Streets of Moscow - Buick

En Fyrdörrars Century från 1958, med Sovjetiska nummerplåtar. Troligen en ambassadsbil som sålts vidare i andra tredje fjärde hand.
 
Electra sedan 1960 med turkiska diplomatskyltar.
 
En Le Sabre 1961
 
Le Sabre 1968,  trots att den ser ganska enkel ut i helsvart så var det inte någon direkt billig bil ändå. Denna tillhörde Österrikiska beskickningen i Moskva
 
Siffran 36 på nummerplåten säger att den här Electran tillhörde Irans ambassad 1971.
 
En annan Electra 71:a inklämd mellan en Volga och en Vaz.
 
En prydlig Electra från 1972.
 
En lite ovanligare Buick, Century wagon från 1973 från USA:s Ambassad. Rejält mönstrade däck på bakaxeln för bättre grepp på de tvivelaktiga vägnätet i Sovjet.
 
Electra 225 Custom från 1973, en dyr bil på alla sätt, 5105 dollar var prislappen på hemmaplan, undrar vad det kostade att köpa loss en sådan i Moskva?
 
Buick Century coupe 1974, någonstans i Moskva, och av nummerplåten att döma, någongång på åttiotalet.
 
 

Bakluckor, i svartvitt

Reklamfolkets mest älsklade öppning på bilen, bakluckan.
 
GM:s bilar kom 1970 med en baklucka med finess, den försvann nämligen helt när den öppnades. "clamshell" kallas den och här från Chevrolet 1971, i annaons specieltl för polisen.
 
En skål från bakluckan i BMW 1600/2....
 
Audi 100 hette 5000S i USA, och så här mycket bagage ansåg man att man kunde knöka in i den.
 
Inte fullt lika mycket rymdes i Fuldamobil... Här är den holländska varianten, Som hette Bambino 200.
 
Utflykt med Ford 17M Taunus Turnier, med de egensinniga bakljusen upptill som försvann på tidigt stadium.
 
Plymouth Cricket var en Hillman Avenger som bytte namn när den korsade Atlanten. Det blev en ganska kortlivad modell i nordamerika som såldes åren 1971-73. 
 
En rejält mycket större kombi, Oldsmobile Super 88 Fiesta wagon på mässa 1957
 
Citroën B11 Commerciale var en av de första kombibilarna med riktig baklucka när den kom 1938. Den upphörde tillverkas vid krigsutbrottet och kom sen tilbaks en kort period på femtiotalet.  En föregångare, som rymde en otrolig mängd bagage.
 
Fiat 124 kombi, eller giardinetta som italiernarna kallar det.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Caprin före Capri

Mellan Ford Anglia och Ford Consul skapade Ford i Dagenham en mellanmodell som fick heta Consul Classic. Man ville ha en modern bil också, åtminstone till utseendet. Mycket av formgivningen och detaljerna hämtades från de stora syskonen i USA, lite från allihop faktiskt. Vad som må ha verkat modernt och framåt när arbetet med Consul Classic började 1956 var det inte när den slutligen introducerades, 1961. Detta tyckte köparna också och modellen ersattes redan 1963 av den betydligt mer framgångsrika Corsair.
 
Consul Capri var Sportcoupén av Consul Classic som var tänkt att sätta lite flärd på det brittiska Fordprogrammet. Från början var det tänkt att den skulle heta Sunbird, som en referens till Thunderbird, men till slut blev det Capri. Den hade en desto mer elegant svepande elegant taklinje än sedanen,  men blev varken någon Thunderbird i miniformat eller någon statushöjare hos Ford som det var tänkt. Från början var det tänkt att dessa enbart skulle gå på export, vilket de flesta gjorde, men såldes även på hemmaplan.
 

Caprin blev en kortlivad parentes, efter bara två och ett halvt år togs den ur produktion i juli 1964, då hade man byggt 19421 stycken, av dessa var 2002 stycken av den mer intressanta GT-versionen.
GT:n hade fått 1,5 litersfyran uppiffad lite grann av Cosworth, med bland annat aluminiuminsug och dubbla Weberförgasare. 78 hästkrafter räckte en bra bit men inte ända upp till det riktiga GT-segmentet.  Consul Capri blev inte lyxig, eller sportig men den blev definitivt annorlunda, och den fick så småningom en efterträdare. Projekt Ford Colt tog vid där Consul Caprin slutade, med snegling åt Ford Mustang skulle man göra en pony car för Europa, och när Colten slutligen släpptes hade den fått byta namn till Capri, och den blev en långt större succé än sin märkliga föregångare.
 
 

På åtta hjul från Daimler

I den tyska smygrustningen lades det fram en tävlan för ett framtida terrängfordon, ett bidrag kom från Daimler Benz och stod klar redan 1928. En åttahjulsdriven tingest med en motor på 100 hästar.  På bilden syns de två konstruktörerna och är ganska kända, Paul Daimler och Willhelm Maybach.  De andra som byggde liknande koncept i tävlingen var Büssing-NAG och Magirus. Projektet slopades dock 1932. 

Renault med lyft

Nya Renault R4 på parissalongen visades upp i etapper. Man visade den minimalistiska och robusta enkelheten i Frankrikes nya folkbil, den kom att byggas från 1961 ända fram till 1992.
 

På picnic

Picnic i studion 1957, framdukat med Mercury Colony Park
 
Ute i trägården med Ford Ranch wagon 1953.
 
Tio år senare ser bilarna ut så här, Ford Falcon 1963 på tårtkalas.
 
Mercury cabriolet 1951, picnicbordet dukat och det ser ut som en rejäl ugn där bakom också.
 
Ute i det fria med nya Valanit 1974, närmast en Scamp.
 
Höstfika och påpälsat i en svensk sluttning, med kaffetår och nya Volvo Amazon.

Fika med Schäfer och Volkswagen vid vägkanten

Porsche 356 har lite begränsat lastutrymme så luftmadrasser får tjänstgöra som campingstolar, smart.
 
Porsche 924 rymmer däremot en hel festmåltid, och familj.
 
I skogen med Vauxhall Viva 1965.
 
Triumph Dolomite 1980.
 
Solskenstripp med Trabant. 

Moddad Malibu

Chevrolet Malibu köpte man i första hand inte för att det var en frän bil, men om man prompt ville ha sin Malibu wagon fränare än grannens så kunde Kit Car Inc. ordna fram det med detta passande "Spectre" stylingkit för modellen 1979

Mer italienskt igen

Modevisning med Alfa Romeo 1750GTV


Fiat 500 Giardinetta 1948
 
I en helt annan division, Ferrari 410 Superamerica med Pininfarinakaross, 1958
 
Och eleganta  365GT/4

Lancia Flavia Spider 1963.
 
På Turinmässan 1958, Fiat 1200 Gran Luce specialare från Fissore, med damsällskap i leopardkappa.
 
En "beach car" baserad på Fiat Multipla, Eden roc kallades den och gjordes av Pininfarina för Fiatfamiljen Agnelli.
 
En annan underlig Fiatspecial, 1400B från tyska Rometch.
 
Modernare och inte ett dugg special, Fiat Uno 1989
 
Lancia 2000 coupe 1971.
 
Fiat 1300 1962.
Och vi avslutar med en likadan Alfa som där vi började.
 

Rambler från Renault

 
American Motors med Rambler ingick ett samarbete med Renault 1961, dels att distribuera Ramblerbilar via Renault i Europa, och även bygga dom i  Renaults fabrik i Belgien. Rambler -Renaults sattes ihop i Renaultfabriken i Haren fram till 1967. Senare kom förhållandet att nbli det omvända då AMC byggde en del av Renaults modeller hos sig för Nordamerika.  
 
I Frankrike hade man sedan långt tillbaka en tradition att bygga specialbilar för landets statschef, så kallade ”presidentielles” Charles de Gaulle åkte mycket ofta och gärna specialbyggda Citroëner, som specialbyggdes främst av Chapron.  Med Renaults nya amerikanska samarbetspartner ville man inte visa sig sämre och lät bygga denna Presidentielle 1962 på en Rambler Classic. Karossen byggdes i sedvanlig ordning hos Chapron.  Mottagandet av den nya presidentbilen blev allt annat än entusiastiskt. Ryktet säger att de Gaulle motvilligt satte sig i den men hoppade ut efter tjugo meter ivrigt svärande och vägrade att nånsin sätta sig i den igen...  
 
 

Hur det än nu var med den saken så åkte troligen de Gaulle aldrig mer med Ramblern, och den verkar bara använts sporadiskt vid statsbesök.  Kanske använde man den för att hämta politiker man inte tyckte något vidare om? Det finns en filmsnutt där Jugoslaviens Tito åker med den. Bilen finns idag på Charles de Gaulle memorialmuseet i Colombey-les-Deux-Églises, orten där de Gaulle ligger begravd.

Engelska strandvyer

 
Badflickor med Austin A55 1957
 
Drygt 15 år senare hette modellen Allegro, och tidens mode förespråkade vinyltak.
 
1978 och en Sunbeam som var en Talbot som kallades Chrysler... eller något åt det hållet, Horizon var iallafall modellnamnet, ibland.  Nåja, den rymde de viktigaste badgrejerna, jolle, dyktuber och matkorg.
 
Med tre små hjul känns det rätt vågat att köra ut i sanden med Bond mk.G.
 
Det är sjuttiotal och med treliterssexan i nya Ford Capri kan man sprätta upp mycket sand.
 
Sjösättning av nya båten, med nya Jaguar S-type
 
Trångt på stranden med folk, båtar och Sunbeam Alpines.
 
En mindre känd Sunbeam, Sceptre hette den, eller ibland Humber eller Hillman eller... äh nu var vi där igen. 
 
Ett dykargäng med en mycket ovanlig estate, en Triumph 2,5PI estate mk.I. Bara 223 stycken gjordes i detta utförandet.
 
Sportigare från Triumph, TR2 1955
 
Och Spitfire, här av sista årsmodellen 1980
 
Skynda innan tidvattnet kommer in, fast Vauxhall Viva gick inte så fort med sin enlitersmotor på 44 hästar,

Ryssopeln

Bilindustri i Sovjet såg inte ut som i den fria världen, allt var toppstyrt av ofta inte allt för tekniskt kunniga politruker. Man byggde fabriker och sedan beordrades konstruktörer att ta fram produkter som skulle byggas i dom. Så började tillverkning av diverse licensbyggda och även stulna idéer 1929 i fabriken med det sovjetiskt fantasifulla namnet Bilfabriken i Moskva.
 
Moskvitch 400
 
Tidigt arbetade man på att modernisera utseendet lite

Efter kriget fick dom ett nytt uppdrag, Röda armén hade monterat ner och tagit med sig i princip hela Opelfabriken från Brandenburg, och nu skulle man bygga Oplar i fabriken som nu kallades MZMA, kort för Moskvas småbilsfabrik.  Det var Josef Stalin själv som hade beordrat att Sovjets folkbil skulle vara en fyrdörrars Kadett, men det sägs att dom bara fick med sig pressverktygen för tvådörrarsmodellen, så hos MZMA fick man improvisera lite. Det var ju bäst för allas trevnad att Stalin fick som han ville. I december 1946 rullade de första ryska Oplarna, kallade Moskvitch 400 ut från fabriken.
 
Pickup prototyp 1947
 
coupe prototyp 1951
 
Racerspecial från 1954,   med motorn trimmad till 60 hästar.

Moskvitch, som betyder Moskvas son blev en stor framgång, det var på tiden en modern bil och hos MZMA utvecklade man och förbättrade den på en del punkter. 1950 började man även exportera den till väst, främst till Belgien där den fick hyggligt betyg i testerna.   
 
 
Som bilden ovan visar så var man tidigt inne på att modernisera Opelkarossen i mer tidsenlig anda. Flera olika förslag visades upp och testades, men dock fick 400:an behålla sin förkrigsform under hela tiden fram till 1956. De sista två åren gjordes en uppgraderad version kallad 401, med lite kraftigare motor (26 hästar mot tidigare 23...) utvändigt var dom identiska.  Totalt byggdes närmare en kvarts miljon av 400/401 inklusive ett par varianter som 422 stationsvagn, en fyrdörrars cabriocoach och en  pickup kallad 401-420B, som inte hade funnits i Opels sortiment.

Orientchevrolet

En Chevrolet Impala coupe från 1969, egentligen inget märkvärdigt med den vid första anbnlicken och egentligen inte ovanlig heller. I Impalaserien gjordes nästan 780 000 bilar detta år. Seprata siffror för respektive version finns inte att tillgå, förutom att denna bil ovan är byggd i bara 44 exemplar.  Den är byggd hos ASSB i Shah Alam, Selangor, Malaysia.  Fabriken finns kvar på samma plats och där monteras idag Toyotabilar.

som hjort för utflykt

En bisarr skapelse från vad som verkar vara tidigare delen av 1910-talet. Frågan är varför och i vilket syfte man har draperat bilen i enorma blomstergirlanger, och ett hjorthuvud.. 

Picnic från förr.

På franska, med Simca 1000 1976.
 
Mitsubishi Galant 1977 en höstdag någonstans i Europa
 
Picnic på Australiensiska innebär grill och saftig biff, och Ford Fairlane 1967
 
En övergiven picnic och nya AMC Rebel coupé 1970
 
dans le bois, skogen alltså med rejält rymlig Citroën CX Break, halva bohaget kan följa med ut på picnicturen i den här jättekombin.
 
På stranden med Daf 44 kombi
 
Campingliv med Countryman , som kan sägas varit lite av en livsstilsbil från Austin 1972
 
I en italiensk glänta 1970 med la familias nya Fiat 124 kombi.
 
Flott skall det vara när man dinerar ute och kör Mercury Marquis Brougham 1973
 
Uteköket igång och bilen lastas ur, en Sunbeam 1750 som var ett av många olika namn som användes på vissa marknader för Hillman Avenger.
 
Och vid en svensk vägkant med Volvos jubileumsmodell från 1977
 
Tystnad, tagning.  Reklaminspelning med Fiat 500
 
Och i modern tid med retrobilen Fiat 500
 
 
 
 
 

Porsche presentation

Ett gäng herrar diskuterar en Porsche 914, men det här är inte vilken 914 som helst utan har tillnamnet /8.  Man satte i en boxeråtta från tävlingsbilen 908.  Detta gav dryga 300 hästar och ruggiga prestanda. Såpass att man kvickt insåg att den här bilen skulle inte säljas på gatan. De två stycken 94/8 som gjordes kom respektive däremot att ägas och brukas flitigt av dr Ferry Porsche och VW-chefen Ferdinand Piech. 

Dubbeltoronado

Bröderna Grant och Dick McCoon drev vidare det välkända Grant piston rings, som hade startats av en annan Grant, Gerald Mitchell McDonald Grant, 1922. Grant McCoon hade tävlat en hel del på Bonneville salt flats och kom 1966 upp med en idé för att få den nya Oldsmobile Toronado att gå lite fortare. Man satte en extra motor bak, och det gjorde bilen även fyrhjulsdriven. Tanken var att bygga en liten serie för folk som ville ha två 425" motorrer och bra mycket mer krut i sin Toronado. Den skall ha gort 0-160km/h på drygt elva sekunder! Men det verkar stannat vid en eller kanske två bilar.

bortkomna projekt från skog och mark.

En farmartruck men från lite annorlunda håll, Sovjet. En prototyp för en liten käck pickup från Moskvitch 1947
 
EN liten minibuss från Skoda, första prototyperna gjordes redan 1956, men det dröjde ända till 1968 innan modell 1203 kom ut på marknaden
 
En annan utveckling på temat, projekt 979 från Skoda 1958.
 
Meili Metrac, flexibel sexhjulig traktor från Schweiz 1959
 
Rolligoner gjordes i olika skepnader av Albee, http://svammelsurium.blogg.se/2009/april/rolligoner.html
Här en mindre variant för "hemmabruk" kanske, baserad på Willys.
 
Crown Coach Corporation
Crown Coach Corporation
Crown Coach Corporation
Crown Coach company byggde busskarosser, men ihop med Kaiser gjorde man även denna prototyp, Willys-Crown Widetrac. Kaross i aluminium och cabforward design 1960
 
Ett steg närmare den färdiga Skoda 1203, här som skåpbil 1961.
 
Terrängprototyp från Vaza, 2121 Crokodil kallades denna prototyp från 1971
 
Och en amfibie-VAZ, 2122 Reka gjordes i ett par varianter, denna är ute på simtur 1971
 
En senare variant av Reka, 1977
 

Blandat i Clayton 1970

 
Volkswagens australienska utbud var en salig röra av inhemskt byggda, importerade och halvfärdiga bilar i lådor, inklusive ett par egna specialare. VW-bubblan kom heller inte att uppdateras som i Europa så senare delen av sextiotalet fann man sig fortfarande bygga 1961 års modell.  Detta märktes i försäljningssiffrorna där dom blev omkörda av både Chrysler, Austin och det nyetablerade Toyota.  
Men man hade en ny toppmodern fabrik i Clayton, som man byggde gamla bilar i, 1967 importerade man inte bara mer och mer hela bilar från Tyskland, utan även en helt ny ledning för Volkswagen Australia Ltd. Från 1968 gjorde man rent hus i Claytonfabriken och stoppade nästan all tillverkning av typ 1 ”bubblan” och typ 3 modellen. Bara en basvariant av typ 1 kallad Custom kom att fortsätta göras så långt delarna räckte. Pressarna skickades till brasilien och motoravdelningen till Malaysia. Hela fabriken tömdes för att nu bara montera färdiga ”CKD”-bilar från Tyskland. Det gjorde att man hoppade från 1961 till nya 68:or direkt.
Och så såg man till att bredda marknaden och hysa in andra aktörer i den stora fabriken. Företaget ombildades till Motor Producers Limited, fortfarande helägt av Volkswagen men med möjlighet att hysa in  andra tillverkare att knåpa ihop sina produkter.  Så därför kom de sista australienbyggda bubblorna att trängas på monteringsbandet med diverse Datsunmodeller. Senare kom även Volvobilar och Mercedeslastbilar in och fabriken hade börjat gå med vinst igen. Datsun blev såpass framgångsrikt att 1976 tog Nissan över hela rasket i Clayton, Australien 

Top act från GM

Om man tyckte den vanliga tygcabben såg lite trist ut på din nya cabriolet från General Motors 1962, så kudne man snofsa till den med ett snyggt överdrag. Top Act kallades dessa i sortimentet och fanns att få i ett flertal olika trendiga mönster.

Miura med Miura

Lamborghini Miura var den ultimata supersportbilen, eller rentav den första att vara en supersportbil. V12 på tvären bakom föraren kastade iväg den slimmade bilen i närmare 300km/h. Här började också Lamborghini med sitt signum, att döpa bilar efter berömda tjurar, Miura är en ras av kamptjurar från Ganadería Miura i Sevilla.  Av bilen Miura byggdes det 765 exemplar av mellan 1966 och 1974.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0