Atomkraft 1962
Atomiumet i Bryssel, plats för världsutställningen 1958 och säkert en av världens mest omdiskuterade byggnader detta år. Framför den, en bil som visade upp på bilmässan där 1962 var den nya Moskvitch 408. I sovjet och dess satellitstater behövde man få in kapital och man satsade mycket på export. Just Moskvitchen kom att bli någorlunda framgångsrik på andra sidan järnridån. Den kom även att byggas på licens i Belgien, men då hette den Scaldia 1400 istället.
Rockolas scooter
Scooterboomen tog sin början före Vespor och Lambrettor som annars anses vara själva arketypen för scooters. Mallen för dessa sattes redan 1936 med Salsbury Motor Glide. Under några år blev scootern populär, Cushman, Powell och Moto-Scoot hette ett par andra märken som etablerade sig.
Och så kom Rock-Ola scootern 1937. David Cullen Rock-Ola hade börjat med att serva och senare tillverka myntstyrda automater av allehanda slag, och som naturlig förlängning av det började han konstruera jukeboxar och snabbt blev dessa ”Rock-Olas” mycket populära. Och som sidoverksamhet ritade han denna scooter som sattes i produktion någon gång under 1937, patentansökan lämnades dock inte in förrän 1938.
Och så kom Rock-Ola scootern 1937. David Cullen Rock-Ola hade börjat med att serva och senare tillverka myntstyrda automater av allehanda slag, och som naturlig förlängning av det började han konstruera jukeboxar och snabbt blev dessa ”Rock-Olas” mycket populära. Och som sidoverksamhet ritade han denna scooter som sattes i produktion någon gång under 1937, patentansökan lämnades dock inte in förrän 1938.
Scooterboomen kom av sig med utbrottet av andra världskriget. För Rock-Olas del ställdes maskinparken om till att svarva finmekanik åt vapenindustrin, och man byggde M1-karbiner på kontrakt år armén. Efter kriget fortsatte man med jukeboxar och spelbord, scootern som aldrig blev någon större framgång för dom, lär ha byggts i blygsam skala under 1945. Varumärket Rock-Ola lever vidare än idag, och är fortfarande stort inom
jukeboxvärlden
Rockola Empress.
Service i Nyhavn 1949
En smart i ide på hjul, tanka och serva bilen medan ni väntar på färjan, varför ser man inte såna här käcka små servicefordon i färjeköerna idag?
Moscow Cadillacs
Cadillacs i Sovjet, det här är en series 61 touring sedan av 1941 års modell, som troligen kommit med lend-leaseavtalet när USA bistod med krigsmaterial.
Series 62 sedan 1956, brevid står en ZIM-12 som kan anses vara Sovjets motsvarighet.
Fleetwood 75, Cadillac var den enda tillverkare som hade en egen limousine i programmet under många år. Med en halv meters längre hjulbas äån övriga bilar var det en modell som passade direktörer, politiker och ambassadörer. Den här Fleetwooden är av 1962 års modell.
Fleetwood 75 1964
1969
1972, från Zaires ambassad
1974
Och en '74 till, med ryska plåtar, kanske samma bil?
1977 Fleetwood Brougham, man dvanlig hjulbas.
Fleetwood 75 1979.
Visa dekaltrimmat
Citroën hade en uppsjö med små specialmodeller av allehanda slag, här är några varianter på Visa
Syndigt svart med Carte Noire
Visa Super E Noire Filet Rogue känns mer komplicerat namn än nödvändigt
1984 var det dags för olympiska spel, sommar-OS hölls i Los Angeles och vinter-OS i Sarajevo. Och för detta evenemang kom Visa Olympique ut i bilhallarna.
Visa Champagne i champagnefärg såklart. Såldes i England 1983.
Visa Sextant 1980, med en lite marin anstrykning, serien gjordes i 2000 exemplar baserade på Visa Super, och kostade 1900 francs extra.
Crystal, specialmodell för Tyskland men en särskild blågrå metallic kulör
Visa Platine i mörk metallic, i England såldes en variant med namnet Platinum, lackade i en speciell ljusgrå pearlmetallic.
Visa Leader, ett namn som även anändes på CX-modellerna, alla i grått med sparsam utrustning.
Challenger var en lite uppsnofsad GT, utom i Nederländerna där den baserades på 14TRS varianten och hette 145S istället. 3000 skall ha tagits fram 1985 av denna vita specialare.
West End, 1982
1000 Pistes var mycket mer än bara lite klistermärken. Fyrhjulsdrift, skivbromsar runt om och den lilla 1360cc motorn uppskrämd till 115 hästar med hjälp av dubbla Webrar. Femväxlad låda ingick också. Detta packat ner i en 860 kilos bil gjorde den till en dräpare. Prislappen var också en dräpare, 120 000 francs var mer än tre gånger mer än en vanlig Visa Super.
För drygt halva priset fick man en tvåhjulsdriven Pistes-wannabe. Chrono hade samma motor men med mindre webrar och på 95 hästar. Femväxlad låda ingick i den här också, men hade vanliga trumbromsar bak.
Och ännu mer ekonomisk var en GT Tonic med samma tuffa skärmbräddare och lite annat lull, men i övrigt en vanlig GT-motor på 80 hästar.
Här kommer kaffe med påtår
Ett ekipage från Gevalia, med kanna och allt. Varför ser man sällan dessa festliga rullande reklamteman idag?
Hårda och tunga försök
Prototyper från pansarvärlden. När det gäller militära ändamål sparas sällan på krutet, alla infall och utvägar provas för att ta fram fordon för framkomlighet, styrka och försvar.
För amerikanska armén , Jeffery pansarmobil 1914.
En av de mest extrema pansarfordonen någonsin, med en trimmad Packard V12 gjorde The Tiger 180 blås i öppen terräng, men detta attraherade inte militären alls. Det rörliga tornet däremot kom att tas tillvara, denna konstruktion satt senare på flertalet bombplan och även mindre stridsbåtar. Konstruktören bakom det hela hette Preston Tucker.
I Sverige byggde man på 1920-talet upp ett pansarförsvar. Karossen till Landsverks första prototyp, L170 byggdes på flottans varv i Stockholm, och har därför en M/98 37mm marinkanon som beväpning. En enda L170 byggdes och den står idag på Arsenalen i Strängnäs
På Arsenalen står även Landsverk L30, som hade egenheten att den skulle kunna växla mellan band och hjul under färd.
På samma museum står även den monstruösa Artillerikanonvagn AKV151, det var en Bofors 15,5 artilleripjäs placerad på ett stridsvagnschassi. Tanken var att sätta upp ett slags rörligt artilleri. Just röra sig junde den inte så bra med 51 tons tomvikt och den enda prototypen blev snabbt museiföremål.
Åttahjulig terränglastbil från Corbitt 1946, kallad T33.
Att att ta sig fram över vatten är också praktiskt, Hans Trippel har haft ett finger med i de flesta amphibiebilar som konstruerats, den här varianten V5 testades av tyska armén 1935.
Och från Dodge kommer den här skapelsen som skulle ta sig fram över alla typer av lös terräng samt vatten med roterande skruvar. Konceptet hade utvecklats redan på 20-talet av Geoffery Pyke och här kan man se hur det fungerar i praktiken.
Sans Pareil - Sinpar
Sinpar startade 1946 med att bygga in fyrhjulsdrift i främst Renaulter. Egentligen var det en återstart för Sinpar hade perioden 1907-1914 byggt egna bilar. Både tyngre kommersiella fordon och små Renault fyror som ovan kunde fås med fyrhjulsdrift via Sinpar, vars namn är en slags fonetisk variant av Sans Pareil, som betyde utan motsvarighet.
världens dyraste buggy
Den här trion heter Ferenc Pavlics, Greg Bekker och Sam Romano och dom har just byggt en buggy.
Den har kostat 38 miljoner dollar och kom att byggas i tre exemplar, det exemplar som körts längst har gått 20 kilometer... Men det räcker för att kvalificera sig som en milstople inte bara i fordonshistoria, utan även i människan historia. Att bygga ett fordon som skulle klara sig i en okänd miljö, med bara en sjättedel av jordens tyngdkraft, och väga tillräckligt lite för att kunan frakta den till månen var en nästan omöjlig uppgift. Men dessa tre herrar och en hel stab med ingenjörer från Boeing och NASA lyckades komam fram med ett fungerande koncept. Och den första Lunar Rovern lossades på månen i Juli 1971 på Apollo 15 expeditionen och provkördes med stor framgång. PÅ Apollo 16 och 17 medfördes ytterligare två Lunar Rovers, och efter avslutat uppdrag lämnades dom kvar på plats, och där står dom än idag.
En egen nummerplåt utfärdes för laglig framförsel av motorfordon på månen.
Mera picnicutflykter
Studiopicnic med Mercury 1957
Mercury Commuter 1960 packas inför utflykt.
Så hoppar vi fram till 1979 och bilarna har krympt lite grann, Ford Pinto.
Fiat 128 Familiar såg vi aldrig i Europa, utan denna kombivariant byggdes bara i Argentina
Avkoppling i gläntan med nya Opel Ascona Voyage 1970
Friluftsdukning och Opel Kadett 1969
En fikapaus 1963, och Opel Kadett i fonden.
Och 1963 i Frankrike med två rejäla Peugeot 404 Break.
I lite mindre skala men rymligt ändå, Renault 4 1960.
Och nästan obegränsat utrymme för fika och friluftsutrustning, Pontiacs stationsvagna 1972. I Bakgrunden en Vauxhall Firenza som såldes genom Pontiac i Nordamerika under en period.
Studebaker Lark med sin smarta baklucka, perfekt för utflykter 1963.
I modern tid ser man inte picnickorgen i annonerna så ofta längre, men Renault Scenic från Brasilien är ett av få undantag, den här från 2006.
London Sterling
Den gamla klassiska londontaxin, ursprungligen byggd av Carbodies för Austin. Från 1984 ombildades Carbodies huvudägare och den eviga taxin fanns sig nu med nytt emblem, LTI, för London Taxis International. Och Internationellt satstade man också, en återförsäljare vid namn London Coach Company Ltd upprättades i Mt. Clemens, Michigan för att distribuera dessa i Nordamerika. Det var den lite lyxigare Fairway FL2 som hemma i England såldes i första hand till privatpersoner och firmor som begravningsbyråer och annat. Utrustad med bensinmotor, air condition och ett halvvinyltak. I USA lanserades den som London Sterling 1985. Antal sålda torde varit ganska få.
experimentiella återvändsgränder
Den rumänska ingenjören Aurel Persu byggde denna egendomliga prototyp 1922, detta var den första bilen där man placerade hjulen innaför karosskanten, Aurel var decennier före sin tid med det tänkandet och aerodynamiken på denna tingest var exceptionellt bra öäven med moderna mått. cw 0,28 har uppmätts i modernt vindtunneltest.
Imperia var en liten tysk motorcykeltillverkare i Bad Godesberg, 1935 försökte man sig på en prototyp till en småbil. Autenrieth gjorde karossjobbet till denna strömlijeformade skapelse, men någon färdig bil blev aldrig av och Imperia gick i stöpet med detta projekt.
Inte alltid tyckte man ett hjul i varje hörn var en bra idé, varför inte placera dom diagonalt istället? Dymaxionbilen på 1930-talet använde detta koncept, helt utan framgång, fast det togs upp 1946 av den italienska konstruktören Alberto Gorgoni 1946
Och 1959 dök diagonalhjulen upp igen, oväntat nog i Jugoslavien, Prvenac 250cc prototyp.
PLM i Belgien kam att ta över den amerikanska minibilen Keller för montering i Europa. Väldigt få av dessa blev byggda men innan des hade de byggt den här droppformade prototypen 1947.
Convair 118 ser som bil betraktat ut lite konstig men det beror på att det egentligen var ett flygplan!
Flygande bilar har sett lite då och då, sällan har de fungerat som det varit tänkt varken som bil eller plan, men Convair var kanske det elegantaste försöket av dom
En senare skapelse med märkligt forspråk som inte slagit igenom, Bede 1980.
På picnic med...
Jeep Wagoneer 1978.
Och Dodge Grand Caravan 1988
Buick Century och lite grönavågen feeling 1976.
I en helt annan del av världen, fika på en Össtysk rastplats 1969
Och ännu längre bort, i Sydafrika och den för ändamålet peerfekta Fiayt 128 Bakkie. En lokal modell som byggdes av Alfa Romeo South Africa.
Med Goggomobil 1958, och efter fikat fixas håret
Med Ford Galaxie Country Sedan 1964
Familjemys med Dodge Coronet 1965
Färdigfikat och strax hemfärd i nya Buick Special 1961
Flerfaldigt Fiat i fikasvängen.
Och en paus med en bil av det ovanligare slaget, en Bitter typ 3
Den vita bilen från den gröna ön
Drömmen om en irländsk bil slutade i en sjö.
En egen ram konstruerades och en glasfiberkaross, gjuten i ett stycke formgavs av kanadensaren Alvin Rhiando. Det blev en kaross som ser ett par nummer för stor ut för bilen, och hela härligheten var ett par nummer för stor för motorn också, som kom från Austin A55. Stängt taget passade ingenting ihop nånstans. Och inget verkade heller särskilt genomtänkt. Austin A55 motorn var en modest pjäs på 1500cc som nu skulle knuffa fram en bil dubbelt så stor som den var tänkt för. Karossen omöjliggjorde enkla servicedetaljer. För att byta däck var man tvungen att montera ner bakaxeln...
Alla bilar lackades vita, om man hade tänkt på att erbjuda andra kulörer är frågan. Visionen var att det skulle bygga 3000 bilar första året, för att sen öka produktionen till bortåt 10 000 stycken per år i den lilla fabriken i Castleblayney på gränsen till Nordirland. Varför Shamrock dock passerat nästan obemärkt för bi i historien beror på att man efter något halvår bara hade lyckats sätta ihop ett tiotal bilar. Projektet sänktes, bokstavligt, för alla överblivna delar och hela baletten sänktes i en närbelägen sjö och så var sagan om den irländska bilen över. Idag känner man till åtta exemplar av Shamrock, fem stycken blev kvar på Irland, tre återfinns i USA.
Tyska skuffar
Bakluckan på vid gavel, känt reklamknep.
Hur många damer ryms det i bagaget på en DKW F12?
Fullastat i Audi 80LS
På fyndrunda med Mercedes W123 kombi
Friluftstliv med Ford Taunus 17M Turnier
Opel Kadett City visades gärna upp som shoppingbil.
I samma division, Audi 50, den förtäckta Volkswagen Polon.
Ensamt vid havet med Opel Kadett Caravan
Och så kikar vi in i bakluckan på en Volkswagen typ 3 Variant , och där hiittar vi Nancy McNeil, playmate miss July 1969.
En dag i Eisenach 1929
Det ser nästan ut som en hobbyverkstad, men är en bilfabrik somskulle låta höra av sig i framtiden.
Fahrzeugfabrik Eisenach hade startats redan 1896, då byggde man cyklar, och år 1900 en bil som kallades Wartburg. Senare kom man att bygga bilar under namnet Dixi här. I November 1928 togs verksamheten över av en flygmotortillverkare som kom att fortsätta bygga Dixin en period. Det var egentligen en licenstillverkad Austin Seven, och de nya aktörerna i Eisenachfabriken uppdaterade den lite grann och kallade den 3/15. Hädanefter hette bilarna härifrån BMW.
Svartvitt Italienskt
damer, bilar och mode i italienskt tema är en färgstark kombination även i svartvitt.
Autobianchi A112 1971
Autobianchi Primula ur fransk annons 1967
Innocenti I5, den licenstillverkade BMC:n
Lancia Beta 1972
Fiat 850 coupe på plattan
Lancia Flavia 1961
En något äldre Lancia, Dilambda 1931 med ett karosseri från Nagy Geza i Budapest.
Egentligen en Citroën, fast Zabrus ritades och byggdes av Bertone, 1986
Och Bertones Testudo var under skaet en Chevrolet Corvair.
Och Ford har ofta låtit göra sina expermientbilar hos Ghia, här den extrema Probe V 1984.
Tidiga försök och framförhållning
Reeves, även kända för sin åttahjuliga och senare sexhjuliga bil, började experimentera med automobiler redan 1896. Då provades den här vagnen som underligt nog kallades Reeves "motorcycle"
Selden var också tidigt ute i Amerika med självgående vagnar, men inte så tidigt som dom hävdade och tvister om patentintrång upptog mestadelen av George B Seldes karriär. 1908 byggde han i allafall den här innovativa midjestyrda bilen.
Henry Ford utforska det mesta i bilväg, så 1913 byggdes ett par eldrivna provbilar.
Efter första världskriget kom många flygplanstillverkare att försöka sig på bilbranschen. En av dom var Gabriel Voisin, som var känd för sina pionjärinsatser i aviatiken, och senare stora dyra lyxbilar. Men 1919 gjordes en billig enkel cykelbil i hans verkstad.
Låg profil med självbärande kaross och framhjulsdrift, så tänkte sig Gardner att framtiden skulle te sig 1930. Det kom den på sätt och vis göra också, fast långt senare.
Norsk-svenska industridesignern Ralph Lysell hade också en vision om hur framtiden skulle bli, 1936 ritade han och lät bygga den förunderliga Avions, men något mer i denna stil såg aldrg dagens ljus.
En mycket nätt, ekonomisk och modern småbil som låg rätt i tiden. Så kom japanerna att ta världen med storm på 1970-talet, men här är den första prototypen från Mazda som byggdes redan 1940.
Checker byggde ju enbart bilar för taxibruk under lång tid, men man försökte förnya sina konservativa fordon emellanåt. Som med den här framhjulsdrivna experimentvagnen 1946.
Ferguson tog fram det första praktiska systemet för fyrhjulsdrift i personbilar, och på vägen dit provade man ut det i ett antal olika experimentbilar, denna kombin rullade omkring på vägarna 1961.
Metropolitan fifth avenue
Femtiotalet var showbilarna stora epok. påkostade futuristiska "dream cars" som vi idag kallar lite stelt för "concept cars" förevisades för att ge en fingervisning om hur framtiden skulle te sig. Så fanns det även "show cars" som oftast var modifierade standardmodeller som piffades upp som dragplåster. Inte sällan var det kända namn i custombranchen som kontaktades av de stora tillverkarna för detta. Även American Motors viasde upp show cars emellanåt, till och med på lilla Metropolitan. Fifht Avenue kallade man den här pärlemorvita specialaren som visades upp 1960.
Kanintemat finns dock ingen förklaring till.
Bokbuss på italienska
En uppseendeväckande rullande boklåda, så som glass,bil, fiskbil, drickabil, fanns det även bokbilen, i alla fall i Italien. En rullande bokaffär, byggd på Fiat 615-chassi med kaross från Boneschi.
