneur&Marchand, i härlig art-noveau stil. Vad detta arrangemang rör sig om är okänt men det verkar varit en välbesökt tillställning.

Eddie van Halen är ju välkänd, likaså hans smak och intresse för kul bilar, här visar han stolt upp sina två Chevor från 1956.




notera även att Eddie harit noga med att skaffa matchande gitarrer till vagnarna!

En 23-årig jänta från Kansas trivs bra i den stora staden och riktigt jättebra med sin nyinköpta Cadillac 370-D Fleetwood Town sedan med V12 motor.  Men allra bäst trivs hon nog med sin karriär, som hade tagit raketfart. 1934 var Jean_Harlow en av Hollywoods hetaste aktriser.



Tyvärr så blev hennes karriär inte långvarig, hon insjuknade och gick bort 26 år gammal 1937.

Och här är Marlene Dietrich samma år med sin nya Cadillac, den lite större varianten 452-D med V16 motor på 7,4 liter. karossen också den en Fleetwood town sedan. Marlenes karriär kom att vara betydligt längre, och gjorde sina sista framträdanden på vita duken i slutet av 70-talet, och levde fram till 1992.



Jean Harlow hann ändå avverka flera trevliga lyxbilar, Här hennes Packard från 1932 som finns kvar än idag, Och den specialbyggda Cord L-29 Paris special speedster från 1931 som är försvunnen sedan länge.   
       

 

På 20 och 30-talet fanns det ett gäng grabbar som kallades för "The Bentley boys" det var den tidens våghalsar och glada gamänger i den engelska sociteten. Den oskrivne ledaren av dom hette Woolf Barnato, trefaldig vinnare av Le Mans och flera andra tävlingsframgångar. Med bentleys såklart. Woolf var arvtagare till en mångmiljon förmögenhet i pund plus en diamantgruva så pengar var inga problem. Han kunde då ägna sig åt nöjen som professionell tungviktsboxning och racerbilar.  Han var så rik så han behövde inte fabrikssponsring, istället backade han upp Bentley ekonomiskt och var även styrelseordförande innan Rolls Royce övertog verksamheten. 

Woolf hade två döttrar, Victoria och Diana. Den sistnämnda kom att gå sin egen väg. Hon hade vuxit upp med de glada bentley-boys gänget och insåg att hon ville vara mer än kurtisadam på bjudningarna och socitetsfesterna. Så hon började vid 18 års ålder ta flyglektioner. Och detta hade hon en talang för. efter bara sex timmar med instruktör på Tiger Moth flög hon solo. 

Sen blev det ett uppehåll, men så kom kriget. Inledningsvis skrev hon in sig som frivillig i röda korset och kom att arbeta som sjuksköterska med brittiska expeditionskåren fram till den tumultaratde reträtten och evakueringen vid
Dunquerque.  

Diana med sin Bentley 4 1/4litre med Park Ward saloon kaross, 21-årspresent från pappa 1939.  Och 1940 någonstans i Frankrike. 
            

Hemma från Frankrike så återupptogs flygningen, hon var en av en handfull kvinnor som hamnade i ATA, Air Transport Auxiliary, vars uppgift var att flyga flygplanen från fabrik ut till divisionerna. Och Diana flög allt, utan de allra tyngsta bombplanen, men Spitfire, Hurricane, Defiant, Typhoon, Tempest och de tvåmotorga Mosquito, Whitley, Oxford, Anson med mera fanns på hennes meritlista.

ATA hade sammanlagt 166 kvinnor i flygtjänst under kriget, detta var civil personal än skulle det dröja länge innan kvinnor accepterades i det militära.

Men de planen som snabbast tog slut på skvadronerna var Spitfires. Diana flög inte mindre än 260 Spitfires ut till divisionerna vid frontlinjen. Att ferryflyga stridsplan var inte alltid lugna gatan. De flögs ut utan beväpning och i många fall utan komplett instrumentering. Och planen måste fram till varje pris vilket innebar att dom ofta var tvungna att flyga under förhållanden som stridspiloterna aldrig ens behövde gå upp i. ATA:s förluster uppgick horribelt nog till närmare desamma som de stridande förbandens.

Men Diana förlorade aldrig något av de hundratals plan hon flög ut. Flera gånger råkade hon ut för fientligt flyg men lyckades manövrera undan.

Efter kriget kom hon att bli kommendör för ATA tills dess upplösning i november 1945 och verkade senare inom Women's Junior Air Corp för att inspirerar unga kvinnor att prova på flyget.

1963 fick hon chansen att prova på jetjaktplan. Skolning på BAE Lightning resulterade i en "provtur" i mach 1,65, 2019km/h. och blev därigenom den snabbaste kvinnan i världen. 

          

                               Diana Barnato-Walker 15/1 1918-28/4 2008

 På Parissalongen 1971 visade Bertone upp den extrema prototypen till Lamborghini Countach, vilket vi ju såg här:http://bilsalongen-i-paris.html

Fast efter ett tag på mässorna verkar själva Countachen inte varit nog för att dra folk utan man tog våran egen Britt_Ekland till hjälp som dragplåster.  

Det är 1913 och i sin nya Bugatti sitter Roland Garros, en man vars stora berömdhet för eftervärlden kom ännu att ligga ett par år fram i tiden, och det handlar inte om tennis...

Istället kan man läsa mer om denne man på en trevlig blogg här:
 http://laverdure.blogg.se/2009/april/vem-var-roland-garros.html 

Det här lilla hörnet av bloggosfären är inte så stort verkar det, för jag hade tänkt skriva en rad om Roland Garros, hans Bugatti, samt hans bedrifter i luften över västfronten i den tidiga fasen av första världskriget, men då får jag ju se att våran Laverdue redan gjort det, jaja, läs den spännande historien om Roland Garros i länken dit.

Men hans Bugatti, den var lite speciell, den benäms ibland som type 18, men denna och kanske totalt 5-6 Bugattis med stort 5-liters rak fyra (borr x slag 100x160mm) benämdes oftast i sin samtid som just Bugatti type Garros. Just denna vagn ovan finns bevarad än idag. Den hamnade i england på 20-talet och kallas efter det i kretsarna för "Black Bess"



I februari i år såldes Black Bess på Retromobile auction för 2,427,500 Euro!  

En vacker bild på den fantastiska Betty Skelton och givetvis en Corvette, som var en del av hennes trade-mark på femtiotalet, och är så än idag, för hon kör Corvette ännu.
Betty Skelton skrevs det mer om här: http://bette-skelton.html

Antagligen ett av det mer udda politikerportätt som tagits, för det är ju vår dåvarande finansminister Kjell_Olof_Feldt som sitter där i svärmosrluckan på en hot rod Ford 32:a, läsandes sin favorittidning på väg till Rosenbad. Året är 1988.

Den cigarrökande mannen behöver nog ingen närmare presentation, knappast fordonet heller. Men dagen är lite speciell. Det är den 30:e november 1954 och mannen på bilden fyller 80 år. 
Winston Churchill förärades en ny specialbyggd Land Rover i åttioårspresent av Storbritannien, en vagn han kom att använda flitigt runt sina ägor i Chartwell. Nummerplåten är specialbeställd också, den uttyds "United Kingdom and Empire" och 80 för födelsedagsbarnets aktningsvärda ålder.

Skilda världar, men båda två gillade sina Volvo 1800S lika mycket
Kronprins Carl Gustaf och Roger Daltrey.

 

Isetta var en lustig liten minibil, och så lyfter vi på luckan fram och vad tittar ut där om inte...
Cary Grant!

Terraplane lanserades 1932 som ett lågprismärke från Essex, som i sig självt grundats 1919 som just ett lågprismärke från Hudson. I 30-talets början startades flertalet sådana här av de stora tillverkarna, Hos Cadillac hette lillasystern La Salle och fanns mellan 1927-40.  Oldsmobiles Viking samt Buicks Marquette blev dagsländor som bara gjordes under 1930. Studebakers Rockne året efter blev lika kortlivad den. Med få undantag så överlevde moderbolaget dessa lågprisbilar, det mest lysande undantaget var Oaklands lansering 1926 som hette Pontiac.

Här är första årets Essex-Terraplane model K sedan från 1932, namnet Essex ströks under 1933 och Terraplane försvann 1937, kusligt nog nästan samtidigt som damen på bilden också försvann, för hon hette Amelia_Earhart...