svammelsurium

Dedt var ett tag sen jag skrev om vad som händer i det gröna utanför huset. Jodå, det händer grejer, och en hel del hag själv inte är skuld till. har kvar två krusbätsbuskar, en som växer så det knakar och en till som inte riktigt gillar läget.

Hur som helst på den mer välmående av dom såg jag häromdan ett par nakna kvistar och tänkte inte mer på det, idag var busken nästan helt kal, vafan hände?

                                                  

En närmare titt avslöjade mycket väl vad som hänt, det är party all over i busken minsann.

                                                     

Tips på bekämpningsjox för dom här krabaterna emottages tacksamt. Dynamit?

Dansereds gård har begåvats med en ny entreprenör, brevid den japanska sushin så finns nu Sveriges antagligen första pakistaniska restaurang!

                   

Så  finns det en lokal ledig, kanske ett franskt boulangerie, en italiensk trattoria, thailändsk wok? Snart är vi nere på gården mer internationella än va de är uppe på flygplatsen...  

Då vi spenderat större delen av november på julpyntning var det dags att hålla julmarknad igen på Dansereds gård, ett uppskattat lokalt inslag.

presneter, hemslöjd och julgranar är klassiska inslag, och så även korvgrilling.
 

På gården finns en rad verksamheter som alla är med på arrangemanget, och det blev en hektiskt dag då det kom en ganska konstant ström med folk. All atillgängliga utrymmen inhyste säljare av allt från hemslöjd till kläder. Caféet stod för fika och vår japanska sushi bjöd på misusoppa och okinimyakis. Såklart en svensk bonngård skall ha en japansk sushi. 

Vid fyratiden var det dags för marknadens höjdpunkt, smälla igång julbelysningen, allt på en gång. barsebäck undrar vart allt tog vägen.
 

Början på november så är det dags att damma av julpyntet och börja rigga prylarna. Låter det tidigt? nja, vi behöver den tiden, för att sortara och hinna byta ut trasiga prylar och eventuellt meddela Barsebäck att dom borde sätta igång en turbin till eller två, för när det julpyntas på Dansereds gård i Härryda, så görs det grundligt.                             

                          

Vi har haft lite halvhumoristisk undring över vad flyget tycker , Landvetter flygplats ligger bara lite längre upp i backen , men Luftfartsverket säger väl till när deras landningslampor blir sekundära i sammanhanget...


Lite testing, manbyggnaden ser bra ut bara ladan och två hus kvar...

När grisar flyger, tupparna värper ägg, det växer fjädrar på katten och fiskarna sjunger då är det helt fullt normalt att det även spelas Cricket i Härryda!



Ett glatt gäng brukar samlas en gång om året på en plan här och dricka stora mängder öl och spela cricket, givetvis i full utsyrsel med alla tillbehör. 

Jag har nån slags hatkärlek till den här sporten eller vad man skall kalladet. När jag växte upp var vi rätt ofta i England och givetvis skulle det ses på Cricket på plats mest för sakens skull. Efter flertalet matcher har ingen av oss blivit klokare av hur spelet går till.
När det skaffades parabol hemma, vilket vi var rätt tidigt ute med så var det abosolut första vi fick in på den Screensports 24-timmars Cricket marathon! morsan höll på att storkna av skratt. (Screensport alltså, då förstår ni altt vi hade parabolantenn tidigt.)
Cricket har förföljt oss, och nu spelas det Cricket nästan runt hörnet hemmavid, inte konstigt det fginns konspirationsteoretiker...
 

Snyft... 

                    

Maj 2007 så drogs min en gång så fina Chevrolet Caprice av 87 års modell till de sälla jaktmarkerna. Allt började strula på bilstackaren ungefär samtidigt, växellådsproblem, motorbrand, elspöken och resten tog rosten.
Dessbättre kunde bilen fortsätta göra nytta, för bakluckan hamnade på en Caprice i Småland, takräcket i Malmö, bakljusen i Östersund, baksätet i Solna, backspeglar och annat i Göteborg, och mer därtill, så nog rullar mycket av min Caprice fortfarande runt om i hela landet. 

detta är en rikgit kombi, folk som köper Volvo i tron om att det är en stor bil vet inte vad dom pratar om...


  

vinter bjuder på tokigt väder ibland, när det en februarisöndagdag blir +11 och solen skiner, grannen påtar trädgården så är det en bra dag att:

t ex tvätta bilen. eller köra dumper, trädgårdsarbete i mitt kvarter är inget småpåtande, här kör vi med dumptruck och jordfräs.
 

Då jag försöker fylla tomrummet när bloggen var i träda så är det dags att sammanfatta läget av ett par dagar under december 2006 nu istället. I och för sig ahde jag inte kunnat ge speciellt mycket lägesuppdateringar då heller, då här var strömlöst titt som tätt. 

Strömavbrotten ja. Jag undrar på vilken firmafest man kom fram till besutet att lägga hela kommmunens viktigaste primära fördelningstation vid den lägsta möjliga på punkten vid kröken på en å.... 

Man kan säga att dom fick bokstavligen fiskarna varma när det där bygget small, och ån tog genvägen rätt igenom stationen. 

Men låt oss börja i Partille, detta är Säveån som tar sig en titt på omgivningarna utanför kanten.



Den tittade även in i Arvidssons och Bostics gamla garage till höger för att sen slinka in på kina-haket brevid.



Två dagar senare i Landvetter så har vi helt nya vattenflöden där det aldrig funnits sådana förut, Automan-hallen fick nog inte många kunder denna dagen. 


I närheten, bakom byggvaruhuset PMG heter denna vägen ironisk nog Regnvägen... 
Den underminerades så illa att stora stycken av beläggningen slets loss och sköljdes med ner och ställde till med skada på vad som råkade stå ivägen. 


Under natten kulminerade det med flertalet översvämmade vägar som tvingades stängas av då vattenmassorna vällde in över vägen stundals kilometerlånga sträckor. Vägen mellan Hindås och Härryda var helt stängd, men trots att vägverket stängt av med stora däckbarriärer, blinkande varningsljus och skyltning, så tvingades ändå polisen postera sig för att förhindra idioter från att till varje pris ta sig förbi.  För det gjorde en del, och det kunde slutat väldigt illa. 

Vägen mot Eskilsby, Lindome  hade samma probelm, medans vägen mellan Landvetter och Mölnlycke som är rätt tungt trafikerad, rasade ut i sjön. 




En liten promenad runt Landvetter dagen efter, ger vid handen att vi har nog inte sett nåt liknande innan, Åstranden ligger precis vid en krök i Landvetterån, och har av gammal tradition alltid vart översvämmad på våren, men inte i December. 



För att få något hum om vattennivån, så här en sommarbild med bron vid stationsgatan  under normala omständigheter, nåja, i allafall under byns årliga ankrace.  och den 12:e december 2006.

 

Ån tog en genväg bakom Åstranden också....



En inte alltför klyftig parkering i anslutning till idrottsplatsen Landevi.


Här är en väg av skylten och lyktorna att döma, ån går normalt i en fåra under en liten bro i bortre änden. 



Så tar vi oss till Mölndal...  Ågatan heter passande nog den här vägen, den blev en å i sig självt. 
 

Här är Göteborgsvägen, normalt sett en livlig gång och cykelbana, fyra filer och dubbla spårvagnsspår, nånstans där under allt vatten alltså.


I Mölnlycke så låg sotra delar av gamla Mölnlyce fabriker fullständigt under vattnet, slussarna längre upp i ån mot landvetetrsjön, höll förvisso, men det spelar ingen roll när vattnet väller över och förbi slussen. 

 Vattnet försade in i ena änden av byggnaderna och tillsammans med kontorsmateriel och möblemang ut genom andra änden,.
  

vägen leder ut från Långenäs längsmed landvettersjön, in mot Mölnlycke, var under flera dagar avskiljt från civilisationen. men står det inte nåt därborta till vänster i vattnet? 



Jo... 

det myckna regnandet under hösten skapade rejäla vattenflöden i ån, samt i pizzerians källare.

Mot slutet av november såg det ut så här vid Härryda och Hindås.

Dämmet vid Hindås Nedflo stod pall för påfrestningarna, till höger trädgården mot ån bakom vår lokala pizzeria.
 

sjösättning av båten torde bli mycket enklare nu när det här båthuset i hindås står ute i sjön...
 

Det såg illa ut, men då visste vi inte vad som komma skulle...

hinner mycket ändra sig, parkerar bilen , går in å handlar och kommer ut...

Två stycken yrvakna Harleys har den 25 februari synts irra omkring i trakten efter uppvaknandet från vinteridet.


 

Skottdagen den 29:e februari gjorde jag inventering och röjning i trädgården, och kunde se att det mesta börjar spira redan, blandannat den berömda spirean från Helvetet som nämnts tidigare. Ett par skottkärrelass med ogräs blev det också givetvis. Tänkte forsatt helgen med trädgårtdspul, emn det tyckte inte vädret då den 1:a mars var trädgården täckt med snö istället.

Har tidigare presenterat gojan Otto, och nu var det dags att göra lite småfix hemma hos Ottos matte, tapetsera en fondvägg, inget märkvärdigt, men precis bakom Ottos bur.
Flytta ett stativ med en stor fågelbur med en egensinnig goja kvar inuti kräver viss känsla och tålamod. Rubba en gojas rutiner är farliga saker, men dom här fåglarna är ganska lättmutade.
Mutgodis för dagen hette jordnötter, som pippin blev otroligt förtjust i. Så det blev en del springande mellan  tapetbordet och jordnötskålen.  Fantastiskt vilken precision pippin har i klo-näbb kordination för att skala jordnötterna.

   

Juli 2006, mina goda vänner Tim och Renate från nordtyska Seester var uppe en sväng på semester i det höga nord.

Alltid trevligt när dom kommer förbi, och Tim tycker likaså, han har ett lika stort intresse för bilar som jag , då främst amerikanska sådana.  
Men då det är knapert med sådana fordon hemma i Tyskland så brukar han gärna ta smesterturen förbi Sverige för att bli tillfredställd på den punkten. Tyskarna tycker det är smått otroligt att man dels möter flertalet jänkebilar på vägen , och sen när vi åker på sight-seeing på småvägarna i grannskapet så står det USA-bilar på var och varannan uppfart. 
Och sen får han även tillfälle att provköra en eller flera bilar varje gång här, det känns ungefär som ett barn i godisbutiken, vi har jättekul varje gång.



        Tim på väg för en provtur i min Gran Fury

       


        Och efter det så blev det en sväng med Valianten också. 
       


Alltid en rolig procedur när dom anländer, hitta lediga vägguttag. För då skall det laddas kameror, batterier, dv-kameror, telefoner, riggas upp laptop med mera. Tyska turister checkar inte in, dom pluggar in. 

 

lite målerijobb hos en dambekant, som har ett litet men charmigt menageri hemma bestående av en hund, ett par katter, och Otto.   Otto är en papegoja som är lika full med hyss som Emil i Lönneberga.  
Vid sidan av att jaga katter, knyta upp gästers skosnören, så kan den också härma mattes mobiltelefon, och har hysteriskt roligt på sin pinne när hon febrilt jagar runt och letar efter telefonen.

Denna dag var Otto lite väl understimulerad och dessutom lös,  helt plöstligt kommer detta gröna fjädernystan med klor nedfarande mot mig som en stuka-bombare och borrar klorna i axeln, och vägrar att flytta sig.
Jag håller gärna mina fingrar på respektfullt avstånd från dessa sylvassa klor, och rakbladsnäbb som är till för att knäcka nötter i sitt naturliga habitat. , så hon fick sitta kvar på min axel medan jag jobbade vidare resten av dan. 
Gojan är känd för att ha lite taskigt humör emellanåt och kände inte heller för att utmana det.

Jo, just det, Otto är alltså en papegojflicka, då kanske det inte är så underligt att man kan vara purken ibland när man blivit begåvad med namnet Otto 

 

Återknytande till inlägget "Bara Larv" längre ner i listan, jo sommren 2006 var spinnarlarverna extra flitiga, på ett par dar förvandlade mina fina häggar till stora mumifierade kokonger som såg ut som rekvisita ur en gammal lågbudget science-fiction serie.




dom ser ju harmlösa ut dom här små söta  krypen



Men har man ett brett socialt nätverk och skrapar ihop några polare... ungefär några miljoner...







                           ...så är resultatet det här efter bara någon dag, herrejösses...

                        



              Några riktigt äckliga bilder från trädgårdsplågan sommaren 2006                       
      



                               


Bluuääähhh.. sensmoral, ni som bor i lägenhet, fortsätt med det...

Oj! jösses, tamejfan, jag har visst en blogg!  hum, den här hade jag nästan glömt av... okej, sista inlägget för c:a 1½ år sen... av comments å döma så har den i och för sig en lätt begränsad läsekrets, tre personer och 80 spam-botar...




Här e ja igen!

En lugn midsommar i år på en väns veranda med några stycken ute i skogen i Buarås. Metropolen Buarås ligger mellan Björred och Vrestaby, som i sin tur ligger mellan Landvetter och Lindome för att använda några namn som det finns sportslig chans att hitta i en kartbok

För att återknyta till öltestet så var det inga ben i några av dom sorterna, dock kommer jag nog inte köpa hem mer brasilianskt ljust lageröl så ofta, jag undrar hur dom där sorterna hittat hit egentligen.

Då jag är förtjust i lite finare maltwhisky så hade det också inhandlats en flaska Drumguish, mest som försöksobjekt då jag normalt inte är så förtjust i just Highland-sorterna, smakar lite tunt, väldigt milt, med dragning åt äpplevin av nån anledning. Och äpple är inte fel . 

Vädret var midsommaraktigt, folk började vira in sig i filtar vid sju-halvåtta tiden, Buarås är i stort sett bara ett dussin hus i närheten av en tjärn, så de bofasta är inte så mänga, men de räcker tydligen till för att födda nån miljard knott. Jösses, på kvällen blev det ohållbart att fortsätta vara ute,  att vi drog oss till grannarnas garage där det också hölls party minsann. 

Jag tänker inte skriva när jag och hur jag kom hem, för det håller jag fortfarande på och försöker klura ut... 




Peter  med midsommarstången han pyntat nästan helt själv...  skål!