Streets of Moscow - coupes
Imperial 1960, en massiv och lyxig bil, utställd i Moskva 1960. Kanske något som GAZ kommit över i studiesyfte?
En särling utanför Kreml, Plymouth Fury 1962, med svenska nummerskyltar.
En otvättad Thunderbird 1963, med ambassadsplåtar för USA, bakom står en liten Volkswagen.
Hollandsregistrerad Thunderbird från 1964 i Moskva.
Plymouth Valiant Signet 1963, dessa Valianter sålde bra i Sverige och några hittade tydligen till Sovjet också. CD-märke i ggrillen och nummerplåt från Schweiziska ambassaden. Troligtvis är bilen även byggd hos AMAG I Schweiz.
Irakiska Ambassadens lyxiga Stubdebaker GT Hawk 1963.
Plymouth Barracuda 1966.
En tuff Buick Riviera GS från 1968, tillhörande den Kuwaitiska diplomatkåren.
Pontiac Grand Prix 1969
Jättecoupé som tillhör USA:s ambassad, Plymouth Fury 1974.
Sovjetregistrerad Oldsmobile Delta 88 coupe 1975
Thunderbird av lite modernare snitt, årgång 1980. Kanadas ambassad.
Camaron från Filippinerna
Yutivo Camaro är en exotisk fågel, dessa byggdes i GM:s fabrik i Manila, Filippinerna. Dit kom Camaron som CKD, Crated Knock down för montering, det sägs att det ofta följde med både felaktiga och defekta delar vilket gjorde bilarna till rena pussel att få ihop. Motoralternativen verkar begränsat sig till två, 250" rak sexa eller 350" med undantag för en Camaro 1969 som fick en 396" monterad. Produktionen var ganska blygsam, en del siffror säger 2-300 Camaros per år, men vad det verkar så skall det totalt satts ihop 264 Camaros totalt åren 1967-69.
Alla fick RS-paketet med täckta strålkastare. Dessutom hade dom en intressant lista med bortplockade grejer, "delete options"
T64 export battery delete 1967-68
B38 export carpet delete 1968
ZD6 export sunshade delete 1968
Z09 export chassis and misc body items delete 1968
A48 export seatbelt delete 1968-69.
Dessa prylar skulle tillverkas lokalt istället.
1970 fick Filippinerna inga Camaros, myndigheterna ansåg att den nya modellen skulle räknas som sportbil, och då beskattas med 250% försäljningsskatt.
Dessa prylar skulle tillverkas lokalt istället.
1970 fick Filippinerna inga Camaros, myndigheterna ansåg att den nya modellen skulle räknas som sportbil, och då beskattas med 250% försäljningsskatt.
Yutivo byggde förutom Camaro även Chevrolets stora Bel Air och Impala, mellanmodellen Malibu samt Buick Electra och Pontiac Parisienne. Dessutom satte man även ihop engelska Vauxhall Victorn och Viva och även de tyska Opelmodellerna Kadett, rekord Ascona och Manta. Australienska Holdenbilar för Filippinerna sattes även dom ihop i Yutivofabriken.
Engelska bilar och engelska hjul
Egentligen byggde dom flygmotorer, men sadlade om till biltillverkning efter kriget. Bristol satsade aldrig på volymmodeller eller bilar för massorna. Nej, exklusiva handbyggda modeller gällde. Karossen formades efter giggar och alla plåtar fick sin form efter timmar av rullande i de så kallade engelska hjulen, plåtverktygen som syns i förgrunden. Bilarna som i lagom takt färdigställs här är ur 400-403 serien, Bristols mest byggda modeller som gjordes totalt i dryga 1400 exemplar mellan åren 1947-55.
Cadillac girls
Eldorado 1954
El Camino 1954 var en conceptbil. Bakdelen gick igen på Cadillac 1958, namnet återfanns senare på Chevrolets personbilspickup.
series 62 Coupe De Ville 1954
Sedan de Ville 1959
Le Mans 1953, en annan dream car, som visades upp 1953
La Salle II
Eldorado Brougham concept 1955, en påkostad lyxig sedan som efter lite ändringar kom i begränsad produktion 1957-58
En bisarr Cadillac, specialare med kaross från Saoutchik 1949.
Europaimport från Amerika
Inte bara amerkanksa bilar hittar hit från Amerika, en hel del Européer kommer "hem" också.
Volvo slopade en period sifferbeteckningar i Nordamerika. De hette bara DL,GL och Turbo. Detta är en ovanlig modell, tvådörrars Turbo 1984, sista året med tvådörrarskaross på Volvo 240-modellen.
En ovanlig Saab. en 900 Turbo cabriolet av allra första modellen, man hann med att bygga drygt 400 bilar innan faceliften 1986. Enda chansen att hitta en cabriolet med den äldre fronten är i Nordamerika dit dom gick på export, nästan allihop.
Porsche 911 från 1976 inkommen i september. I bakgrunden en nyare BMW Z3 i bjärt kulör, också från USA.
Mycket fin kompactmerca från Kalifornien, en 220D från 1972. Mercedes var relativt ensamma om att erbjuda dieselbilar i USA.
Och en lite större Mercedes-Benz, 280SEL med 4,5 liters V8, en motor som enbart erbjöds i USA.
Och en del bilar åker åt andra hållet. Denna BMW 501 "Barockängel" har varit avställd sedan 1976, och är nu på väg till ett nytt hem i Texas.
Klara bilar i Kalamzoo 1922
EN rad splitter nya bilar med "for hire" skylten redan på plats. Det rör sigalltså om bilar enbart för taxibruk och firman heter då såklart Checker. Bildat genom en sammanslagning av karosstillverkaren Markin och Commonwealth Motors, den senare mer känd under namnet Partin-Palmer. Commonwealth hade runt den här tiden fått en stororder på bilar åt Checker cab company i Chicago, men gick ändå i konkurs. Morris Markin såg chansen och köpte upp Commonwealth, fick bilarna byggda och till beställarens ära, döpte man bilarna till Checker. Så bildades Checker Motors Corpreation i Kalamazoo, Michigan 1922 och kom att leverera en stor del av Nordamerkias taxibilar ända fram till 1982.
Söderhavsramblern
1966 Visades denna "show car" upp, en uppsnofsad Rambler Marlin. Tahiti kallades den och förändringarna var mest lite kosmetiska detaljer, mest uppseendeväckande var dock inredningnen.
Storblommigt mönster präglade Tahitins interiör, vilket är två år innan Plymouth kom med sina Mod Topbilar.
plymouth-mod-top-special.
plymouth-mod-top-special.
Hardtopen från Bjärred
Riviera var det exotiska namnet på denna komfortpryl till MGB. EN hardtop i plat med stora rutor, till och med två rejäla takfönster. Design och produktion, Bolaget Befa i Bjärred som
Broschyren från Befa är på tre språk och exportambitionen stor. Hur det blev med den saken är inte känt men några köpare på hemmaplan fanns det dock. Ingenjörsfirman Befa lever vidare än idag och gör lösningar i olika plastmaterial åt byggnadsindustrin, numera huserar dom i Staffanstorp.
Från ovanliga bakluckor
Två damer på utflykt med en ovanlig bil. Det är en prototyp för Alfa Romeo 2000 dom har lagt beslag på.
På dykäventyr med Chevrolet. En Chevrolet Comodoro Caravan, som baserades på den äldre Opel/Rekord C-karossen. Den gjordes ända fram till 1992 i Brasilien.
En annan praktisk kombi rån södra halvklotet, Valiant Safari 1968 från Australien.
Fiat 128 Bakkie, sydafrikansk pickupmodell som aldrig fanns i europa. Utan byggdes av Alfa Romeo i Sydafrika i början av 1980-talet.
Vi är kvar söder om ekvatorn och Brasilien igen. Ford Corcel som delade gener med Renault 12 kallades Belina som tvådörrars kombi.
En Dyane som hette Diana, byggdes av Cimos i Jugoslavien. Företaget hette egentligen Tomos och är mest kända för att bygga mopeder, något man gör än idag.
En Citroën GSA som är lite annorlunda för den är från Indonesien här kallad Gspecial. Där gjordes dom ända fram till 1991.
Gilbern var lite mellanting av riktig bil och kitcar. Bilarna var nästanhelt kompletta och lackade. De kunde även fås helt färdigbyggda om man ville bespara sig det jobbet. Gilbern Invader gick också att få som kombi vilket är mycket ovanligt bland byggsatsbilar. Drygt något hundratal Gilbern Inavder Estate levererades.
Här demonstreras föga framgångsrikt det praktiska bagaget på Glas Isar.
Innocenti A40 Combinata var en Austin A40 Futura byggd i Italien, där passade man också på att åtgärda A40:ns mindre praktiska bagagelucka med en bättre konstruktion.
Teilhol Tangara var en trendbil som bestod av nyare plastpaneler på ett Citroen 2CV-chassi. Tangara byggdes 1987-90 i Paris.
En rejäl bakdörr med enormt lastutrymme. Protoyp för kyltransport från ungerska Ikarus 1963.
Funmog
Mercdes Benz Unimog är som namnet antyder, ett slags universalfordon. Unimogen är ett av det främsta allroundfordonen som funnits. De har burit allt från luftvärnskanoner, kranar, kraftverk, timmer till brandsläckarutrustning. De används i djupa skoga, polartrakter och heta djungler för att få allehanda arbeten gjorda där inga vägar finns. Dom behöver inte et egentligen då de kan snabbt anpassas för att gå på räls också. Men det finns ett område som unimogen inte haft någon större framgång av förståeliga själ. Som renodlad personbil med betoning på fritidsfordon, eler recreational vehicle så att säga. Det beslutade någon grupp hos Mercedes Benz att ändra på. Man kläde upp Unimogen med kromdetaler nerifrån och upp, metalliclack, recarosäten i finaste skinn, CD-spelare, handsfree telefon och andra bekvämligheter tillsammans med ett praktiskt pickupflak. Man kallade den Funmog, och skulle rikta in sig på de köpare som ville ha livsstilsfordon som Land Rover defender, Hummer H2 och liknande.
Det visade sig snabbt att nästan ingen alls ville ha en Funmog, och det blev bara tolv stycken producerade i slutänden, 1994.
Det visade sig snabbt att nästan ingen alls ville ha en Funmog, och det blev bara tolv stycken producerade i slutänden, 1994.
Inga applåder för Applause
Daihatsu var alltid ett ganska diminutivt märke på våran marknad men Applause såldes under några år i början av 1990-talet här. Daihatsumodellen kom hösten 1989 och hade den egenheten att den såg ut som en vanlig sedan men var i själva verket en halvkombi. Den hade också egenheten att spruta ner folk med bensin vid tankning... Det och några andra missar rättades dock till men Applause blev aldrig någon storsäljare här eller någon annanstans. I tester och jämförelser tilldömdes den inte något översvallande beröm, en ganska könlös skapelse vars enda särdrag var den annorlunda bakluckan. Trots det byggdes den i tio år ända fram till år 2000.
Applause kombi då? Den har egentligen aldrig funnits, det var den belgiska importören som lät bygga om ett par stycken på prov. Men det verkade inte vara något fruktsamt projekt, det skulle antagligen bli en ganska dyr Daihatsu också.
Bruce svärmorslucka
Svärmorslucka, eller rumble seat som det kallades i amerika var poplärt på coupéer och cabrioler under en perid av 1920 och 30-talet. Den sista produktionsbil som torde haft detta arrangemang var Triumph 1800 i slutet av 40-talet. Men Bruce Mohs tyckte tydligen att conceptet var så bra att han lät modidfera en Cadillac 1960 med detta extrasäte.
Bruce Mohs firma Mohs Seaplane corperation var en underlig aktivitet för några sjöflygplan verkar aldrig ha byggts. Däremot byggde man ett par egna bilar i början på 70-talet, med betoning på det lite udda och bisarra, för att uttrycka det milt.
Ovanliga kombis igen
Invicta Black Prince är ovanlig i sig självt. Invictas comeback efterkriget gick inte så bra. Bara något dussin av den komplicerade Black Price kom att byggas. En försågs med estatekaross från firman ACB i Sunderland, som annars byggde busskarosser.
En stor engelsk stationsvagn, Ambulanskaross byggd av Miesen i Tyskland på den enorma Austin A125 Sheerline.
Begreppet kombibil fanns knappt och få vanliga bilköpare valde dylika fordon. Dessutom var de i början mycket dyra vagnar. Så ofta var dessa praktiska vagnar specialbyggda för diverse nyttoändamål. Som denna Skoda ambulans från 1946.
Och en Lincoln Zephyr 1938 med ambulanskaross från Derham
En "vanlig" kombi av mer civil karaktär, men ändå ovanlig, specialbygge från Fissore på Fiat 1100E 1948
Lyxig herrgårdsvagn, Lancia Aurelia med karosseri från Monterosa 1953
Extrem form och skebart praktisk kombi, specialare från Pininfarina 1957 på Fiat 1100.
En liten bil som då var helt okänd i denna delen av världen, en japansk Ohta från 1951
På utställning 1957, den pyttelilla Mikasa, också det ett ganska okänt och kortlivat japansk bilmärke.
Datsun känner vi till, och vid sidan av Toyota var man tidigt igång med att exportera sina modeller. Men här såg vi aldrig Datsun V221 kombin "light van" 1959
Import från 1936
Förkrigsbilar är ganska ovanliga på importsidan, men här är en trevlig och ganska orörd Pontiac från 1936.
En Master Six tvådörrars sedan, detta var Pontiacs basmodell, för bara 20 dollar extra fick man De Luxemodellen med individuell framaxel och lite finare interiör. Inte så stor prisskillnad men Mastern sålde ändå dubbelt så mycket som De Luxemodellen. 93475 bilar mot 44040 De Luxe. För femtio dollar till fick man en rak åtta under huven istället, av dom sålde Pontiac 38755 stycken 1936.
En Master two door sedan kostade 675 dollar vilket var 100 dollar mer än motsvarande Chevrolet. Lite finare men ändå en rätt så spartansk bil.
Pontiacs modeller kallas ibland för Silver streaks, året inan 1935 hade man gett dom ett signum med ett blankt ribbat band över huven och bakpartiet, det var ingen mindre än Virgil Exner, som senare kom att bli ett tongivande namn hos Chrysler, som låg bakom denna gimmick. Silver streaks kom att känneteckna Pontiacs modeller ända fram till och med 1956. http:/sista-silver-streak.html
Ur svenska bakluckor
Ett flyttlass från folkhemmet, i en Duett, det blir inte mycket svenskare än så.
Ren och prydlig Saab 95 Kombi i hästhagen.
I en elegantare miljö, nya Saab 9000 vid marian 1986.
Sportkombin, eller livsstilskombin 1800ES vid stranden
Framtiden 1978, VCC hette coneptbilen som skulle vägleda oss in i 80-talet. Och det gjorde den också, fast 740 fick ett mer praktiskt och användbart lastutrymme, annars är resten nästan färdigt.
Rejält oämt och praktiskt, men inte för Sverige. 245 Van med igenlagda rutor erbjöds i Nederländerna.
En annan holländare, Daf 66 bytte namn och blev Volvo 66, ansågs av många aldrig vara en riktig Volvo.
Volvo Nederland kom att göra egna modeller efter Dafs hädanfärd, 343 hette efterträdaren och blev väl inte riktigt så bra som dom hade tänkt sig. 343 ärvde den speciella Variomatictransmissionen från Daf men den slopades efter några års problematik.
343:an kom gradvis att bli en bättre och bättre bil med åren, och här får den till och med blommor. 343 Elle, begränsad serie för Frankrike.
345 Van, ännu en Hollandspecial vi inte såg här.
En avåkning i Nordhavn 1970
Nordhavn i Köpenhamn var ett ganska ruffigt hamnområde och en kvaddad Bentley bör väckt rätt mycket uppståndelse i denna delen av Köpenhamn. Inte minst då föraren var ingen mindre än hans Majestät Konungen själv. Kung Fredrik IX av Danmark var en både populär och okonventionell monark, storvuxen karl som dessutom var rejält tatuerad. Mycket ovanligt på denna tid och annars närmast otänkbart i kungliga kretsar.
Kungens Bentley var av en mycket ovanlig modell, en av bara 41 tillverkade T-type cabrioleter.
Vickers på släp
Vickers från Sheffield grundades redan 1828, fast då byggde man såklart inga flygplan, utan var et gjuteri.
Via pansar, artilleripjäser, ubåtar och annat så började man konstruera flygplan 1911. Vickers type VIII syns här bogseras ut till ett lämpligt fält för provflygning. Det är en tvåsitsig maskin med egenheten att man sitter sida vid sida i cockpiten. En konfiguration som generellt sett började komma under slutet av 1930-talet. Dragfordonet är en Napier, ett företag som till och med var äldre än Vickers. Napier hade gruyndats redan 1808, och var länge specialiserade på verktyg och tillverkning av ångmaskiner, tryckpressar och liknande. Maskiner som krävde höga toleranser och finmekanik. Napiers bilar var ett relativt kort mellanspel i deras långa historia. Mest kända blev Napier i modernare tid för kraftfulla och mycket komplicerade flygmotorer.
Vickers kom från 1960 att ingå i British Airplane Company som ägdes ihop av Vickers, English Electric och Bristol. Och där knyts trådarna ihopå för Napier hade sedan 1942 redan varit en del av English Electric.