Moscow Valiants
Plymouth Valiant och syskonmodellen Dodge Dart byggdes från 1967 fram till 1976 på den gemensamma plattformen "A-body" En mycket framgångsrik serie, och en del av dom hamnade i Moskva.
Valiant Signet 1967
Och den simplare Valiant V-100, från finska ambassaden.
Dart 1967.
Och den här ser inte ut som de andra, för det är en australiensisk Valiant av 1967 års modell, med australiska skyltar.
1968 Dart GTS hardtop är en ovanlig modell, drygt 7600 gjordes av den lite vassare coupén. Den här har dessutom svenska plåta, från Malmöhus län, någonstans i Moskva, 1968.
Dodge Dart 270 , från amerikanska ambassaden.
1969 Plymouth Valiant 100 2-door.
Och en till, lite ruffigare.
Dart 1970.
Och en till, med okända skyltar
Och en Dart Swinger från 1970, med Marylandskyltar, mycket exotiskt och nästan overklgit i kalla krigets Moskva.
Dart 1974, med Sovjetskyltar
Stela RCA -laddat från Lyon
Frankrike var ockuperat och delat, i krigets spår följde hårda ransoneringar och många funktioner i samhället gick på sparlåga. Stela och flera andra liknande fordon togs fram som ett slags nödlösningar, enkla sådana, och eldrivna. Service de la Traction Electrique Légère et Agricole är det fullständiga namnet på Stela, som kom att byggas av verkstaden FAL( Forges & Ateliers de Lyon) i Villeurbanne utanför Lyon, i det som då kallades Vichy-Frankrike.
Det var en ganska avancerad design, dess underliga proportioner kan härledas av det stora paketet batterier, ett helt ton vägde bara dom och ”elsystemet” var på 96 volt. Stela kunde maka sig fram i runt 50/km/h och hade en räckvidd på c:a 14 mil. Det var dyra saker också, med batterier och allt var priset svindlande, 165000 francs, fem gånger mer än en Citroën 11CV. Men det hade ingen större betydelse då bensin knappt gick att få tag på. Av alla de eldrivna nödfordonen var Stela den som gjordes i flest antal, dock okänt hur många. De flesta gick som taxi, eller användes av den utflyttade exilregeringen, Vichyregimen, ledd av marsalk Petain och amiral Darlan. Den fria södra delen av Frankrike var ett kort mellanspel, för 1942 besattes det också av tyskarna. Stela kom att fortsätta produceras i liten skala dock ända fram till krigsslutet. Ett exemplar av denna märkliga farkost finns idag bevarat på Henri Malartremuséet i Rochetaillée
Från bakluckan
Brittiska bakluckor
Fullpackat för utflykt med Ford Consul.
Austin A60 Countryman, snäppet större än A40 och båda ritade av Pininfarina.
Austin Maxi ur svenska katalogen 1972
Morris Marina estate ur grodperspektiv
Mer från Leynad, Allegro Estate.
Princess 1977, trots att den såg ut somn en femdörrars kaross, tog man inte tillvara på det, itsället fick väskorna kilas ned i springan mellan baklamporna och rutan.
MGB GT var inte heller så lättlastad, inte när det sitter en dam i vägen i alla fall
Och på Lotus Elite var det mer ett slags exklusivt brevinkast.
Rejält och lättlastad i Hillman Super Minx 1963
Laddat och klart i Range Rover Holland&Holland edition från Overfinch
femtiotal på stranden
Chryslers sina fem märken representerade på stranden 1954
Plymouth 1956
1954 och en tur mellan palmerna med conceptbilen Bonneville.
Ford 1957
Mercurys stationsvagnar för 1957 visas upp på en sanddyn.
Austin A55 Cambrigde på annada sidan atlanten samma år, 1957
Med nya Opel Kapitän 1953, vid nån av Tysklands störe floder, Rhen eller Elbe kanske?
Och en Volkswagencabriolet på utflykt på ön Sylt.
Fotosession med Porsche 356B 1959
Skoda Octavia, från Skodsaas jubileumskatalog för "nya" Octavia.
Färgstarkt för Ferguson.
ANA i Nyköping hade agentur för diverse märken, Chryslers bilar monterades vid deras fabrik, vid sidan av det sålde man Triumph, Standard, Simca, Skoda och andra modeller. Ett av guldäggen i korgen var Fergusons traktorer. 1960 tog Saab över ANA och för Fergusons, ANA Farmings räkning hade man ett par servicebilar. Fergusontraktorerna var alltid gråa och kallades såklart för "grålle" ANA farmnings nya servicebilar stod i bjärt kontrast till detta.
En smäll i Newport Pagnell 1967
På 1960-talet började man på allvar forska i fordonssäkerhet, kraven skärptes också gradvis. Här visar man till och med i Aston Martins pressrelease att den nya DBS är godkänd för de hårdare kraven som skulle komma att införas. Aston Martin DBS byggdes i 787 exemplar mellan Septemeber 1967 och April 1972.
Italia encore
Italienska damer, italienska bilar, temat är långt ifrån slut och det gör ju inget.
Alfa Romeo 1750 Berlina
Alfa Romeo Spider 1971
Lancia Aurelia Spider, med form av Pininfarina
Också en Aurelia från Pininfarina, en av specialbilarna som kallades Pf200, här på concours 1953
Lancia Mizar, conceptbil från MIchelotti med dubbla måsvingedörrar 1977
Fiatspecialare från OSI 1965
Ferrari 250GT i höstfärger
Moderna tider, Lancia Ypsilon Elefantino 2011.
Ur Svenska broshyren för Fiat Panda 1980
Fiat Tipo 1988, styling från MS design.
Fiat 128 3P 1977
Och med motorcykel, en Moto Guzzi såklart.
Brasiliens egna Karmann
Volkswagen do Brasil hade startats på femtiotalet och satte först ihop delar inmporterade från Tyskland, bara efter några år hade man byggt upp en helt egen organisation och från 1958 och framåt bestod brasilienfolkan av nästan helt och hållet inhemskt tillverkade delar. Något decennium senare började man även komma med helt egna modeller för hemmamarknaden, bland annat den unika Karmann Ghia TC.
Den ursprungliga Karmann Ghian byggdes också i brasilien från 1962 till 1971, hemma i Tyskland togs det fram en hel del förslag att modernisera den ålderstigna modellen, men det kom aldrig at ske, originalformen behölls ända fram till 1974. Men ett av ersättningsförslagen kom dock i produktion, Karmann Ghia TC kom den att heta och gjordes i brasilienfabriken mellan 1972 och 1976. Den hade en lite vassare motor på 65 hästar och var i mångt och mycket baserad på VW typ 3. Internkoden var typ 145 och 18119 stycken av dessa byggdes.
Prototypen från Wolfsburg som kom att stå grund för TC.
Så kom även en sportigare modell, den hette SP2 och var en rätt tuff liten sportkupé med ganska klara drag av Datsun 240Z. De första hette dock SP1 och hade samma 1600cc motor och bottenplatta som Ghian, ganska snart förstorades den till 1700cc och 75 hästar och då kallades bilen SP2. Drygt 10000 av dessa byggdes 1972 till 1976 och efterträdde då Karman Ghia TC:n. Cirka 600 bilar gick på export, en stor del (155 stycken) hamnade av någon underlig anledning i Nigeria
Vid sidan av SP2 fanns ju en annan välkänd sportbil från Brasilien, Puma, och dessa gjordes under en period hos Volkswagen då man inte hade någon egen egentlig sammansättning. Puman hade börjat hos DKW, eller rättare sagt Vemag som den brasilianska grenen hette. Jorge Lettry basade för deras tävlingsgavdelning och Genaro Malzoni för design. Den DKW-baserade sportbilen kallades då för Malzoni GT, men bytte snart namn till Puma. 205 DKW-Pumas gjordes, med tvåtaktsmotor.
1967 lade man ner tillverkningen av Vemag/DKW, men Puman kom att leva vidare. Man bytte över till Volkswagen och baserade puman på en VW-motor trimmad med ett knippe solexförgasare istället. För export såldes den som kit car, men för hemmamarknaden erbjöd man hela bilar och dessa monterades under den här perioden hos Volkswagen do brasil.
rosablandning
Kulörtema, återigen ett knippe rosa fordon i olika former.
Honda 1967 med Dorothy Grays kosmetika
Rosametallic Porsche Cayenne väcker uppmärksamhet, och det är väl det ägarinnan Maria Carey vill.
Nyligen kördes safarirallyt, och i startfältet för klassikska bilar sågs ett helt koppel Porsche 911:or. Dessa körde för välgörenhetsmanifestationen Race4health, och mest iögonfallande på Kenyas vägar var nog detta ekipage.
Playmatebil, Shelby 1969 med Connie Creski.
1970, Claudia Jenninsg med en rosa Mercury Capri.
Hello Kitty editions, Smart 2006
Och Mitsubushi I-Mev 2006, där överskottet gick till välgörenhet.
Det har till och emd gjorts en Hello Kittyutgåva av klassiska Fender Stratocaster.
Minibilen Ligier JS50 kom förra året med en tvåtonsfärgad specialmodell med rosa tak.
Och en annan sminkannons, Tussys Lipstick med matchande Ford Mustang 1966.
Japanen med italienska drag, Compagno.
Daihatsu är för oss ett ganska obskyrt och lite okänt märke, sen ett tag tillbaka finns de inte ens längre i Europa. Men deras rötter sträcker sig ända tillbaks till 1907, det Daihatsu som vi känner det bildades 1951, och man tillverkade små trehjulingar och små nyttofordon i liten skala. Japansk bilindustri var överlag tämligen småskalig på denna tid men inom några år skull det ändra på sig. Små billiga folkbilar behövdes, inte bara i Japan utan men planerade för export också. Men för att lyckas med det krävdes något mer än bara motorer och mekanik, man behövde design också, något som man inte var lika finslipade på. Japanska bilar på den här tiden så med våra ögon milt sagt lite egendomliga ut. I början av 1960-talet vände man sig till europeiska designfirmor för att få lite hjälp med formen, för Daihatsus del blev det Vignale som fick hjälpa till med ritandet. 1961 stod den första prototypen klar, men den kom att ändras en hel del innan den nya modellen kom 1963, och kallades Compagno.
För turinmässan 1963 byggdes två specialare i mycket modern stil, coupén ovan och en spider på samma bas.
Produktionscompagnon däremot var mer i tidens mode med en välproportionerad tvålkoppsform, med klart italienska drag. 1964 började man sälja Compagnon i Europa, som en av de tidigaste japanska modellerna i den här delen av världen. Daihatsu togs över helt och hållet av Toyota 1968 och Compagnon fick stanna kvar i modellutbudet fram till 1970.
Ett krocktest 1964
På 1960-talet var krocktester och säkerhetsutvärdering ett ganska nytt område. Få hade tillgång till riktiga testanläggningar, så man löste det ibland på lite annourlunda sätt. Som hos Porsche till exempel, där man hyrt in en kranbil och hissat upp en 904 i...
...KRASH! "datainsamlingen" består av en enkel super-8 kamera... Porsche 904 tillhör en av sportbilsvärldens absoluta rariteter 904GTS byggdes i 100 exemplar jämt, och betingar idag svindlande summor.
Från bakluckor av olika slag.
Kombibilar visaas gärna med vidöppet bagage, och ibland visar man även lastkapaciteten på bilar som på som saknar i princip detsamma.
Kombi som inte fanns, Alfa Romeo 75 gjordes bara som prototyp
Kombi som inte fanns 2. Citroen CX med jättelucka i hatchbackstil specialbyggdes av Caruna i Schweiz.
Kombi som inte fanns 3. Vauxhall Cresta kunde fås som estate på beställning, från Martin Walter.
Baklucka som knappt ens fanns, AMC Gremlin 1970
Inte var det så mycket bättre på MG Midget heller.
Austin A40 Farina/Futura fick kritik för sin lilla lucka bak i brevinkaststorlek, efter något år ändrade man på det och gjorde ett rejälare gap. Utrymmet innanför verkar dock inte varit mycket att skryta om dock.
Autobianchi Primula var tidigt ute med rejäl hatchback.
Överambitiös lastning i Fiat 128 3P
Öppningsbar bakruta demonstreras på Moskvitch 427.
Baklucka eller? Zündpp Janus såg likadan ut fram som bak med en lucka i varje ände.
På stranden
Maserati valde lite annorlunda att presentera Merak och Bora så här 1975.
Lite mer naturligt känns dock Renaultmodellerna 15 och 17 i denna miljö, 1979
1966 års tuffaste hybil, Shelby GT350 Hertz.
Chevrolet Camaro 1973
På äventyr med Chrysler Newport 1967
Citroen DS, med de speciella USA-lamporna, i solnedgång 1971
Ford Capri 1976.
En Ford Pinto undersöks noga, på stranden 1971.
På en svensk stenig strand står Saabs nya 99GL 1976
Pontiac Firebird 1984
Mercury Montego i vattenbrynet 1972
Och i Sverige samma år, 1800ES.
Parisare i New York
Panhard, ett av bilvärldes äldsta märken profilerade sig på senare år som ett udda märket med ännu mer udda och innovativa lösningar. Dersa framgång på USA-marknanden bör varit tämligen blygsam, men på New Yorkmässan 1960 visade dom ändå upp hela sortimenentet med PL17 varianter. Av någon anledning har man också smugit med en Pichon-Paratbyggd Dyna Junior coupé av äldre modell. Några år senare syntes Panhard inte alls på salongerna då de absorberades av Citroën och försvann 1966.
Mercedes från södern
Det här är modellen vi aldrig fick se i Europa, men under några år på 1970-talet byggdes Mercedes 220D som pickup, i Argentina. Hur många som byggdes och vilka år det handlar om är dock inte helt känt.
Med Ford på stranden
Taunus, och lite blåsigt på standen 1963.
Falcon Futura speglar sig i vattenbrynet 1964
Och på campingutflykt med Falcon 1969
Lite tuffare strandraggarbil 1969, Ford Mustang Grandé
Mustang på stranden igen, nu är året 1978
Ford Bronco lanserade som en lite tuffare fritidsbil för friluftsfolk, 1966
...and a little more jazz, Ford Maverick Grabber 1971
Ford Pinto 1977
På en strand i England, Ford Capri.
Öppet med Ford Escort 1985
Strandmotiv i fonden är desto mer ovanliga idag, det är inte många ställen i världen alls man får köra bil på stränderna längre, men 1997 smög man ner en Ford Ka och tog promotionbilder.
Tjänstebil 1897
Panhard & Levassor tillhör bilvärldens absoluta pionjärer, och hade redan på 1890-talet en någorlunda seriemässig tillverkning av diverse bilmodeller. "Système Panhard" blev ett begrepp för sättet att placera motorn fram och drivning bak via en växellåda. Bilen ovan är den första automobilen i militär tjänst. Franska armén provade på nymodigehetn och köpte in ett par exemplar på prov 1896-1897. Dessa var nog mest för lite bekvämare transort av officerare till mässen och enklare inspektionsrundor än av någon mer strategisk nytta.
Italreklam.
Några bilder till från ymnighetshornet av italienska bilmodeller och modeller i skön samklang.
Fiat Dino Spider, Fiaten som nästan var en Ferrari, den byggdes till och med hos Ferrari.
Alfa Romeo Giulia 1750 i Holländsk miljö
Och från andra sidan jorden. FNM i Brailien licensbyggde Alfa Romeo, JK1500 hette denna.
Fiat 128 Sport Coupe, USA.
Fiat 500
Och modernade snitt med Fiat Barchetta
Lancia Delta cabriocoach är en sällsynt syn. Selene kallades denna och byggdes av Baronti i totalt tre exemplar
Testudo är engetligen en Chevrolet Corvair, stilstudie från Bertone 1963.
Lamborghini Marzal med helglasade måsvingedörrar.
Och Michelottis Mizar för Lancia hade fyra måsvingar.
Marmorhallarna i återbruk
Ostemans Marmorhallar är nog Sveriges mest berömda bilförsäljarhall. Adressen var Birger Jarlsgatan 18. Huset uppfördes vid förra sekelskifter och 1920 flytade Hans Ostermans verksamhet in i lokalerna, som utökades och kom att innefatta grannfastigheten, Grev Turegatan 5.
Ostermans flyttade dock sin verksamhet på 1960-talet och efter det blev stället använt för mässor och utstä'llningar, och senare annan verksamhet. Men nu säljs det det bilar igen i de anrika lokalerna, eller en del av dom. Autoropa har öppnat ett showroom på just adresen Grev Turegatan 5, och därifrån kommer dom sköta försäjningen av McLaren i Sverige.
Lite lustigheter om Hillman Imp
Heter man Imp så är det ganska naturligt att ordvistarmaskinen tuggar igång, den här listan är ett kul exempel på vad man kan kalla Hillman Imp i alla upptänkliga former.
De egendomliga avarterna Lord and Lady Imp beskrevs lite mer här: http://www.klassiker.nu/reportage/hans-och-hennes-hillman
