Annonsen är troligen från tidigt 1920-tal, kanske något tidigare. Den visar ett motorblock till en T-Ford som då skall lagas med en speciell svetsning, Calefax. Vad som var särskilt med denna metod är bortglömt, var det kallgassvetsning, nån slags pinne, hårdlödning?
George Barris hade hektiskt på sextiotalet. I hans verkstad byggdes specialbilar för filmer, showbilar för Ford och General Motors, och bilar åt kändisar. Här står George Barris vid en extrem skapelse som i grunden är en Ford Mustang. Kunden till vänster heter Frank Sinatra.
Främst hos General Motors brukade man snofsa upp bemärkelsebilar med förgyllda emblem, lister och annat.När man byggt en eller två miljoner av dom. I Sovjet ville man inte vara sämre och den miljonte tillverkade Moskvitchen syns här i trafike med stora förgyllda siffror i grillen som talar om detta. Året är 1967.
Liten mindre minst, i Västtyskland kom blommade minibilstrenden upp under femtiotalet. Att åka nästan lika billigt som motorcykel men ändå med någorlunda skydd mot väder och vind tilltalde en stor allmänhet. Dom allra flesta v dessa småbilar försvann när krocksäkerhetskrav började införas.
Messerschmitt KR200 får ändå anses vara en rymlig bil i sammanhanget gentemot...
Brütch Rollera...
...och Kleinschnittger.
Snäppet större och med tak, Glas Gogoogmobil.
Goggomobilen blev lite uppsnofsad och sportigare medd åren, här från 1960
BMW:s Isetta växte också till sig, och med ett litet baksäte och bakdörr hette den större modellen 600, föraren fick dock fortfarande ta sig in genom fronten.
Neckar Weinsberger var baserad på Fiat 500 och byggdes hos NSU.
Mer bubbelbil, en Hoffman från 1954.
Nästan en riktig bil, Lloyd Alexander TS låg i "premiumskiktet" av småbilar.
Småbilen Goliath växte också till sig, Goliath byggdas av Borgward och 1100 hade en rikgti fyrcylindrig motor. från 1958 såldes nya den Goliathen under namnet Hansa och den snygga coupén kallades ibland för Tiger.
Heuliez tillhör inte mer välkända karossfirmorna men var en av de största. Genom åren har dom visat upp en rad specialbilar, såsom Peugeotlimousiner och hottade Renault femmor. Men basen i produktionen var främst reguljära modeller främst åt Citroën. Här byggdes de sista årsmodellerna av CX break, likaså är alla XM, Xantia och BX kombis gjorda i Heuliez domäner i Cerizay.
Historien sträcker sig dock långt tillbaka i tiden, grundat redan 1920 av Adolphe Heuliez, som främst byggde hästkärror, 1925 kom den första karossen för en automobil, baserad på en Peugeot.
Under åren specialiserade man sig på specialbilar, allt från kommersiella fordon som ambulanser och busskarosser och rena dragplåster för utställningar och mässor. Och så småningom serietillverkningar av lite udda modeller från andra tillverkare, vid sidan av Citroënkombis har det även rullat ut andra Cittror, alla Visa Mille Pistes och Chronosvarianterna byggdes hos Heuliez, likaså den udda BX 4TC. Inte bara Cittror, utan här gjordes även Peugeot 206CC modell och Opel Tigra Twin top. Heuliez var en ganska stor doldis, de sista 25 åren har närmare en halv miljon fordon rullat ut härifrån. Men varför det hela är skrivet i imperfekt beror på att sedan den sista oktober 2013 upphörde Heuliez helt och hållet efter ett par års finansiella problem efter att Tigra Twin top och 206CC lades ned.
Patientkomfort, Quasar ambulans på Citroen CX från Heuliez
M35 med wankelmotor byggdes i 267 exemplar, hos Heuliez
Specialaren AX Evasion
Och tuffa Dyana, en tvådörrars BX break
Citroen XM fanns aldrig som renodlad sedan, men Heuliez tog fram ett par prototyper
Och minst en DS cabriolet byggde dom också
Espace, showbil från 1971 två exemplar skall ha gjorts av denna SM med targatak
Visa cabriolet prototyp 1982
Citroen ZX cabriolet blev aldrig heller någonting av
Tidiga femtiotalare är inte lika talrika som de från senare delen av decenniet. Det hände mycket på de här åren och en Ford från 1951 ovan, är en tekniskt gammalmodig bil. Bara några år senare hade man bättre chassin , 12-volts elsystem, kraftigare motorer, rymligare bilar med bättre sikt och mycket fler finesser. Dom är mycket mer körbara helt enkelt. Men de tidigare har sin charm dock. Nedan en mycket ovanlig Buick Raodmaster sedanet coupe, eller Jetback som Buick kallade stilen. Detta vr sista året för denna typ av fastbackkarosser från Buick, 2968 stycken Roadmsters gjordes i detta utförande.
Mercury 1950, kommande customobjekt?
En tungviktare i lyxklassen, Imperial 1956.Detta var en stor bil med dryga 580 centimeters längd. Tyngre och dryga 500 dollar dyrare än motsvarande Cadillac sedan de Ville samma år. Dessutom mycket sällsyntare, baera 1583 fyrdörrars hardtop Imperialer såldes 1956, konkurrenten Cadillac gjorde hela 41732 stycken i jämförelse. Det fanns även en Crown Imperial som var nästan en halvmeter längre, och kostade 7737 dollar mot vanliga Imperialens 5225 dollar.
Ännu dyrare och exklusivare 1956 var Packard Caribbean. Med en prislapp ett par dollar under 6000 var den bland det dyraste man kunde köpa. Tretonslack var standard, läderinredning och allt allt likaså. Även treckknappsautomaten var standard på dessa, men just detta exemplar har av någon anledning vanlig rattspak istället.
Ford Thunderbird coupe från 1959 i mycket prydligt skick kom in i januari.
Thunderbird fanns att få med tre olika motorer, 332" Special, 352" Special som denna bil har och värstingen var J-code 430" på 350 hästkrafter.
George Barris, en av förgrundsgestalterna i hot rod och customkretsar. Men inte bara Mercurys och andra amerikanska klassiker byggdes om, utom även mer exotiska fordon, som denna Bentley. Här står George Barris med sin kund, skådespelaren Efrem Zimbalist jr, vid sin Bentley från 1959 som fått lite små modifieringar främst i form av rektangulära strålkastare. Bilen byggdes om 1972 och lyktorna togs från en Renault 10.
Saab tog några trevande steg mot den hägrande USA-marknaden där alla ville vara med i slutet av 1950-talet. De första återförsäljarna för den underliga svenska bilen sattes upp 1957. Tätast låg dom i nordöstra hörnet "New England" Connecticut, Massachusetts, Maine däromkring. Här är verkstaden hos Saab i New Haven , Connecticut.
By Swedens leading builders of jets säger banderollen i bakgrunden, som antagligen skulle inspirera både verkstadsfolket och kunderna att Saabilarna var något extra speciella. Det skulel dock ta en hel del år inann det blev någon fart på Saabförsäljninen i USA, först mot slutet av 70-talet med turbomodellerna började man konkurrera på allvar.
Picnicmotiv i reklamen har ju tidigare visats i omgångar och visst är det något pittoreskt över det konceptet. Det tycker tydligen konstnären Alan Fearnley också, för samma motiv går igen i hans verk som ofta inkluderar klassiska brittiska bilar i romantiska miljöer.
Afternoon tea på terassen med SS100 i bakgrunden
Och sist en garagefika i trevlig miljö
Bakgrunden till den här unika gravstnen är både tragisk och samtidigt rörande. Ray Jr. Var en biulintresserad grabb som bestämt sig för att nån gång äga en Mercedes, men dog tragiskt bara 15 år gammal 1981. Hans storebror lät då göra den här enorma skulpturen av en Mercedes Benz 240 limousine till lillebror, i fullskala. Den är huggen i massiv granit och väger 26 ton. Graven finns i Linden, New Jersey.
Tennisboomen på 70 och 80-talet speglade av sig i reklamen, alla ville vara med och spela tennis.
Tennis och trendiga Renault 5GTX
Servess med Fiat 128P
Kvällspass på banan med Plymouth Horizon 1983
Eftersnack vid nätet innan vi åker hem med våra nya Oldsmoible Omega 1984.
Tidigare Tennisbild, Ford Falcon Squire 1962
1973 och Peugeot 204 break får tjäna som racketfraktare.
I studion 1971 med nya tuffa Plymouth Satellite Sebring, flicka och tennisracket.
Denna bisarra modell är en Cadillac Seville Grandeur Opera coupe, dessa byggdes av Grandeur company på beställning. Prislappen var mer än det dubbla mot en vanlig Seville men dålig smak var inte billigt på 1970-talet.
AMC Concord, praktisk mellanklassmodell från 1978 halvt vinyltak över takets bakdel gav lite tidsenlig flärd till modellen.
Från Brasilien , Chevrolet Opala wagon 1975.
Här är de första taxibilarna i New York. Långt före den berömda Checkern dök upp erbjöds New Yorkborna tilfället att åka taxi i stan, med riktiga automobiler. Detr här är eldrivna vagnar Electric Carriage and Wagon Company i Philadelphia mest troligt konstruerade fter Kriegers patent. PÅden här tiden var elbilen lika självklar som bensin eller ångdrivna fordon. I just New York var dessutom bensindrivna bilar förbjudna uder den här perioden i bilismens begynnelse.
Bentley S2 ersatte S1 1958 med en ny motor och en uppdaterad design. Ny var även Park Ward varianten som fanns som coupé eller cabriolet. En modern elegant vagn formgiven av norrmannen Villhelm Koren. 125 stycken av dessa Park Ward cabrioleter gjordes
Planet är dock ännu mer sällsynt. Det är en Airedale A109 Beagle, som byggde vidare på en Austermodell. Airedale hade köpt upp Auster 1960 och Beaglen var en vidareutveckling av Auster C6 Atlantic. Motorn var en LycomingO-360, marchfart och toppfart låg på 214 respektive 225km/h Beaglen blev aldrig någon framgång och produktionen stannade vid blott 43 exemplar
Cadillac Eldorado 1968, en lite ovanlig modell i vårt land, och var en särling hos Cadillac. En design som skilojde sig från övriga modellerna och var dessutom framhjulsdriven. Dyrare än de andra var den också med 6605 dollar på prislappen.
Den ultimata femtiotalsikonen, 1959 Cadillac. Vi har mycket gott om dom här i Sverige och här kommer en till, en coupe de ville.
1960 är likaså mycket populär, detta är en Fleetwood 60 Special som dock inte är lika vanlig. 11800 stycken byggdes av den lite finare Fleetwooden.
Cadillac series 62 cabriolet 1963, även om det i princip var en De Ville envisades Cadillac med att hålla cabben i den lägre serien. Först 1964 kom den som en De Ville convertible.
Begreppet De Ville menade först en lite mer kostad påhardtop coupé, senare blev det ett tillnamn för lite mer utrustade serie 62 sedaner och coupéer. Och ännu längre fram ett eget modellnamn. De här två fina coupéerna är inga De Villes utan två vanliga serie 62 coupe. Den översta från 1954 och den nedre från 1956. Båda fina orenoverade originalbilar.
Rochdale var en av de mer framgångsrika märkena i England som rörde sig i gränslandet av kit car och rikgti bil. Från 1948 gjordes det ett antal tävlingsbilar och senare vanliga gatbilar med glasfiberkaross. Rochdale Olympic kom 1960 och hade främst Rileymotor men andra drivkällor kunde också användas. Av de drygt 400 byggda Olympics hamnade några i Australien och några i USA. Där talades det om licenstillverkning, men av det verkar intet blivit av.
Så här mysigt och avslappnat såg det ut bak i Dodge Monaco 1973
I Ford Taunus 17M 1969
Chevrolet Caprice 1970, hemma i vardagsrummet.
Uppkrupen i hörnet på en Lincoln 1955
Elegans och klass i Lincoln 1961
Rymligt så det räcker och blir över, Lincoln 1966
Den praktiska Freight Rover fanns att få med campinginredning, troligen valde inte många denna modell för semsterlivet. Mer om Freight Rover/Sherpa/LDV:s brokiga historia här
/den-engelske-patienten.html
Då var Volkswagen Transportern ett mer populärt alternativ, Autosleeper kalldes den här varianten 1983.
Tittut genom snedrutan på Ford Consul 215.
