svammelsurium

Norr om Skillingmark ligger Morokulien, en plats jag allt som oftast paserar när man är uppe i trakterna. Det är för mig mycket enklare att köra genom Norge mot Charlottenberg än att ta sig dit från den svenska sidan.

1914 restes här ett fredsmonument för att tillstyrka den 100-åriga freden mellan Sverige och Norge, men för att göra detta så köptes marken loss av den svenska freds och skiljedomsföreningen och dess norska motsvarighet. Monumentet skulle byggas och bekostas tillsammans på gemensam mark.  Ett unikt projekt, speciellt året 1914 då Europa stod på randen till det första världskriget.



Monumentet står precis på gränslinjen,och de sex hektar runtomkring står under en unik autonom juristiktion. Under andra världskriget var detta den enda plats svensk-norska par kunde ingå giftermål. Här gäller egna regler för handel och kommers, och både svensk och norsk polis har befogenheter här. Det finns en amatörradiostation som tekniskt sett ligger i Norge men är den enda utländksa station som har svensk anropskod.
 
Namnet Morokulien kom till 1959, och upphovsman till det var Lennart Hyland och Randi Kolstad i radioshown "Över alla Gränser"  Föervånansvärt nog så erkände både svenska och norska regeringarna självstyre i Morokulien, men bara för en vecka.

Sen återgick ansvart till det norska Fredslaget respektive svenska freds och skiljedomsföreningen, så var det fram till 2005 då det nu står under ansvar av Eda respektive Eidskogs kommuner, men med verksamhet och sin speciella integritet som mikrostat oförändrad.

Möt Bagger 288



Bagger 288 byggdes av Krupp för ett gruvbolag och används till kolbrytning i dagbrott. Bagger väger 13500 ton, chassiet med larvföttena är 46 meter långt, inklusive skoparmarna så är den otroliga 240 meter i längd och 96 meter hög. Den har ingen egen drivkälla utan matas med ström från ackumulatorer som ger den de 16,5 megawatt som den behöver.  

Baggern kan gräva ut 240 000 kubikmeter per dag, och i februari 2001 hade den rensat rent dagbrottet i Tagebau Hambach, och skulle flyttas till en ny fyndighet 22 kilometer därifrån. Det är vid detta tillfälle bilden är tagen när man korsar Autobahn 61 på vägen mot nya "betesmarker" för Bagger 288.

Suck, bloggen har bytt plattform, skulle bli så jäkla bra och det ena med det andra. lite märkligheter på vägen dock, det går inte att länka hit från bloggportalen, då finns jag , och många fler bloggar inte alls. vart tog dom vägen?
 Statistiken verkar leva sitt eget liv, enligt den så har jag bara 5-10 läsare helt plötsligt, vart tog ni vägen?
Ladda upp bilder, jippi, det går att ladda upp klickbara miniatyrer numer, men det hakar sig och stakar sig och man får försöka flera gånger inann man lyckas få in en bildjäkel. Den är ungefär som när jag starta med bloggen för över två år sen, och knöligheten med bilduppladdning var ett av skälen till att jag tröttnade på den en gång med. Nu är det alltså tillbaks till ruta 1 med bilder.

Och vart tog inlägget vägen? kan ni se det här? jag kan det inte... skall det ta en timme eller mer för att få ett inlägg publicerat?

Dagen efter racet i Älmhult så bestämde jag mig för att ta dan till att titta närmae på ställen man normalt bara kör förbi, hur mycket kan man egentligen hinan med på en dag i Småland, försöket startar... nu!

Efter frukost på ett trevligt fik, så blev det rundvandring i Älmhult för lite spanade på byggnader, och övergivna lastbilar på diverse bakgårdar. Sedan bar det av til Strömnäsbruk för tankning.

Frukost på ett café som är inrett som ett vanligt vardagsrum, kändes rätt udda, och en ledsen Volvo F83 hittades bakom en verkstad
 

Sen blev det ett stopp för att titta på resterna av Delary-Strömsnäs smalspåriga järnväg, Inte mycket mer än rälsstumpar bakom den nedlagda fabriken i Delary och ett sött smalspårslok som bevarats. Sedan bar det iväg upp mot Lagan och Älglandet .

 

På älglandet kan man åka på älgsafari, äta grillad älg, stuvad älg, kokt älg älgfärs och dessutom handla älgsouvenirer i Älgshopen. Fotoböcker med älg, kokböcker med älg, Faktaböcker om älg,älgmuggar, älgtröjor, älgsmycken, älgtänder, älgstatyer... otroligt hur mycket man kan göra av en älg.. Inte helt förvånande så bestod parkeringsplatsen till största delen av charterbussar från Tyskland.
Men i anslutning till Älgshopen så ligger Lagans motormuseum, som har en välsorterad och intressant samling med bila från förr. Både vanliga bilar och ett par närmast unika bilar med.

Stor blanding av vanligt och ovanligt, en liten Lloyd från 1959 till vänster och den stora tourern till höger är från 1909, och det är faktiskt en Opel.
 
 
Trettiotalslyx, Lancia Astura från 1938 med vacker specialkaross från Pininfarina, syskonmodell med den Astura som visats innan i inlägget om Tjolöholm 2007. Sedanen är något så ovanligt som en Hispano Suiza. Namnet antyder spansk-schweitzisk anknytning men bilarna byggdes i Frankrike, lång histora som jag inte skall försöka reda ut. dessutom har denna vackra vagn kaross från karossmakaren Van Vooren som var verksam i Belgien.

Denna gigantiska tourervagn är en Renault type DU från 1913, ganska långt ifrån dagens små Clio, Megane och annat småttigt.


Och som jämnvikt mot lyxbilarna lite vardagsbilar, Opel från 1931 och en Fiat 514 från 1929, två märken som fortfarande är med i gemet.

 
 
Och några som inte är med i gemet, en Nash från 1926, när AMC bildades på femtiotalet gennom sammanslagningen av Nash/Rambler och Hudson så ströks Nash 1958. Nästa är en fransk Pilain från 1911, dessa försvann redan 1920 från marknaden, och är tämligen okänd.

Från Laganland med sina älgar och veteranbilar så åkte jag vidare upp  mot Hallsjö kyrkoruin, som härstammar från tidigt 1300-tal, även om det inte är så mycket kvar av den stackars kyrkan är såna platser intressanta.

Efter det så var det dags för en matbit och kaffebunkring i Värnamo. Nu är McDonalds och Statoil i Värnamo inga större sevärdheter i sig självt, men som knutpunkt så dyker det upp en del kul fordon som stannar till där, racing ekipage på väg norrut från folkracetävling, Jaguarer som vart på hallandsträff, sportbilar på väg till Anderstorp jänkebilar på väg från Hässleholm.

Från Värnamo styrdes kosan in mot lite småvägar runt Dye och Reftele, där hembygdsmuséet besöktes i gamla skolan tyvärr missade jag  maskinhistoriska muséet så jag åkte vidare på småvägar ut mot Ölmestad. Där man kan få se fantastiska verandor och snickarglädjekåkar. Förr verkade storbönderna och brukspatronerna däromkring bräcka varandra i glasverandor, otroliga skapelser.
        

Från Ölmestad på slingriga bakvägar gick färden nu mot Anderstorp, mest bara för att titta på skjälva anläggningen, gamla anrika Scandinavian raceway, men det visade sig vara full aktivitet på banan då det kördes både clubsport och modsport racing.

Triumph TR2 i full racingkostym i depån, vagnen till höger är en Tiga. finns en uppsjö av småtillverkare av dessa typer av vagnar, en värld som jag dessvärre inte är så insatt i.
 
 
Men Ford Gt 40 känner jag väl till, legendarisk och sällsynt maskin som dundrar  förbi på start/mål-rakan. SAmt två läckra Shrike sida vid sida.
En verkligt trevlig eftermiddag på Anderstorp, men nu var det dags att ge sig vidare på Smålandsäventyret.

Vidare mot Gislaved och en titt runt gamla Continentals gigantiska anläggning, den är verkligen enorm, ett par småföretag har flyttat in men kanske 90% står outnyttjat, vilket slöseri. Sen besöktres en verkstad där Lincoln var ledstjärnan, Lincolns i varierande skick runtomkring.


Från Gislaved up mot Värnamo för en avstickare till mot Länghem och Hofsnäs naturreservat, vars infart5 är lätt att missa då man får åka genom skogen för att slingra sig igenom sommarstugeområden innan man kommer till den riktiga vägen mot Hofsnäs. förbi den fina herrgården leder vägen genom en ljus skog av mestadels mossbelupna bok och ekträd. Tillsammans med den mosstäckta marken och de lummiga trädskronorna som silar ljuset ser allting ut att bada i ett ljusgrönt skimmer oerhört vackert att åka långsamt igenom.

 

Vid slutet av den vackra vägen kommer man fram till ett fint ställe som kallas Torpa Stenhus, detta är en av få byggnader som finns kvar från senare medeltid , byggd på 1420-talet. Och själet till att den faktiskt finns kvar är märkligt nog att den övergavs och kom att användas som hömagasin. Detta gjorde att bönderna i trakten såg till att taket hela tiden var ttätt, och detta har sedermera alltså räddat huset år eftervärlden. vad mera märkligt är att huset är fortfarande i samma släkts ägo som när det uppfördes. 

 

Sen vart det dags att åka hemåt, man kan faktiskt hinna med rätt mycketi Småland på en dag minsann.